Så glad för din skull flocken! Härligt!

#1: får bli ett sväng imorgon oxå. Jag vet att jag kommer ha en intensiv vecka på jobbet

#0: Oh vad roligt :)

Vad härligt!

Härligt!

Jag är så sugen på att sadla på imorgon. Han är 19 år och en trygg klippa. Alla som känner honom säger att han är den bästa.
Undrar om jag vågar

#6: Förstår det! Du kan ju ta en lugn skritt tur till en början annars så går det inte så fort, sålänge du känner dig bekväm med det. Annars är det bättre att vänta :D

Roligt!

#6: Du vågar när du är redo - ta det lugnt utan någon press. 🐴

#6: Du kan ju alltid sadla och bara sitta upp och sitta en stund och sen hoppa av igen och bara ta en promenad om det känns osäkert att börja rida redan. Man måste ju inte rida värsta långturen bara för att man lägger på sadeln.

Ibland kan det ju vara skönt att bara känna att man kan ta sig upp och av utan problem.

#10: haha ja att ta sig upp 😅

Första gången på 17 år.
Livet är påväg tillbaka

#12: Härligt!

Detta ❤️

Nu är det bara att njuta - fina bilder!

Blir nästan tårögd för din skull! Så himla härligt.

#16: då är vi två som är tårögda.
Vet lixom inte hur jag ska förklara känslan. Bara att denna underbara kvinna tog kontakt och låter mig pyssla om gymir hur mkt jag vill.
Trots att jag var okänd för henne.
Att jag slutade med hästar för att jag var svårt sjuk. Saknat det så det gjort ont. O nu, när alla diagnoser var fel. Faktiskt sitter på hästryggen igen.

När jag kom hem idag så stod mannen där " hur kändes det? Efter 16 år"
Han såg hur jag bara log.
Även att han är lite orolig. En kram och orden, var försiktig innan

Någon som är trött.
Ska bli stall hund.
Träna på inte valla hästarna och inte nypa i haserna

#14: Hur lade du in en video? ;)

Så roligt att du vågade! :) Hur kändes det då??

#19: video via mitt vimeo konto 🙂
Kändes bra men ovant. Kunskaperna kommer väl tillbaka tillslut

#20: Gissar att det är som att cykla, kunskapen sitter där men det kan vara lite vingligt i början innan man hittat tillbaka till balansen.

#21: det svåraste var att få ner höfterna. Är så stel. Att faktiskt komma ner i sadeln. Men det borde släppa med skritt turer

#22 Även om du inte har de diagnoser som fick dig att ge upp ridningen så har du ju ändå fysiska problem. Men som du säger, det ger sig med tiden när kroppen vänjer sig vid att återigen sitta i sadeln. Tänk bara på att du kan få ont och träningsvärk i muskler du inte visste du har, så bli inte rädd om du känner dig värre i kroppen i början.

#23: jag vet. Jag har ändå fibromyalgi, artros i fötterna och en nervskada från höften. Så kroppen har sina begränsningar.

#24 Jo det var det jag tänkte på, att du inte är frisk bara för att just den diagnosen var fel. Men jag är övertygad om att du kommer hitta balansen med lagom mycket ridning och stallpyssel och det andra i ditt liv. Och vilken stilig kille du valt som din läromästare. Ser vis och klok ut.

#25: det kommer kännas i kroppen. Men nu vet jag att inget kommer gå sönder.
Jag vet att jag aldrig kommer kunna rida som förr. O det kräver jag inte.

Ut på tur.
Ja inte är detta en kille som bara vill luffsa omkring på lång tygel.
Han visar verkligen vägen. Så ikväll har vi både travat och töltat.
Han älskar att vara ute

En väldigt nöjd gubbe

#28: vilken gullig bild ! 🫶🏻😍