Möta rädslan är det bästa. Du behöver kanske inte hoppa upp på en häst första dagen, men var runt hästar och med dom så sakteliga.. =)

Min mamma var jätte rädd för hästar innan, våga inte ens gå i stallgången på ridskolan. Men hon tog ett steg i taget. En början var ju att bara kolla in där och sen gå i stallgången. Sen klappa hästarna mellan gallret som stog i boxar och ja… nu ett par år senare går hon in till vissa ponnysar på ridskolan som står i spilta. Hon kan även hålla i grimskaftet när jag spolar av medryttarponnyns ben. Gå in i hagen till hästarna där ponnyn står går också bra :)
Så jag tror på att ta små steg åt gången och möta rädslan samtidigt som man ändå inte tar för stora steg så man blir räddare.

#2 Tycker jag låter bra =)

Min kompis har alltid vart livrädd för hästarna, men sen hon har börjat va med mig i stallet har det släppt mer och mer.. från början satt hon kvar i bilen när jag mockade och fixade. Sen började hon gå med in men hon hälsade inte på någon häst och om det stod någon häst på gången gick hon inte in.. Sen började hon smått hälsa på min häst och lärde känna den och nu ett år senare har hon till och med ridit på henne ;)

Har du vänner som har hästar? Eller någon ridskola i din närhet?

Be att få bara vara där utan att behöva rida m.m. Och tala om att du är rädd, som hästägare så är man mycket mån om att hästrädda skall få en ärlig chans att bekanta sig i sin egen takt med hästarna.Vi har full förståelse för att folk kan vara rädda.

Som dom andra ju skrivit här så ta det steg för steg med att känna dig bekväm bland hästarna. Och det finns ofta någon bra läromästarhäst i stallen (den lugna trygga) bli bekant med den.

Ja, möta rädslan är nog det bästa. Min pappa var sjukt hästrädd, men på sommarbetet släppte han ut hästarna några gånger och han lindade dessutom av lindorna! =D han gjorde allt i sin egen takt och han fick göra allt själv också.

Min pappa var otroligt rädd för hästar när vi flyttade till gården.
Mamma köpte en shettis som han vågade klappa och leda lite och tuffade på sig allt eftersom.
Idag leder han ut min PRE hingst på 3år utan problem.
Visst tycker han det känns jobbigt när de hoppar till och blir lite rädda eller är uppspelta när det blåser storm ute,
men han klarar av det.
Så det är bara ta det i sin egen takt.

Tack så JÄTTE MKT allihopa! Jag har en underbar vän, Malin. Jag rider på hennes fjording hittils en gång i veckan. Vi gör precis som ni säger, tar ett steg i taget. Änsålänge är jag VÄLDIGt rädd fortfarandes, men dt har bara gått några veckor. Och jag är grymt tacksam över att jag får rida hos Malin. Hon betyder sjuukt mkt :) Utan henne skulle jag inte klara dt <3

möt reslen

de ä bra frida:D

hejja frida:D du får komma hem o rida nu i veckan i snön<3 du har missat en gång oxå^^<33

tack frida<3 ställer  så klart upp för dig nu när molly oxå bara kan ta de lugnt;)

tack :D:D du är bäääst! ;) <3