hi hi

haha, jag har också precis läst den tråden. Så detta vart lite småskojigt om man tar det rätt vill säga. ;-)

*fixar o donar*

nu nu… nu blev det en skaplig tråd hoppas jag?

Det borde du nog hjullan. Om du inte är ute för att provocera förstås. *ler*

haha, jag tror jag väntar med att svara tills du bestämt dig. *fniss*

..

jag fortsätter ändra ;)

sådär ÅSA! slutgiltiga inlägget :P lägg gärna en kommentar nu! :D:D

Inte jag heller. Inte på långa vägar. Jag hade en hästrädd pappa och en extremt allergisk mamma.
Smög till stallet, detta uppdagades då mamma höll på att dö i astman. Smart unge var man inte.
Jag började smyga till hästar redan när jag var i 7 års åldern.
När jag var 14 år lyckades jag tjata min in på travbanan hemma. Jag hängde där varje dag och sa:
-Jag vill bli skötare.
Svaret var ett rungande NEJ!
Men dagen efter var jag där igen. hihi
Stackars gubben som hade stallet, han höll på att bli helt knäckt. Kan inte räkna hur många gånger han försökte förklara att de inte tog emot småtjejer i travstallet. Men jag är envis som en röd gris. Så till slut ledsnade han och sa:
-Tar du in den bruna märren ur hagen. Ställer henne i gången, borstar av henne. Och ställer in henne i boxen. Då ska du få jobba här.
Hörde snabbt hur de andra i stallet protesterade då hästen var folkilsk. Men jag gick in. Tog hästen ledde in henne, borstade av ena sidan utan problem. Så skulle jag gå runt till andra. Då bet hon sig fast i min axel. De försökte bända lös henne vilket bara gjorde att hon bet hårdare. Bad alla gubbar fara åt. h-vete och låta mig sköta det själv. Stod och pratade med tösen i 20 minuter innan hon släppte. Efter det gick resten som en dans. Och den märren bråkade aldrig mer med mig.
Innan bodde jag hos min mamma och där hade jag egen sköthäst också.
For till ridskolan och hjälpte till två gånger per dag ihop med tjejkompisen.
Red sedan ända tills jag gravid voltade med en häst nerför en backe.
Klev aldrig upp igen. Förns efter 10 år. Och då var det på en helhysterisk kallblodvalack som inte var riktigt som han skulle. Jag grinade under tiden jag satt på hästen och tjejn som ägde honom tvingade mig att både trava och rida nerför backar. Så det var en mardrömmsritt. Kom hem från den med tårar på kinderna. Gubben undrade om det gått bra. Jag svarade att det var hemskt. Och att jag måste ha en egen häst.
Undrar varför han trodde jag var helt tokig i huvudet.
Men det var så enkelt att trotts att jag var livrädd så kände jag att jag satt på fel häst. Och innerst inne älskar jag att rida och vara med hästar. Alltså måste jag skaffa rätt häst. Så det gjordee jag. Jag jobbar fortfarande med min travar rädsla och även rädslar för backar. Men det tar sig sa mordbrännaren när skithset brann.

Ja, mina vänner orkade ni läsa detta? Då har ni gjort det bra;-)

jag läste! vilken historia! :D:D låter som en film . :D

men nu har jag ju som sagt ändrat tråden ;);) hähähäh.

haha ja visst gör det. B-filmen om ÅsaFs patetiska liv. hihi

hahahhahhhahhahahaa!! neehrå, med bra skådespelare och en het prins så blir det vilken kassasucce som helst ;)

haha, ja det där sista lät ju hur bra som helst.
Fast nu åter till ämnet. Ska bli roligt att höra de andras historier.

men nu är det ju en helt ny tråd ;)

tror ingen kommer knäcka din film faktist. :D

Jaha, du är för rolig du. Nu måste jag ta bort min berättelse. Annars ser detta helt vimsigt ut. haha
Fast det gör nog den här komentaren också.

NEEEJJJJ den ingår ju fortfarande. har ju kvar frågan.

fast ja la till min historia där för att markera hur störd jag är. :D

Oki den fr väl stå med då. Var glad att jag bara skrivit en bråkdel av det som hänt;-)
jag skulle nog kunna skriva Sveriges sjukaste bok om mitt hästliv. hihi

ooh, då tjänar du en hacka på det iallafall. :D så nog är det värt att dela med sig ändå ;) jag skulle kunna skriva en bok om alla idiotgrejer jag kommit på och alla situationer jag lyckats trassla in mig i (syftar på just den här grejen o tusen liknande) ojojoj.

Kan tillägga att min pappa var hemskt emot det här med travet då han anser att hästar är farliga. Så jag fick gå med polotröja i en månad för att han inte skulle se såret på axeln och det abnorma blåmärket. Surt sa räven om rönnbären. Mitt i varma sommaren. ;-)

du ser.. ännu mer material till filmen.. det är ju en klassiker att man får smussla o nån som ska vara emot, sen bevisar man till slut att man hade rätt och lever lyckliga i alla sina dagar. helst ska "den onda" byta sida i slutet o rida mot solnedgången till eftertexterna.

ja jusst ja. Men det lär nog aldrig hända. hihi

Jadu, hur blev man hästfrälst? Jag tror att jag träffade hästar redan som pytteliten, min faster hade häst nämligen. Sen när vi flyttade från Stockholm var jag tre år och började på ridlekis, sen ridskola osv. Hjälpte till mycket med min ridlärares ponnyer/hästar när jag var liten och har väll sedan haft ett antal sköthästar genom åren, genom vänner och bekanta.

Det var väl för ungefär 5 år sedan jag först såg vackraste Stenen stå i hagen och njuta av livet. Jag tog reda på vem som ägde honom och ringde på hemma hos henne en dag. Hon blev bara glad att jag ville rida honom då hon själv inte hade så mycket tid, eller kände att hon riktigt fixade att rida honom själv. (han är lite trixig…) Och jag har varit upp över öronen förälskad sedan dess :)

Och du, hjullan. Det var nog ingen slump att du fick för dig att gå ut just där vid tolvslaget. Det är nog nånting spooky… ;)

jag trodde det var hjullan jag läste om först… "när jag blev gravid…" eeh har jag missat ngt tänkte jag?

jag föddes in i hästeriet. min pappa har alltid haft travare. mamma och min älsta bror är med intresserade.

började på ridskola när jag var 5-6 år gammal. red där tills jag började sköta en shettis valack när jag var 9-10. fortsatte tills jag var 14 år gammal på diverse privathästar och slutade då. sen tog jag upp hästarna igen nu förra sommaren.

#21, nu fattar jag vad polotröjan kom in i en annan tråd ^^

#28: Lite trixit det där när saker dyker upp i fel trådar. Men på detta sätt måste man ju läsa alla trådar på morgonen. ;-)

#29 precis ;D
men jag läser ändå alla trådarna så dt är lugnt (;

Hi hi ja, ni har verkligen trixat till det du och hjullan.

#13: Visst är vi sååå duktiga. Jag tror ni behöver någon som trixar till livet för er lite här inne. Så ni inte blir så gravalvarliga. hihi

Ja, du Åsa. Har blivit lite mycket sånt här på sista tiden faktist. Men det får vi försöka ändra på eller hur?!

Ja visst måste vi det. Här ska inte vara en massa tråkigheter inte. Här ska man vara snäll och glad. Ett roligt ställe att snacka häst på.

jopp! Kom aldrig till hjullans stall i dag förresten. Hon svarade inte på sin mobiltelefon. Och nu är hon inte här heller. Kan hon sova än tro?

haha, så sa hon att vi skulle ta en vecka på oss ;-)
Dagens ungdom, ingen tåga i dem. hihi

ska vi gå tillbaks till huvud frågan?? :D

Tycker du det lisette?

gejsa har du ringt? va konstigt. jag har inte haft några missade samtal, fast kan ju vara att jag pratade i telefon när du ringde.. har haft fullt upp hela gårdagen .. ! o gissa om jag har storstädat, både hos mig o mamma! haha.

Ja, jag ringde en gång på din mobil. Vi skulle ju ha kommit i går bestämde vi ju.

ok vi skiter i det då.. :D

haha, men lisette, det är ju ingen som skriver om vad som gjorde dem hästfrälsta ju ;-)

Lisette vi retas bara.

jag tror att jag blev hästfrälst eftersom jag bodde granne med hästar. små vita fina welshponnys. vem blir inte kär ?
gick senare på ridskola. och blev sen tillsammans med en kompis skötare på två shettisar. det var ju så allt började…:)

Tja, vad jag vet har jag älskat hästar hela livet. Reda som 4-åring red jag (eller ja, åkte häst..) på nån liten ridskola där man blev ledd runt i en manege..:P Det var även i den åldern jag ansåg att jag kunde få en häst, vi hade ju plats på tomten tyckte jag.. Fast mamma höll inte med mig. "Vart ska du ha hästen då?" "Morfar får väl bygga ett stall" sa jag, eftersom min morfar alltid har vart händig, har byggt ett flertal hus och annat i sitt liv.. "Men hästen måste ju få gå ut också, vart har du tänkt att den ska göra det?" "Men morfar får väl bygga en dörr på stallet!" Vilken dum mamma man har som inte tänker på det..

När jag var 5 flyttade vi till England, där fortsatte jag på ridskola, och där gick det lite framåt. Fick trava utan ledare. Flög av en gång också, när en katt sprang förbi hästen jag red så hon stegrade sig.. Men inte slutade jag för det. Som 6-åring började jag på ännu en ny ridskola, hemma i Sverige igen där jag red i 6 år. Sen var jag på ridläger med islandshästar och oj, vad ridskolan blev tråkig… Fast vid islänningar blev det först två halfoderhästar jag delade med en kompis under en sommar, sen har jag hyrt en flicka varje vinter fyra år i rad nu, vart medryttare på en rad olika och även ridit en hel del andra. I samma stall hela högen dock (förutom de första, halfoderhästarna). Så nu verkar det snart bli en foderhäst.

Ingen annan i min familj är hästintresserad, så det har kommit av sig självt. Har aldrig haft en tanke på att sluta heller, trots alla dåliga dagar eller avfallningar.. Fast trots alla gånger jag blivit avbockat eller flugit av annan anledning är den värsta (och enda!) skadan jag fått en bruten arm. Efter 13 år på hästryggen (och mer lär det bli!).

Jag liskom föddes in i det. Min mamma hade hästar och min moster föder upp halvblod (även om hon flyttade till skåne när jag föddes). Men min ridhistoria är brokig.

Först fick jag "åka" på syrrans ponny Pontus. Jag gick på ridskola ett tag också, sen slutade jag rida ett tag. Ett tag red jag Syrrans C-ponny Balthazar och var med i en blåbärshoppning där jag kom felfritt :D Försökte rida in en femåroig shettis ett tag också, Bad Idea! Jag kunde inte tillräckligt och hon var för busig för mig = jag blev rädd. Jag gick tillbaka till Balthazar som vid det laget var 21 år gammal. När vi flyttade till skåne fortsatte jag rida honom och kom över att vara rädd helt. (Underbar ponny var han R.I.P jag brukade rida barbacka, när vi skulle trava skänklade jag igång honom till trav och höll sedan i manen högt upp på halsen för att inte rycka honom i munnen.) Han dog av fång när vi bott hänere ett år ungefär. Då började jag på ridskola där jag hjälpte till väldigt mycket.

En sommar skulle vi med vår ridlärares hjälp rida in fyra new forestar. Först kom Estel och Roll. Roll var fem år och insutten, Estel var åtta om jag inte minns fel. (senare kom också Soya och Doll de var helt gröna men då hade jag bara ögon för Roll.) Kärlek vid första ögonkastet för mig när jag såg Roll. Mörkbrun med strimbläs precis som Balthazar! Fast Roll var mycket större, stor D-ponny. Efter en vecka fick jag rida Roll för första gången. Han ville inte gå på fykantspåret och var knappt styrbar. Den härliga känslan! Jag var inte rädd! Jag red Roll på ridskolan hela sommaren och i slutet frågade min ridlärare mig om jag ville ta hem honom. Jag tror aldrig att jag blivit så glad i hela mitt liv!! De hade fixat allt när jag var bortrest.

Roll behövde yt i skogen och galoppera upp lite balans. Och som min ridlärare sa "Två gängliga tonåringar de passar varandra." På den vägen är det, om en vecka fyller jag 18 då har jag haft Roll i tre år och det har inte vait någon dans på rosor vill jag lova. Men som det är idag vill jag inte byta honom för allt i världen!