Norrcampens Wilma föddes i Tingsryds-trakten 2003.
De första dagarna i sitt liv fick hon tillbringa i helsingborg på djusjukhuset då henne mamma vägrade ge henne mat. Uppfödaren behöll denna dam själv och skickade iväg henne för inkörning och sedan vidare upp till Kalmar för träning. Wilma hann med att starta ett provlöp innan hon sommaren 2006 fick borelia som hon sedan stog med i 3,5 månader.
När hon var friskförklarad bestämde sig uppfödaren för att han skulle börja avveckla sin verksamhet då han själv blivit till åren och hälsan inte längre ville.
Han hittade då min annons där jag sökte en travare på foder för ev. senare köp som ridhäst. Då Wilma har varit uppfödarens ögonsten kände han att han hellre ville att hon skulle få ett bra liv med mycket omsorg och kärlek istället för att åter komma ut på banan.
Han ringde därför upp mig och undrade om hon kunde vara intressant. Javisst tyckte jag, så vi åkte upp till travtränaren i Kalmar och tittade på henne.
Jag föll pladask för detta lilla charmtroll och bestämde mig direkt för att plocka hem henne. Då uppfödaren fattade tycke för mig och förstod hur bra hon skulle få det skrevs Wilma över helt kostnadsfritt på mig. Jag fick henne i gåva.
Lördagen den 18 November 2006 kopplade jag och en vännina transporten på bilen och gav oss iväg till Kalmar för att hämta hem mitt lilla stjärnskott.
Resan hem gick så bra och lilla Wilma stog så lugnt och fint att vi flera gånger undrade om vi hade glömt att ta hästen med oss hem.
Efter några dagar hemma påbörjades arbetet med att göra Wilma till ridhäst. Vägen har varit lång och händelserik då damen i frågar har MYCKET egen vilja.
Idag har vi kommit så passa långt att vi har börjat försöka få in galoppen men ännu har vi långt kvar och mycket att lära.
Det har tagit nästan ett år men idag är vi världens bästa vänner och hon ropar när jag kommer till stallet och söker alltid tröst och skydd hos mig när det är något.
Vi hoppas på att få många fina år ihop för hos mig stannar hon tills hon ska galoppera vidare till de evigt gröna!

Det jag vet om min lilla valack som jag just nu har på foder men för senare ev köp är att han först var tänkt för banan, han tränades hos en tjej och var väl helt okej. Vet inte om han blev startad någon gång, men det tror jag inte. Innan henne var han hos någon annan , men det vet jag ingenting om.
Hon som ägde honom och travtränade är kompis till henne som köpte honom för ca 2 år sedan, hon misste precis sin häst då och kompisen frågade om hon ville ta hand om Rappe eftersom hon mist sin och det ville hon och sen ledde det till att hon köpte honom.

Hon hade honom i ca 1,5 år och sedan efter en skilsmässa så såg jag en annons ang honom och jag tog honom på foder i december -06. Och här är vi nu, precis börjar få bukt med att han HATADE volten när han kom till mej. Troligen har de gett upp innan när han inte velat gå och han kommit undan med det, men jag har kämpat och nu går det ganska bra, får försöka få honom på andra tankar, med tex cavalletti bommar osv inlagt i träningen ..
Han hade aldrig blivit hoppad innan, nu löshoppas han ca 110 och 70 cm uppsutten, bana på 60 cm. Och han utvecklas från varje gång.
Han älskar och vara ute och springa i skogen, trav är roligare än galopp, så just nu blir det bara galopp när han vill, som vi självklart jobbar med oxå, att han ska lyda mej. Men det är en lång väg vi har framför oss.
Tror inte han haft det lätt i sina yngre dagar, då han är väldigt spörädd, tar du fram ett spö springer han i panik åt andra hållet.
I början var han också huvudskygg, men det har blivit mkt bättre nu! Nu får du stå o klia honom :)

Rapidash
Född: 2000
e. Baron Karsk
u. Brandy Fizz
ue. Brandy Hanover
ee. Workaholic

har bara honom på foder…

Racer Rogers uppfödare gick i konkurs, hans nuvarande ägare köpte honom. han kom hem till henne knappt ett år gammal och var helt galen. Det visade sig att han inte hade blivit avvand från mor sin, de hade bara slängt in honom i en hästtransport och skickat honom till nuvarande ägare. han var så galen så de kunde inte hantera honom på en vecka, han fick stå inne i boxen under den tiden.

När han lugnat sig fick han komma ut till en shettis, shettisen satte honom på plats och lyckades bita av pannluggen.

När han blev 2 eller 3 år skickade ägaren in honom till travet för inkörning. något har gått snett antingen inne på travet eller när han kom hem efter inkörningen för ägaren som tänkt träna och starta honom gjorde det aldrig. Hon har dragit två olika historier om varför så jag vet inte om något av detta går att lite på

Han reds in någorlunda och sen gick han mest i hagen. han reds lite då och då i små perioder. sen hittade ägaren min annons om foderhäst på nätet, trots att hon inte har internet, och jag åkte för att provrida. Jag sökte en lugn, någorlunda utbildad häst, lite av en läromästare men fastnade för den lille krabaten. Han är kolugn men kunde i princip ingenting, när jag provred så tvärstannade han 2 ggr och vägrade gå. han hade ingen riktig trav och hade ingen kondis. Nu har han mycket bättre kondition, lite mer muskler även om det fattas en hel del, han kan trava riktigt och istället för skritt-trav-passa, han kan båda galopperna.

han är nog stallets coolaste häst, när de andra sprang runt lite för en traktor med släp lastad med kor passaderoger på att äta invid ladugården. När man rider i skogen och ger honom fria tyglar så kan han kliva av stigarna och traska rätt in i skogen. Han kollar på träden och helt plötsligt är han på väg att gå rätt in i ett för att han kollar på ett annat…en go knaspålle…han gillar inte enformiga saker som longering, tömkörning går bättre men han verkar inte förstå varför vi ska trampa runt var för sig i paddocken, och varför det aldrig går fortare än skritt(jag har kass kondis). bild har jag inte på denna datorn

Racer Roger
född 1999
e. US Flying Scott
u Matchline brodda
ue Tibur
ee Speedy scott

Köpte Lord Ajrim, kallad Ludde, juni 2001. Jag köpte honom av en tjej här i Skåne som haft honom o ett travarsto som ridhästar men nu tröttnat. Hon hade i sin tur köpt Ludde av en kompis uppe i Uppsala(tror jag…). Han är uppfödd i Värmland, Säffle o föddes där 1992 o skulle bli stjärnan i travstallet då han är efter VM-85 hingsten Lord Quick. Men efter att ha körts in så märktes det att hans knän inte pallade travet o blev ridhäst t stallägarens dotter…när hon sen inte kunde ha honom kvar såldes han till en annan travarkusk/tränare  som skulle ha honom som hingst t sina ston då de tyckte han var så fin…tyvärr blev de ej dräktiga o det gjordes undersökningar o han var steril…då kastrerade de honom o sålde honom t Uppsala o på den vägen är det…

så nu bor han hos mig sen 6 år tillbaka o kommer stanna här om jag kan råda tills han somnar in…

Jag vet typ ingenting om Maggan….

Men hon föddes den 25:e Juni 1991 hos Lennart Cédergren i Stockholm. Bodde där i sex år tills hon senare kom till det stallet där hon står nu. Har startat 83 ggr(?) och sprungit in ca 147 000:-. Hon är efter u. Let´s go Maggie och e. Ata star.
År 2000 eller kanske 2001 så fick hon ett föl. -Baron Visst.
Ja, Och sen efter några år så köpte jag henne. :)
Hehe. Ja, som sagt, jag vet inte så mkt om henne.

Jag föddes i Örbyhus den 6 april 1989 och försvann därifrån som treåring. Min pappa är densamma som Ina Scot har: Allen Hanover. Matte Hannah vet inte vad som hände efter min flytt från Örbyhus fram till dess att hon lärde känna mig i maj 1996. Min ägare hade då ramlat av och haft oturen att slå i huvudet i en sten så att hjälmen spräcktes och hon fick ligga på sjukhuset i två veckor, men det var inte mitt fel. Jag hade bara följt min instinkt och hoppat för något otäckt som rörde sig i utkanten av mitt synfält.

Jag gick tillsammans med två kompisar; en bruksnordis och en ardenner. Hö fick vi en gång om dagen i gemensam hög i den lilla hagen, och mina kompisar var mer glupska än jag. De var runda och goa, men jag var rätt slank själv. Matte tyckte att jag var förskräckligt mager och satte genast igång projektet "Ge Mangis Mer Mat" som innebar att jag fick gå alldeles själv utan mina kompisar i en hage bredvid dem, med fri tillgång på hö. Jag var inte nöjd, och inte de heller (de drog från hagen med jämna mellanrum i jakt på mer mat).

Mina ägare sa att jag var inriden, men när matte satt upp första gången så ställde jag mig rakt upp, vi tappade balansen och slog över. Det var otäckt, men Hannah gav sig inte så lätt. Hon fick hoppa upp från en stol de första veckorna eftersom jag trodde att jag skulle springa så fort någon satt på min rygg. Så småningom började jag förstå att jag skulle skritta först och vänta på signal innan jag sprang.

Efter ett år kände sig matte så nöjd att hon såg till att få oss dokumenterade för första gången. Sommarbilderna är alltså från juni 1997 och även om Hannahs hållning är förskräcklig så kunde jag i alla fall ta mig framåt i relativt sansat tempo i alla gångarter, även om jag fortfarande knappt lyfte fötterna från marken. Matte var förtvivlad så fort vi lämnade jämn mark och begav oss ut i den närliggande tallskogen, för jag snubblade på varje rot. Men vaddå - hur lätt är det när man är van vid slät bana?! Dessutom hade jag snabbt kommit på att Hannah inte riktigt var erfaren nog att skilja på en häst som arbetar och en som bara böjer nacken, så jag lurade henne lätt!

När jag nu var hyfsat hanterbar från ryggen och i tämligen fin form bestämde mina ägare att de skulle betäcka mig. Matte tyckte inte alls om att jag skulle betäckas eftersom jag just hade kommit upp i hull trots ett helt år av fri tillgång på hö, men det var ju inte hon som bestämde. Det var relativt nära till Västerbo stuteri så mina ägare lånade transport… Hannah var med, såklart. Men jag hade minsann INTE någon lust att lämna gården, så de fick vara fyra personer och lyfta på mig på släpet, hov för hov. Till slut kom vi oss iväg och jag betäcktes med Self Confident som stod på Västerbo. Lite spännande tyckte nog matte att det var ändå, även om hon låtsades som om det inte betydde något och red på som vanligt så länge det gick. Fast när det närmade sig fölning lullade vi mest runt i skogen med en halsrem som enda styrmedel - Hannah kallade det nödbromsen. Jag förstår inte riktigt vad hon menade med det?

Efter ytterligare ett år av fri tillgång på hö och en massa kraftfoder föddes Sörvissjö Selfman, som snabbt döptes om till Snobbe av mattes kompis Malin. Snobbe föddes på nationaldagen 1998 och var en mycket lätthanterad liten hingst som Hannah lärde grunderna i hantering (gå i grimma och så småningom träns) innan han lämnades bort för inkörning. Han kunde dock inte alls förstå varför han var tvungen att gå ensam i en egen hage när han kunde gå utanför de andras, så han lärde sig strax efter avvänjningen att dra bort banden (som sällan hade el i sig) från isolatorerna för att äta upp de grässtrån resten inte nådde.

Nu hade matte precis fått mig i form för tävling när mina ägare bestämde sig för att de inte skulle ha några hästar kvar. Hannah erbjöds att köpa mig billigt och var plötsligt ägare till sin första häst. Hon var lyrisk - och vem skulle inte vara det med en sån häst som jag! Vi började vår tävlingskarriär på en klubbtävling i Lagga utanför Uppsala. Det var inomhus och både hoppning och dressyr stod på schemat. Innan vi for iväg bestämde sig matte för att ta en ordentlig transportträning så det inte skulle gå så mycket tid till lastningen på morgonen. Hon började lugnt genom att locka med mat. Mat är säkert trevligt för dem som inte får så mycket, men jag var ju van vid fri tillgång och mest less på att hela tiden stoppas full med eländet. Det var med andra ord inte alls särskilt intressant med mat! Efter fyra timmars envetet trugande började både Hannah och jag förlora tålamodet. Eftersom hon tydligt visade att hon inte tänkte ge sig förrän jag gick upp, så visade jag henne vem det var som bestämde genom att ställa mig på bakbenen och vifta lite med framhovarna. Hon skrek nåt konstigt som lät som "hingstkedja" till sin kompis Malin, och fipplade med min grimma när jag hade landat. Nästa gång jag ställde mig gjorde ryckte hon i mig och det gjorde ont! Så då bestämde jag mig för att låtsas som ingenting (matte får ju inte tro att det är hon som bestämmer) och gick upp i transporten av egen fri vilja. Flera gånger var jag tvungen att gå upp, fram och tillbaka… Till slut var hon nöjd och jag fick gå ut i hagen med mina kompisar igen.

Första tävlingen var i ett hus och de hade ställt upp ett vitt otäckt staket runt ridbanan! På diagonalen försökte matte rida mig in i väggarna, och ju mer jag bromsade desto mer drev hon. Det var jättehemskt! Sen skulle jag plötsligt hoppa över bommar med färg på, vilket jag tyckte var väldigt konstigt. Speakern sa att jag hoppade som en känguru, men matte verkade inte riktigt nöjd och mumlade om helikoptrar. Men vaddå, jag rev ju bara ett hinder! Trots att jag hade gjort illa mig i transporten (jag hoppade omkring så mycket att Malin hotade att släppa av mig mitt i Uppsala). Jag rev ett hinder på alla de tre klubbtävlingar jag deltog i det året, men jag kom femma i en dressyrtävling (LB). Matte var sååå stolt!

Strax efteråt flyttade jag till Örbyhus i några månader, sen flyttades jag igen till den gård som matte bodde på. Hon började träna både hoppning och dressyr med mig, men vi tävlade inte så mycket. Jag hade lite otur med skador under tävlingssäsongerna så matte vågade inte riktigt starta. Men vi hann med en lokaltävling i Tierp som matte yrade över till alla sina kompisar. Jag kom sexa av över 40 startande i 100 cm utomhus. Hannah sken i kapp med solen när vi åkte hem. Själv var jag ganska lugn, jag vet ju att jag är bäst. Senare det året hoppade jag 130 cm på träning. Jag trodde att matte skulle spricka av stolthet efter det! På bilden här bredvid ses jag på Sätuna där både matte och jag trivdes bra. Det är september 2003, knappt ett år innan jag var tvungen att flytta igen.

Nu bor jag på Hjelmskyl utanför Flen bland en massa halvblod, men det gör ingenting för de som sköter gården är jättesnälla och säger att jag är väluppfostrad. Men det har ju jag vetat hela tiden, det är bara att matte inte ska tro att hon bestämmer som gör att jag busar lite ibland… I dagboken kan du läsa vad matte och jag gör om dagarna.

Skriv gärna lite i min gästbok nu när du har läst min historia!

ÅH! Coolt! Det måste vara det längsta inlägg jag skrivit! *ler*

#6 vilken drömhistoria för en hästtjej :)

:D

Kanske ska tala om, innan det upptäcks ändå, att jag var för lat för att skriva nytt och bara kopierade från Mangis sida. Och det är skrivet ur hennes perspektiv, om ni inte förstod det. Lite kul ändå att alla bilder kom med också.

Min häst heter Långbo Oliver. Jag köpte honom från stuteriet där han föddes i september det här året. Han var tränad i trav och startad i ett provlopp som tre åring tror jag. Efter det blev han in riden (eller bara sutten typ) riden lite bland i skogen, sen gick han som sällskap i flera år tills han var 8 då jag köpte honom

Reddie Repoort föddes för 10 år sedan på Menhammars stuteri. Gick premielopp och kvallopp som 2½ åring på Solvalla med Stefan Hultman i sulkyn. Vet inte när han såldes till de förra ägarna, ev. redan som föl.
När han var tre år så var det dags för kastrering. Men allt gick inte som det skulle utan han fick en alvarlig infektion i magen och två-tre meter av tarmarna fick opereras bort. Hela treårs säsongen gick åt till att vila och efter det kom han aldrig upp i de tider som krävdes för travet.

I slutet av april 2003 hade jag varit hästlös i ett år och satt och tittade på hästannonser på hastnet.se (som jag gjort dagligen i ett års tid)

Fick se en bild på en varmblodstravre på stallgången. Lite smålerig och med en rufsig pannlugg. Fastnade direkt och mailade ägaren en fråga om hur stor han var och om han fanns kvar. Dagen efter fick jag svar att han fanns kvar och var 165 cm hög. Perfekt! Ringe upp och pratade en bra stund med ägaren. Helgen efter kopplade vi på tansporten. Åkte 35 mil. Lastade på min nya stjärna och här är vi idag 3½ år senare…

Lukas, eller Dominate Crown, Föddes den 8/7 1996 i Horred , Uppfödaren Annica tog väl hand om honom och lärde honom att gå i grimma och stå på gången med mera, efter något år , sålde annica honom till en tjej som tänkte ha honom till trav, men han ville inte springa med vagn, när han var mindre, eftersom han hade patella upphakningar vilket gjorde väldigt ont när dom kom så Lukas, blev såld den 2/2 2001 till irene sandman, som är min Pappas faster .
Irene tänkte också prova honom till trav, då han var 7 år detta år så veterinär besiktade hon honom och se där , inga patella upphakningar där inte, utan irene körde honom och tränade honom det första året, men tillslut orkade hon inte med honom längre, eftersom han var jobbig och galopperade bara .
Så hon ställde av honom, så han fick stå som gårds häst och lukas i skogen bara för att hålla kondisen uppe ^^, den 3/2 2007 flyttade han till mig , för att bli ridhäst :9 , Det första jag och lukas gjorde var att gå över e bom, jag ledde honom över den , och ända från den dagen har han älskat att springa över och hoppa över bommar,
Idag tävlar vi 90 och 100 cm , till hösten har jag räknat med att starta 110 cm :9
och möjligtis någon dressyr tävling, men det blir när han fattar galoppen från halt, än så länge fattar han från skritt med 4-7 travsteg, sen är det en galopp , men springer fortfarande lite i galoppen , men det är på väg :) vi jobbar på det

#2 Du skrev att du inte vet om han har startat eller ej.. Det är bara att gå in på travsport.se. Jag gjorde det och det verkar bara som om Rapidash har sprungit kvallopp men inte klarat det.. :)

Kul att läsa om era hästar! :)