Ja, nu har man ramlat av Bulan för första gången också. Helt oväntat att man nånsin skulle flyga av den hästen. Var ute och red med två tjejer från stallet, skulle trava en bit vid fältkanten och då fick jag mig en riktig överraskning.

Bulan kom på efterkälken (han har så fruktansvärt långsam trav) och eftersom han är så tramsig som han är blev han livrädd att de andra skulle springa ifrån honom. Plötsligt bara lägger han av en sån jättebock och går över i galopp, jag känner hur han försvinner under mig och sedan slår jag ner i backen med ena skinkan före. Aj.

Den fjompiga hästen tvärstannade då och började beta!!! Beta! Plötsligt var det inte alls farligt att de andra var så långt före honom, han hade inte brytt sig om de så hade försvunnit helt ur sikte längre. Det säger väl lagom mycket om vilken trampotta han faktiskt är ;) Sen fortsatte hela ridturen i ungefär samma anda, Bulan var livrädd för allt och alla.

Nåja, nu har man flugit av honom också, den man sist väntade sig, och tack vare detta har jag en öm och lite lätt blå skinka samt en stel och ond axel. Haha!