"vad händer?"

"det här var konstigt"

"vad är det där för grej?"

"den där måste jag försöka ta mig loss ifrån så jag kan fly från alla faror!"

"varför knuffar matte mig i rumpan?"

"nämen, nu slutade det att trycka bakom mina öron! vad skönt"

"det här var ju inte alls så farligt"

Tycker absolut att man ska börja hantera fölet så fort som möjligt…för som du skriver kan det komma en dag då man verkligen behöver ha dem på ens sida..

jag börjar m grimträning direkt och så småningom att dem ska ledas, hovar upp för att kratsas…har bara en gång bundit henne o det för en vecka sen o då är hon 1år men hon var superduktig. står snällt uppställd o rätt ok att lastas…;-D

har varit m om unghästar som inte börjat hanteras förrän 3-4 år och fy vad tufft det varit!!! stora starka hästar som vågar sätta en på plats o som sen tar vara på det! Nej absolut ska dem tränas direkt!!!

Tycker inte att man ska vänta i år innan man börjar hantera dom (förutom isisar på island). Men nog kan de få vara lite föl som små… *ler*

Alla gör vi nog olika!

Jag tycker de ska hanteras med enklare grejer såsom att ledas, stå uppbunden, kunna borstas över hela kroppen, efter ett tag kunna lyfta hovarna osv, redan som små.

Wilda är 2 nu i sommar och tack vare att hon blev mkt hanterad som bäbis är hon idag ganska väluppfostrad ;) Hon hade nog inte gått att hantera alls idag om man inte visat vem som bestämmer redan från början, då hon kan vara trotsig ibland.

fölet i stallet har ingen grimma. tar man in fölet och mamma så har man antingen fölet lös, eller om man är två så tar en ett grimskaft runt halsen och leder. blir lite studsande men det är ändå ett sätt att vänja lite. sen är hon så nyfiken och framåt så det finns inte så mkt som skrämmer henne. hon älskar att bli kliad på rumpan vid svansroten så när hon var lite lös i magen så var det inga problem att tvätta henne trots att hon bara vara några dagar gammal.

jag tycker som molla att man inte ska vänta i år innan man börjar hantera men de ska få vara föl också. Mycket lär dem också bara av att se hur mamma beter sig och gör, så genom att hantera stoet utan att peta på fölet är också rätt nyttigt.

vad jag tycker vet ju alla, här Ametist

Här Karisma

Som ni ser lämnar inte mina hästar mamma häst men dom jobbas, från dag ett.

(Kiara står bakom fotografen (min man))

Även Ametist var med om mycket som liten.

Jag tycker defenitivt man ska hantera fölen från dag ett, och vänja dem vid saker så som lyfta ben, bindas upp, ledas ganska snabbt..

Ja självklart ska dem få vara föl också, lagom är bäst!

Att man går in i hagen/boxen att par gånger om dagen och kliar, klappar, lyfter hovar, provar grimma m.m. stör ju inte fölets lek. Tvärtom så får man ju väldigt mycket tillbaka sen när fölet hamnar i trotsåldern. En helt ohanterad unghäst är bland det farligaste som finns!

Min lille är 10 dagar, han leds i grimma till och från hagen morgon och kväll. Jag lyfter upp en hov då och då, och jag borstar lite lätt på honom. Ska jag köra mamma häst får han gå med vid sidan, men inte förrän han är MINST 4 månader, innan dess får han vackert stanna i boxen. Han kommer inte att bindas fast någonstans förrän han är 4-5månader.

Så har jag gjort med alla våra föl, av olika raser; ardenner, fjord, halvblod och nu shettis.

tycker också man ska börja med fölen tidigt. (.

Jag håller med er. Stella har ju fått lära sig nya saker hela tiden, bara det är en viktig del i hanteringen. Jag tror att det mesta blir mindre farligt om de är vana vid att man gör nya saker med dem hela tiden. Nästan allt gör jag själv också, även om jag har varit tvungen att ha hjälp med lastningen. Om jag håller på med henne en timme tre dagar i veckan så dör hon inte av det, all annan tid får hon ju springa med flocken. När hon var nyfödd var det såklart mycket mindre tid. Och eftersom det är rutin att stå uppbunden/borstas/ledas så räknar jag bara nya saker som arbetstid, och då är det ca 5-10 minuter tre dagar i veckan ungefär.

Min åsikt är att hellre bara lite hantering där det görs på rätt sätt än massor av hantering och gulligull, som riskerar att ge en monsterhäst senare i livet.

Jag har provat alla varianter, på de hittills 24 föl jag fått…

Förra året föddes här två föl - den ena (shetland) hanterad dagligen redan från födseln pga att den blev moderlös. Den andra (ridponny/WPB) var väldigt osocial och blev klappad första gången då den var 4-5 månader gammal. Idag är den hanterad totalt ca 10-12 ggr, varav hon hade grimma på sig första gången efter 4-5 gånger. Det har inte varit något som helst problem med någoti hanteringen av henne. Första gången hon leddes i grimma 0 grimskaft så fann hon sig till 100%, andra gången lastades hon på ett släp och det tog inte mer än en minut…
Idag är det ingen skillnad på hanterbarheten på dessa två.

det är stor skillnad på att binda med ett grimskaft bundit med säkerhetsknut och på en slang som på bilderna.

skulle fölet göra ngt så har man ju inte en chans att göra ngt med slangen.

#23 nu hängde jag inte riktigt med.. varför har man inte en chans? menar du att det inte skulle kunna att snabbt ta loss fölet om h*n skulle få panik? grejjen med gummi är ju att det nästan alltid går att töja lite till så visst kan man få loss fölet. nu hade jag skarvat med ett grimskaft för säkerhets skull så om han hade fått panik så hade jag kunnat släppa efter så hade han varit lös.

jo visst, den töjer sig lite. men skulle fölet/hästen verklgien hänga sig i gummit och kasta sig bak så hinner du inte med. det går så fort. isf om man har en panikhake och inte en brandkår som du har på bilderna.

menar inte att klanka ner på hur du binder upp dina hästar, men jag hade själv aldrig gjort så.

jag anser att ma nska hantera dom som små, stå bunden,borstad lufta hovarna ja allt sånt vanligt pyssel gå på promenad osv osv. Och detta med att bida fölungen det e olika hur man gör, jag gillar att göra det mot boxväggen då finns det ett stop då andvänder jag panikknuten om det skulle behövas få upp det snabbt,lyckas man ändå inte få loss fölet/hästen finns det kniv i stallet. Men en del föl vill hällre stå bunden mitt i gången då med på boda sidorna detta får man se hr den upplever att sitta fast. Jag tycker att ditt föl upplevde det hela bra enligt bilderna mamma ståg på tryggt avstånd så den såg henne ja allt va bra sen kan man ha själva haken i ett balsnöre vid olycka skär av snabbt (jag gillar inte panikhacke, har det i transporten o lånar jag en transport har jag alltid min panikhacke med mig men bara andvänder den där)

Att ha ett totalt ohanterat föl i Sverige idag är näst intill omöjligt. Vi har inte den möjligheten. Här har vi våra hästar i en hage, tar in och ut dem från stallet (om de inte går på lösdrift vill säga), rider dem som står i hagen, visiterar, tittar så de mår bra, fodrar osv. Ja, listan kan göras lång.

Jag som islandhästmänniska vet att det är jättemånga som tycker att vi har en jätteskum och dålig syn på hästarna. Att vara islandsmänniska är inte lätt, det vill jag lova! Inte bara hästhanteringen (givetvis finns det olika sätt att hantera hästar på och alla islandsmänniskor gör det inte på samma sätt) får dumma kommentarer, även hästrasen hackas det på (OT, jag vet och ber om ursäkt), men med meningar som "Vad kan en sån där vara bra för?" m.m.

Nu talar jag för vad jag tycker och säger inte att alla islandsmänniskor tycker som jag, men några gör det. På Island får ofta fölen gå med mamma utan att bli påtvingade grimma, det här, det där och ännu mer av det där. De får vara föl, precis som vi människor vill att barnen ska få vara barn. Detta betyder inte att hästarna blir hypergalna och ohanterbara i framtiden, tro mig. Jag anser inte att man måste slänga på fölet en grimma när det är några timmar gammalt för att om man inte gör det så kommer det att bli svårhanterat längre fram. Att fölet kommer till världen är ju jättestort, både för föl, sto och ägare. Då vill jag att stoet ska få återhämta sig, lära känna fölet i fred innan jag kommer och ska börja leda fölet i grimma och lära det att lyfta på hovarna osv.

Kan ju ta ett exempel. Vi fick hem ett ettårigt sto (nyimport) från Island. Hon hade aldrig blivit hanterad, mer än till flyget - i luften - från flyget - till nya hemmet. På Island hade hon gått omkring på stoooora marker med mamma, andra jämnåriga, deras mammor, andra hästar m.m. och jo, visst. Klart att uppfödaren hade tittat till henne, men inte "Nu ska vi lära dig allt det här".

Hon kom i alla fall hem till det nya stallet. Oj, vilken skillnad det var jämfört med trygga mamma på Island! Här fick hon gå med några ston och lära känna dem, gå i en hage som var mycket mindre i jämförelse med den gigantiska hage hon hade haft innan hon kom till Sverige. Desstom kom det och gick människor ganska nära hagen varje dag! Konstigt, tyckte hon. Visst var hon skygg, men samtidigt nyfiken. Väldigt nyfiken. Om jag gick in i hagen för att hämta ett av stona så kom hon sakta men säkert fram till mig, nosade på mig, ville att jag skulle klappa henne osv. Jag kunde alltså stå precis vid grinden och hon kom fram till mig och ville "leka". Det var inte alls svårt att hantera henne när det blev dags för det, trots att hon aldrig hade sett en grimma i hela sitt liv.

..och ja, det är inte bara detta sto som har kommit ohanterat till stallet. Det är många och det har aldrig varit något problem alls med att hantera dessa när det väl är dags. De är inte livrädda för mig, de vill inte sparka, de vill inte bitas utan de är - tro det eller ej - nyfikna och intresserade av vad jag vill med dem!

Om jag själv skulle skaffa mig en unghäst/föl så skulle jag föredra att låta honom/henne gå i unghästflock. Skulle jag köpa en häst från Island (för ja, det är en islandshäst jag ska köpa om/när det blir så ;)) skulle jag gärna låta honom/henne stå kvar där. Jag skulle inte börja med att göra saker med fölet från dag ett, men jag skulle inte heller vänta tills hästen blir 4, 5 år då inridningen väntar. Då vill jag givetvis ha en hanterad häst.

Men ja, det beror ju givetvis på vad du ska ha din häst till. Som jag sade i början - det är i stort sett omöjligt att ha en häst totalt ohanterad här i Sverige så hantering kommer det ju att bli på ett eller annat sätt, hur mycket och vad är upp till var och en!

Jag låter mina föl vara helt fria från mänsklig påverkan hela sommaren och hösten, för jag anser att dom ska få vara bebisar när dom är det. Dom går ute i en stor flock med Mamma som trygghet och en massa jämnåriga att leka med. När dom skiljs ifrån mamma vid 6 månaders ålder (minst) så får dom fortfarande gå i lösdrift ihop med sina polare. Då när jag går inne ibland dom och strör med halm söker dom oftast själv kontakt med mig, vill väl kolla vad jag är för en konstig typ, och smaka lite på mig. Då passar jag på att smeka dom lite överallt på kroppen och det vänjer dom sig vid på ett par dagar. När dom gått där i ca 10-14 dgg och väntat på att få chipp och bli kollade av vet så har dom fått en positiv upplevelse av mänskligheten och förstått att vi inte är farliga att umgås med. Jag har många gånger fått mail eller telefon från deras nya ägare att efter att dom kommit till sitt nya hem så har det inte dröjt mer än ca 1 vecka förrän dom har grimma och går snällt med på promenader i grimmskaft.

Så jag anser inte att det är svårt att "tämja" ohanterade föl. Jag behöll själv Pennie,  och hon är född 19/4 07 vid juletid fick hon på sig en grimma för första gången, och i februari 08 tog jag henne i grimmskaft och gick upp i en spilta och "band" henne, hon stod bara där som ett lite ljus precis som om hon alltid hade stått bunden. Måste också tillägga att jag aldrig binder något föl i grimman, det är direkt livsfarligt även om man står precis intill, gör fölet ett hastigt ryck med huvudet eller tar ett skutt till sidan så kan han/hon knäcka nacken. Bind alltid upp ett föl i en halsrem när den ska vänjas vid att vara bunden för en rem trycker inte på nacken på samma sätt som en grimma.

#25 jag upplevde det inte alls som att du försökte klanka ner på mig så det behöver du inte oroa dig för

angående panikhake istället för "brandkår?" så tycker jag att det är bättre att lära föl att det är ok att sitta fast så behöver man inte använda panikhake i framtiden. innan jag köpte gummirepen så använde jag mig av "paniksäkra" kedjor i plast som gick sönder, jag hade/har en häst som satte i system att rycka sig loss men nu händer det aldrig. gummit ger dom inte samma känsla av att sitta fast som vanliga rep gör.

Självklart ska det bli nåt fel när man skriver en lång text så allting försvinner… >.<

Men får försök ta det igen imorgon. För att ta det kort, så anser jag att ett föl ska få vara föl. Gå på stora ytor med mamma, flera andra ston och deras föl så de har lekkamrater. Har tränat och ridit in hästar i 4-6-års åldern på Island, som alltså vart mer eller mindre ohanterade fram till inridningsdags. Kontakt med människor har de haft lite. Men inte mer än så. Ingen som helst träning med andra ord.

Kan väl inte säga nåt annat än att trevligare hästar får man leta efter. Och så lätta och smidiga träningar och inridningar trodde jag knappt var möjligt. ;)

En enda häst var det som var lite svår, men det kan jag nog garanterat säga berodde på härstamningen, han hade nog fått sitt humör från sin far skulle jag tro…

Hallå bebe!! Du kan väl inte mena att dina föl går HELT utan mänsklig kontakt i 7-8-9 månader!? Hur ser hovarna ut på dom fölen skulle jag vilja veta.

Inte helt utan mänsklig kontakt, men jag tvingar mig inte på dom. det räcker att man verka dom när dom kommer in som 6 månaders föl. och dom är fina i sina hovar.

Jag tycker att man ska hantera fölen tidigt.

#30 - Och ändå var det inte Frosti! ;)

#30 dom kan få allt det där och bli hanterade samtidigt

#35 Jamen varför? Om man får samma resultat så tycker jag att de likagärna kan få leva livet utan krav när de är unga.

Sen, för att försöka ta det jag skrev först igår, så kan jag ta några exempel. Min egen häst, först och främst. Inriden som 5-åring, innan det gått mer eller mindre ohanterad i stora flockar på Islands ytor. Reds in utan problem, sen flög hon till Sverige i höstas (som 6-åring). Lämnade ett kalt land, stora vidder, några stora berg omkring, och lite hav. Ett par byggnader (ca tre hus och ett par stall på den vägen hon reds på). Åkte väl förbi en bil nån gång då och då också. ;)

Det säger väl sig självt vilken omställning det blir att komma till Sverige… Träd överallt, massa människor i rörelse, mycket trafik, konstiga byggnader… Dessutom stå i box efter att ha gått fyra månader ute i en stor hage utan några som helst krav. Alla som träffat henne tycker hon är helt underbar. En fantastiskt trevlig häst och många är rent av förvånade att hon är såpass cool som hon är. Jag kan göra i stort sett vad som helst med henne, och det kunde jag från dag ett.

Sen en valack som vi red in på Island. Han kom till gården i stort sett helt ohanterad. Hade haft grimma på sig två gånger. Gissningsvis var han väl 4-5 år. De första dagarna stod han inne, bara för att få kontakt med oss människor. Sen gick han ute, precis som de andra när han hade börjat vänja sig lite. Ungefär en vecka efter hans ankomst började jag leda honom lite i grimma, lyfta på hovarna osv. Inga problem, han stod stilla och lät mig hålla på. När han för första gången longerades med sadel och träns var han precis lika oberörd som innan. Samma sak när han första gången fick ryttare på ryggen. Detta bara två veckor efter att jag börjat jobba med honom.

Nu var väl denna häst lite väl extrem, som inte brydde sig det minsta om nåt, men bara för att förklara att det inte behövs massa hantering som unghäst för att man ska kunna göra saker och hästen ska vara lätt att jobba med sen.

Dock så har det ju verkat som att det är skillnad på islandshästar och andra när det gäller sånt här, så det får man väl tänka på också antar jag. Men de här hästarna som levt så deras första år på Island, de har en naturlig respekt för oss människor. Även om de knappt blivit hanterade. Det är dessutom enkelt att få deras tillit då också. Självklart bör man väl inte bete sig hur som helst för att få det, men det förstår ni väl. ;)

Sen kan vi ju ta två andra exempel. Två svenskfödda islänningar i stallet, "tädgårdsuppfödningar", ingen jätteflock eller jätteytor med andra ord, och blivit hanterade sen de var små. De två saknar i stort sett helt respekt för människor. Lyssnar inte på något, vill de gå så går de, oavsett vad personen som håller i gör. De två är det bra mycket mer jobb med än de som inte blivit hanterade som små…

Sen ett ställe jag praktiserade för ett par år sen nu. De hade en ettåring, egen uppfödning som alltså blivit hanterad, levt "nära" människor hela livet. Och så tog de hem två ettåringar från Island. En av de från Island var väldigt skygg till en början, var lite svårt att komma nära henne, men kunde gå om man var försiktig. Den andra kunde man pyssla med så länge man tog det lugnt och så, då stod hon bara och myste. Deras egna uppfödning knödde sig intill och nafsade när hon ansåg att hon inte fick uppmärksamhet, dvs så fort jag gjorde något med nån av de andra.

På bilden: Totalt vilda och ohanterbara 1- och 2-åringar på Island… ;)

Guud vilket långt inlägg du skrev nu Alex! Jag ska läsa det nån annan gång ;)

du får ta väl valda delar peppe, det gjorde jag.. =)

Haha jag orkade iaf läsa det. Hon verkar riktigt skrivsugen nu faktist. Du kanske ska be henne skriva någon artikel när hon ändå är i farten. *fniss*

Hahaha ;) Ja och tänk att jag skrev det en gång igår också, fast då försvann det när jag skulle publicera… >.<

Håller faktiskt på med artiklar ;)

#40# Vad bra! Då får vi kanske lite att läsa igen då. :)

Jag hanterar dagligen från dag ett. Kan ju säga att det är en himla fördel om man nu måste göra rent sår, speciellt på benen. Sen har jag ju även varit tvungen att transportera mitt sto med föl och det kändes jätteskönt att man då hade en viss hantering istället för att behöva tvinga sig på akut. Naturligtvis ska de få vara föl och det är hon den övriga tiden av dygnet, så att hantera den lilla stunden man gör varje dag är väl värd om det händer något.

#36 jag är helt och hållet med dig Alex, jag tvekar inte en sekund på att det går att vänja en vuxen häst som aldrig haft kontakt med människor att vi inte är farliga och att vi bara vill dom väl.

såg en dokumentär där en person fångade in vilda hästar och "red in dom" på några dagar sen släpptes dom fria igen så ingenting är ju omöjligt när det gäller det fantastiska djuret hästen. 

men om jag har chansen, vilket jag har, så vänjer jag mina föl vid allt så tidigt som möjligt. jag har en 2-åring, en 1-åring och ett föl som jag har hanterat från födseln och vi har världens bästa relation. jag hade tom min första join up med ettåringen för några dagar sen och det kändes fantastiskt!

sen är det precis som du skriver att om man gör fel i hanteringen redan från att dom är föl så blir ju hästen svårhanterad men jag är helt säker på att det är lika om man gör fel med en vuxen häst.

Blev överaskad att det var endel av er som också är lite återhållsamma med träningen på föl. Trodde jag skulle bli lynschad när jag skrev det… *ler* Endel kan ju vara lite bitska här… ;)
Vi började ju med att föda upp islänningar, så vårat tankesätt kommer lite därifrån. Sen har vi ju efter ca 40 föl hunnit hantera på olika sätt. Vi är noga med att inte få fräcka föl som äter upp och och springer över oss. Vi har fått årets första ungar, två på samma dag!!!

Länkar till Simson och Magnum.
(nu ska jag förresten skriva ut en lång lista på namnförslag härifrån, tackar alla!)

#44# Vad söta dom var fölen. :) Fint stallet blev. Kollade på bilderna före och efter.

#45 Ja, visst är dom fina! Och för våran Flamman är det ju första fölet. Det är så kul att se ens egen uppfödning få ett eget föl. Nu är hon ju en stor flicka våran flamman!

Stallet har varit slit med! Det är fortfarande lite fix kvar. Och snart är det dax att tvätta ur det, kan inte hästarna vara lite mer renliga så man inte behöver storstäda varje år… *fnissar*

#46# Ja, det måste ju vara kul med egen uppfödning som får föl. Min uppfödning har jag ju sålt den ena av dom iaf.

#47 Ja, roligt är också att hon verkar bli en supermamma. Hon står och brummar, puttar och slickar den lilla!

vilken söt liten krabat du har Minna_A :D

Jag tror att ju mer man håller på med fölet, ju mer kommer fölet att lite på den personen när man börjar med de lite mer "otäcka" uppgifterna, som uppbindning, sadelträning m.m. Det har i varjefall jag upplevt med min häst. hon var inte rädd för något jag presenterade för henne. hon tyckte det var obehagligt men hon visade ingen rädsla.

#49 oj, tack så mycket!

#51. Varsegod! :D

#50 - det behöver inte på något sätt ha med mängden hantering att göra, hur mycket hästen kommer att lita på den som pysslar. Den unghäst jag nämnde i mitt inlägg tidigare i tråden har haft 100% tillit och förtroende för oss när vi jobbat med den, trots att den hade sin första mänskiga kontakt förhållandevis sent.

Och för den som undrar så är jag själv utbildad hovslagare (om än ej examinerad) och har haft koll på hur hovarna sett ut. En korrekt benad häst som nöter sina hovar jämnt behöver inte verkas och det går att se ifall det är behov av verkning genom att titta på den på ett par meters håll, om man vet vad man ska titta efter. Den här unghästen verkades för första gången i livet när hon var över 6 månader gammal…

#53 korektbenade jag och inga stenar eller bärrandsröta som ställer till det.

Om man nu vill rida mamma häst då bör man nog hantera fölet också.

#54 - OM man nu måste rida stoet medan hon har föl vid sidan så är det kanske bra om fölet går att parkera någonstans medan man rider. Själv låter jag mina fölston vara mammalediga tills fölet är avvant.

Jag föredrar att ha med fölet, kor lämnar sina kalvar men det gör inte dom vilda hästarna och därför blir det ofta frustrerade.

Sen ska inte mamma häst jobbas hårt hon har redan ett arbete, men som med Kiara i somras hon skulle göra unghästtalangen, med tömkörningsprov och då tycker jag det är trevligare att ha med fölet vid sidan. Sen löshoppades Kiara också och då var även Karisma med, min man höll henne i hörnet efer hindren.

Många raser kräver brukspov på stona också och då är det lämpligt att ha med fölet in och inte separera dom. Det rör sig inte om timmar som mina föl arbetas utan fem tio minuter i början. När Kiara tävlade i unghästtalangen var Karisma tre månader och orkade vara med längre.

Tömkör med fölet vid sidan det kommer jag att göra med nästa fölunge också för det var en väldigt bra träning att lära sig att gå med när man är bunden.

Tilläggas kan att inga av föle har dragit i grimman någon gång när dom är fast, det är beroende av att dom från början vet att fast är fast. Nu får jag ett föl ganska glest så tiden och även för den delen kunskapen finns att jobba fölen.

Åker inte ni som har shetlandsponnys på utställningar, hur löser man hanteringen då? Lämnar fölet hemma?

Jo, föresten Karisma är inte avand än och hon är snart 13 månader, jag tycker närheten mamma häst och föl är viktig.

När jag åker på utställning med shetlandsponnyn så följer ju fölet med och det delvis för att den ska också visas men samtidigt så hade jag ju aldrig lämnat en liten diande unge hemma..

dock fick Kelda stanna hemma ngr timmar i november o då var hon 5 månader gammal i box o medsällskap i boxen brevid…funkade kanon!

#56 - jag skulle aldrig få för mig att rida med fölet vid sidan, hur ska då stoet kunna koncentrera sig på vad ryttaren vill?

Det är Därför mina ston är mammalediga tills fölen är avvanda.

PÅ shettisutställning tar man med sig fölet. Och jag brukar nog träna de föl som ska åka med på en sådan tillställning på att gå i grimma och grimskaft någonstans mellan 3-10 ggr innan dess, beroende på hur det går de första gångerna.

Mitt val att bara hantera litegrann, men att göra det RÄTT när det väl görs, grindar sig främst i en viss brist på tid plus att jag har sett att det inte behövs daglig hantering för att fungera.

Jag är med Anna här, förstår faktiskt inte varför man ska rida ett sto med föl. Betäcker man ett sto får man väl räkna med att hästen blir "obrukbar" och får ha ledigt tills fölet är avvant? Vet man med sig att det är något man måste träna/rida hästen inför strax efter att fölet fötts, ja då kanske man borde vänta ett år eller två med att betäcka stoet istället…

#59 då skulle jag alldrig kunna ta föl efterom det gör till att åka på premiering och utställing med föl och mamma häst. Nu när Karisma födes så mådta hon visas med fölet vid sidan för att få sitt AB och det viste jag innan därför så betäckte jag tidigt för att få åka med ett större föl.

Förr på den "gamla onda tiden" gick mamma häst med fölet vid sidan och plöjde åkern.

#60 Ja men då blir det ju lite skillnad, visste inte att reglerna var såna. Sen nån liten "utställning" eller liknande ser jag inte att det skulle vara direkt fel, i alla fall inte om det är fölet som ska bedömas och det har hunnit blivit några månader.

Får man vara lite nyfiken och fråga hur en premiering går till? Är det ungefär bara visning vid hand och bedömning av exteriör och rörelser eller så?

#61 ja det är lite extriör och lite att visa i skritt och trav, sen valde jag att tävla i unghästtalangen med Kiara. Då med Karisma vid sida tömkörning skritt och trav och löshoppning, detta för att vi inte har bruksprov men jag vill visa att Kiara är inte bara vacker utan användbar också.

Karisma är nu det lättaste häst att arbeta med hon tivs att jobba och ligger långt fram i utväclingen, nu har jag tänkt att vänta med inridingen på henne också. Kiara är fem och just inriden, det blev ett år sent då hon hade föl vid sidan förra året

Man behöver inte rida och träna stoet för att kunna åka på utställning med henne.

Man måste inte totalignorera fölet för att man väljer att inte hantera det dagligen. Och fölet behöver inte ha haft grimma på sig särskilt många gånger när man åker med det på utställning…

Vad jag försöker förklara är att man inte alls behöver hantera fölet dagligen för att det ska bli tryggt och lätthanterat.

(och att jag tycker att ston med föl vid sidan ska vara mammalediga från ridning/körning tills dess att man kan ta ut dem ur hagen utan att ta med fölet)

#63 jag kan hålla med om att nöjesrida mamma häst dom första månaderna är helt onödigt. Jag valde faktiskt att inte rida in Kiara förra året just därför.

jag kommer även i framtiden tömköra mina föl jämte mamma häst för det gav så bra resultat. Jag har ett föl max två varannat år, 33 år med hästar så har jag ockå kunskapen att hantera dom rätt.

För ett är säkert hanterar man fölen fel, då föredrar jag en vild mustang.

Föl tar ingen skad av att man leder den och tränar den några minuter då och då bra man gör rätt.

Anna.Lundin - Du skrev om föl som inte behövt verkas förrän vid sex månaders, jag har två egenuppfödda föl som båda är 1,1 år nu och har aldrig blivit verkade. Detta hör ju inte till trådämnet, men hur vanligt kan det vara? Deras hovar ser kalasfina ut!

Till ämnet…

Jag hanterar mina föl från de är nykläckta, leder dem runt lite (de går ute på lösdrift så vi tar således inte ut/in i box) Jag brukar börja skrittmotionera mammorna i skogen ganska tidigt, först för hand och sen uppsuttet och fölen följer med lösa men med grimma på ibland. När de blivit några månader gamla lär de sig att gå som handhästar men det brukar vara väldigt okomplicerat.

OT #65 men min hovis bad mig ringa honom så fort fölet var fött för då kunde han komma ut o kolla på föletshovar o sen fila på dem om det skulle behövas..att det var viktigt!

#66# Han ville nog bara kolla så att fölet inte föddes defekt. Så att han kunde korrigera det snabbt. Desto lättare är det att fixa dom ju tidigare dom börjar.

Men det är inte mycket som behöver tas på föl dom första månaderna. Det minns jag med. Men min hovis fick ändå ta i dom och fila lite för att rätta till dom så att dom blev fina och då blev ju även fölet hanterat av hovis.

#66 - om du som hästägare/uppfödare inte har hovslagarens kunskaper om belastning och benställningar så är det bra om hovslagaren får titta på detta på det ganska unga fölet, för är det lite snett så har man störst chans att korrigera det om man påbörjar det så tidigt som möjligt.

#65 - det händer då och då att jag stöter på unghästar som inte behöver verkas alls det första året ungefär, ibland mer. Beror på benställningen och om de sliter ner hovarna alldeles lagom mycket…