Jag tror nog hon hade sina egna anledningar… Men visst är det trist när en människa som har större delen av sitt liv öppet som en bok.

hum jag tänker inte lägga mig i denna diskussionen, vi hade en liknande tråd för ett tag sedan… :D

Och jag tycker att det är hemskt att man inte ens har rätt att ta sitt eget liv och blir nerdömd för det.

För mig är det väldigt uppenbara och klara signaler utav det lilla jag får veta i din berättelse över varför hon gjort som hon gjort.

/V

Att ta sitt liv, det krävs mod. Så enkelt är det. Inget man gör lättvindigt.
Det kan tyckas som om uppbackning från familj och vänner kan vara nog. Men om det är fel uppbackning så kan situationen bli en övermäktig i alla fall.
De som väljer att ta sitt liv har funderat noga. Och när sista droppen kommer då går man liksom.

Det jag tycker är synd är att hon inte fick rätt hjälp. Många gånger finns det ekonomi och sådant bakom. Sånt som en s nära och kära kanske inte kunnat hjälpa till med på grund av egen ekonomi situation. I ett sådant fall så hjälper det inte med tröstande ord och sådant i längden. Till slut ger man upp och då går man.

Jag vet inte varför hon gjorde det, men det är hennes val. det tråkiga är att hon säkert gjort annorlunda med rätt hjälp. Tyvärr går den hjälpen inte att få i Sverige jämt.  
Mvh Åsa

Jag Säger som Lisette, vi har haft en liknande diskussion tidigare och det framkommer tydligt att vi har väldigt olika åsikter och tankar om detta beroende på vad vi själva har för erfarenheter och kunskaper.

Ja, vi har alla olika åsikter och jag kommer aldrig påstå att min är den rätta. Men jag står fast vid den jag har och respekterar att andra tänker annorlunda

Vila i frid, att ta sitt liv det tror jag inte är ett beslut man tar på en kafferast. Jobbigt att leva kvar efter är det så klart, men jag skulle aldrig klandra någon i min närhet som tagit sitt liv.

en jobbarkompis till mig var i växjö hos sin pojkvän, stog på stationen och väntade på tåget hem, när tåget rullar in, kommer en äldre dam springandes, hoppar ner på spåret, springer mot tåget, pang, och hon…överlever ? så vissa kan nog tänkas ta sina beslut på en kafferast…

men det är tragiskt att människor vill ta sitt liv, och ännu mer tragiskt när dom väl gör det. det finns en och en annan anledning till allt sånt, och man får väl helt enkelt respektera deras beslut, det är ju inget man kan ändra på…

#4 jag håller med dig. det krävs mod för att ta sitt liv…

nu ska jag vara tyst…

fy vad hemskt.

R.I.P

#8: Men alltså nu får du förtydliga lite för någon som tänker trögt. Menade du att kvinnan som kom och hoppade ner på spåret och sprang mot tåget bestämt sig hastigt för att hon gjorde som hon gjorde? Jag tror att det må vara ruggigt genomtänkt innan man tar mod till sig och hoppar rätt in i ett tåg. Statestiken visar ju på att de flesta faktiskt dör eller blir lemlästade för livet. Det låter inte som ett hastbeslut i mina öron.

Ledsen lisette att jag inte kan vara lika duktig som dig och vara tyst.
men anledningen är att jag reagerar och känner starkt i denna fråga. Jag kan med handen på hjärtat säga att vore jag inte sådan fegis så skulle jag också ta livet av mig. Men än så länge är jag för feg. Jag törs inte helt enkelt.
Och ja, jag har massor av goda vänner som stöttar mig, men det hjälper inte alltid som sagt var.

Låt de som tagit sitt liv vila i frid, de  har garanterat haft det jobbigt nog.

Rest in peace.

#12 jag tänkte samma som du skrev om kvinnan och jag är jätteglad att du är "feg", fortsätt med det för vi vill ha kvar dig. Mest av allt vill jag att du ska må så bra att du inte behöver fundera i dom banorna alls. Hoppas du snart kommer ur mörkret och kan börja känna livets goda.

#8 det är ju inte helt säkert att kvinnan inte var alkohol/drogpåverkad… Men jag tvivlar på att det skulle ge mod att ta sitt liv ändå, faktiskt.

Lorita och ÅsaF, jag tror det är rätt vanligt med folk som funderar på att ta sitt liv, men inte riktigt vågar, eller alltid hittar en "undanflykt" för att inte göra det… Jag känner några stycken själv.

#4# Håller helt med dig. Nästan som om jag själv hade skrivit det.

#8# Det såg nu bara ut som om hon inte hade planerat att hoppa. Men det hade hon nog gjort länge.

#13# Håller med dig lorita.

Vi vill att Åsa ska bli bättre så att hon inte ens tänker i dessa banor.

Har ju själv försökt att ta livet av mig en gång. Eller rättare sagt två ggr. Men det var mest rop på hjälp. Jag vågade inte.

Jag är säker på att det finns fler som tänker tanken än som utför handlingen, som tur är. Ofta har jag hört så är det inte just när man är i botten, för då är man för nere för att orka. Utan självmorden sker när livet börjat vända men man inte riktigt mår bra men man är så handlingskraftig att man klarar det. Så ni som funderar, ge livet en tid till ni håller på att bli bättre även om det tar tid.

#16 nja jag tror självmordstankarna dyker upp både när allt är på väg mot botten och från… När man mår bra har man inte dom tankarna och när man mår botten så bryr man sig inte. Så överlag tror jag att du har rätt ;)

Min kompis bästa kompis körde moppe igårkväll, blev påkörd av en ambulans och dog!

Ser man ingen annan utväg och det bara är ett svart hål framför en så gör man nog så.

läste det i tidningen ninatoy.. :(

#18

Jag körde in i en bil igår med min moppe. Vilken [skulle vilja skriva ett fult ord här] tur (för mig) att våra situationer var motsatta…

#18# Jag läste också det i tidningen. Det var tydligen en ambulans som körde på henne.

jag tror, det är därför jag tror det mest var ett infall, att vill man ta livet av sig, och planerar det, så kanske det inte är så smart att hoppa framför tåget, när det rullar in på stationen, och inte håller samma hastighet som ute i skogen ? förstår ni ? om man planerar ett självmord, vet man ju kanske att tåget håller hög hastighet i skogen, och väldigt låg på en station, där tåget ska stanna..
hon hade även ett armband från sjukhuset på sig..så kanske hade hon rymt.
jag vet inte, jag var inte där, men av berättad historia så fick jag känslan av att det var ett infall, sen tycker jag, att ska man ta livet av sig, av olika anledningar, så kanske man ska tänka lite på andra människor, i detta fallet var klockan elva på förmiddagen på en fullsatt station….har man då planerat det, så kanske man inte planerar att människor ska titta på ? om man inte vill bli stoppad, och vill man det, vill man inte heller egentligen dö…

#21 tur att du klarade dig

Ambulanser är inblandade i ganska mycket, en klasskamratsmamma till min son kör ambulans, hon har mycket att berätta.

#23 "rop på hjälp" kan det ju var, man vet ju aldrig vad som ligger bakom eller så var hon jagad av vargar….tragiskt vilket som.

#23: _om man inte vill bli stoppad, och vill man det, vill man inte heller egentligen dö…
_Alldeles riktigt, jag tror ingen VILL dö igentligen. Men ibland har livet ingen annan utväg. Och infinner sig bara modet så då tar man den utvägen man kan hitta. Hade de hittat en annan utväg så hade degjort det. Det är ju det som är det tråkiga i det hela, att det inte finns ett skyddsnät som kan hjälpa dessa människor så att de slipper ta till denna drastiska utväg.

#13 & #15: Jättegulligt av er. Som sagt var, jag vet att det är ´fler som tycker så. jag har alltså allt "stöd" man kan tänka sig.

Tyvärr hjälper inte det. Men var lugn, jag är nog för feg i fortsättningen också.

Oh, vad tragiskt med han som dog på mopeden. Vet att det är många som mister sitt liv i alla dessa onödiga trafik olyckor. Sänder en tanke till offret och hans anhöriga.

läskigt att amulanser är inblandade i så mycket, det är ju dom som ska rädda folk….

ja, det var det ju förmodligen, men ni kanske förstår varför jag tror att det var ett infall ? vill man dö hoppar man ju inte framför en bil som kör i 50. risken att du dör då, är ju inte lika stor som om du kastar dig från en bro på motorvägen…det är större risk att man skadar sig allvarligt..
samtidigt som jag tror att om det var ett planerat självmord, så var det elakt emot människorna som fick beskåda det hända..

sant åsa, det är dumt att det inte finns ett skyddsnät i vissa fall, det hade behövts.
och när det kommer till olyckor, så är det fruktansvärt tragiskt. det ska itne behöva hända, usch, det är läskigt, nästan så man ibland blir rädd för att köra bil ibland..

och åsa, jag hoppas att du kommer förbli feg i denna frågan resten av livet. :)

Åsa och bubbel, frågan är då hur detta skyddsnät skulle se ut… Det finns psykologer, det finns medicin. Men hur hjälper man någon som inte ser någon utväg på sitt liv? I många fall handlar det om att personen i fråga inte ens vill se några utvägar, och ännu mindre vill erkänna det. Trixigt…

nej, det är ju helt klart slo, men ibland, ett litet osynligt skyddsnät, som kanske gör så folk tänker om ? äääsch, jag vet inte, men det hade varit bra ibland…

Ja visst hade det varit kanon :D

Jadu slo jag vet faktiskt inte riktigt. Men inte allt går att medicinera bort. Man kan visserligen medicinera så att personer blir så avtrubbade att de inte har någon verklighetsförankring längre. Ja då hjälper det nog med medicinering, åtminstone om man tänker hålla personen drogad resten av livet. Nu anser jag inte att det är ett liv heller.

För två år sedan var det en fembarns mor som tog sitt liv. Jag kommer nog aldrig att glömma detta. Hon och hennes familj hade inte pengar så de klarade sig. Trotts indragningar på allt som är möjligt alltså.  (men tänker ni, då finns det socialförvaltningen) Nej, sociala hjälpte inte denna familj. Och till slut efter flera månaders kämpande när skulderna bara ökade och folk börjar kräva sina pengar tillbaka som de då fått låna sig till för att barnen faktiskt ska ha mat och kläder. Och elen ska betalas och hyror och sådant. Då efter idoga kämpande så orkade hon inget längre utan hon tog sitt liv. På detta sätt vart mannen ensamstående och barnen vart det synd om, då hjälpte socialtjänsten till.
Enlegt veckopressens skriverier säger socialtjänsten i efterhand, om vi hade haft den minsta misstanke om vad denna ekonomiska situation betytt för familjen hade vi hjälpt tidigare.
Nej, de hade inte det, för mannen ifråga berättade att kvinnan faktiskt nämnt detta upprepade gånger att hon snart inte såg någon annan utväg än självmord. Det enda de gjorde då var att hota att tvångsinlägga henne på en psykiatrisk klinik. Inte riktigt vad hon behövde då.
Men, men, det är i alla fall en historia som jag aldrig kommer glömma. Hade vi haft ett fungerande socialt skyddsnät hade fem barn sluppit mista sin mamma. Jag lider med hela den familjen än i dag, och tänker ofta på den här stackars mamman, det var som hon skrev i avskedsbrevet. Hennes sista möjlighet att offra sig för sina barn. För att se till att de hade det bra.
Och hon hade rätt, de fick ju den hjälp de behövde. Men de fick den för sent.

Usch, förlåt mig. det här blev lång randigt. Och helt offtopic från ämnes starten. Sorry.

Mvh Åsa

Visst är det inget liv att leva som en grönsak, att käka piller och vara avtrubbad hela livet är inget alternativ. Men det kan vara en utgångspunkt och en startbana, för att kunna gå vidare med annan behandling.

En nära vän till mej hennes pappa tog livet av sej för 4 år sen i vår. Hon har blivit utstött av sin klass nu det senaste året. Hon har börjat prata om självmord. Usch säger jag bara.

Sådant är jobbigt. jumpingqueen, kan förstå att det inte är roligt att höra din kompis prata om detta. Det är inte roligt att få höra att folk har de känslerna över huvudtaget. Och oftast, ärligt talat kan man som den lilla människa man faktiskt är i ett stort samhälle inte göra så mycket heller mer än att lyssna.
I ditt fall kanske ni kan ta det med någon rektor eller sådant på skolan att de får fram att det inte funkar i eran skola och att folk blir utfrysta. Det behöver inte betyda att ni pekar ut någon. Men det ger en chans till en förbättring där det tas tag i detta beteende som inom en skola är direkt oaceptabelt.

#34 Vi har pratat med våran rektor om att hon kunde få byta till våran klass. Men han sa att vilken klass som hellst skulle kunna ta in henne, utom våran(det beror på att vi är väldigt, väldigt stökiga). Vi sa till honom som det var å då skrattade han åt oss å sa att våran klass skula få henne rakt ner i graven på en gång… Elakt men så äre. Vi är med henne varje rast å försöker få henne på andra tankar å så…

Det är nog ett skyddsnät som inte består av piller som behövs. Men se på valrörelsen, det är dom sjuka, svag och arbetslösa som själva är orsak till problemen men ingen är villig att ofta sin egen välfärd för att skapa rättvisa. Det är ju som sjuka/arbetslösa som är lata och har det så bra. Tänk om man kunde bygga om samhällsklimatet så det inte var så hårt och kalt, tänka om dom som är sjuka och arbetslösa slapp ha kniven på strupen om att få ännu sämre. Välfärden och samhället skulle vinna massor, och den lilla människan skulle må så mycket bättre.

Det skyddsnätet skulle jag vilja ha, piller i all ära men trygghet är bättre, för alla

#36 Håller med, bra sagt!

Lorita, kanonbra skrivet! Men hur ska man får den stora människan att se på den lilla…

#36: Så sant så sant.

#38: Ja det är den stora frågan det.

piller är nog en bra tillfällig lösning, och jag tror det kan hjälpa många om man tar det på rätt sätt.

jag har en kompis som läser till sjuksköterska, hon har dom senaste veckorna praktiserat på ett boende, med psykiskt störda/handikappade människor, ett praktexempel på människor som dagligen proppas fulla med medicin för att inte skada sig själv eller andra. hemska tanke….behöver jag tillägga att hon helst av allt inte vill sätta sin fot där igen ? det har varit väldigt påfrestande för henne, och man behöver tydligen ett superpsyke för att kunna jobba där..

ja, lorita, trygghet är bättre för alla..

Ja, piller är väl det sista man vill ha eg. Det gör en ju inte frisk utan bara som en zombie. Men som sagt ser man ingen annan utväg så hoppar nog man nog framför ett tåg oavsett hur mycket folk det är i tågen.

Ted Gärdestad gjorde ju det bla i tunnelbanan.

jo, det kanske blir så. tillslut ändå..jag vet inte, det är inget jag planerar att göra…

Tråkigt att "piller" klingar så negativt att folk verkligen tror att det bara finns droger..

"skl. Lyckopiller" ex. Risperdal osv är en långtidsverkande medicin som inverkar att så att patienten inte uppfattar de riktiga dalarna så djupa kan man säga.

Inga direkta känningar som nerdrogning/ trötthet som många tror.

Ibland så måste man ta tabletter för att vara mottaglig för psykoterapi.

Själv har jag också varit motståndare tills jag läste på om ämnet.

Man måste nog få bra kontakt med sin läkare och hitta rätt hjälp för varje enskillt problem.

Vet de som inte varit särskillt troende men gått och pratat av sig hos sin präst, det finns familjeterapi och psykolog hjälp att få via sin komun.

Jag mådde inge vidare som yngre, jag gick hos otaliga psykologer innan jag förstod att bollen var hos mig.

-Man kanske inte tror att man får ut något av att sitta och berätta om sina problem för en psykolog men det får man genom att lära känna sig själv om inte annat.

Visst krävs det ett visst mod att våga ta livet av sig, men igentligen är det en lättare väg änn att ta reda på sitt liv.

Det finns tre olika sätt att leva genom kriser:

1) Ta livet av sig..

2)Fortsätta leva men fortsätta må dåligt periodvis../fortsättningsvis..

3) Ta reda /ta tag på sitt liv genom att sanera ut sina "skulder" ofta mår man dåligt pga skulder..(kan vara pengamässigt, personmässigt, skuldkänslor etc,etc.)

Ta reda på sitt liv genom att göra en plan: Plan att sanera sina själsliga/och eller pengamässiga skulder, hitta sig en sysselsättning som känns bra, lära känna sig själv och andra på ett nytt sätt.

Det sistnämnda är det modigaste, det tuffaste och mest krävande..

Ofta väljer de flesta alternativ 2..Därför vimmlar det av bittra och ledsna/arga och rädda människor..det är därför världen ser ut som den gör..tror jag..

/Modig

Nu ska jag vara ärlig Linda. Men jag har för några år sedan när lyckopillren var nymodiga här i Sverige ätit dom själv. Och jag lovar dig att man blir som en zombie. Jag grät inte ens när mina husdjur dog. DÅ är jag nerdrogad. Jag som är så djurvän så det går knappt att förklara hur djurvän jag är eg. Då kanske du förstår vad lyckopiller kan göra?! När jag slutade med dessa piller så hade jag abstinensbesvär som hette duga. I ca 2 månader. Jag var t o m tvungen att trappa ner genom att minska tabetten. Inte bara sluta rätt av bara, det gick inte.

Jag rekomenderar ingen att äta dessa lyckopiller. För jag lovar det är svårt att sluta. Och man tappar all empati för omvärlden. Tyvärr!

Tråkigt att du inte fick rätt tabletter, hemskt att det fortfarande ges i sverige.

Men tabletterna ska inte användas i onödan utan som sagt bli en hjälp att bli mottaglig för annan hjälp.

-Vill heller inte att tabletter ska skrivas ut för lättvindligt utan rätt medicin i rättdos till rätt patient.

Mvh Linda

Nja, i onödan skrevs dom väl inte ut då eg. Jag mådde ju dåligt. Men blev ju avtrubbad som 17 av dom.

Men visst skrevs dom ut väldigt lättvindligt i början. Alla som hade minsta symptom fick ju dom utskrivna. För dom trodde att det inte gav biverkningar eller vara svåra att sluta med osv osv.

Nej jag menade bara att det var tråkigt att uppföljningen av utprovningen inte var bättre i ex ditt fall.

Avtrubbning av känslosystemet är ingen bra reaktion för någon som är depremerad.

Jag hade en period svårt att sova..låg vaken hela nätterna och verkligen försökte.

Så jag fick insomningstabletter som inte hjälpte då fick jag ett par gröna..FY jag tog dem bara en enda gång och aldrig mer..

Jag satt i bilen och det var ganska sent, jag och min dåvarande kille hade varit i Skåne och jag var så trött men visste att jag ändå skulle lega sömnlös när jag väl skulle gå upp till lägenheten och sova så jag öppnade mitt nylöpte paket från apoteket och tog en tablett med lite loka..

Det var det sista jag mindes…vaknade upp dagen efter klockan 17:00 ..killen hade burit mig upp till sängen och lagt sig för att sova, vaknat på morgonen och gått och jobbat kom hem vid 17:00 och skakade liv i mig…

Ja, fy tusan vad starka tabletter det finns. Nej, det var ingen som frågade hur det gick. Jag fick nya hela tiden.

Nej, nu ska jag koja. (utan tabletter hehe jag har så ont i huvudet att det känns som det ska sprängas när som helst) Ska tala om att jag är tablettmotståndare nu för tiden. *fniss* tar väldigt sällan tabletter.

Tack för trevlig pratstund Linda. Det var inte i går.

Vill oxå passa på och tips om www.insidan.ifokus.se

Ja jag kan också berätta att det var ungefär den hjälp jag fick också. ett par piller som gjorde att jag vaknade två ett dygn senare. Men fortfarande såg jag bara suddiga konturer av allt i ytterligare ett dygn. Tabletter kan vara ruggiga.

Dina alternativ låter ju som om de skulle funka Linda. Åtminstone i den byråkratiska världen. I verkligeheten gör de inte det. om det inte finns någon möjlighet till skuldsanering så finns det inte. om man då fortsätter leva så byggs skulden alltså upp hela tiden. Som för den fem barns mamman jag berättade om i tidigare inlägg. Vad gör man en sådan gång? Låter barnen svälta och bo på gatan? Låter sociala placera om dem hos andra familjer? Eller? Ja, svårt det där. Men att det inte krävs mod för att ta livet av sig är garanterat fel. Det vet jag till 100%. För krävdes det inte mod så vore jag död och satt inte här och pratade med er klockan tolv på natten.

Usch så läskigt Linda, har också svårt att somna ibland men gillar inte tabletter. :P När jag hade brutit armen och kom in på sjukhuset så sa doktorerna och läkarna att jag skulle dricka saft och ta en massa piller. :P FÖr smärtstillande. Jag vägrade och de blev jättesura!!! haha.

Linda, "inverkar att så att patienten inte uppfattar de riktiga dalarna så djupa kan man säga." Jo visst gör dom det, men personen som tar tabletter som manipulerar med kontrollsubstanserna i hjärnan tappar både det negativa och det positiva, det vill säga även om det är svårt att bli ledsen för något, så är det precis lika svårt att bli lycklig över något… Ond cirkel, jag håller med gejsa!

NU hittade ni hit minsann. Nu när man ska gå och koja. Nej, jag orkar inte skriva mer i natt.

Natti natti alla människor glada, ledsna, arga osv osv. Hoppas vi hörs i morgon.

Ang ekonomi, har nära vänner som tyvärr pga olika omständigheter råkat illa ut ekonomiskt och fått så stora skulder att det var svårt att betala av, anmärkningar osv.

Vi kan kalla henne Anna , Anna gick till socialkontoret (efter mkt om och men pga att hon skämdes) eftersom hon har två barn gjorde hon det för deras skull.

Hon fick en kurator, gå till en psykoterapeft) som hjälpte henne att iaf få ett lägenhetskontrakt (hennes man hade stuckit) , fick hjälp med bidrag, bostadsbidrag i väntan på jobb.

Efter 2år började det mesta flyta på och hon fick anställning på ett vårdhem.

Då när hon visat sina framfötter fick hon både via banken och sociala , lägenhetsuthyraren som kunde gå i god för henne att hyrorna varit i tid 24 gånger så fick hon skuldsanering.

Skuldsaneringen gjorde hon genom att hon hade en "godman" som satte upp en plan för henne närmaste 5 åren, kan kännas tufft men hon var bara 29 år (34 skulle hon bli skuldfri)

Hon fick ut i lön ca 13000:- (heltid) , barnbidragen betalade hon dagisavgifter

Hyran ca 5000:-

telefon hade hon ingen, förutom ett mobilkort hon laddade för 100:- per månad

6000:- kr har jag för mig som drogs varje månad in på skuldsaneringskontot.

Mat var hon uppfinningsrik de följande åren men barnen led iaf ingen nöd.

Hon såg till att svälja sin stolthet och ta hjälp av vänner och deras barns kläder.

Nu har de 5 åren gått och hon är idag fri..efter att ha levt på 0 och ingenting, nu har hon fått ett "skuldsanerings konto via banken som tar hand om de små summor hon nu är skylldig.

Är så glad för hennes skull och faktist så säger hon själv att hon mår väldigt mkt bättre.

Ja det låter jättebra för henne. Vilken tur hon hade som bodde i den komun hon gjorde. Funkar inte på samma sätt överallt tyvärr.
Men sådana här historier får en att återfå tron liiite på samhället i alla fall. Annars ger jag inte mycket för den i dagens samhälle.

Lyckopiller kapar både toppar och dalar, man får inga känslor alls. Jag har sett folk tappa förmågan helt att ta tag i sina liv dom blir som människoskuggor, dom finns men lever inte. Oj, vad lätt det lät att få skuldsanering, och genomföra den, får hoppas att borgarna inte tar bort den möjligheten, för varför ska dom rika betala skatt för att dom fattiga och sjuka ska få skuldsanering?

Om det nu inte är pengar som är orsaken då, det finns ju även miljonärer som tar livet av sig, barn från rika familjer. Psykologer, präster och annan proffs hjälp tror jag mest på. Ändå så är jag övertygad om att ett självmord är inte en liten pröva på idé, det är ju ganska definitivt slut på problemet, det är den absolut sista utvägen. Jag tror inte man har en aning om hur man mår innan ett sådant beslut, förrän man står där själv.

Därför har man inte rätt att klandra någon bara beklaga.

piller är nog en bra tillfällig lösning, och jag tror det kan hjälpa många om man tar det på rätt sätt.
skrev jag i ett tidigare inlägg, och det är vad jag tror, jag är väl inne lite på lindas banor jag med.
för i vissa fall, om man får rätt mediciner, så kan dom hjälpa, tycker också det är tragiskt att du gejsa fick så fel medicin, när tex. min mamma åt antidepressiva i flera år. och det funkade bra för henne, men det är ju olika, och det är ju olika mediciner…

#57 klart man ska ta pillren men sådant under medel är det inte men tillsammans med annan hjälp kan det rädda liv. Vi som inte har varit där ska nog inte döma någon som tar livet av sig och vi ska definitivt inte tro ett piller botar, men det kan med rätt hjälp för livet att vända åt rätt håll.

Ja, jag skrev det lorita att man blir som en zombie. Inga toppar eller dalar alls.

det var ju det jag menade, att piller kan vara en bra tillfällig lösning, om man tar det på rätt sätt, och givetvis med terapi. ;)

det är skillnad på piller och piller.. det är det enda jag har att säga om medicin =)

#60# När jag skrev att man inte hade några toppar så menade jag; att man varken kände glädje eller sorg. Man gick som i dvala en riktig zombie. Det var otäckt alltså. Så det är inte att föredra heller. Man måste nog mer bearbeta det som man mår dåligt av. Inte stänga av sig själv med tabletter.

#62 du har helt rätt, men ibland kan det vara nödvändigt att döva ner känslorna för att vara mottaglig för terapi i annan form.

Ja, det beror ju på hur man är innan. *ler*

vad är det för medicin ni pratar om egentligen? blir lite nyfiken eftersom "lyckopiller" såsom t.ex zoloft inte brukar göra folk till zombies.. =)

Jo, lyckopiller var det. Det var dom första som kom ut. Skulle inte ens vara något farligt att äta. Jag hade abstinensbesvär i nästan 2 månader. Då förstår man ju att dom är starka. Nu för tiden har dom ju så många sorter att välja mellan. Har ingen aning om hur dom är nu.

hmm tror det har hänt mycket på den fronten nu faktiskt… tack och lov, bör kanske tilläggas! men trist att du har så tråkiga erfarenheter själv, gejsa.. =(

Jobbar du inom sjukvården?

#65 jag vet inte så mycket om MAO, men SSRI fungerar vad jag vet genom zombiemetoden, även om det märks mer på vissa.

Visserligen brukar det bara vara vid invänjningen, efter ett par tre veckor när dosen justerats går oftast avtrubbningen ner, men den försvinner aldrig helt…

Anledningen är att SSRI-piller (som står för selektiv serotoninåterupptagshämmare) fixar till balansen i serotoninbehållaren. Serotonin är ett signalämne som frisläpps bland annat när du är kär, glad och lycklig men när man är deprimerad så har det systemet slagits ut.

nej, jag vet det gejsa, det är inte roligt, men det finns olika sorters medicin, och ångestdämpande tex, kan ju vara ett nödvändigt ont, medans lyckopiller…säkert kan vara bra, men även dåligt…
äääsch, jag antar att du förstår vad jag menar ? för jag förstår vad du menar..hah.

Jo då, jag förstår vad du menar. Ville bara få sagt att dom kallade det för lyckopiller var ju för att dom trodde att det inte var farligt eller behovsframkallande. Men det var helt fel, det var dom ju. Inga biverkningar heller sa dom. Ett riktigt lyckopiller. Ta en eller två om dagen och må som en prins utan bekymmer typ. Tänk vad fel dom hade. Dom är precis lika farliga som vanliga sömntabletter. Har inte ätit några så jag kan inte komma på några namn nu.

Det otäcka att man märker inte själv att man blir annorlunda. Det var min omgivning som tyckte jag betedde mig konstigt. Hann äta dom i över 2 år. Vilket helvete jag hade när jag skulle sluta äta dom. Det önskar jag inte min värsta ovän ens denna plåga.

jag såg en kompis krascha sitt företag genom att äta "lyckopiller" han var som en zombie, ingenting utfördes. När man talade om för honom du får nog göra något i alla fall sätta företaget i konkurs innan det är för sent och det drabbar din familj. Jag kunde lika gärna ha pratat om vad det var för väder för han var totalt oberörd, det var läskigt att se. Han förstod inte vad som höll på att hända. Han blev pappa i samma veva han reagerade lika mycket som för en påtår kaffe. Det var läskigt att se, det hände inget känslomässigt alls han var bara tom.

Resultatet blev konkurs och skilsmässa men det behövde jag nog inte skriva

usch, det är ju nästan läskigt, man tycker ju att dom i läkemedelsbranchen borde veta att det alltid finns risker för biverkningar, men man kanske inte var så utvecklad på området då. tur ändå att det gick bra för dig. tillslut :)

#72# ja, då fattar i af du hur jag menar att jag blev. Jag märkte ju inget själv heller. Men när jag inte grät när mina djur fick avlivas då började omgivningen fatta att det inte var bra för mig med dessa lyckopiller.

Vet inte hur pass starka dom är i dag eller hur lättvindligt dom skrivs ut. Men man fick dom enkelt då iaf.

#68. Frågar du mig? Svarar i vilket fall =) Nej jag jobbar inte inom vården, jobbar på en låg - och mellanstadieskola men har jobbat  inom vård - och omsorg tidigare och har en del erfarenheter och så.. tycker det är ett intressant ämne, särskilt med tanke på alla fördomar som finns och erfarenheter som kan skilja sig enormt mycket - intressant tycker jag..

#75# Ja, det var dig jag menade. *ler* Du skrev som om du verkligen tog åt dig när jag berättade hur det blev för mig. Men då vet jag.

Vad tråkigt att folk ska behöva ta sina liv….