Jag vet av erfarenhet att dem kan vara rätt duktiga på att uttrycka att dem tycker det är piss.
Min ”travponny” satsade på diken när man var ute och körde och väl i diket stannade hon och vägrade gå, på banan så kastade hon sig ut varje gång man passerade grinden samt att hon helt plötsligt kunde få för sig att slå i vagn utan tydlig anledning. Hon gick en och en halv säsong innan hon blev pensionär från banan som 5åring 😅

Nu mera är hon skogsmulle och trickponny och trivs väldigt bra med det livet.

Gick på vreta hästutbildning 07-10, en av nordsvenskarna där(minns ej hans namn) trivdes bättre och bättre ju tyngre job han fick. Man såg på honom att han trived för han fokuserade verkligen, annars kollade han mest runt och bara gjorde det han behövde.

Sen har vi Lukas, en ridskolehäst, som jag red som ung. Han ansågs vara "sämst" då han hade noll driv. Dock fick han bara gå nybörjarlektionerna för att han var så lugn. En dag kände jag "vad fan, jag provar Lukas!" >Och jäklar vad jag fick jobba för att få honom att göra det lilla som krävdes. Efter två lektioner där jag krävde saker så piggnade han till, han insåg att han fick göra annat än att skritta i en fyrkant med en nybörjare på ryggen. Helt plöttsligt var han 15-20cm över bommarna och man fick nästan bromsa lite ibland :D

Dessa två älskade verkligen att jobba, men finns ju också hästar som är tvärtom.