grr...rackarhäst!
Nu har jag haft min underbara flicka i ca 2 veckor, och bortsett från några duster i skogen, där vi fajtats om vilken väg vi ska gå, har vår inskolning med varandra gått över förväntan - nästan för "lätt till", vilket givetvis har gjort matte förvirrad. Nu verkar Yrla brunstig med vad det nu kan innebära för henne, men igår när jag skulle hämta in henne från hagen - som hittills har varit hur lätt som helst - fick hästarna i hagen ett ryck och travade/galopperade iväg bort från mig och sedan runt i den stora hagen. till slut verkade de mättade och jag fick tag i Yrla.
Idag, när jag skulle hämta in henne för att ta henne till hovslagaren, ser jag på håll att hon ser "lurig" ut - när jag närmar mig, åkte öronen lite bakåt och hon vände sig från mig och gick iväg.. de andra hästarna larvade efter lite, men jag förstod att hon hela tiden hade koll på var jag var, och icke tänkte låta mig få komma fram till henne.
då till min fråga - hur hanterar jag detta på bästa "pedagogiska/psykologiska" sätt?? Det handlar ju faktiskt främst inte om att få fatt i henne, utan att få sådana här dumheter ur henne.
Mvh Tessan - som stressigt fick promenera med långa steg till hovisen ;)
nu har säkert de NH intresserade bättre förslag.. men små tips som jag snappat upp om sånt här är dels att man ska gå i snirklar fram till hästen, för att den inte ska se en som ett rovdjur (rovdjur går alltid rakt på). något annat tips är ju att lämna henne tills hon vill komma in, och verkligen ge henne tid, detta är ju dock lite svårt när det kanske är på bete och du har tider att passa. eller kanske se till att hon förknippar intaget med något bra, tex ha lite hö inne, eller alltid få en rykt elelr dyl när hon komemr in. kanske ha med sig en liten morot när hon blir fångad?
har ni andra några tips?
Tack ems för ditt svar! Har sedan jag fick hem tjejen tänkt på detta med att inte gå rätt fram mot/till Yrla, inte stirra på henne och inte vända handen/handflatan mot henne. Har som sagt inte varit några som helst bekymmer innan, men nu börjar hon bli lite bestämd minsann =) - för när hon väl fått grimman på sig, traskar hon snällt med, står fint och stilla på gårdsplanen där jag ryktar och pysslar om henne. efter ev. ridtur eller innan hon ska tillbaka till hagen får hon extrafoder med lite extra mumsigheter så över lag verkar hon tillfreds med vår samvaro tillsammans =) Nu går ju hästarna ute på bete, så egentligen känner nog tösen själv ingen anledning att gå därifrån, av egen fri vilja så att säga =)
Vet att vi förr i tiden ibland använde en hink med lite havre för att få in vår otroligt envisa ponny i hagen men jag har hört att man inte bör ge hästen godsaker elr foder ågon gång, som t.ex vid hagen eftersom den då snabbt kan komma att kräva detta i tid och otid.. har också läst att "NH-folk" avråder från att ge mat/gofis till hästen ur handen då det är att underkasta sig, och icke bra för ledarskapet =)
Fritt att tycka till, jag frågar som sagt er.. =)

ha, ha hon ska bara se vem av er som bestämmer. Hur länge hon kan hålla på så där tills du säger till på skarpen tror jag. Hon känner ju inte dig än. Och du känner inte henne än. Men du ska inte säga till på skarpen. Utan bara vänta in henne. När du får tag på henne ska du vara överdrivet glad och ev ge henne något. Sedan ta henne och bara gå till stallet. Då slutar hon nog snart när hon märker att hon inte får någon reaktion alls.
Havre 
Jag jobbar på ridskola och verkligen inte tid att jaga hästar som fånar runt i hagen. (Egentligen tror jag ju att nåt inte är som det ska ifall hästen inte vill bli fångad i hagen, tex ont i ryggen.. Ja, såvida den inte låter sig fångas bara för att den är på jäkelhumör.)
Vi brukar iallafall ha en skopa havre med ibland och/eller brödbitar som vi ger efter att vi fått på grimman. Det är väl mest för att alls få fast dem i och för sig… Men å andra sidan lär de sig att det är bra att de låter sig fångas då när de ju får en belöning.
visst ska hon det.. rackarn. - har skämtat om det sedan Yrla kom, att hon har en plan som går ut på att vara laidback ett tag i början för att få mig att slappna av - för att sedan vända om och ta över befälet när jag som minst anar det.. sluuugis!
Fast kan det räcka med att vänta in henne tro, för hagen är stor (menar att jag får vänta natt och dag) - även om hon är snäll att ta därifrån så kan hon nog mycket väl tänka sig att alltid gå där, så sååå noga är hon nog inte med mig inte.. =) Så fram till mig har hon ju aldrig kommit, bara stått still då jag själ kommit fram till henne =)
Förutom de få gånger vi tränat lite nh-övningar förstås, och syftet är att hon ska söka kontakt.
Min ena b-ponny å jagt brukade busa i hagen.. Det började med att han inte vill bli fångad. EN dag när jag hade mycket tid så gjorde jag likadant som honom. Det var häftigt.. Vi fick en sådan kontakt efter det, å jag fick tag i honom varje gång, men jag busade i hagen flera gånger i veckan efter det…

Ja duktigt folk säger ju att man ska sitta i hagen och låtsas hålla på med något. Då blir hästarna så nyfikna att dom kommer. Då ska man vända dom ryggen och låtsas att man inte vill att dom ska se vad man gör osv. Hästar är ju nyfikna av naturen.
Den gången ska du inte röra hästen bara prata med henne. Nästa gång klappar du hästen. Den tredje gången tar du in henne. Ibland kan det räcka med att stå i hagen och dom kommer till dig. Min Gobban ropar jag på då kommer han till mig. Samma med min islänning och oftast halvblodet på 3 år. Men Gejsa (fjordingen) hon kommer sällan. Bara står och tittar och väntar på att jag ska hämta henne.
Tova var ju en sån häst som när hon såg mig komma så kom hon galopperandes och gnäggade, så jag har inte behövt ta tag i det.
jobbar ju åxå på ridskola, vi släpper alla hästar så hittar dom inte själva, å om någon inte kommer då så går vi bara ut och chasar in dom.. tävlade iofs en häst som inte ville komma in. brukade gå till en annan häst och låtsas ta den, sedan slugt hoppa och ta fast honom i grimman. eller muta honom. som andra säger, inte bästa sättet, men har man tidsbrist så måste man ju få in den!