Måste bara berätta om min fantastiska ponny.

Hon är ett Welsh Partbred sto, 9 år men blev inriden vid 6 år. Hon har också mycket fullblod i sig;) Vi köpte henne för ett år sedan.

I början stod vi på ett lite mindre stall, Dessie var grön och jag fokuserade bara på att lära känna henne. Men till vintern så flyttade vi till en större stall, med två ridhus, terrängbana osv. Men hon var otroligt vinterpigg, och bara stack med mig hela tiden, och jag grät och grät och ville sälja henne. Det var så kämpigt, jag älskade ju Dessie egentligen! Hon är världens mysigaste i hanteringen och så… men gud vad kämpigt det var. Och jag var så rädd för henne. I en period så travade jag och skrittade bara. Men sen fick vi tag i en fantastisk tränare, som har hjälpt mig sååå mycket! Vi började långsamt bygga upp det hela igen…. Det gick bättre och bättre och nu.. är allt perfekt, och jag och Dessie har kommit så nära varandra. Allt känns så perfekt. För några dagar sen galopperade vi på terrängbanan och hoppade lite där (hon har tidigare stuckit där), och idag hoppade jag henne bettlöst. Vi har haft en sån resa, och vi har fått ett sånt fint samspel. Jag kan löslongera henne och hon galopperar bredvid mig när jag springer. Jag älskar min ponny så mycket, och jag har lärt mig så mycket under denna period. Och det slutade bra till slut. Så nu ska vi bara fortsätta att ha roligt och kanske börja komma ut på tävlingsbanorna i höst.

Så tack Dessie, för att jag får vara med dig varje dag, jag älskar dig<3

Sorry för flummigt inlägg, behövde bara skriva av mig. Ibland är man så glad:)