Inte redo för egen häst?
Jag har funderat över detta ett tag nu, om att vara redo för egen häst. Hur vet man egentligen att man är redo? Att man kommer orka med allt som egen häst innebär?
Jag har insett att jag inte är redo för egen häst, och kanske aldrig kommer att bli det. Jag älskar hästar, har ridit i nio år både på ridskola, som medryttare och halvfodervärd. Nu rider jag Bulan en till två gånger i veckan, och känner att der räcker för mig. Jag hade inte orkat med att åka ut där och vara där tre-fyra timmar varje dag. Det känns ganska hemskt att erkänna, det känns som om alla hästtjejer/killar ska vilja ha egen häst om de inte redan har det, men jag kan ärligt säga att jag inte vet om jag någonsin vill ha egen häst. Jag vill givetvis hålla på med hästar resten av livet, men jag tror faktiskt att jag kommer hålla mig till att vara medryttare. När jag var halvfodervärd delade jag hästen med en annan tjej, och ändå kändes det som om jag inte gjorde annat än var i stallet, jag hade liksom inget annat liv.
Så, ni som har häst, hur visste ni att ni var redo? Föll det sig bara
naturligt? Gick ni genom medryttar/ridskoleprocessen och kände att det inte räckte? Hittade ni drömhästen och kunde inte låta bli? När skaffade ni er första häst och varför?
Och ni som inte har egen häst, hur känner ni inför det? När tror ni att ni blir redo, eller är ni som mig och blir aldrig redo?
jag tycker du gör helt rätt i å tänka o känna efter vad man orkar med lr inte. Jag som hästägare tycker att detta med bete e skönt det e ju några timmar mindre om dagen men så är man ju där ute ändå å sopar putsar :) så så himmla stor skillnad blir det inte, dom ska ju ridas lr köras ändå så man pyser ju ut dit ändå. Och har man inte eget stall så tror jag att man känner som du det tar ju tid att komma dit o hem med. å ibland är vädret så kast så det e inte kul att ge sig ut men man skyndar sig mellan regnskurarna å givetvis hinner man bara sätta sig på hästen så börjar det igen :D Men du ska aldrig säga aldrig o föresten vara skötare e ett stort ansvar det med du gör ju samma jobb som en hästägare fast färre dagar. Njut av det du trivs med.
Jag tycker det är väldigt bra av dig att erkänna att du inte är redo för det. Att du inser det innan du hinner skaffa dig en häst och märker det efter hästköpet.
Jag skaffade häst sommaren 04 och det var alldeles för tidigt, jag hade bara ridit i ett halvår och visste nästan ingenting om själva skötseln. Som tur var hade jag sommarlov och bodde under sommaren hos en kompis (Linda) som hade en hästgård och enormt mycket erfarenheter, även 7 egna hästar.
Den hästen var jag tyvärr tvungen att lämna tillbaka pga ganska konstiga skäl. Men hämtade efter det hem ett vbl sto, 15 år och oinridet. Det var ingen bra idé och slutade med att jag blev rädd för henne, vågade inte rida. Då insåg jag att jag skaffade häst för tidigt.
Nu efter 4 år, efter ha varit hästägare i 4 år och haft olika hästar så går det kanon. Men det hade nog kunnat gått lite bättre om jag hade fått mer 'kött på benen' från början.
Jag har ingen egen häst, men självklart är det ett steg man någon gång vill ta. Den drömmen känns dock som om den går längre och länge ifrån en.Jag har ridit i snart 7 år, ridskola och mycket mycket privar. har för tillfället flera medryttarhästar så ridning har jag mycket av. Har också haft sommarhästar så vet litegrann vad det hela handlar om. Kunskapsmässigt så tror jag att jag skulle klara av att ha en egen häst, kanske inte en superhäst eller kunna utbilda en unghäst, men en "normal" häst skulle jag nog kunna ge ett trevligt liv. Dock känns det som om tiden har gått förbi mig. Jag går snart ut första ring på NV programmet, och till hösten lär skolan ta fart ordentligt! Jag är studemedveten och vill gärna göra bra ifrån mig, så mycket krut kommer nog att gå den vägen. Så en egen häst blir tufft att ka under gymnasiet för mig. Sen när jag tar studenten blir det förmodligen utsomlands som gäller, och då blir det inte lättare att ha häst heller. Och sen när man kommer tillbaka och ska börja plugga så lär det inte finnas så mycket pengar att tillgå heller, en fattig student har ofta svårt att försörja sig själv, allt mindre en häst…
Så för mig ser tanken på en egen häst ganska hopplös ut, men å andra sidan så trivs jag ganska bra med medryttarhästarna :)
Jag är som du Zadeira. Jag vill inte heller ha ngn häst, inte nu iaf, har inte tiden och pengarna då..
Men sen tror jag att skaffar man väl sig en häst så tar man sig tid, jaa man har ju egentligen inget val, men jag hoppas ni fattar :)
Jag har också tänkt i dina banor. Egen häst finns visserligen som ett av mina mål på lång sikt, men just nu skulle det inte passa in i mitt liv.
Först och främst är jag inte en tillräckligt bra ryttare för att ha egen häst. Det problemet går att lösa. Ett större problem, när man som jag började rida som vuxen, är att det är svårt att lära sig allt om hästar. Alla flickor (vanligen) som varit kloka nog att tillbringa sin lediga tid i stallet, har fått så mycket till skänks.
Tiden är det som bekymrar mig minst. Som ensamstående skulle jag hellre ha häst än hund. En hund blir man bunden av på ett helt annat sätt. En häst lämnar man i stallet, när man är klar. Att jag jämför hästar och hundar beror på att hästar faktiskt fyller mitt behov av husdjur. Jag ryktar hellre en häst än klappar en hund hemma i soffan.
När jag var yngre så vill jag bara ha en häst,det var min största önskan eller något:)
Nu när man ska börja 8-an så märker man hur mycket tid skolan tar.Jag kan inte tänka mig att komma hem klockan 4 och sen åka till stallet och vara hemma vid 8,halv 9.
Jag trivs med att rida på ridskolan 1-2 ggr i veckan,och rida lite på loven.Om jag känner att jag har mera tid/ork/intresse i framtiden så kanske jag börjar rida mer,men någon egen häst blir det nog inte så länge jag går i skolan.
Tycker att det är jättebra av dig att du väntar och känner efter :) Så många som bara kastar sig in i det utan att tänka…:P
Själv fick jag min första ponny när jag var 10-11 år. Egentligen var det inte planerat, men när min dåvarande ridlärare ringde och frågade om vi och min kompis familj ville ta över en 22-årig valack från vår förra hovslagare. Jag och mamma ville ju verkligen ha häst, det var min pappa som var lite knepig att övertala. Men eftersom Bracken (som ponnyn hette) annars skulle gå till slakt hade han inte hjärta att säga nej. Så vi tog alltså hem honom. Vi hade honom i ca ett år, ett mkt roligt och lärorikt sådant. Men så blev han halt, och då han var så gammal så ställde vi honom på bete där han skulle få rehabilitera sig. Hans hälta blev bättre, men bara ett par dar innan vi skulle ta hem honom till stallet igen så ville han inte gå, eller ja, han kunde inte gå. Vår hovslagare konstaterade att han hade fång, och eftersom han var gammal lät vi honom sluta sina dagar…
Och sen blev det ju att vi köpte en ny ponny till mig, och på den vägen är det. Men hade vi aldrig haft Bracken, hade jag kanske inte haft häst än idag.. ;) Hade ridit på ridskola i ca 5-6 år innan och haft en rad medryttarhästar innan.
Jag är inte helt redo för egen häst om jag skulle skaffa en och ha i ex. eget stall osv. däremot så vill jag inget annat än att ha egen häst, då i ett stall där jag känner en som har egna hästar som kan hjälpa mig. Jag sköter ju om en av hennes nuvarande hästar precis som min egen och det är ju trots allt skönt, för henne kan jag ju då fråga om precis allt.
Jag var ju inne på att köpa häst iaf två gr. Anledning till att jag varken har egen eller foderhäst är för att ingen av mina föräldrar eller jag har råd (fast jag tror min pappa har råd, men han skulle inte köpa en häst åt mig oavsett vad han tjänade) Så pga detta fick jag se mina älsklingar åka iväg på nya äventyr.
Jag är långt ifrån en riktigt duktig ryttare. Jag kan en hel del då jag ridit in en unghäst, men jag kan tex inte göra en skänkelvikning. Har en massa ovanor och och kan inte de enklare momenten som framdelsvändning, öppna, sluta m.m pga dålig ridskola. men med rätt typ av häst och ridlektioner så skulle det gå lysande!!
Jo, det har kanske lite med det att göra, hur bra man tycker man är som ryttare. Jag är inte så bra heller som jag "borde" vara efter många års ridande, jag har harvat väldigt länge på samma ställe och inte riktigt utvecklats. Sen jag skaffade medryttarhäst har jag definitivt blivit sämre i min ridning eftersom jag lagt på en massa ovanor. Antar dock att iallafall jag skulle skaffa riktig tränare om jag hade egen häst, men vill ju ändå fortsätta lära sig och utveckla sin ridning.
Jag har ingen egen häst nu, men två (egentligen tre) medryttarhästar som jag får göra vad jag vill med. Träna, tävla, pyssla med, ta med på kurser osv. Det räcker gott och väl för mig, just nu för tillfället. När jag sedan kommer att flytta i höst så kommer jag ha ont om pengar, då känner jag inte att jag vill ha en häst. Dessutom vet jag inte hur mitt schema kommer att se ut, ännu ett problem.
Däremot är jag nästan säker på att jag kommer att köpa en häst i framtiden. :)
Jag har ingen egen häst men i somras så var jag fodervärd åt en och det gick ju jätte bra! Just nu så har jag nog inte tid med en eftersom det är mycket med skola och såå.. Tillslut orkar man ju inte och man måste åka direkt efter skolan som kanske har varit jobbig.
Jag ska skaffa häst men inte än på ett tag :)
Va lycklig och gör andra lyckliga<3
bra att du kan erkänna att du inte känner dig redo
Jag känner en som har egen häst som nu är dräktigt men ägaren kan inget, hon kan knappt sadla själv eller ngt sånt…
jag hann inte tänka efter om jag var redo lr inte , *suck
min första ponny var spirit, som akutsåldes efter att ingen klarade av honom.. ingen visste vad dom skulle göra med honom om jag inte köpte honom, så jag fick honom i födelsedagspresent (: men jag har ju stallet precis utanför huset och en pappa som ALLTID finns till hjälp, såde (:
bra vatt du kan erkänna att du inyte är redo (:
Isa Aronsson
www.stallequino.se
om du hittar någon bra häst kanske u kan ha den på prov någon vecka så du får känna efter om du hinner, orkar och klarar av allt jobb.. jag har själv en foderponny!!! Skitkul!!!! 
Starta ny diskussion
