Jag rider ju betydligt oftare ut än på bana/i ridhus, så Rayhan är faktiskt lugnare ute än inne, åtminstone så länge vi bara är hemma. När jag precis började rida honom var han rädd för allt - brevlådor, stenar, broar, sin egen skugga, träd, fåglar etc., etc., och efter varje kurva vi hade ridit igenom hoppade han till över något som han inte hade sett innan.

Men nu har han lugnat ner sig betydligt. Det han fortfarande inte gillar är stora lastbilar och traktorer, speciellt eftersom att vägarna vi rider på är smala grusvägar. Och så gillar han inte såna där plaströr som går under vägen! Vet inte om någon förstår vad jag menar, men såna där stora, svarta som leder vatten under vägen… Vattenpölar och bäckar och sådant är inte heller så populärt, men vi tränar på det, och han har börjat vänja sig vid att kliva igenom vattnet istället för att ta en låång omväg (bäst med marginal, monstret som bor i pölen kanske har lång hals) runt.

Mitt förra sto var tittig och "rädd" för det mesta, från löv till brevlådor eller vattenpölar :O) Varje ridtur var ett äventyr :O)

Windy är väldigt pigg och framåt (det är hon iofs alltid, men spec. ute i skogen). Stark och svårriden i galoppen, men bara man rider hela tiden och inte "åker häst" går det huuur bra som helst =) I skritt lunkar hon på så fint så, haha.

Hon är 110% trafiksäker och rör inte en min vare sig det dundrar förbi en traktor precis bredvid henne eller en stor motorcykel i 140 knyck. 

Hon tycker rådjur är döööööööläskiga. Älgar, rävar, harar, fåglar och kor är helt okej (fast älgar tycker JAG är läskiga :p), men såfort hon ser ett rådjur hoppar hon rätt upp i luften. Har blivit några avramlingar genom åren efter alla bocksprång efter att det har sprungit förbi rådjur. Men hon är otroligt trogen och lydig - såfort man lämnar sadeln och ramlar ner på marken bokstavligt talat tvärnitar hon och står och väntar på att man ska kravla sig upp igen.

Jag rider i princip alltid ut själv och hon sköter sig alltid kanon.

Foxen gillar inte trafik. Men hon flyger oftast inte iväg men hon markerar tydligt att hon inte gillar det. Samma sak med vattenpölar och smala bäckar. Annars är hon en klippa, lite fjollig emellanåt men oftast lugn och snäll :) Andra djur är inga problem om de inte dyker upp hastigt.

spirit är välldigt pigg och busig, tkr det är jättekul (:

paddie ät tittig, pigg och ganska stark, kan också vara välldigt jobbig och hålla på att vända hem och så i skritten.

silver är helhärlig :D han är mkt mkt pigg och bockar ganska mkt i traven och galoppen , han är inte stark, men huvudet flyger lite hit och dit, men han är alltid så underbart glad och härlig, så man blir så glad själv av det (:

Indira är oftast väldigt pigg och traven från hennes travkarriär kommer fram, tyvärr. Hon hoppar gärna till, skuttar iväg/åt sidan, om det kommer något djur, eller om vi går förbi något läskigt. Livrädd för traktorer och lastbilar, och springer ut på gärdet..

När man rider själv på Ballerina är hon ganska pigg, och är ganska tittig då. Stenar och träd kan ju bitas ;)

merry är lite lustig där. hon kan gå klockrent hur längesomhelst. bryr sig inte om ngt alls. det är så man blir förvånad för äldre hästar kan bli rädda för saker som hon inte ens tittar på.

men sen, sen händer det ngt o hon är rädd för ALLT!

får, det är ngt konstigt som ngn uppfunnit. det tycker merry ivf.

Jag rider mest ute, inte så ofta i paddocken, han kan vara jätte lugn vissa dagar och vissa dagar helt galet pigg, beror på hur mkt jag ridit han och så, men oftast är han lugn och hoppar inte till för så mkt saker längre.. Mopeder i full fart som kör jätte nära hoppar han till för, annars vet jag inget mer han är rädd för.. typ om ngn gren går sönder eller så i skogen och man rider förbi, då kan han hoppa ^^

Rider man ut är en en räcemaskin och på banan får hon kortslutning.. xp

Nadja: Slö tills man galopperat, en är hon värsta krutkärringen! ;) Lite skeptisk mor diken, men annars inga negativiteter! Eller jo…
Hon kan vända hemåt (Eller åtminstone försöka!) med nybörjare och folk som inte ridit henne förut! Men hon är världens bästa att rida ut på! Bästa är hon när man är själv! Rider men med Ini så är det race hela vägen! x) Hon ställer upp på det mesta (Mina vägfinnaräventyr t.e.x!) utan att protestera (För mkt! ;) )
**
Ini Mini Moe**: PIGG! Man får hålla henne från det att man sätter sig på henne till det att man hoppar av! Annars sätter hon av i nån blandning mellan pass och "travartrav"… Det är det enda med henne som är jobbigt… Annars är hon jätte snäll och mysig!

Holly är inte rädd för mycket. Sopbilen är läskig för den luktar så illa. Och ibland kan traktorer vara lite farliga. Eller plötsliga ljud bakom buskar kräver ett litet skutt åt sidan. Men annars skrämmer inget henne.
Blir de andra hästarna skrämda av något kan hon hoppa till, för hon kanske borde ha blivigt rädd… ;) Men hon lugnar sig snabbt igen och inser att de andra bara tramsar.

Jag rider nästan alltid ut. Går bra att rida själv och med andra. Det hon kan vara rätt för är stora stenar som är ljusa, vissa brevlådor och uppkapade träd. Men vi håller på att jobba på det, innan medryttaren började var hon inte rädd för någonting alls! Förstod för någon vecka sedan att det måste ha varit därför, så nu har vi ingen medryttare och ska försöka bygga upp allt igen.

Vildsvin är ingen höjdare heller, sist mötte vi 20 st. Men hon stannade bara och tittade, ville inte springa hem eller liknande.

Maggan är världens bästa skogshäst!
Hon är en häst som man kan sitta på avslappnad, med långa tyglar och blunda om man känner för det. ;)

Hon är alltså riiiktigt orädd. Det finns inget som direkt skrämmer henne, varken trafik, vilda djur, stenar, eller saker som flyger upp framför henne. :)

Hon tittar till för ganska mkt saker men hon fattar ganska omgående att sakerna inte är farligt så hon hoppar mkt sällan till. Antar att hon är smart eller ngt. ^^
Tvärvänt har hon gjort två ggr på fyra år. Och då har hon liksom inte sprungit efter det heller utan stannat.

Ja, så vad kan jag säga, mkt säkrare häst kanske man får leta efter. ^^ :)

Så, nu är jag klar med min uppsats om hur säker min häst är. Hahaha :P

Crow är lite lustig.. bilar, cyklister, lösa kor eller får på vägen, rådjur, harar som springer fram, plastpåsar, pressenningar, 'attackerande'' hundar, slamrande plåtportar, dumpers/grävmaskin som arbetar några meter från vägen, sånt är inga problem.

Men stenar, stockar, mopeder och bilar med släp kan vara hästätande monster, specialiserade på små bruna travare. I vissa fall även blomkrukor och stillastående släp.. XD

 Fast så har han ju bara blivit riden några månader, så det blir nog bra med den saken med :P

Jojjen blir mkt tittig p saker då han är ensam, eller om man ligger först när man rider i grupp. Han blir mest rädd för tex. fåglar, fjärilar, stora stenar och hö balar.  han är ganska pigg ute och ibland någon bockning. i paddocken är han mkt frammåt.

Det går verkligen inte bra! Fantomen vill bara tillbaka till stallet hela tiden -.- Suck

Min häst är inte rätt för nånting. de kan flyga upp fasaner 1m framför henne ur diket och hon för inte ens på öronen, tittar bara på fågeln som flyr i panik. jag rider bara på banan när jag tränar i halsring, så som vikthjälper tvära svängningar å så. men de är rätt sällan

Min pålle är schyst att rida ut på. Går bra i flock med såväll hingstar som ston, går bra ensam.

Är bra med bilar, moppar, traktorer och lasttradare.

Drar inte hemmåt, utan är framåt och positiv åt alla håll.

Finns två saker jag kan gnälla på, vi har ett dike som knappt är ett dike som han fått för sig att man måste skutta över och göra till en stor grej och så kan han bli lite väll het coh stark i handen, men det är kontrollerbart.

Min pålle är rätt cool av sig ^^, Bilar, lastbilar, ja fordon o massa ljud och sånt bryr han sig inte ett dugg om. (Kan ju tillägga att han en gång varit på väg att gå igenom dörren i en buss, den främre dörren..) Däremot så är vattenpölar, vita linjer i asfalten o parkbänkar läskiga - framför allt ny-/påmålade linjer vid övergångsställen!

Han är väldigt pigg o vill väldigt gärna springa fort, men är väldigt reglerbar - något mer het när man kör honom. Han bryr sig inte så mkt om han är ensam eller har sällskap.

Rider oftast ut med hästarna och det går hur bra som helst att rida ut med Disa själv. Har inte provat med Sillen ännu men kan tänka mig hur hon skulle reagera.

Disa är hur cool som helst och väldigt trygg när man väl rider henne. Hon går gärna och maskar i sitt eget tempo men på hemvägen är det svårt att stoppa henne ibland. Gäller att vara noga med att hålla trav och inte grisepassa fram på vägarna. Disa är i princip inte rädd för någonting utom för saker som hon låtas blir rädd för som vissa rovfåglar och kmstenar. Älgar, rådjur och vildsvin är vardagsmat för henne.

Sillen är däremot Miss Fegis utomhus och om hon fick bestämma skulle hon helst gå i svansen på Disa under hela ridturen men vi tränar på att gå först. Hon är ganska het och hetsig och har en tendens att småstegra sig när hon inte får vända hemåt men när man väl har rett ut det med henne så är hon världens underbaraste. På hemvägen brukar jag bara sitta och njuta och galoppera med långa tyglar för att sedan göra en kanonfin avsaktning.

Saker som är läskiga är det mesta, hö på vägen, höbalar, vissa vattendrag, haflingrar, blåst, stolpar, busiga hästar i hagar, ösregn och lite mer saker som jag inte kommer på just nu.

Båda hästarna är dock mycket misstänksamma mot ett kostall på vägen till en lite större skog, superläskigt! Det roliga är att de går grannar med massor av kor på båda sidorna av hagen och när vi rider till den lilla skogen så träffar vi på massor av kor där med. Så det är just dem korna som är livsfarliga ;)

Min pålle är lite "tittig". Han är rädd för brevlådor som står mga på rad(en är ingen fara), rädd för vattenpumpverket i byn(litet hus som låter..), hastighetsskyltar, en viss stenhög(tror det spökar där;-P) Han är lite kul för vi rider oftast själva o då går han på rätt snabbt trots sina egenheter o vara rädd för vissa saker..men rider jag m andra så blir han SÅ tråkig, gömmer sig bakom de andra o går JÄÄÄTTE sakta efter o kommer nästan på efterkälken..trist!!!

Mandelman är för det mesta ganska lugn och snäll. Såklart blir han piggare ute, men det är något jag ser som en fördel (så länge han inte blir FÖR pigg), då jag kan träna på t.ex. mellantrav och liknande.
Kan bli ganska tittig om det blåser, men annars så är det väl inget han brukar bli direkt rädd för. Fast han är sådan att han kan bli rädd om det hoppar en liten hare några meter ifrån honom, men vara stencool om det kommer en traktor med släp precis bredvid.