Plötsligt har jag gått och blivit hundvakt under maj-juni. Ett par kompisar ska ut co hresa till sydamerika, och de har en två-årig rottweilerpojke som inte kan följa med. Jag har av någon dum anledning erbjudit mig att flytta hem till honom och bo med honom en månad när de är borta.

Jag som har noll erfarenhet av hundar ska under en månad leva med en 2-årig, ouppfostrad, skitstark rottweiler-pojke. Vi har börjar med inskolning nu, att jag följer med på promenader, i hundrastgården och är ensam med honom några timmar då och då. Ju närmare maj vi kommer blir jag nervösare, för jag vet inte hur jag ska klara det.

 Det roliga är att igår ringde en annan kompis och undrade om jag kunde ta hand om deras jack-russeltik veckan innan jag ska bo hos rottweilern, för de ska ut och resa och Lisa (jack russeln) klarar inte av att bo på hunpensionat. Jag känner hunden redan och hon älskar mig (jag skämmer alltid bort henne) så hon blir nog inga problem, som dessvärre den större hunden kommer bli.

Jag har gått och blivit allas hundvakt nu, trots att jag inte har nån erfarenhet av hundar. Önska mig lycka till!