usch, jag vet inte vad du ska göra, men kan säga att jag också är rädd sen jag flög av :/
bara att galopper när man rider ut men inte 'inhängnat'.. :/

hoppas dt löser sig, och om du vet hur man får bort dt så säg till mig ;)

det kan vara sådär… man blir rädd, men när du ridit en häst du litar på många gånger så ger det med sig. försök att på uteritten bara slappna av och rida som om det vore inne. det går säääkert bra!! Berätta sedan!

Provrid "inne".. rid ut och rid i skritt och trav..inte för långa travpass så att tempot smyghöjs.. du kan redan här känna om hästen ligger på för mkt för din smak.. se så att pållen lyssnar på förhållningar etc..  flytta gärna pållen undan för skänkeln om ni rider på grusväg eller annat bra underlag.. se bara till att du har god sikt och inte blir överraskad om det kommer trafik.. Sitt inte och "tjuvhåll" hästen för då blir kan den bli stressad.. Rid inte i ett högre tempo än att du känner dig trygg.. Vet inte vilken ålder dottern är i men då hästen är ny för dig så är det du som bestämmer… Om jag provrider en pålle som är allt för het på gröten redan i traven så vill jag arbeta den inne ordentligt innan jag drar en repa ute så att säga!

Det handlar om säkerhet och då du är ny för hästen så är inte ngt ledarskap befäst och därför behöver du inte känna att det är konstigt om du inte vill rida i högre tempo ute.. det är bra om hästen vet vem man är först och lyssnar ordentligt!

När det gäller rädsla så är det att arbeta långsamt och gradvis öka det man tycker är jobbigt… håll dig till lågt tempo i början..som ems säger så känns det bättre när man lärt känna hästen bra.. rid ut tillsammans med folk, gärna de som har mkt rutin och kunskap och som tar hänsyn till dig… rid inte med folk som gärna rider i ett högt tempo.. snabb galopp etc… undvik ställen i början som kan göra att ni blir stressade.. som stora vägar etc.. Ta det lugnt så ska du se att det blir bättre med tiden!

Lycka till!

Kram Wanilj

#3 Jag har redan provridit en gång men ägaren nästan krävde att jag skulle rida ut först. Dottern är väl runt 20 år….

Tack så mycket för alla svar!

mandysan! varför krävde hon det?

#5 Ja du det undrar jag med men hon ville det. Troligt vis för att vi skulle vara säkra på att vi passar ihop men iaf.

Wanilj - Där fanns det nytta att läsa för mig också :D Tack !

jag flög av min gamla fjording för 1½ år sedan, och det är inte förräns nu på min arab som jag köpte i höstas som jag vågat rida ut! första månaderna red vi bara i padocken…   men ta det lugnt och vänta med galopp tills du känner dig RIKTIGT säker…  det gjorde jag, och det tog tid, jag är fortfarande lite osäker, men det går bättre och bättre med tiden.

be någon vara med tex i paddocken i början…

Jag håller med jen, ta det lugnt, man ska inte rida när man är rädd! Fråga mig, jag vet! Det bli bara värre. Ta det lugnt, provrid sånafall flera ggr och prova lite i taget. Istället för att ge dig ut första gången på en främande häst!

Hade jag sålt min ena häst så hade nog jag också velat att man provred ute också. En del hästar blir ju lite pigga och så. Är man då rädd så är det inte så stor vits att köpa hästen tycker jag. Bättre att leta efter en häst som man törs rida ut på. Det är ju inte kul för hästen att bara ridas på ridbanan hela tiden. Den dagen den då kommer ut kommer den ju att vara ännu piggare och ev räddare isf. Krasst men sant.

Jag tycker det är onödigt att ge sig ut på en häst som man inte känner samtidigt som att man är rädd! Fråga ägaren om du kan provrida 2 eller 3 ggr så du känner dig säker när du rider ut.
Hästarna känner ju av när man är osäker, mitt sto är två olika hästar när ja rider och när fodervärden rider, för hon vet att jag är rädd…

Jag var rädd för min finnhäst i början. Hon skenade hem med mig när jag första gången red ut henne ensam och jag flög av i kurvan och landade i en gran i diket.

Första gången jag skulle rida henne pånytt var jag lite skakis och detta kände förstås hästen. Men jag morska upp mig själv menalt och trotsa all räddsla. När vi kom tillbaka från den ridturen hade jag mjölksyra i armarna för jag hade suttit och hållt in henne hela vägen. Men för varje gång vi red ut blev det bara bättre och bättre, till sist kunde jag rida ut på en tur barbacka, något som tidigare var helt otänkbart!

Det är svårt att svara på vad du ska göra för att du inte ska vara rädd. Räddsla försvinner ju inte så där bara utan man måste jobba på det. Men kom ihåg, rädsla är bara en känsla, låt den inte få för mycket övertag! Men jag tyckte att Wanilj hade ett mycket bra svar där!

Bit ihop. Jag är med en smula rädd, och framförallt väldigt osäker när jag ska rida numera, helt enkelt för att jag rider med sånna stora mellanrum att jag tvivlar på mig förmåga. och att det för det mesta är olika hästar, som jag aldrig ridigt och verkligen inte känner. men jag vet ju att om jag inte skulle ta chansen och rida dom gånger jag får den, då kan det ju kvitta.

att bli avkastad tillhör väl tyvärr ridningen, men det är ju då det gäller att bita ihop och sitta upp igen, och fortsätta, det är så det är, och det är så man måste göra, annars sitter rädslan kvar.

jag tror helt enkelt att du ska ta det i Din takt, i ditt tempo, och provrid ett par gånger som någon annan sa.
..och berätta för dottern när ni rider ut, så hon vet om det, Om någonting skulle hända.
och lägg tankarna bakom dig, förträng dom för en stund, du kommer ha en sån lycklig känsla i dig efteråt, när du vet att du klarar det.

lycka till ! :)

mkt 'information' här :)

tack alla, har 'lärt' mig också (:

Hehe, ett tag sen den här tråden var igång… Om ngn har misat det så direkt när vi kom tillbaka från en hel mysig tur så köpte jag henne. Nu går det jättebra för mig att rida ut utan att känna rädsla. Dock får jag ta det lite lungt, håller mig till skritt och trav.

/Mandysan

Så är det för mig också nu. Förut gick det inte att ta ut isa från hagen själv ens. Och så kastade hon av mig några gånger innan det blev som det är nu. Har ridit ut själv med henne några gånger. Är inte rädd längre men jag har fått mer respekt och förstått hur farligt det kan vara. Tog det lugnt i början, skrittade mest tills jag slutat vara rädd. Ökade farten lite i taget tills isa och jag fann varann riktigt. Ingen brådis.. Bättre att de får ta sin tid.