lite halvt ot - Det gör fortfarande ont
Jag plockade fram dom täcken jag har kvar efter Nikita i dag.. skal ju bli av med dom nu.. Det som gjorde mäst ont var fleecetäcket. Det rev sönder mitt hjärta. Jag bestälte det när jag trodde jag skulle få en annan häst, jag hadde avtal med en tant, som bak min rygg sålde till en annan efter att ha stält mig och 6 andra i samma sits: löfte på köp på en häst som blev såld till nån annan. När Nikita då kom ramlande bokstavligen talat i mitt knä från annat håll hadde jag redan detta fleecetäcket, som blev hennes allra första täcke..
Att se det nu blev som et öppet sår..
:/
Men, det positiva med det är att jag tänker göra mig av med dom för att köpa mer passande täcken till en litet mindre häst.. :)
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.

Det vore konstigt om det inte kändes något när man ser sin älskade väns gamla saker igen.
Snart har du en ny vän men Nikita kommer alltid att finnas där i hjärtat. Lycka till med Gejsa nu!
vad hade nikita för täckesstorlek?
Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

Usch, det där verkar tråkigt. Den dagen jag blir av med Dandelion kommer jag sälja rubbet! Vill inte bli påmind på det där sättet..

jag vet hur du känner…
jag har fortf inte kunnat göra mej av m Pluttens alla saker… dom står nere i förrådet o tar MKT plats… men nu är det ju över 1år sen o jag borde slänga det, jag vet att jag inte har nån använding utav ex hans 8 grimmor lr hans gamla Helosan Sol som han behövde på mulen när solen tittade fram
.. men…
Jag har fortfarande kvar saker efter min Pärla.
Hennes första regntäcke, hennes grimma som hon hade med när vi köpte henne, hennes fina lädergrimma. Det är saker som ALDRIG kommer lämna stallet :o)
Det är nu 3 år sedan jag tog bort henne och har fortfarande aldrig låtit ngn annan häst stå i hennes box förutom hennes dotter.

Och jag har kvar den lilla fölgrimman som Gejsas avkomma RoxeLina fick. Ett rött litet. Ja, iofs fick Sorro också ha det på sig en kort tid.
Det hänger grimmor från hästar som vi har ägt en gång i tiden. Några är döda och några är hos andra ägare. När jag ser dom så tänker jag att jag borde kasta dom (är oftast trasiga) men jag kan inte det. Vill ha något kvar. Kroken där Sorros träns hängde är kvar och några saker som han inte fick med sig. Usch nu gråter jag med. Nu börjar jag tänka på att snart åker Gejsa och kanske Gobban dör. Då har jag bara Fille kvar.
Usch, förstår att det känns tufft, men snart kommer ju en ny kuse! =)
#6 - Gobban ska väl inte dö heller? Han ska ju lära sig tölta han med! ;)

#7# Ja, om det vore så väl. Men åldern börjar märkas på honom nu. Han är iaf 23 år. :(
#2 145..
#1 tack. Jo det känns.. värkligen. Och den första nya grimman jag så stolt satte på henne.. Suck. Kommer nog aldrig göra mig av med den…
#3 Hela den första månaden efter är som i en dimma i mitt minne, men jag minns vagt nu när jag va ute och fotade vintertäcet så gejsa här kunne se på det att jag faktisk, en vecka efter, tvättade gjennom alla hennes täcken och sålde några av dom. Det begagnade vintertäcket ag hadde till henne ligger inte i förrådet så det måste va såld, samma med det regntäcket som va lite lurvigt runt svanskappan, även det begagnat när jag köpte det. Jag måste ju ha såld några av täckerna, för knappast har jag slängt dom! Jag bara … inte riktig minns det så bra..
#6 det lär ju bli så att man gjärna vill behålla NÅT minne.. Jag hitta den lilla tofsen med man jag klipte av Nikita i går.. den låg i en byrålåda här inne på bibblan
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
jag tror man ska ha kvar nånting, ett minne av en tid i ens liv.
jag har kvar perles grimma. hans sista grimma.
lerig och smutsig, men luktar fem år senare fortfarande honom.
det är det enda jag har som är hans, förutom en tuss från svansen, och den kommer jag behålla livet ut.
om jag någon gång får ett eget stall, ska den ha en egen plats.
och självklart gör det ju ont när man ser den, men det ger också goda varma minnen. och det kommer det göra för dig en dag med rita!

min allra första skötponny hette ju brago. jag köpte en blå "i love my pony" grimma till honom. den har jag fortfarande kvar och nya brago använder den. =)
den grimman är över 10 år gammal.
oskars grimma och grimskaft (med blod på dessutom =() ligger i en låda i väntan på en sadelkammare.
#8 - Äääh, minst 7 år kvar! :D
Idag är exakt 12 år sedan min första häst Blue Skies "Skyan" dog. Hon avlivades på Ultuna 7 oktober 1996 kl 1300 pga fång.
Har ff hennes grimma kvar och lite andra grejer.
#8 Äsch. Han är ju rena ungdomen mot min gubbe (27 år) och mina kompisars hästar. Kita 28 och Sally 31-33 år.
På Lyriks märks det inte mkt att han är gammal. Är morgonstel, men det försvinner efter han har mjukat upp sig i hagen. Är gråhårig i pannan. Har slitna tänder, men han har inga problem ännu att tugga, bara hårda morötter och äpplen. Ligger och sover i boxen, rullar sig i leran i hagen.
Han tar det lugnt i hagen, men det har han alltid gjort, även när han var medelålders (15-18 år).

#12# Tror nog inte det. Halvblod/fullblod vet du. :( Ingen islänning precis dom blir ju nästan 100 år.
Usch, måste kanske ta bort min hundvalp snart. Är så ledsen så jag inte vet någonting längre.

#14 den nya!`? varför?

#14 vad är det du säger? =(
#14 Kita är fbl/hbl, 28 år.

#16# Hon är sämre. Har fått fel på njurarna pga all medicin och urinvägsinfektion som aldrig ger sig. Nu får hon äta medicin och foder för njurarna. Ska tillbaka om 2 veckor för att ultraljuda njurar och kolla om dom blivit bättre. Om 3 veckor för att röntga för tredje gången armbågarna på henne. Suck!
Fast man märker inget på henne hon är glad och vill springa (fast hon får inte det har gått i koppel i 3 veckor och ska gå i 3 veckor till) men det förstår inte hon. När jag släpper henne själv för att hon ska gå och bajsa så vill hon ju gärna springa. En 6 månaders valp är det lite svårt att få stilla.
Men hon har växt för fort. Ca 1 kg i veckan har hon gått upp. Så skelettet hinner inte med.

usch vad tråkigt! vad har du gett henne för mat innan? förstår att du är ledsen.

#19# Det är inte maten som har gjort henne sjuk. Hon har växt fort ändå. Njurarna har tagit stryk för att hon haft urinvägsinfektion så länge. Det har gått upp i njurarna och det är det som är så farligt bl a.