Höft/Bäckenfraktur. Avliva eller ej?
Känner att jag behöver skriva av mig…
Jag köpte (räddade) ett varmblod i somras, 6 år gammal, nätt och fin, med super bra lynne, trots att han inte haft det så lätt.
Han var avmagrad, omusklad (”vilat” i 2 år) med eftersatta hovar och felställning, stora blodmasken, och säkerligen andra problem jag ännu inte upptäckt.
Jag vet att jag köpte grisen i säcken, och att vi skulle stöta på en del problem både kring hans hälsa och ekonomiska utgifter som veterinärvård osv. Men jag beslutade mig att ta hem honom ändå.
Efter en del veterinärbesök gällande hans hudproblem, lymfangit, ögoninflammation och kotledsinflammation kände jag att jag ändå hade lite koll på hans olika problem och kunde börja sortera och ta en sak i taget.
Värt att notera är att han varit stillastående under lång tid, sprungit på raka spår inom travet och dessförinnan stått mestadels i grushagar.
Upplevde han dock inte som obalanserad eller snubblig som varmblod lätt kan vara. Men jag har ju heller inte hunnit prova att rida honom än, då prio varit att få upp honom i vikt för att sedan kunna börja jobba från marken.
Mitt i allt så blev det problem och osämja i stallet. Jag hade dessutom problem att ha kvar honom där pga att han reagerade på alsikeklöver samt att han egentligen bör gå på lösdrift på grund av att bakbenen svullnar under nattetid på box.
Lösdriften vi beslutade att byta till hade väldigt kuperad mark med en del bergsknallar. Dessutom flyttade min väninna med sitt varmblod, som har visat tendenser av vallning, och jagat på min kille en del i hagen.
Jag vet vad ni tänker - ”NEJ!”. Och det gör jag med i efterhand. Men vi blev uppmanade av folk runt omkring att hästen inte kommer bli stark i kropp/ben på platt mark, att han behöver kuperat, att hästar busar i hagen och det är normalt osv osv.
Tyvärr ledde detta snabbt till att hästen ramlade i hagen, hittade honom med ett sår på höften, ganska mörbultad med blödningar på hela höger sida, och totalt blockhalt på bakbenet. Jag konstaterade ganska snabbt att han ramlat mot ett av bergen.
Efter smärtstillande av ambulerande vet. fick vi promenera ca en km upp till stallet. Han stod på box tills veterinären kom ut efter två dagar. Efter ultraljud och röntgen (bärbar) så kunde man konstatera en fraktur i yttre delen av höften, (tuber coxae om jag förstod det rätt).
Då han inte kan transporteras just nu är det svårt att göra en grundligare utredning, och han kan ha skadat övriga delar av bäckenet.
Han har blivit bättre i sin hälta, och efter en veckas boxvila (i samråd med vet.) går han nu i sjukhage dagtid. Vad som skrämmer mig mest är att han överbelastar motsatt sida (där han redan har kotledsinflammation osv) och att hans kors nu är väldigt snett. Vilket det inte varit tidigare.
Jag känner att jag inte orkar mer, varken mentalt, fysiskt eller ekonomiskt. Jag håller på att gå sönder. Jag har så dåligt samvete och beskyller mig själv och mina beslut för detta.
Jag vet varken ut eller in… Jag vet inte hur prognosen ser ut. Jag vet inte hur lång rehabilitering som kommer krävas. Jag vet inte om han ens kommer att vara viktbärande eller leva utan smärta. Jag vet inte hur mycket som gått sönder i bäckenet. Jag vet ingenting…
Kände bara att jag var tvungen att skriva av mig, hoppas på att få lite stöd, eventuellt om någon har erfarenheter kring liknande skador i området?
Hjälp! :(
#0: Usch, vilken jobbig sits! Som du säkert förstår är det omöjligt att ge råd om något så här allvarlig över nätet.
Mitt tips är att prata allvarligt och uppriktigt med en veterinär du litar på. Min erfarenhet är att veterinärer kanske tvekar att ta upp frågan om avlivning, men om man frågar rakt ut så svarar de uppriktigt.
Sedan måste du faktiskt tänka på dig själv också. Redan före frakturen var väl prognosen osäker och veterinärräkningarna dryga. Du måste väga in inte bara hästens eventuella möjlighet att få ett drägligt liv, utan din också. Man är inte en dålig människa för att man tar hänsyn till sin egen hälsa och ekonomi i ett sådant här läge.
Jag förstår att du klandrar dig själv för olyckan i hagen, det skulle nog alla göra. Men du måste tänka på att en sådan olycka hade kunnat hända vilken häst som helst om oturen var framme. Och om den hände för att just din häst var svag och ostadig, så visar det att han inte hade speciellt goda förutsättningar ens före olyckan.
Lycka till i allt elände!
Jag håller med Gronstedt, som brukar ha kloka och kunniga svar.
Självklart kan ingen annan - åtminstone inte såhär på ett forum - säga hur du skall göra men någonstans finns en gräns.
En gräns för hur mycket man själv orkar och klarar, en gräns för vad hästen orkar och klarar och dessvärre också den ekonomiska biten. Få personer har råd att betala räkning på räkning till veterinären, är det dessutom oviss utgång så är det än värre.
Har man någorlunda garanti för att konvalescensen är kort och att hästen kommer att bli återställd så kanske det går att kämpa vidare men med en dålig prognos…
Jag tycker inte att man kan eller ens ska kämpa vidare in absurdum.
Det kanske är dags att hjälpa din vän vidare. Du har gett honom ett vettigt liv, han har fått chansen att få det bra och även om det låter lite tramsigt så har han fått kärlek och ombry.
Han har inte stått "bortglömd" i någon hage nånstans utan du har varit där med honom.
Försök att inte klandra dig själv, hästar kan skada sig även om man lindar in dem i bomull. Det är lätt att vara efterklok men jisses vad många saker man vet bättre hur man borde gjort när man väl har facit i hand.
Jag har inte varit i samma sits när det gäller häst men liknande med ett par hundar. Saker man borde eller inte borde ha gjort, man kämpar så mycket man kan men det går ändå inte till slut.
Våra djur har, som jag ser det, en förmån som inte vi människor har. De kan få slippa lida när de har alltför svåra skador eller sjukdomar. Jag tror att ni är där nu. ❤
Det är inget lätt beslut men ett väldigt starkt och modigt sådant.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Starta ny diskussion