Det är så tragist..måste nästan skriva om mobbing i min dagbok..Blir så ledsen..

fy fan va hesmkt jaa!

Finns inga ord

Usch, hände ju här i bålsta också.. en 14årig flicka som hängde sig i sitt poolhus för att hon var mobbad :/

så hemskt, två i min skola som dog förra året. Så tråkigt när de inte lyckas hitta en annan utväg, tänk hur dåligt de mår då!

det var en tjej för inte så längesen tog sitt liv för att hennes pojkvän spridit bilder och filmer(är nu inte 100% säker) när de haft sex. Hur fan kan man bara tänka tanken?? Hoppas att aset mår skit nu 

R.I.P

Ja, det är tuft man är så maktlös även som förälder, det är så svårt, jättesvårt, jag är glad att jag kunnat stödja och prata med min dotter hela tiden. Nu gör skolan alt vad den kan men det finns föräldrar som vägrar att acceptera och förstå vad deras barn gör…….

Nu går min ängel i nian och har som mål att bli psykolog för att kunna hjälpa andra, med den livserfarenhet hon har så kommer hon bli en mycket bra psykolog, det är jag säker på

så jävla hemskt!

**"Felicias sista brev till familjen och vännerna."

**Hade hon vänner?

nina: vart stod det?

Det västa är att på verenda skola finns det undommar som mår så. Förmodligen i varje klass finns det någon eller några som är utanför och retade.

Klart att hon kan ha haft vänner, livet är ju inte bara skolan (som tur är) men att varje dag gå tillskolan och bli förnedrad det tar på krafterna och då måste både föräldrar och barn vara starka. Handen på hjärtat, det ni ingen som inte får vara med, som är utanför, som "råkar" bli tillstöt, som inte får reda på när något roligt händer. Vet ni det då är ni en del av mobbingen, ni som är så fega att ni tiger med. Det är inte bara mobbarna som mobbar det är minst lika hemskt med dom fega som låter det pågå.

Fruktansvärt att sånt händer, och att det faktiskt är så vanligt. Varför mobbar folk? Varför kan de inte tänka efter lite längre och istället stötta dom som har det tufft? *suck*

Jag tror att många inte förstår att det lilla som jag gör eller inte gör ingår i mobbingen. Att det är många eller rättare sagt alla som mobbar den som blir mobbad. Att du inte säger hej, det känns kanske inte så farligt men när hela klassen gör så, då är det mobbing. Den tuffaste mobbingen är just den som inte syns, psykiskt pågår, dag ut, dag in och som utförs av alla. Den som blir mobbad har ju inget att egentligen kämpa emot för ingen ser, ingen vill se varje enskild händelse är så liten, så osynlig men tillsammans är det något fruktansvärt att lev i.

Jag blir så arg att över att ett så här ungt liv får gå till spillo…hon hade väl oxå drömmar och förhoppningar om sitt liv som tyvärr kvävdes i sin linda pga så egoistiska människor som mobbarna är.

Jag får ont i magen bokstavligen !

Fy vad hemskt. Att ungar kan vara så elaka mot varandra. Det ska inte vara så.

barn är ju fruktansvärda.. på ett dagis i stan så lekte barnen och pojkarna höll fast flickorna och dom lekte.. vi frågade vad dom lekte, då sa dom "hagamannen"… hm.. twisted.

#7 Intressant det du skriver.

Har själv en dotter som "blev utfryst" när hon gick i åttan (går nian nu). Skolan gjorde inte ett smack. Jag fick själv ringa till de andras föräldrar.

(Hon ska också utbilda sig till psykolog)

min kompis son flyttade hit från sin pappa, började ny skola.
dom slog honom i duschen och kallade honom bög en dag. mobbade honom för hans namn, och för att hans mamma var så ung när hon fick honom..
det är ssåååååå hemskt. så man inte vet vad man ska göra.
..men han hade frågat om dom inte kunde lösa det själva när dom frågat om han skulle skvallra, så dom hade sagt förlåt..
man får ju hoppas att det inte händer igen…

jag pratade med min bror idag, han har blivit anklagad för mobbing på sitt jobb… min bror har aldrig sagt att ljud till människan i fråga, aldrig pratat med henne. han skulle ALDRIG få för sig att vara elak mot en människa, det är inte hans natur. för mig är det helt otroligt att han blivit inkallad på samtal för detta.

jag anser att om man inte har behov av att prata med en människa, så finns det ingen anledning till att prata med den heller. vi är många folk på min arbetsplats, det finns många jag inte pratar med av den enkla anledningen att jag inte har behovet av det.

nu antar jag att jag får en massa kommentarer om detta. men så är läget.

 Varför skulle du få det lisette? Det är ju riktigt ang att prata med människor osv. Det gör inte jag heller. På sin höjd heja.

för att folk har så vitt skilda åsikter. det finns dom som uppenbarligen tar detta som mobbing eftersom min bror blivit anklagad för samma sak… :D

Kallar dom det för mobbing om man inte har något att prata med vederbörande om?

#20 Mobbig blir det om du inte hälsar tillbaka om ni möts på stan, om du bjuder alla arbetskamrater utan denna, om du byter plast vid fika bordet om hon/han sätter sig där, om många gör så och det inte är "bara" att just ni två inte gillar varandra, om du snackar skit bakom ryggen, då är det mobbing, om du anklagar någon för att mobba utan att den gör det då är det också mobbing eller förtal. Det måste vara ett kollektiv för att det ska bli mobbing eller om någon utnyttjar sin maktsituation då kan det också bli mobbing. Ett hej på morgonen när man möts för första gången är det för jobbigt? För den som gått nio år eller mer i skolan och varit utsatt fördetta den skulle må så bra av ett litet god morgon.

#18 hon går i nian nu det startade på dagis, fråga mig inte varför och den skolan gjorde som du skriver inte ett smack, när den skola hon går i nu tog ut hennes papper så fans det ett halvt A4 skrivet som röde mobbing. Just nu så går hon på fri skola och det funkar men riktigt med kommer hon inte att kunna bli förrän vissa försvinner ur hennes liv. Ett är säkert hon hoppas att ingen klaskamrat kommer att börja i samma gymnasium som hon. Halva den klassen hon går med nu är elever från den gamla skolan. Psykolog är nog inte så ovanligt att dom som är mobbade och orkar igenom grundskolan blir, nu kan hon ju bli författare också. Friskolan hjälper henne med ett väldigt lärarstöd men att ändra barns beteende när föräldrarna inte vill inse det är svårt det.

#24 jag anser inte att jag mobbar om jag inte hälsar på ngn på stan, det kan vara att jag inte ser personen ifråga.

att ta sitt liv är fruktansvärt fegt tycker jag. samtidigt som man ALDRIG i hela sitt liv är så modig och stark som man är när man gör det.

Klart att du inte kan hälsa om du inte ser, men om det är så att ingen ser även om det är uppenbart att man ser. Det är inte frågan om en gång, det är frågan om att det är systematiskt och i system och av många. Ibland är det ju så uppenbart, men mobbing är inte en händelse det är många händelser. Om du medvetet låter bli att hälsa på någon, då kan det vara mobbing, men det kan ju också vara så att ni är ovänner och det är inte mobbing.

Jag tror inte att man är så modig när man tar sitt liv heller, i Göteborg finns en bro som går över två vägar, där vägarna går under där är det förhöjt räcke, för att dom som tar livet av sig inte ska hoppa där. Det är ganska äckligt att tänka att den bron är det så vanligt att den används till självmord. Jag tror man är väldigt hårt pressad innan man tar livet av sig att leva som mobbad, det kan man nog bara förstå om man själv varit det.

Jag har haft två kompisar som har tagit sitt liv. Den ena var ensamstående med ett 5 årigt barn. Var själv bara 24 år gammal.

Den andra var 27 år en kille.

Hon hade försökt flera ggr. Men det var mest på rop på hjälp. Den sista gången drog hon en slang genom bilen så att hon dog av bilens avgaser. Då ville hon dö. Eftersom hon även hade kört in i skogen så ingen skulle hitta henne så snabbt. Sånt går ju fort. Jag menar så att man dör. Tycker nog inte att det är fegt att ta livet av sig. Känner man ingen annan utväg så gör man inte det. Men det var kanske inte så snällt mot hennes barn.

#25 Naturligt menas det om du ser personen ifråga, men ändå inte hälsar tillbaka.

Man kan aldrig klandra någon som tar livet av sig, det är nog en sista utväg. Men det måste vara hemskt att köra ett tåg som någon slänger sig framför, eller komma körande med bilen när någon slänger sig utför Angeredsbron (den jag skrev om tidigare). Hon kände nog att barnet skulle få det bättre utan henne. Jag hade en kompis som sköt sig på vinden i sitt föräldrahem, hemskt för mamman som hittade honom först. Då var det en annan kompis som fördömde honom hårt och tyckte han var feg, fem år senare tog han sitt eget liv, lämnade kvar två små barn.

Fy fan för de människor som fått henne att må så dåligt!
Vad är det för värld vi lever i?

Det är riktigt hemskt. :(

lisette: Det är absolut inte fegt att ta livet av sig. Går det så långt har man verkligen ett hemskt liv, i stort sett helt utan lyckliga stunder. Jag har kompisar som har haft riktigt vidriga liv, dock inte mobbing, men med familj och annat.. En av dem har åkt ut och in på behandligshem de senaste åren, hon har försökt ta livet av sig ett flertal gånger, men kan säga med stor säkerhet att de flesta var desperata rop på hjälp. För hon fick ingen hjälp, ingen tillräcklig i alla fall. BUP försökte väl, men tror aldrig de förstog hur allvarligt det var och gjorde på helt fel sätt. Hon var aldrig länge på något behandlingshem, eftersom ingen klarade av henne, och sen fanns det inget som ville ta emot henne. Jag tycker det är starkt av henne att orka leva vidare över huvud taget, och med tanke på att hon (och ett antal andra kompisar) orkar så kan jag tänka mig hur jävla vidrigt de som gör det faktiskt har det.. Så jag tycker inte det är fegt. Inte alls. Förstår inte på vilket sätt det skulle vara modigt att leva ett totalt vidrigt liv, att aldrig kunna känna glädje.. Däremot krävs det en hel del mod att ta steget till att verkligen ta livet av sig. Man flyr inte ifrån problemen, man tar tag i dem på det enda sättet som finns kvar, eftersom inget annat hjälpt..

ja du alex. jag vet inte, har aldrig haft tanken på det. jag tycker det är en feg utväg, jag gör verkligen det. ni får tycka vad ni vill om det! :S man måste kämpa för det liv man fått, så jävla enkelt är det. det finns dom som inte FÅR leva, men som vill. att slösa bort sitt liv, det är inte schysst.

jag känner till tre personer som tagit sitt liv.

en av världens vackraste killar, han skar sina handleder och hoppade från ett parkeringshus. för att han gick på droger och han var deppig för att hans fv gjort slut.

brorsans gamla flickvän, vet fortfarande inte hur hon gjorde eller varför. jag har läst hennes sista ord på hennes hemsida som fortfarande är på nätet. det är många år sedan o jag mår fortfarande dåligt när jag läser det.

en kille som är ngt år yngre än mig. såg en dödsannons i tidningen på honom, fick reda på att han knarkat sedan han var 15 år gammal, han hade åkt ut o in på behandlingshem hela tiden. de visste inte om det var en planerad överdos eller det var en olycka…

Min granne tog livet av sig.. Kände henne dock inte så mycket, utan de bara hyrde huset ett par månader.. Hemskt att sådant här kan hända.. :( Var är världen på väg?!

jag tror att folk som glidit igenom sitt liv på en räkmacka har svårare att förstå o sätta sig in i personens situation som begått självmord än de som varit på botten själv och fått kämpa i en uppförsbacke genom sitt liv.

jag tror inte att det många gånger är ett val man gör när man beslutar sig för att ta sitt liv, utan snarare brist på lösningar. o ser det som den enda utvägen. tycker det är respektlöst att kalla dessa människor för fega när man inte vet vad de har fått stå ut med. ingen av oss kan veta vad hon gått igenom i sitt liv oavsett vilken definition vi har på mobbning. o ingen av oss har rätt att klandra henne för det. det är tragiskt, o det är jävligt synd att man behöver må så dåligt utan att få hjälp. o nog vet jag en hel del om den tragiska hjälp man (inte) får i sverige.

ofta är det ju ett desperat rop på hjälp som man gör det, för att nån ska se, inte för att man vill avsluta sitt liv. utan avsluta det dåliga i sitt liv o be nån rädda en. men är det ingen som ser eller ser för sent så dör man.

en sorglig grej som hände en tjej va att hon hade bjudit hem sina kompisar.. så sprang hon lite i förväg (mobbad även hon och mådde dåligt över en hel del saker) och hängde sig hemma , för att hennes kompisar skulle se det och plocka ner henne när de kom. men när hon sprang i förväg, så sket kompisarna i henne o gick nån annanstans istället. o där hängde hon tills hennes lillebror kom hem o hittade henne. hon hade kvävits till döds

"jag tror att folk som glidit igenom sitt liv på en räkmacka har…"

Skrattade typ i en halvtimma tills jag åter insåg allvaret i diskussionen.

Alltså det är ju så hemskt att det ska behöva gå så här långt innan reaktionen kommer.

Kan bara förstå en bråkdel av den förtvivlan människor som tar sitt liv känner. Det finns så många männsikor som mår såå dåligt, välfärden ökar men folk mår allt dåligare, någonting är fel!

Har mycket mera att säga men inga ord att säga det med…

#38# Tror jag vet vilken tjej du menar där hjullan. För jävligt helt enkelt.

japp , det va min svägerskas kompis.. hon är 15. det va nog förra året det hände har jag för mig ..

Hon bodde där det finns god glass? Vet du vad jag menar?

javisst. det är hon.

he he. hemliga gejsa ;)

Jo, men man vill ju inte skriva det så här så alla kan läsa det. Tror att hon gick i samma skola som Elin. Men det hände väl för två år sedan har jag för mig. Ska fråga Elin i morgon.

Men vad då, din svägerska!! Har du gift dig?

hahaha nee. men det är sebbes syrra. då äre enklast att säga svägerska ;) he he 

he he

he he

sebbe vem är det? Din kille alltså?

jaa :D

Ok, då förstår jag. he he

he he

he he

natti natti

#33 Du säger att det är en feg utväg, att man ska kämpa för det liv man fått. Och att det är oschysst att "slösa bort" sitt liv så.

Det är svårt att förstå känslorna & tankarna hos en djupt deprimerad människa när man inte varit där själv. Finner man ingen som helst mening med livet, utan genomlider varje dag & varje natt, så kanske man inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv. Kämpa? Visst. Men när varje dag en en kamp och man inte ser någon ljusare framtid, tror du inte att det känns som att man slösar bort sitt liv? Man kan orka till en viss gräns, och leva sitt liv för andras skull, men till slut orkar man inte längre.

Är det inte dom som mobbar som slösar bort ett liv, dom som tar sig rätten att förstöra en mäskiskas liv, det kallar jag fegt.

Fy fan vad taskigt

Jag skulle alldrig klara av att mobba synd att det blev så här….

#35 (och #50) du får kalla mig precis vad du vill hjullan, men jag tycker det är fegt! de finns till av en anledning, som jag skrev. man har fått sitt liv o det ska man vårda.

jag är väl en av dom som glidit genom livet på en räkmacka som du så vackert beskriver det hjullan. har inte haft det svårt i mitt liv, det erkänner jag villigt. jag har ALDRIG mobbat en person i hela mitt liv, jag har snarare hjälpt den av mina bästa vänner som mobbades.

eftersom jag aldrig själv varit mobbad vet jag inte hur det känns, hur illa man mår. men jag såg på min vän hur hon mådde när alla i klassen kom med varsin hård boll och kastade på henne. läraren trodde inte på henne heller.

Jag ska kanske berätta att jag har varit väldigt mobbad i skolan. Pga min längd bl a. När jag var tonåring så mådde jag väldigt dåligt. Det började i andra klass. När vi hade sommarlov mådde jag bättre och ju mer vi kom till sommarlovets slut så började jag att sova mindre och mindre. Jag fick börja äta magtabletter. Jag antar att det var lugnande som man gav förr till barn. Jag fick undersökas på psyket pga mitt oroliga beteende. Men dom hittade inget fel på mig. Det var ju fröken bl a som även mobbade oss som var dåliga i skolan hon drog oss hårt i håret och dunkande armen i våra bänkar osv. Jag vågade inte ens be om att få gå på toaletten en lektion så jag kissade på mig. Glömmer aldrig hur jag mådde när en kille såg detta. Han räckte upp handen direkt och frågade -fröken, vad är det där för blött.- Det var ett helvete. En gång var det några i en annan klass som stängde in mig på toaletten så jag kom för sent till lektionen. Snacka om att få stryk av fröken. Ni ska tänka på att detta är över 39 år sedan. Det är, tack och lov mycket som har hänt efter detta.

När jag blev tonåring blev jag förstås den där jobbiga i skolan som skolkade och bara gick på stan och hängde på caféer. Då ville jag inte leva men vågade inte ta mitt liv för jag var rädd. Jag började att röka massor och supa förstås.

Så jag förstår hur listte tänker också. Man ska vårda sitt liv som man har fått. Det finns så många som vill leva som dör i förtid och blir sjuka för tidigt. Man ska vara tacksam för livet. Men när man väl mår dåligt så är man allt annat än tacksam tyvärr. Då vill man bara få slut på sitt elände. För hur det än är så tror man ju när man är ung att man har det värst. Vilket det sällan är. Det finns alltid dom som har det värre.

Vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, att vi har rätt ang detta allihop eg. Men det beror ju precis på hur man har haft det i tonårstiden.

skulle kunna berätta hur länge som helst om detta men vill inte skriva för mycket om mig själv. Men när jag blev äldre så blev jag sådan att jag direkt gick till motangrepp ifall någon försökte sätta sig på mig. Jag tänker aldrig mer bli mobbad i hela mitt liv. Min sk tagg är ute nästan jämt utifall att…..men det kanske ni har märkt ibland. *ler*

#53 Lisette,

Jag tycker också att man ska vårda sitt liv. Man ska ta hand om sig själv, absolut! Men det jag inte tror att du förstår är känslorna, tankarna som finns hos den som mår riktigt dåligt en lång period. Som sagt, det kan man omöjligt föreställa sig om man inte upplevt det själv, så jag klandrar dig absolut inte.

Jag tycker inte att det är fegt att ta sitt liv. Det har inte med feghet eller mod att göra alls.

Och det är ju inget man direkt gör utan att först tänka igenom det noga, och beslutar att det är den enda utvägen ur ett helvete som livet innebär.

Jag kan visserligen tycka att det är "elakt" mot ev. familj & vänner, då de får leva kvar med sorgen & med tankarna av att det var deras fel. Men jag tycker ändå inte att man ska leva sitt liv för andra.

Det gäller att människor lär sig att se andra människor som mår dåligt, och att bry sig. Folk borde lära sig mer om hur man tar hand om sina medmänniskor, folk borde vilja lära sig mer om detta! Man ska ta hand om sig själv, ja. Men man behöver även bli omhändertagen väl av andra.

vad tråkigt att höra gejsa.. men det är bra att du vänt det till en styrka istället för att låta det förstöra dig.

#54 gejsa, jag tänkte framförallt på din dotter. du kunde inte få barn, så du adopterade. hon måste betyda mkt för dig (kanske mer än vad ett biologiskt barn hade gjort?). om hon tagit sitt liv, hur hade du känt då??? förjävligt förmodligen, men du hade nog varit arg på henne oxå för att hon tagit den vägen ut…

bra att du förstod hur jag menade, jag trodde att du skulle göra det med faktiskt! :D jag är verkligen ledsen att du fått stå ut med det som du gjorde. att läraren betedde sig är otroligt och framför allt oförlåtligt!

#55 nej det var ju det jag skrev. jag förstår itne känslorna för att jag inte själv upplevt det. :D

#56 min vän, hon som de kastade bollar på. hon har oxå blivit otroligt stark. jag är övertygad om att det beror på att hon kämpade mot mobbingen. nu är hon lärare, hoppas hon ser till att det inte händer i hennes klass…

Jag tycker faktiskt att det är fegt att ta sitt liv. Även om jag inte kan tänka mig in i samma situation som den här tjejen som tog sitt.

Det är iaf hemskt att det skulle gå så pass långt att hon ens ville ta livet av sig… sorgligt och fruktansvärt lamt av kommunen o skolan att inte göra nåt. det här j-a skolsystemet vi har funkar ju inte! Den som blir mobbad får flytta brukar det ju vara. Fast inte i det här fallet så. Men i andra fall vet jag att den som blivit mobbad får flytta. Varför i h*****e låter man mobbarna glida vidare i samma stil för? De hittar ju bara nya offer. Nä, in på ungdomsanstalt ska de så de får lära sig veta hut. Som ung ska man lära sig respektera andra människor. Får man inte lära sig det osm ung, så lär man inte lära sig det som vuxen heller… vilket brukar leda till värre saker.

Fyy vad hemskt !
#59 Aa , det är ganska fegt . Jag skulle aldrig kunna göra det , med tanke på min familj . Men man vet ju inte hur hon kände sej riktigt , jag vet iaf inte det ..

#57 Nu vet jag att du inte skrev till mig, men jag svarar ändå om det är ok..;)

Om en person som står mig nära skulle ta livet av sig skulle jag aldrig kunna bli arg på den. Jag hade blivit arg på en person, mig själv. Och eventuellt andra som jag vet fått personen att göra det. Men jag skulle skylla så otroligt mycket på mig själv, se alla "fel" saker jag någonsin gjort mot personen som bidragande orsaker och hata mig själv för att jag inte gjorde mer för att hjälpa.. Och det är inte bara som jag tror, jag har vart så nära det läget att jag vet att jag skulle känna så. Visst, att man till en början kan känna ilska och bli arg för att personen lämnat en, det tror jag även jag skulle göra. Men det i så fall under shocken. När den lagt sig skulle jag aldrig vara arg på han/hon. Aldrig.

Ja, jag vet inte hur jag ska svara så alla förstår. Men visst blir man arg om någon gör så här eg. Dom slipper ju undan. Det är ju vi överlevande som får lida faktist. Att dö är nog bara skönt eg. Det är ju bättre än att sova man har inte ens drömmar. Men det är ju samtidigt vågat att ta steget. För som alla vet så går det inte att ändra på sedan. *ironi*

Ja, visst skulle jag först bli arg om det hände lisette. Sedan förbannad på mig själv för att jag inte märkte något och kanske hade kunnat förhindra det. Bara för den skull är jag också tyvärr väldigt överbeskyddande mot min dotter.

Som min bästa kompis som tog livet av sig tex. Hon hade ju ett ansvar också. Ett barn som bara var 5 år gammal. När man har barn ska man inte tänka på sig själv eg utan på barnet. Men hon längtade så mycket att få slippa må dåligt så hon tog livet av sig ändå.

Nej, det börjar nog bli lite för djupt detta. *ler*