Hej,
jag har precis börjat sköta en ponny på min lokala ridskola där jag hjälper till ibland. Jag älskar honom men tyvärr är han lite problematisk vid hantering då han nafsar och hugger när man ryktar honom och hanterar hans ben.

Jag tar det från början och hoppas att det inte blir för rörigt.

Kalle är ca 6-7 år gammal (fortfarande väldigt ung alltså) och han var inköpt några månader sen till ridskolan. Han är även väldigt låg i rang.

Från det jag har observerat (jag har inte känt honom länge) så ger han utvändigt intrycket av att vara en tuffing, men jag tror att han egentligen är väldigt känslig.

När han först kom dit stod han med en annan ny häst som han trivdes med. Sen blev han ställd med de andra ponnyerna och hans kompis fick stå i en annan hage med de stora hästarna så att de inte kunde se varandra.

Kalle bröt sig flera gånger ut från sin hage och gick raka vägen till sin kompis.

Nu har den stora hästen sålts och Kalle har stått med en annan ponny som han verkar ha blivit vän med.
De går i nuläget med flocken igen, och Kalle verkar främst hålla sig med sin nya vän samt ett litet sto. Däremot kan han jaga bort andra hästar i flocken.

Först trodde jag att han kanske visade dominans, men nu börjar jag tro att han uppvisar defensivt beteende mot de andra ponnysarna pga av sin osäkerhet.

I stallet är han defensiv när man går fram till boxen och han kan bita på gallret. Han gillar inte bli uppbunden och när man ryktar så flyttar han runt hela tiden och försöker vända huvudet för att se vad man gör. Början man då tala vänligt med honom och klappa honom på halsen kan han nafsa eller hugga.

Det är svårt att förklara men känslan är att han uppför sig som ett osäkert barn som hamnat i en situation han inte förstår och som han inte mår bra av. Han säger ifrån för att han inte känner sig trygg och försöker komma undan. Han ser alltid spänd ut och trots att hans hållning ser alert och pigg ut så ser hans ögon ledsna ut (jag vet att jag kanske förmänskligar det hela.. men ibland känner man liksom att något är fel).

När man pratar med honom är han först nyfiken med öronen rakt fram, han ser verkligen snäll ut. Samma sak när man ryktar honom eller hanterar benen, han försöker verkligen vända hela sig för att se vad man gör och först ger han intrycket av att bara vara intresserad.

Men sträcker jag fram handen så slickar han den med rynkade näsborrar och öronen bakåt för att sedan försöka nafsa och ibland även hugga mot kroppen (kan tillägga att stallet inte tillåter att man ger godis från handen). Samma sak om jag försöker hantera frambenen.

Jag undrade om det kanske var uppbindningen som var problemet och jag försökte hålla grimskaftet i handen och löst genom boxgallret så att jag kunde kontrollera hur mycket jag ger efter på hans rörelser. Jag klappade och berömde och han verkade acceptera detta och nosade runt på marken.

Jag blev optimistisk och prövade att ta upp hans framben men fick då släppa efter lite på grimskaftet. Han lyfte på benet jättefint, men när jag sträckte på mig igen fick jag ett blixtsnabbt hugg i magen. Ouch… men mitt eget fel.

I boxen står han tyvärr så att han inte ser någon häst bredvid. Han är alltså helt isolerad under dagen då de bara går ute några timmar på morgonen till eftermiddagen + lektioner senare.
Jag har inte något inflytande på hur de stallar upp hästarna, men jag har en känsla av att Kalle är en väldigt känslig individ trots att han försöker se tuff och farlig ut.

Förutom att jag bara har kontakt med honom någon timme tre dagar i veckan, så vi känner inte varann så bra, och jag vet också att jag säkert gör en massa fel bara för att jag missförstår hans signaler.

Jag vill hjälpa honom, åtminstone så han känner sig trygg när jag hanterar honom, men jag vet inte hur?

En ide jag har (som jag kanske prövar nästa vecka) är att först rykta han bästa kompis och kanske gnida lite gödsel från denne på skorna för att lukta ”vän” och se om Kalle känner sig tryggare.

Jag undrar om man kanske även kan lägga in lite gödsel från kompisens box till Kalle för att han ska känna en vänlig lukt och inte känna sig ensam?

Vad tror ni.. det blev en hel uppsats men jag vill verkligen hjälpa honom, innan hans beteende blir värre.

Kan tillägga att han just nu har strålröta på bakhovarna så det hjälper ju inte att han kopplar hanteringen med obehag.

Allt jag kan göra just nu är att vara så vänlig jag kan och berömma och klappa under all hantering.

Tacksam för alla råd!