Hujedamig vilket jobb du kommer att få. Jag har haft både 4 stora och 3 stora hundar samtidigt. Men vi bor på landet och kan ha dom ute på tomten som är stor och inhängnad. Det går säkert om dom är snälla mot andra hundar. Men jobbet, phu! Tvätta tassar varje dag, hundhår, hundmaten och försäkringen. Allt stiger ju och blir mer av. :)

Jag äger ju egentligen bara en hund, Mollie är ju husses… Vi delar på foderkostnad och betalar försäkring för varsin hund. Mollie är ju ofta med mig i stallet och jag älskar skruttan som min egen, men annars brukar husse ta hand om tösa och vi hjälps åt med rastningar under dagtid och så. Fast eftersom jag är så jäkla "kelsjuk" brukar jag gosa med båda jyckarna, mest hela tiden. Det gör inte husse =) Jag tänker och vet att två hundar inte är dubbelt så mycket jobb som en. Ska ändå en ut och rastas, kan man ta den andre också.. =) Men vi behöver större bil! ;) Vilket vi kikar på ändå..

Vadå torka tassar, här får det städas desto mer istället… orka torka tassar jämnt ;D Fast det klart, orka städa… tycker snabeldraken är full jämnt =)

Men visst är det en ekonomisk fråga, absolut! I synnerhet OM något händer och man måste ha vet.vård.

Däremot försöker vi ju hitta ett hus eller dyl att hyra, där man kan släppa hundarna på ett annat sätt. Nu är förstås hundarna med ofta i stallet, där de kan springa lösa och ha det skönt och på så vis fungerar det bra eftersom de ofta sover gott inomhus - men hemma är ändå bäst och då vill man ha ytor, både inne och ute att röra sig på..

Det är en utländsk hund jag är intresserad av, typ ett "Herman-fall" från hundhem med trist bakgrund. Dock verkar hunden jättetrevlig och snäll. Jag brinner ju för dessa underbara själar, och lägger hela min lön på de fyrfotade. Men man måste ha råd, det är jätteviktigt!

Vad fint av dig att tänka på dessa krakar. :)

Men tänk så här också. Den hunden kan lära dina andra en massa skit också som tex sticka iväg när dom släpps i stallet osv. Inte lyda och då lyder sällan dom andra heller. Iaf är det så hos oss. Det är jobbigt att uppfostra en hund när man har tre eller fler. Det tycker iaf jag. Men det är klart tycker du inte att det är så jobbigt så varför inte slå till?! :)

Absolut, man ska inte inbilla sig att det enbart är fördelar med flera hundar, man kan nog lätt räkna upp fler nackdelar och "sattyg" som de lär av varandra..  =) T.ex hetsar ju hundarna lätt upp varandra, om det t.ex ringer på dörren medan en hund är lugnare om den är ensam. Herman har också en förmåga att vilja (över)beskydda sin "lillayster" vid hundmöten, trots att hon är fullt kapabel till att reda sig själv.

Mollie har vi "misslyckats" med att träna i att vara ensam, då vi tränade för lite och sällan på detta då hon var liten - Herman fanns ju alltid där, på något vis. Hon är därför dålig på detta och Herman tjänstgör därför ofta som "barnvakt". - men de har också otroligt stor behållning av varandra. När Herman var som sämst i ben och rygg, fick han bo hos mamma som saknar trappor och han saknade sin syrra, det märkte man tydligt.

Men man lär sig av sina misstag i uppfostran och jag tror också att det spelar in att vi båda äger varsin hund och har lika olika syn på det hela - även om vi självklart eftersträvar i att vara konsekventa..

Det funkar bra med lösa hundar, men sådana saker är jätteviktiga då de annars kan utsättas för livsfara om de inte lyssnar. I stallet är nästan alltid Mollie tillsammans med stallägarens hund, och de har såå roligt tillsammans. När den andre hunden piper iväg på turer, så stannar oftast Mollie kvar hos mih - hon förstår sig inte hans "rajder" =)

fast har man flera hundar, tycker jag att det är väldigt viktigt att man har "egen-tid" med en hund i taget.. det brukar jag ha med båda, och det fungerar jättebra! Hundarna har behov av det, och jag också! Lägger ju som sagt all min tid och ekonomi på de små, så då fungerar det… annars hade det blivit svårt =)

Ok, ja det är ju tyvärr så att dom flesta olater lär sig hundarna av varandra relativt snabbt. Men tvärtom är svårare. Jag hade ju tex en schäfer förut och hon blev skrämd en gång när vi släppte ut henne i mörkret för där stod ett rådjur på tomten. Efter detta så gallskällde hon alltid när vi släppte ut oavsett om det var ljust eller mörkt ute. För att skrämma bort eventuella djur på tomten. Detta har ju givetvis mina nuvarande hundar tagit efter. Hur man än gör så står dom och väntar på den andre och när båda är ute så springer dom bakom huset och skäller på ingenting. Mycket enerverande. Suck! Tur att man inte har grannar i närheten då hade vi aldrig kunnat släppa ut dom så sent som vi gör ibland.

Typiskt, eller hur… men samtidigt tror jag att en trygg och stadig hund, kan ha en lugnande inverkan på en mer osäker hund. T.ex vid möten med främmande människor eller dyl.

Vad jobbigt med ett sådant "handikapp". Stallägaren hund har också en fix idé, han springer ofta ut på fälten när det är mörkt ute och börjar skälla/yla därför att han blir rädd för mörkret - han ska tydligen vara mörkrädd… men dumma hund, håll dig med oss i ljuset då. Dessa hundar.. =)

Hoppas någon mer läser tråden också, och kanske kan svara på mina frågor… jag bara babblar här ;)

Om det funkar är omöjligt att säga. Vissa hundar funkar bra ihop, andra inte. En hund som älskar vissa nya hundar den träffar kan hata andra. Finns så mycket som spelar in. Så det är bara att testa, helst på en neutral plats (där ingen av hundarna har sitt revir) och se hur det funkar.

Alex: Visst är det svårt…. jättesvårt! Lägger man ner tid och jobb, kan säkert hundarna fungera tillsammans, men jag tycker ju att det är jätteviktigt att de trivs med varandra också och -det- är ju grymt svårt att veta i förväg. Därför jag ställer dessa frågor i tråden, eftersom man iaf kan fundera över hur goda förutsättningarna är… som sammansättningen med ålder, kön och dyl.

Jo det blir ju helt klart svårare när det inte handlar om en valp, men kan ju gå hur bra som helst ändå. Så därför tycker jag att du bör testa låta hundarna träffas, på neutral plats, innan du bestämmer dig :)

#10# Hunden bor ju utomlands kanske lite svårt då. :)

Aha sorry, missade det ;)

Men om du skulle ta hem den och testa, hur gör du om det inte funkar? Kan du ha den "på prov" ett litet tag, så det finns nån annan som kan ta den om det inte skulle fungera med dina hundar?

#12: I absolut värsta fall kan man ju tvingas omplacera hunden men det vill man ju ogärna, då det är tillräckligt mycket nytt för hunden ändå. Men det är ju iaf en möjlighet OM det inte skulle fungera, trots försök.

Men hur gör du då i så fall, undertiden, tills du väntar på att hitta ett nytt hem åt den? Kan ju vara jobbigt att ha hundar hemma som inte fungerar ihop, både för dig och hundarna.

För egen del finns ett extrahem hos mor min, där Herman bor emellanåt för att vila och ta det lugnt.. Han fick diskbråck i vintras.

Viktigt är ju oxå att dina nuvarande hundar är lugna och stabila så dem klarar av att ta emot en ny hund

#16: Absolut, annars skulle jag inte ens överväga det… vore ju inte schysst mot någon. Men nu har lilltösa mognat och blivit äldre och mannen i mitt liv, en stadigare herre än tidigare =)

Jag skulle säga som så att har du mentalt stabila, väldresserade hundar som vet sina platser och du har ork, tid och råd att ha en hund till så borde det absolut inte finnas några problem med att få in en ny i flocken. Hundar är flockdjur och ska normalt sett acceptera nya flockmedlemar om de presenteras rätt för varandra.

Att de har bra hundspråk är rätt viktigt också. Eller väldigt viktigt. Annars blir det ju väldigt lätt missförstånd, och hundar som är svåra att läsa av är ju svåra för andra hundar att umgås med.