Vi har en fin ponny (irländare) som vi haft i snart 2 år. Som de flesa irländare var han inte väl grundriden och, vilket vi fått veta senare, endast riden i ett år när vi köpte honom 9 år gammal. Redan i början visade han vid enstaka tillfällen tendens att parkera, alltså helt stanna och vägra gå. Detta var vid hopplektioner då dottern stått stilla med honom ett tag eller liknande. Sedan märkte vi inte så mycket av det under ett år eftersom han varit halt mer eller mindre hela tiden. Nu är han igång sen i januari i år. I mars började han tappa framåtbjudning och parkera igen. Då hade vi hästcorona i stallet och kopplade det till det då det var som att han var besvärad i magen. Sedan följde en period då han gick från att vara supertrygg på uteritter, till att bli tittig, spänd och inte vilja gå fram utan sällskap. Efter att jag promenerat med släppte det efter några veckor. Under sommaren var han hur fin som helst och dottern vann t o m en LC:1. I augusti började han stå emot och vara spänd på uteritter igen. Nu kopplade vi ihop detta med hur han var i mars och drog slutsatsen pälssättning. Sedan i september började han markera igen på samma ben som tidigare och vi tog honom till veterinär. Halt vänster fram och behandling igen. Nu är han friskförklarad igen och precis igångsatt helt.
Nu till vårt egentliga problem. Dottern red onsdag förra veckan, han var superfin. På torsdagen stod han bara stilla. Det var stört omöjligt att få honom att gå fram i skritt för egen maskin. Gick bara om jag gick framför eller då dottern satt av och gick med honom. Det konstiga är att när man väl får honom i trav så är han fin och avslappnad och ser nöjd ut och det är först vid avbrott eller halt som det då inte går att få fram honom igen. Det är heller inga problem att få honom att gå om man leder eller springer med honom. Spelar ingen roll var man är, ridhus, bana, skogen eller barbacka eller vilken sadel. Detta gick sedan bort ett par dagar, i förrgår stannade han en gång men gick då fram direkt. Igår parkerade han helt vid varje avbrott och stod på riktigt blick stilla. Inget hjälper, inte snurra, inte använda ponnyskänklar och spö, inte försöka driva med longerpisk. Det enda som hjälper är om någon leder honom.
Som tillägg kan jag säga att han är kollad av veterinär otaliga gånger samt equiterapeut. De hittar inga fel på honom förutom då hans hältor vänster fram som kommer av en omkullridning. När han tidigare blivit halt där igen efter igångsättning har det inte visat sig i brist på framåtbjudning utan bara att man ser att han markerar. Så detta med att stanna ser jag som helt frånkopplat från dessa hältor. Om han varken hade velat trava eller galoppera eller sett missnöjd ut då och stått emot hade jag varit mer benägen att tro på smärta än som det är nu, att han inte vill gå fram i skritt efter avbrott och halt men som sagt travar på hur fint som helst om man väl får honom i trav samt travar på med god fart och stannar inte vid avbrott om dottern springer brevid.
Någon som har någon teori? Dottern jobbar honom mycket från marken. Han är lydig och gör precis som hon vill, det är inte någon kaxig och testande häst i övrigt. Lågrangad, mesig och mycket snäll valack som älskar alla. Detta är inte någon häst som har tufft psyke utan är mer osäker. Så jag skulle förstå om han inte ville gå fram på uteritter, men behöva ha draghjälp/någon som går före i ridhuset, det funkar ju inte! Och det är ju bara i skritt detta händer! Jag fattar ingenting!