Jag är egentligen uppvuxen med hästar. Satt första gången på hästryggen vid 2 års ålder.
Min far red fullbloden på Täby när han var yngre och tävlade i hoppning.
Jag fick min första häst när jag var 14.
Hade gått på ridskola några år innan.
Har jobbat i 2 olika travstall. Var med på träningar och tävlingar.
Har haft många olika hästar. Mest travare.
Var utan hästar i nästan 17 år när jag bildade familj. Men saknaden Var enorm.
Började rida igen innan sommaren-23. Denna gång på 3 trygga och pigga islänningar.

Jag har alltid gillar typ ponnyridning, men mitt egna riktiga hästliv började när jag var ungefär 10 år. I skolan hade vi med jämna mellanrum aktivitetsdagar där man fick prova på olika aktiviteter och ridning var ett alternativ. Jag provade det, sedan var jag fast i hästarna.

Har aldrig haft egen häst, men var ofta medryttare, red på ridskola och under gymnasiet hade jag foderhäst. Efter gymnasiet jobbade jag ca 4 år i stall.

Hade sista medryttarhästen 2014, sedan dess har jag inte ridit på grund av min kropp, men målet är att nån gång komma tillbaka i sadeln. Eller i alla fall att pyssla med hästarna.

Började i ridskola när jag var 6 år gammal. Jag har alltid gillat hästar och det gör jag fortfarande, har även haft egen häst.

Nu har jag inte suttit på hästryggen på flera år eftersom jag har slitit med extrem övervikt, men förhoppningsvis så kan jag sitta upp till våren eller sommaren igen 🙂

#2: jag har ju själv svår värk. Men när jag blev erbjuden att hjälpa till i detta stall så kändes det bra.
Små, stadiga och trygga. Gamlingen kan jag bara rida när kroppen mår bra. Han är ett lokomotiv 🚂
Men stoet kan vem som rida ute. Lite " tjuren Ferdinand " - jag kan absolut galoppera. Men några steg. Sen kan vi väl bara gå här?

Jag började 2017, som sjuåring på ridskola.
Efter det blev det lite klubbtävlingar , men mest bara den vanliga ridlektionen en gång i veckan. Åkte ut ibland för att mysa. Aldrig haft medryttarhäst.

Sen rullade allt på☺

Började med att gå nån termin teori på en ridskola innan jag började rida där när jag var 7. Trivdes inte på den ridskolan så efter några år bytte jag (och min kompis som jag red tillsammans med) till en annan jag gillade massor. Var under en period samtidigt medryttare på en före detta travare (lärde mig att verkligen sitta ner i traven) tills jag flytta till Skåne för plugg och åter bytte ridskola. Första åren där red jag i en kadrilj grupp och senare i en dressyrspecial.

När jag flytta tillbaka blev det ytterligare ridskolebyte och återupptagande av hoppning vilket först gick bra men efter några år så blev jag helt plötsligt jätterädd för att hoppa (var inte triggad av någon händelse utan kom från ingenstans). Jobbade en del med det men det var till slut en speciell häst (som tidigare tävlat mycket hoppning) som fick mig att övervinna rädslan och återfå glädjen med hoppning.
Flera år senare så blev det lite struligt på ridskolan och vi fick helt plötsligt väldigt många olika ridlärare (en period var det olika från varje gång och ett tag hade vi två olika som undervisade varannan gång och många hästar började kännas som de tröttnat på ridskolelivet och jag började helt tappa suget för ridningen.

Hade fundering på att ta paus för första gången sen jag börja rida (hade då ridit i mer än 20 år på ridskola) men av en slump blev jag medryttare (och slutade på ridskolan) på en underbar islandshäst och har nu ridit honom i ett år (och några veckor) och glädjen för hästarna (och ridningen) har kommit tillbaka igen! Hjälper nu även till med ytterligare en islandshäst i samma stall tillfälligt.

Fick även min pappa att börja rida då han oftast följde med mig till ridskolan för att hjälpa till och var med mig på en del turridningar genom åren. När han blev pensionär så letade jag upp en ridskola med intensivkurs för nybörjare och han rider fortfarande kvar där. När vi får chansen så försöker vi komma iväg på turridning tillsammans.