jobbrelaterat, igen...
jag måste få skriva av mig..
vi arbetar fyra st i en såkallad flödesgrupp, jag, två till och en samordnare, denna kvinna 55 år gammal har på sistonde börjat totalt frysa ut mig. Ingen passar för henne förutom den killen och en annan tjej i gruppen, hon älskar att beklaga sig över hur jobbigt allt är, och hur dåligt vi, dvs jag, alltid jobbar.
helt plötsligt en dag slutade hon prata med mig. snäste i stort sett av mig och var allmänt konstigt. jag kunde inte förstå varför men tog en enkel förklaring, hennes son hade precis fått reda på att han var svårt sjuk, och jag trodde det var det som gick ut över mig, och bara mig. tills hon tre veckor senare tog tag i min arm och sa inför hela gruppen, "jag är inte arg på dig, jag bara tycker du sticker från allt du ska göra, och att det ska vara lika för alla, det är inte så att jag tycker du jobbar dåligt men du sköter inte dig". och det var med en irriterad ton, så inte ens på ett snällt sätt sa hon det. jag blev helt paff och stog som ett frågetecken, och kände att dethär fixar inte jag, så jag gick. och där stog 3 personer till som frågetecken, jag reagerade konstigt och blev ledsen och gick därifrån. hon såg att jag blev ledsen, och när jag kommer tillbaka tio minuter senare säger hon inte ett knyst.
efter det var det spänt och vi har knappt pratat med varann, då fick jag även reda på att hon snackat en massa skit till Ida, den andra tjejen i gruppen om att jag jobbar dåligt, bara sticker iväg (dvs, jag har gått på toa och hämtat vatten, och har inte ansett att jag har någon amälningsskyldighet till henne), och att jag jämt klagar på att det är varmt. (eeh, alla älskar inte att jobba i 35 grader.)
och det var ida som hade fått säga till henne att prata med mig, och hon trodde ju då att hon skulle ta undan mig, men icke..
det har varit såhär i kanske två månader, att hon knappt pratar med mig, mer än ifall hon vill, sen vissa dagar är hon jättesnäll, sen dagen efter så är jag osynlig. det ska tilläggas att iaf jag tyckte att vi var rätt goda arbetskamrater och hade roligt tillsammans innan…
vi har knappt pratat med varann om vad som har hänt, och förra veckan säger hon "värst vad Ni är tysta idag, (det var bara jag där) vad är det nu jag har gjort ? är det för att jag alltid säger åt er att jobba? ni är ju faktiskt här för det ?!" återigen satt jag som ett frågetecken och kände, jaha, nu är allt mitt fel.
hon slutar prata med mig, och sen är det mitt fel ?
så jag sa som det var, jag vet inte vad det är som har hänt, och frågade henne samma sak, då svarar hon inte. sen sa jag bara att om det var så hon kände så tyckte jag synd om henne. då sa hon inte heller något.
det ska också tilläggas att hon inte gör samma saker som oss, utan ska förse oss med material, innan jobbade hon lika mycket som oss, men nu är ju hon samordnare och då måste hon agera chef har hon fått för sig, hon kan ibland stå och prata med ida i en lååång stund, 15, 20 minuter, men om jag har nitat två lådor med fötter och går och pausar genom att prata med ida, då får jag skäll för att jag inte jobbar.
eeh, det har i varje fall gått så långt att jag vissa dagar sitter hemma som ett fån och verkligen inte vill gå dit, för jag vet aldrig vilket humör hon är på, eller hur hon tänker behandla mig den dagen.
det har alltså gått så långt att jag inte längre vill gå dit.
förra veckan pratade vi med en av våra gamla arbetsledare, som nu är något annat, men som då ryckte in som tillfällig arbetsledare den veckan, och han svarar "jag vet precis hur hon är, jag har själv jobbat med henne i ett par år.."
och idag pratade vi med våran arbetsledare som endast gav oss tipset att höra lite med andra om dom kan tänka sig byta grupp, för att det är svårt att flytta på folk lite hur man vill, det krävs en massa planering. men han sa också att om det inte blev bättre och om vi inte hittade någon annan så skulle vi komma tillbaka.
jag kan ärligt säga att jag inte orkar med det hela mer, och har faktiskt haft lust att säga upp mig pga av henne.
tyvärr är denna kvinnan en sån människa att det hjälper inte att prata med henne för det enda hon säger är "jaha ja" och vänder, och sen snackar hon skit till nån annan om hur jobbig jag är. det har ju lixom hänt förr.
jag vet att jag borde prata med henne, men vad sjutton ska jag säga ? hon har ju fått mig att må så dåligt i flera veckor att jag inte riktigt vet hur jag kommer reagera i den situationen…
det var långt och krångligt detdär…hoppas ni förstog nått..
Usch, det låter verkligen inte kul. Hur upplever de andra i gruppen henne? De kan ju inte heller tycka att hon är speciellt trevlig om hon snackar skit om folk, för gör hon det mot dig så är du förmodligen inte det enda offret. vem vet, hon kanske lyssnar bättre på dem? Be dem snacka med henne också.
Du ska inte behöva flytta på dig för att du känner obehag, det är hon som är problemet, det är hon som ska gå. hon bör väl ändå vara mogen nog för att förstå att snacka skit om andra gjorde man på lågstadiet..
_________________________________
Eve - Sajtvärd för Weight pull iFokus
Det låter som du har en mycket dålig ledning på jobbet. "Tanten" är ju en typisk mobbare så ta det inte personligt utan just nu är du "utvald" om jag var du så skulle jag gå med i A-kassan och sen bita ihop i ett år, undertiden kan du söka alla jobb du kan.
Tyvärr ser jag inte att du kan göra så mycket om inte företaget vill ställa upp på dig. Jag tror inte för fem öre att du är lat eller jobbar dåligt. Arbetsmiljön tycks vara under all kritik på ditt företag, tragiskt tycker jag det är.
Försök att vara som gåsen, bry dig inte det är ju hon som är knäpp i huvudet…
tyvärr är det väl så att ingen verkar gilla henne, ingen i gruppen trivs ju. jag är inte det enda offret, det vet jag, hon gör så emot alla, ingen duger, men jag blir ju extra utsatt eftersom jag jobbar med hennne tio timmar varje dag…
jag har gått med i facket nu kiara :), jag ska göra vad jag kan, får se vad som händer idag. återkommer inatt, efter jobbet..
men hon utsätter ju ändå bara mig, då hon favoriserade den andra tjejen i gruppen, och betedde sig normalt emot alla andra…
Låter som en tuff arbetssituation. Är inte avis för fem öre. Jag tycker det är hemskt när man inte kan få trivas på sitt jobb.
Tänker på dig gumman. Försök att tänka att det är hon som är dum. Du vet att du är duktig, och vore jag dig skulle jag säga det till henne.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
herregud. en sådan människa ska bara total ignoreras. handlar det om jobbet - då ska man prata med henne. men annars - kalla handen. inte värt att lägga ner tid på henne.
Prata med facket.
Sen satt jag och funderade lite och det är inte säkert att det funkar heller. Man kanske ska vända på allt. Testa å va jätte trevlig med henne. Skämta få med henne i erat prat osv. Kan funka. Mäniskan mår kanske dåligt. Testa en vecka och se vad som händer. Det kan ju knappas bli värre än vad det är. Lycka till
jag orkade inte läa riktigt allt, men man år tå på ig. jag har vid fler aolika tillfällen fått chansa bita ihop, och äga vad jag tycker. det är itne alltid det funkar, men oftat. och hur som helst ger det både dig en chan att tå upp för dig jälv, och henne en chan att fundera över vad om eg är problemet..
Lycka till
anna, jag har faktiskt testat, det kan funka stundtals, men sen händer nått igen och hon pratar inte med mig på hela dagen.
men jag känner ju inte direkt att jag har nån lust heller, att vara supertrevlig mot henne längre, när det ändå blir såhär.
det har ju varit såhär i kanske 2-3 månader, så det är ju inget som hände förra veckan.
åh, så snäll du är åsa, tack !
det är så det är nu lisette, jag pratar ju inte heller med henne, och det stör ju vårat jobb, men jag har som jag skrev ovan, ingen lust längre, jag tänker inte dalta efter henne, hon är inte värd det, men hon har gjort mig så ledsen. så många gånger att jag ändå bryr mig. eftersom jag tyckte om henne innan..
idag blev jag omplacerad av min arbetsledare, det var helt klart jätteskönt, men en smula ensamt när jag är van att arbeta med minst två personer till, och nu fick sitta större delen själv..men men, hellre det. får väl se, nästa vecka är det bara två dagar, för sen åker jag till roskilde.
Brukar finnas en sådann i varje grupp tyvärr..Men skönt är att det är så bra arbets klimat på mitt jobb iaf.
-Annars skulle jag aldrig kommit tillbaka efter att varit "hemmafru" i tre år..
det måste varit tufft, man vänjer väl sig vid hemmalivet efter tre år ? eller det kanske var skönt att komma tillbaka till jobbet…?
Hatade hemmafru livet, var absolut inget för mig, tack vare mitt "jobbbehov" har jag sabbat endel för övrig familj…
men ojdå, det låter ju inte bra, är det för att du jobbar som du gör, som du menar att du har sabbat nått ?
Närå men att jobba när man inte ig behöver göra det så mkt kan vara slitigt särkillt om man gör det bara för att det är såå roligt..
-Men barnen går i första hand såklart..andra hand hästarna, tredje jobbet och 4 sambon..och det är inte snällt..Försöker bättra mig och hitta lösningar.
-Som "tur" är så älskar Charlie sitt arbete oxå:)
oj, du gillar ditt jobb, skönt det.
jag tror du hittar lösningar, det är du nog allt bra på :)
Tack, hoppas jobb sit. ordnar sig för dig med!
måste bara få säga, haha, igår när jag kom till jobbet, hade gruppen möte, har vi alltid på måndagar går igenom veckan och så. sen när båda skiften står samlade, förmiddagen ska gå hem, vi ska börja, så säger hon "jaha, men ska du vara här ?? det tror jag inte, du ska ju bli OMPLACERAD" framför ALLA, och jag blev så ställd åter igen, så mitt enda svar var, "ehm..har inte hört något annat, men jag ska prata med christer." precis då kom han och sa att jag skulle köra i en annan gupp.
men det är ju så man blir tokig. till råga på allt höll hon huvudet lite högt, precis som hon skulle se ner på mig.
sen sa hon inte ett ord till mig, inte ens hejdå när vi möttes i dörren och skulle gå hem.
gud, människan går mig på nerverna.
nå ja, åker till roskilde imån, så jag slipper ju se henne på ett par dagar..
Starta ny diskussion
