Dagens ridtur
Dagens ridtur kommer gå till världshistorien.
Jag har gjort det omöjliga.
Jag har klarat det.
Jag har lyckats.
Jag har..
..galopperat två steg på en älg. 
Haha, började turen med att sitta på tjockisislänningen som bara är jobbig:
_- Nej, jag vill inte gå dit
- Den stenen bits
- Jag vill sparka dig
_
Men, men, vi tog oss fram i alla fall. Så kommer min kompis på:
"Vi rider ut på åkern och rider på en volt!"
..och ja, sagt och gjort. Fast att rida på en volt var väl lite att ta i. En volt är i mina ögon en rund cirkel som man rider i. Varv efter varv efter varv. Inte en triangel-äggformad-kvadratisk-sexhörning, vilket tjockisislänningen tyckte fram tills det att hon kom på att man faktiskt kan stanna. Man kan ju stå stilla, sparka bakut och försöka slänga av ryttaren. Hmm..
Hur som helst så tyckte min kompis att jag skulle testa kusen hon satt på. Med andra ord - älgen. Ehm, okej..
Lite tveksamt hoppade jag av tjockishästen och gick fram till henne. Drygt 160 cm över marken slutar hennes manke, ja. Alldeles för högt för min del. Mina 175 cm är skapta för att sitta på en 135-cm häst, ingenting annat.
Hur jag lyckades ta mig upp har jag ingen aning om, men det gick! Väl uppe insåg jag att hästen inte har någon hals. Det var ju liksom bara ett streck med några hårstrån på i stort sett tyckte jag, men inte enligt min kompis. Tveksamt bad jag älgen att börja skritta. Hjälp, vilket steg! Jag vill ha små korta steg, inga 100-meters-kliv..
Testa att trava på henne, ropade kompisen. Ehm, trava? Njaeoaje.. Okej, några steg kunde jag väl ta och ja, vi for fram i snabb trav. Iiiiih, läskigt! Stannade hästen och skrittade vidare, sedan testade jag att trava igen, då flyger hästen fram i galopp! Okej, två steg, men ändå. Läskigt värre!
Nej, från och med imorgon kommer jag aldrig mer att sätta mig på en annan ras än islandshästar. Jag är skapad för dem. De är gjorda för mig. Jag hör inte hemma på älgar. Punkt slut.
haha!! ;)
haha jag kan ärligt säga att jag asgarvade åt din berättelse :)
/Elin
..och jag sitter fortfarande och är imponerad över hur jag lyckades komma upp..
;)
du, det är jag med !
jag hade behövt stege :P

Haha Juve jag sitter på min 158 cm häst och är bara 147 själv. Det går, jag lovar. *fniss*
Näpp. Inte i mitt fall. Här är det bara islandshästar som gäller. ;)
Problemet är ju bara att de blir allt större ju längre tiden går. 

Jasså har du börjat krympa eller vad?
Jag tror det. ;)

Haha inte än. Men man gör ju det när man är äldre. Någon/några cm bara.
Haha, jag funderar på om jag inte redan har krympt en decimeter. :P

Haha sitter här och små skrattar när man läser din härliga berättelse :D Skulle gärna velat se dig sitta på hennes så kallade "älg" :) haha

Hahahaha, 160 är väl inte så farligt stort ? ^^ Du är knasig du Maja ^^ ;D
Haha ^^
Whatever you do in life will be insignificant, but it is very important that you do it.

Haha, Maja klart du ska rida på älgen nått mera ;)
Du må ju komma upp i luften lite ^^
Men det är ju bara dumt att sitta så högt upp. Då får man ju alla grangrenar i huvudet när man rider i skogen. :P
Hahaha!
åja visst kommer man upp. Jag har ju haft en äls själv 165 å e 157 det tyckte jag va stor å jobbigt att komma up värsta var att hon vägra stå still utan nu har du foten i bygen nu går vi…. å ibland jaså du e redo då ska vi trava lite då ;) Nu e hon såld dels så kände jag att jag varken hade tid å hon var för stor för mig. Men jag vill ha en något minde så där max litenstor häst 150 o sen ner till hallflinger storlek lr en d-ponny något som även kan passa att släga upp min dotter på som är lugn å snäll som orkar stå stilla.
#17 - Islandshäst är bäst heter det, så det är en sådan man ska ha! ;)

*ASG* en pinne med några hårstrån!!!!!!!!
Håller me om att dte låter högt!! =)
det är nog en vana :) min e 165 min vänninas 174cm, tycker de är ganska sålagom båda två (jag är 177). Däremot tycker jag att under 155 är pyttelitet :)
inget är omöjligt. Det tar bara lite längre tid! gottoblandat
medarbetare på scrapbooking.ifokus
Jag funderade på om jag skulle behöva en stege eller inte. :P
*skrattar* Jag har ingen som helst vighet att komma upp på stora hästar.. Förra medryttarhästen var runt 165, och jag fick använda pall/stubbe/ något allmänt högt att stå på för att komma upp. Jag är 158 cm..
Det högsta jag kommit upp på utan pall eller så är nog d-ponny, runt 145 cm… Det var i mina unga och smidiga dagar ;)
Haha, vissa dagar är det jobbigt att ta sig upp på 135-cm damen. :P

haha!
jag tyckte tvärtemot dig om halsarna. när jag var på turridning så gick pålla med halsen sträckt rätt fram i höjd med resten av kroppen så det fanns ingen hals. min pålle har ju en bra grabba-tag-hals om det skulle behövas, vilket inte verkar behövas men ändå, ett bra mantag är liaf ättare att ta om man har halsen i närheten;)
#24 - Haha, mycket man vill jag ha i alla fall. ;)

#25 man har ju foderpålle, kanske itne så mkt som en isis men lång:)
Hahaha, skön berättelse!
//Marija, medarbetare på Hästfoto.ifokus

MAHAHAHAHA pinne med lite hår? kändes inte halsen lååååååååång jämfört med tjockishästens?
#28 - Jooo, lång, otäck och obefintlig. :P

ha, men den är bra att hålla fast i när man åker av… ;)
Finns ju ingen man att hålla i sig i. :P

du har ju en lång hals!
Struts :D