
orkar någon läsa ?
började rida på ridskola våren 2004, vart "kär" i min älskade, bästa vän som ställer upp i alla lägen, vart lärling på henne direkt, va i stallet varje dag och tog hand om henne, när dom dåliga tiderna kom var det hon som gick mig att le, hon som fick mig att må bra igen.
allt va helt underbart tills en annan tjej vart på henne, ibörjan märkte jag knappt av henne, jag fortsatte va i stallet varje dag och pyssla om min älskling. förra våren, vart de mer prov och så i skolan så jag va i stallet ca 4 dagar i veckan, jag vart skötare och fick göra mer stallsysslor.
Man fyllde alltid i ett papper vad man gjort i stallet när man va där så att ridlärarna såg att man tog hand om sin sköthäst,efter ett tag började den "nya" började stryka mitt namn och kryssa över de, men jag la inte ner min energie på sånnt, jag fortsatte fylla i papper och ta hand om min älskling.
Sommarlovet kom och min vän frågade mig om jag ville vara hästskötare när hon skulle tävla, ponnia cup.
självklart sa jag ja,
Den "nya" skulle va med på ponnia cup, med min älskling,
hon tycker inte om att tävla igentligen men den "nya" tävlade henne jämt i alla fall. och varje gång vart dom uteslutna.
Efter ponnia cup, efter hästarnas korta sommarlov, började den "nya" va i stallet varje dag.
Hon "trakaserade" mig mer och mer, började säga dumma saker om mig till våra gemensamma vänner.
Hon försökte alltid bestämma över allt och alla, jag slutade nästan helt vara i stallet, och jag blev allt deppigare och deppigare, jag kunde tjuta i timmar, bara tanken att förlora min sköthäst, jag kunde va uppe nätter efter nätter och tänka på henne.
Självklart tjatade jag på mamma att jag va tvungen att ha hildur,
men hon sa nej.
Jag frågade min pappa (som jag aldrig bott hoss i hela mitt liv, bara haft kontakt med via sms) om han inte kunde betala hälften av hästen, han svarade inte ja o inte nej.
Jag skrev sms dagligen och frågade och tillslut sa han ok,
och jag vart överlycklig:') han pratade med ägaren och hon kostade 60 000, min lilla flicka.. men de va bara för att han inte ville sälja henne, igenligen va hon bara värd 35 000 i hans ögon.
pappa började krångla och hitta på massa ursäkter för att slippa köpa hästen åt mig.
Jag vart depp i flera veckor när jag kom på sanningen.
De kom massa "erbjudanden", ex. min kompis skulle köpa och jag skulle få ha henne 4-5 dagar i veckan, jag och min syster skulle dela på henne, osv.osv.
Självklart vart jag överlycklig när jag fick veta den glada nyheten och depp i flera veckor när jag insåg att de inte skulle bli verklighet.
Nu, för någon månad sen, hade jag en dröm..
att jag hade en annan häst och att jag byte den och fick min sköthäst ist. Jag kom på att min ena kompis skulle sälja sin häst,
och då kunde vi ju byta. ! ;D
jag berättade den "lysande" iden till min kompis, och hon skulle prata med sin mamma, självklart blev jag överlycklig igen, men den här gången påminde jag mig själv att inte börja planera saker i förväg utan "ta dagen som den kommer"
hennes mamma tyckte de va en annorlunde ide men skulle prata med ägaren, han trode först inte de va seriöst utan tog de på skämt och sa att han hade andra hästar som han hellre ville byta bort.
men de ville ju inte vi!
veckorna gick och dom bestämmde att han skulle ha deras häst på pro några veckor, vi åkte med henne dit och jag har ännu inte hört något.
jag har skolkat flera gånger för att jag har mått dåligt över de här,
ingen vuxen verkar fatta att hon betyder allt för mig,
hon är lixom min bästa vän, den som aldrig sviker eller gör någonting dummt.
blir lycklig bara jag tänker på min älskling,
nu har jag inte träffat henne på en hel vecka, men imorgon då ska jag va med henne hela dan<33333
vad tycker ni ?