Jag vill bara dela med mig av ett av mina senaste ridpass med Tindra.
Planen var ett "drällpass", ett avslappnat pass i barbacka i skritt i paddocken.
Hon brukar tycka att det är kul med koner och en balansmatta och det blir lite variation.
Men nä, det stämde inte. Det kröp i hela kroppen på henne, hon ville inte skritta, inte lyssna, inte samarbeta. Jag hade kunnat "visa vem som bestämde" och för några år sedan hade jag nog gjort det, dessutom hämtat sadeln för att kunna jobba henne korrekt. (Jag är ingen hejare på att rida barbacka, vi brukar bara göra det vid våra drällpass i paddocken.)

Istället satt jag av, tog av tränset och släppte henne.
Tjohoo! Iväg for Tindra, full galopp, bockningar och glada frustningar.
Efter några varv kikade hon lite på mig, "Vill du nåt?" och jag bad henne byta varv.
Vi hade en så härlig upplevelse, hon sprang lös i tjugo minuter och vi var helt eniga om vilken gångart och vilket varv det skulle vara. En liten smackning, en viftning med handen, ett "whoa" och hon lyssnade, för hon bjöd på det och jag bad henne.

Jag tänkte på vilken läromästare hon har varit när det gäller samarbete, när jag började med henne tyckte jag att hon var en häst som behövde "styras upp". Det händer fortfarande men för det mesta har vi en helt annan kommunikation numera.

Att avsluta ett träningspass med en kompis som frivilligt går lös jämte mig och blåser lite varm luft i mitt öra i stället för en trött häst som jag mer eller mindre tvingat till att lyssna - vilken skillnad det är! ❤️

Våga lyssna på era hästar, hitta ett samarbete där även de har något att säga till om. Man kan inte låta hästen styra allt men jag anser absolut att den kan få ha en åsikt och egen vilja! 🐴