Beklarar!! Jag förstår hur du känner det. När min farfar dog så va jag så "förberedd" på det eftersom han så hastigt blivit sjuk så jag tyckte att det va bra för hans skull så han slapp lida, vilket han verkligen gjorde. Kände mig tom men inte nå speciellt mer förrän bergravningen va, då "insåg" jag vad som hade hänt, i och med att jag klev ur bilen vid kyrkan kom tårarna verkligen forsandes o jag bara grina o grina, hela tiden i kyrkan och sen flera timmar efteråt, men då släppte det och det va skönt eller hur jag ska förklara de. Jag gick och bar på det så länge och sen när jag "fick" släppa lös mini sorg så kom allt och lite till på en gång och jag fick verkligen "grina av mig".

Det blev många "situationstecken" men det är så svårt att förklara känslor…

Det är alltid tomt just när det hänt, det kommer jag lovar dig men första tiden då är det bara tomt och ofattbart. På begravningen kommer det att bli mer värkligt så var det i alla fall när min pappa dog…

Var det väntat eller kom det som en överraskning, vi går just nu och väntar på att min mans pappa ska gå bort. Det är konstigt det är så svårt att vara naturlig när man träffar honom, han är ju fortfarande igång och lever ett normalt liv. Men vi vet att dagen är nära, han har skelettkancer och det sitter i ryggraden på honom.

Mitt råd är låt sorgen ligga där bak och när tårarna kommer gråt och gråt mycket det måste ut.

min morfar hade cancer,typ överallt.ryggen,magen osv…det var väntat.det har varit riktigt dåligt i några månader nu,så jag visste att denna dagen skulle komma väldigt fort,och jag tyckler att det är bra att han fick gå bort,för han hade väldigt ont överallt.

#3 då är din tomhet mycket naturlig för din sorg den blandat med lättnad, nästan glädje för hans skull…nu är ju alla känslor man har vid ett dödsfall riktiga känslor, bara man släpper ut sorgen när den kommer.

Ps du får en liten tröstekram från mig

Jag har egentligen inget annat att tillägga förutom att jag är hemskt ledsen för din skull, de andra har sagt det så bra redan…..som Kiara sa…..GRÅT när det kommer och låt det komma !

*tröst kram*

huaa va jobbigt… beklagar verkligen sorgen..

många kramar

jag beklagar @nn@. Hemskt tråkigt när det blir såhär.
Ta hand om dig. Många kramar

jag beklagar också. det är hemskt..
min pojkväns (nu ska vi krångla till det) farmors systers man, (han har bott hos dom och lite annat, så dom står honom mycket nära) har precis fått svar på prostatacancer, likaså en av pappas nära vänner. och det suger..

men jag tror din morfar sitter på ett moln och vinkar till dig, piggare än någonsin :)
kram på dig!

Jag beklagar sorgen. Vet av egna erfarenheter att det kan vara svårt att ta till sig döden ibland, svårt för kroppen att fatta vad som hänt. Ofta så kommer det till en mer och mer och detta brukar nå sin kulmen vid begravningen.
Jag lider med dig och tänker massor på dig.
Skickar massa cyber kramar till dig.
Kram Åsa

när jag var i usa dog min farmor. jag tyckte de var så hemskt för jag har inte fått ta farväl av 3 av mina *föräldrar. sista gången jag såg henne var när hon låg på hemmet, hade sin hundgosedjur i famnen och sa "är han inte fin? jag har haft honom sen han var valp?" farmor var dement.

när farmor dog blev jag förkrossad, åkte hem till begravningen och var helt förstörd.

mitt kusinbarn hade fått den här hunden som farmor hade, men eftersom det var mitt absolut sista minne av farmor begärde jag att få den. den ligger nu tvättad på ett skåp.

Min bästa killkompis dog för ungefär ett år sen, 13 år gammal. Blev påkörd av en bil. :( Och för en tid sen fick jag reda på att min farfar hade lungcancer. Men de kunde operera bort ena lungan om det inte hade spridit sig, så röntgade de buken och det hade inte spridit sig dit, då blev man glad. :) Men nu såg de att det hade spridit sig till körtlarna och det finns ingenting att göra längre. :( VARFÖR ska alltid de bästa, snällaste och underbaraste personerna få alla sjukdomar och skit ? :( Min farfar rökte i cirka 1-2 år för ungefär 40 år sedan! Och 99% av alla som får lungcancer får det pga rökningen. ALLA ni som röker, det är inte värt det.!

När min farfar dog i höstas så kände jag oxå lite som du.. bara tom och egentligen ingenting.. Jag fick för mig att de va för att jag var förberedd eftersom han hade vart väldigt sjuk under flera år.. Men på begravningen kom allt fram, man gråter och gråter! Men de är viktigt att släppa fram gråten när den vill komma, det är ju bara naturligt att man gråter när nån dör ändå..

Jag beklagar din sorg, ta hand om dej!

KRamar!

Samma när min farfar dog i prostatacancer som sedan spred sig till skelettet, jag kände ingenting, knappt under begravningen! Förvånar mig fortfarande. Kanske det har att göra med min tro, han dog inte utan for till en bätte plats där ingen sjukdom eller plåga finns…

Skickar tröstkramar!