…när jag blev gravid för snart elva år sedan, var maken "tvungen" att lära sig rida, idag delar vi intresset och hästar. Och från första början så fnös han åt mitt häst intresse, idag är Nicole hans absoluta ögonsten förrutom sonen då.

Va kul, min han fick ett vad för några år sen. OM han satt upp och red på min förra häst, som bara var 153 i mankhöjd så skulle han få en liter wisky, Det blev naturligtvis inte av, och nu lär det väl inte bli, då min nya är 171, fniss

Det är många som tycker att man borde släppa sitt hästintresse när man blir äldre men själv börjar jag komma in i den fasen att jag kan stolt kalla mig hästfreak igen.

jag slutade med hästar när jag hade flyttat hemifrån. jag hade uppehåll ca 7år då jag hade hunnit arbetat på olika ställen, köpt hus och skaffade barn

sen när min yngsta var 2år så fick jag erbjudande att få den här fina damen, och då kunde jag inte låta bli. jag var då 24år

min man hade lite svårt att acceptera att jag var i stallet de första åren när barnen var små, men insåg senare att jag mådde bäst av att ha häst eftersom jag var mycket trevligare när jag har häst

min gubbe sa "jag får väl lära mig rida, en dag" en dag var det ja… jag vill se honom på oskar när oskar går på andra hållet… :D

Fick veta senast idag att eftersom jag inte har egen häst så borde jag "sluta mjäka mig med den där hästen som du rider". Men hallå… hon är mitt allt även om hon inte är min!… Dessutom har doktorn sagt att jag inte får sluta heller.
Klart att man inte växer ur hästintresset bara för att det är just hästar. Frågan jag skulle vilja ställa tillbaka vore väl i såna fall: tröttnar du aldrig på att hela tiden sitta framför tvn o gorma varje gång en boll går i mål? Det är ju också ett intresse som man borde "växa ur" sånt fall.

#4 Kan förstå att du inte kunde motstå den damen

#6 Kul att ha en sån modig gubbe…

#7 Om han ändå tittade på fotboll…

Bra att få höra andras dilemman också. Jag var utan häst ett tag, och då höll jag på att bli tokig. Fick inget gjort.

Brukar säga åt honom at han ska skaffa ny bil att renovera, så han är i garaget istället för att hänga mig i ridbrallan…fniss

Känner igen det där..Vi har löst d ganska bra:)

För fyra bår sedan köpte vi en liten hästgård och verkligen fick satsa på hästeriet, nu har vi kommit överäns om att nu e d sambons tur att bestämma familjens tillvaro ett tag.

Även om man säger att man kan ha varsinna hobbys så tar hästen/arna otroligt mkt tid och pengar samt energi från familjen, isynnerlighet om man har barn så blir ofta fler lidande.

Vi har kommit överäns att jag ska ta lite paus från mockning, ridning, foderräkningar på flera tusen varje månad och spara tid som familjen kan ha roligt för.

-Jag vet att det kommer bli en nyttig paus och vet med lika stor säkerhet att det just bara e en lite paus oavsett om pausen e 1 år eller flera.

-Hästar kan jag alltid diskutera här eller åka och hjälpa andra med.

Ja alla familjer bör nog diskutera mer för hästen är inget husdjur det är en livsstil som påverkar hela familjen.

-Posetivt eller negativt.

Vänligen/Linda

Min make har väl alltid varit lite sval till mitt intresse men när han märkte hur fruktansvärt ledsen jag blev när min gamle fick somna in och hur illa mitt humör blev av att vara hästlös så började han förstå.

Nu när vi snart blir med unghingst som har det lilla extra så ligger förhoppningarna på att få honom avelsgodkänd och det ser han som lite spännande och följer villigt med att hälsa på Mirabil som han heter.

Vet inte riktigt vad du är ute efter nu… Min sambo har inget större hästintresse själv, lyckats få upp honom på ryggen lite då och då och han är stor och stark = utmärkt som bärhjälp ;)

Eftersom mitt stall inte heller ger nog med pengar för att försörja mig+ egna hästar och allt annat så betalar även min sambo som tjänar mer än mig för mig med :)

/V

Jag är inte 14 längre, det är omöjligt med första barnet på 15 år. När det gäller hästarna så kommer intresset från mig men min man är intresserad och då framför allt av det vi håller på att bygga upp, han tycker att det är lika roligt att åka på utställning som jag. Men det är jag som tar ansvaret för hästeriet. Han får syssla med sin motor intresse och vi båda är engagerade i varandras leksaker. Ett förhållande är alltid att ge och ta

Intressant hur det funkar för er alla.

Mitt dilemma är att min sambo inte förstår hur mycket hästeriet betyder för mig. Jag jobbar nätter, samt säljer underkläder på hemvisningar, för att få råd till min häst.

Jag vet att det kostar mycket pengar och att tiden ibland inte räcker till riktigt som man vill, men jag försöker, för som sagt. Jag vill verkligen rida och pyssla i stallet. 

Ofta suck pust och stön om jag kanske åker ut en em till stallet, för det kan jag ju göra på dan. Hans inställning till ridning och hästar är att det häller man på med när man är yngre.

Jag stöder honom mycket i hans intressen, motorsport, men får inte så mycket tillbaka.

Jag var väl mest nyfiken på hur ni får det att gå ihop med sambo och familj, när jag la ut denna tråd. Tror inte att min sambo kommer att ändra sig så mycket när det gäller hästar, men det får jag försöka leva med.

#13 Min man är medveten om att jag inte kan leva utan häst, för honom är det viktigt att jag har häst. Att rida är ju som vilken motionsform som helst, gubbar spelar korpfotboll och vi tanter blåbärsrider våra hästar. Kanske är det en skillnad i ridning så har ålder ingen betydelse, jag var på en western tävling och då var det en dam på 80 + som red en häst på 20 +, tillsammans var dom över hundra år och dom placerade sig någon stans i mitten bland alla yngre. Jag har tänkt att slå hennes ålder i alla fall, den när man kommer över 90 så ska jag fundera på att sluta rida ponny och kanske skaffa en stor häst, man kan ju inte vara ponny ryttare hela livet

min sambo var less första typ 2 åren vi var tillsammans, nu har han vant sig och ifrågasätter inte.. jag sa att det är som att jag tror att han ska sluta skejta… å då blev det tyst om den saken.. haha

Min sambo hjälper till och bygger boxar, hämtar hö och spån utan problem, men där någon stanns går väl hans gräns vad det gäller hästarna. Fast skulle jag bli riktigt sjuk eller om jag är borta så tar han in dom ( om han får tag i dom ). Så även om han inte är intreserad så hjälper han till och i gengäld så följer jag med han på olika aktiviteter.

Jag är väl inte lika RIDintresserad sedan jag fick barn, men mer avel och utställning.