Har hon levat idag, hadde jag haft tre hästar .. ( : då kanske det hade sätt ut såhär …

näää  usch! sånt här klarar inte jag av att läsaa! buäää!

Till Minne Av Mitt Allt..
Den 1 Maj 2004 var då jag träffa dey första gången, det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Du hade allt jag så länge letat efter, du va så grymt perfekt. Hjärtat fullkomligt skrek ut att de var dey jag skulle älska. Vi va på ridläger den sommarn, du va bäst älskling, minns du? Du o jag, vi klarade det, vi hoppade en bana, jag va så rädd, du minns va? Du hoppade trälådorna utan en min, du och en till va de enda som hoppade utan o vägra, sen att jag glömde sista hindret, de gjorde inget, för jag visste att du va bäst iaf ! Under hösten o vintern blev vi så grymt tighta. Vi va inte längre 2, vi var en. Vi stöttade alltid varandra, fanns alltid där för varann. Under våren kom vi igång på riktigt med ridningen, började rida för tränare. Vi hade ju sånna planer älskling, de skulle ju inte sluta som det gjorde  Vi skule ju tävla dressyr på ridskolan, hoppa julklappshoppningen ju, de skulle inte bli såhär..
Minns du när vi hopapde lektion o du fullkomligt flög över 90 cm oxern med mey, jag flög på moln av lycka. Med dey vågade jag allt. Med dey fanns det inget, nej det här går inte, dessa ord existera inte med dey. Du skapade mey ett sådant självförtroende som jag aldrig trott fanns hos mey.
Sen den dagen ……
Jag minns det som det vore igår. Vi va på hööks först, älskling, jag köpte ju en ny grimma till dey, o ett nytt BETT !  *gråter*
Vi skulle ju på ridläger igen, jag ville ju ha lite nya saker till dey, sen när vi kom till stallet.. Skulle hämta dey, du va ensam i lösdriften, duu!! Som va ledarhästen i hagen.. du stod där helt ensam, jag förstod då på en gång att ngt var fel, blodet fullkomligt frös till is, jag smög fram, rädd för att få se ngt jag inte ville se.
Jag tog på dey grimman.. sen såg jag det..
Det rann saliv ur din mun, ena sidan var helt svullen..
Varför älskling?? varför? Du hade inte behövt slåss med ngn.. alla visste ju att du var bäst ändå.. Du behövde inget bevisa, jag o alla andra visste det redan. Jag blev helt knäckt o gick med dey till stallägaren.. Ut på kliniken, käken var av.
Allt jag gjorde var som att gå i en dimma. Dina stjärnor slockande i ögonen, men jag fullkomligt vägrade o se det. Jag ville få dey bra, jag ville inte att du skulle få gå bort ifrån mey. Jag försökte med allt.. Med det gick inte!! *gråter*
Det gick inte! Jag förlåter aldrig mey själv för det.. aldrig.. Jag hatar o känna sig så J*vla maktlös, att bara se sin bästa vän tyna bort framför ögonen, det var det värsta jag varit med om.
Jag gjorde ALLT för dey, jag försökte så grymt mkt!
Älskling, jag ville inte att de skulle sluta såhär..
Jag ville inte att du skulle behöva lämna mey..
Det skulle ju vara vi föralltid
Sen den värsta dagen ngnsin..
Den 10 augusti 2005. Då sagan tog slut förevigt.
Då vi skulle skiljas åt, dagen då en av oss skulle lämna jorden förevigt, det blev inte jag.. det blev du!
Jag minns dagen som den vore igår.. Allt spelas upp om och om igen. Hur jag skrek på kliniken att dom inte fick göra såhär.. att dom inte fick döda honom!  Det va så grymt orättvist, det var verkligen fel häst som fick kosta livet. Fel häst!!
Det skulle vara vi föalltid älskling. Vi skulle ju fira 24 o 25 års dag tillsammans, det skulle inte sluta när du var 14 år bara…
Jag saknar dey så läskigt mkt älskling, jag drömmer om dey.
Drömmer om att få träffa dey igen, berätta hur mkt jag älskar dey.
Berätta att du e saknad som få.
Jag straffar mey för det här, trots att jag vet att det inte var mitt fel.
Men tänker ofta såhär.
Jag saknar dey bastih, jag skulle kunna säga det hur många gånger som helst. Jag vet att du ser o hör mey o vakar över mey.
Vänta på mey älskling, en dag träffas vi igen.
Älskad o saknad förevigt älskling <3  
/ Din Elin

oj, det blev rätt långt.

Usch , långt men hemskt .. Det är sorligt att mista sina bästa vänner ..

/Henrietta

#3 åh…. buääääääääää! *snyft* så sorgligt…. 

Usch elin vad sorgligt att läsa. Visste inte varför din häst fick avlivas. Men nu läste jag det. Att käken var av. Hade alltså någon sparkat din häst? Vad var det för sort en fjording också eller?

Stackare måste verkligen ha varit otäckt att komma och se sin häst så där. Stackars er båda.

Kram från mig. Vi kanske syns i morgon. *ler*

ja, han blev sparkad av en annan häst :´(
Nej, han var ett varmblod.

Min prins.

Tricken f.1981

e. Rashid ox

Prinsessan..

Strecket f. 1988

e. Somolli Star

Några veckor innan mitt allt Mandy dog så fick vi en svenskauppgift. Vi skulle skriva vad vi var rädda för och skriva en berättelse där det hände. Här är min:

Mandy = Död
-Jag kan knappt tänka på det. Fast jag berättar det ändå. Usch det är så hemskt! Så här var det:
Jag var världens lyckost! Jag hade just blivit skötare på stoet Mandy! Det var kärlek från början. Hon var lite äldre, 16 år i människoår. I hästår runt 50 år. Men jag älskade henne ändå! Vi hade JÄTTE roligt!
Men en dag när jag kom till stallet var hon inte i sin box. Jag frågade en som jobbade där vart hon var. Hon som jobbade där sa att igår hade Mandy brutit benet. På två ställen. Hon skulle opereras sedan skulle hon kanske komma tillbaka kanske inte. Jag blev helt förkrossad!
När jag kollade närmare såg jag att det stod en ny häst i Mandys box. Jeanne D'Api stod det på namnskylten. Hon var bara tre år. Hon såg väldigt rädd ut. Hon hade en underbart vacker färg, guldfux precis som Mandy. Jag gick osäkert fram till henne. Hon såg osäkert på mig. När jag gick fram till henne buffade hon så där mjukt gulligt som Mandy gjorde som för att säga "Allt kommer att ordna sig". Tårarna trängde fram igen. Jag satte mig när i halmen. Hon som hade berättat om Mandy för mig kom fram igen och sa det hemskast jag någonsin hade hört; Mandy är död. Hon hade inte klarat operationen.
Plötsligt ville jag inte leva längre. Allting kändes så hemskt. Jag gick bort till Mandys favoritställe i hagen, bland några buskar. Sedan gick jag till hennes sadel i sadelkammaren, mitt sista minne. Sen gick jag hem och grät tills jag somnade varje natt.
Till sist släpade jag mig iväg till stallet och var mer och mer med Jeanne. Till sist köpte jag henne och vi fick många fina år ihop.

Den här historian stämmer rätt så bra överens med sanningen dock inte till 100%.Jag lämnade in den här svenska uppgiften samma dag Mandy dog. Nu vet jag det att Mandy alltid finns med mig. Vad jag än gör. För hon finns alltid i mitt hjärta!

MVH Amanda

usch igen! 

uschuschusch till alla tre , det är så att man kan knappt tro att det är sant allihop ! men någon gång händer ju det alltid ..

/henrietta

fem , inte tre menar jag *

Vi har haft: * ett halvblodssto (skimmel). Hon blev sjutton år gammal o kallades Nobban. Hon fick avlivas pga ryggproblem. *shettisvalack (svartskäck). Han blev tjugonio år gammal o hette Mulle. Han fick avlivas pga dåliga tänder. * Korsningssto, mörkfux (svettfux). Hon blev ca tjugofyra år o hette Pamela. Hon fick avlivas pga dåligt ben o tänder. * Sen har vi haft en welshponny oxå. Vi ägde honom inte, men han pensionerades från en ridskola. Han hette Donald o var stickelhårig. Blev ca tjugosex år och avlivades pga dåliga tänder.