Jag får ofta höra att djur blir lugna o trygga i mitt sällskap.
Även väldigt rädda och nervösa lugnar ner sig.
Jag har fått lära mig att känna in hur djuren känner.
Jag kan bara se på incidenten vi hade i stallet idag då stoet blev skrämd av raketer.
Jag hoppade upp på henne och efter en stund kände jag hur hon började andas. Men då är det viktigt att vara utan sadel. Få bli ett så hon känner mig.

Jag har fått höra många gånger att jag sprider ett lugn omkring mig, både med människor och djur.

Jag jobbade ett par år på hästgård där man avlar för tävling på högre nivåer.
På pappret var jag stallskötare men en annan titel jag fick var "förste föltämjare". När det skulle lastas inför träning/tävling ropade de ofta efter mig för att hjälpa till (om jag inte redan stod redo 😄).

Hovslagaren tyckte också om att ha mig med, både för at jag hade en lugnande effekt på djuren och var ett bra babbelsällskap. 😉

Överlag var jag den man kallade in när det kunde uppstå stress eller oro, oavsett om det var hos djur eller folk. 🙂

Oftast hade jag en eller flera hästar att longera/tömköra för att rasta, bygga upp muskulatur/kondition efter vila/skada. Speciellt två ston som var, låt säga lite mer kräsna när det kom till folk, gillade mig. De accepterade att i stort sett vem som helst hanterade dem men de visade tydligt vem de genuint tyckte om. 😁

Min älskling och stolthet var en hingst (senare vallack) som jag fick dela livet med från dagen då han kom till världen tills han var runt två år, Shaggy.
Han är runt 1år på bilden här ovanför.
Han hade problem med ett ben när han föddes så han behövde medicineras vilket gav en tuff start i livet för den blyge lille pojken.
Människor var han skeptisk till. De betydde fasthållning och sprutor eller päcklig medicin.
Hans ben läkte ut fint och han vart mitt skötebarn. Ingen annan på gården föll för honom som jag.

När han växte till sig och var lite över ett år så var det dags att åka in till kliniken för att röntga och kontrollera om han hade lösa benbitar.
Han marscherade fram där i korridorerna som ingenting. Chefen (gårdsägaren) var med och sa det att "Dit du går, dit går han. Han följer dig som en hund." med ett skratt. Min lilla pärla. 🥲

Han vart sen såld till en familj som nu tävlar honom i dressyr. De är så nöjda med honom och han kan nog komma långt. I år gick han till final i unghästchampionatet. Här finns ett blogginlägg från hans tvåbenting med bilder på snyggingen: https://ambdressagestable.se/sir-shaggy-tau-till-final-pa-breeders/