Enda sommarminnet med häst (utanför ridskoleterminen) är att det var sjukt varmt och miljoner bromsar den enda turen jag och bästisen lyckades ta oss iväg på.

Annars är ju alltid bästa sommarminnet betessläppet av ridskolehästarna! Då startar sommaren!
Jobb några timmar i stallet och sen på kvällen (vid typ sex) rider vi ner alla hästarna till sommarhagen (tar ca en timme att skritta dit) och släpper dem. Så härligt att se alla glada hästar fara runt innan de börjar mumsa allt gräs (är en härlig plats i naturreservat precis vid en sjö så hästarna kan gå ner och bada om de vill).
Det har blivit lite av en tradition att min kompis kommer och sover över hos mig kvällen innan (då hon rider) och sen åker vi till stallet och fixar.

Av någon anledning kan jag inte hitta bilderna från i år så får bli en bild från förra året.

(Hitta en annan som filmat hästarna på årets släpp https://www.instagram.com/p/CfHegsxqqmt/)

När vi hämtade Destiny, sommaren hade precis börjat och allt var helt underbart😍

Detta kanske inte är ett sommarminne, då det var för ett par dagar sedan😅Men det var sommarväder iaf:) Jag och Destiny skrittade ut en tur barbacka och bettlöst, det var helt underbart🥰

#1: Kosläpp i all ära men hästarnas betessläpp är rent magiskt!
Tror det var förra sommaren som chefen för en gångs skull hade mobilen redo och skulle filma när flocken stormade iväg över fältet.
Vi släppte hästarna, de lufsade in ett par meter…och ställde sig och åt. 😆
Så spektakulärt vart det släppet. Vi tvåbenta bara tittade snopet på varandra och ryckte på axlarna. Nåväl, hästarna var nöjda och vi lika så även utan lyckorace.

Tur ridningen där jag lärde mig galoppera och rida lätt. Fick en underbar häst som jag verkligen förstod. Så underbart att galoppera.

#4: Första "coronasommaren" så gjorde ridskolehästarna samma sak (var ju ingen publik då som det annars brukar vara plus lite regnduggigt). De strutta typ längst upp i hagen och ställde sig och beta. I vanliga fall brukar de ta sig några vänder fram och tillbaka och i år hade vi massa nya hästar så de blev ett ordentligt springande (och även några som blev lite väl närgångna).

Bäst var när Ginnie fanns, en av de segaste hästarna på lektionerna men vid betessläppet så sprang hon runt och jagade alla hästar som försökte ställa sig och beta 🤣

#6: Holy moly! 😨 Det är mäktigt när man känner marken vibrera under framstormande hovar men jädrar så otäckt när de susar förbi för tätt inpå.
Tack o lov är våra hästar bra på att parera och vet vart handbromsen sitter.

Hahaha, åh, Ginnie! 😄 Hon sparade sin energi till de viktiga stunderna i livet.

Ridläger.
Vi hoppade bana och jag galopperade igenom den. Allt var helt underbart och jag lärde mig mycket.

#2: Härligt att få hämta hem sin egna häst!
#5 Låter verkligen som ett superbra sommarminne! Minns fortfarande, som igår, första gången jag galopperade (även om det är mer än 20 år sen nu), en ponny som hette Torsca och hade en galopp som en soffa, vi blev longerade och jag satt med armarna ut och blundade och bara njöt.
#8 Ridläger är så skoj!

#7 Det är verkligen mäktigt! Var en av de nya (ung) ponnyerna som tog sikte mot oss (han är väldigt "klängig" och inte så uppfostrad än), ville väl ha igång oss också!
En av de andra (unga) nya följde inte heller normen med att vända sig om och springa efter tränsen åkt av utan sprang mer snett framåt och höll på att krocka med mig (hade inte hunnit backa tillräckligt långt bak efter jag släppt min häst så fick ta ett ordentligt skutt bakåt). Man förstår verkligen varför ansvariga vill ha militär disciplin och ordning under släppen (kan ju fort bli fel när man släpper närmare 30 hästar på en gång).
De "värsta" nervvraken (och några som ganska nyligen påbörjat igångsättning efter lång skadevila) fick lite lugnande innan avfärd i år för att slippa hel kalabalik (och en av de har de tränat massor med under vintern då han verkligen inte varit uppfostrad gällande hantering och släpp i hage innan han kom).

#9 förstår precis. 😁

Otrolig ohästig sommar.😒

Att bara sitta med hundarna ute i hästhagen och se pållarna gå och beta… Eller att ropa på mina båda medryttarhästar och de kommer när de hör mig. Helt fantastiskt!

Ett konkret minne är sista gången jag var med ute och red. "Min" häst kan ligga på rätt mycket men nu har vi verkligen hittat varandra. Jag litar på henne så nu kan jag låta henne få dra på eftersom jag vet att jag kan stanna henne - vilket gör att hon blir mindre tjafsig och snällt håller sin plats i gruppen. Så go känsla att dra järnet uppför en backe!
Nu får vi hålla oss i paddocken pga av min hälsa vilket är trist men målet är förstås att jag skall kunna hänga med ut igen sen, även om jag nog inte kan rida ut ensam på väldigt länge.