Det är jobbigt att sälja sina älsklingar. Jag hr gjort två sådana reser och sista var för ca 1 år sedan. Anledningen till att jag sålde min senaste var att jag helt enkelt med studierna inte hann med honom på det sättet han ”krävde” för att må bra. En häst med ENORM personlighet. Man får helt enkelt se det som du var inte på att de får det bättre hos någon annan som kan ge det just denna häst som individ behöver/är skapt till.

Nu var ju detta min häst och mina föräldrar ägde inget i honom. Men jag funderade över det ett tag och samtidigt diskuterade det med dom. Man ska inte ha kvar dom för egoistiska orsaker, typ för att man tycker det är jobbigt. Jag var helt förstörd när min åkte till sitt nya hem men han kunde verkligen inte fått det bättre och jag är så glad att han både fått tävla vidare (han är bara 12) men också hittat sitt föralltidhem då dom aldrig kommer sälja honom. Det kan bli så bra men kommer alltid vara jobbigt. Frågan du bör ställa dig är om du kommer tycka det är roligt om du inte byter häst. Hästar känner av känslor och känner hästen att du inte tycker det är kul kommer det inte bli kul för hästen heller.😊

#1 tack för fint svar!❤️Det är just det att jag inte riktigt tycker det är så kul att ha en mer nybörjarhäst och det är inte kul för min häst att jag inte tycker det är kul :(

Jag lyckades prata med mina föräldrar och dem tyckte såklart det var jobbigt men eftersom att jag ändå är den som sköter om henne mest så tror jag att de kommer förstå☺️❤️

Det finns ju också möjligheten att hälsa på om nästa ägare tycker det är ok. Jag ska såfort corona lugnat ner sig åka och hälsa på min. :)

Om man har råd så kan man lämna bort den första ponnyn på foder, det finns både för- och nackdelar med den. Det kräver ju dock att man har riktigt god ekonomi och också möjlighet att ha två hästar om foderhästen kommer tillbaks oväntat.

Jag har inte varit i samma sits själv men har flera bekanta som har. I de flesta fallen så har det slutat med att de sålt/bytt sin häst och det har funkat väldigt bra. -det är inte lättvindigt att göra sig av med sin kompis, men att ha "fel" häst är heller inte så roligt.

Det låter som att din nuvarande häst är en trygg och stadig individ, kanske en som lätt anpassar sig till ett nytt hem?
Ju "knepigare" en häst är, desto mer bör man fundera på om den verkligen kan hitta en passande ägare, tycker jag.
Kanske är det dags för henne att lära en ny ägare hur underbart det kan vara med en pålitlig kompis?

Det gör ont, det "ska" göra ont och är inget man gör lättvindigt men det kan nog bli bra. Tänk igenom saken noga, du kanske har en tränare att diskutera med?

Det är ju inte samma sak men vi har en tjej i stallet vars första häst började bli riktigt gammal. Att sälja henne var förstås inte tal om, man säljer inte en häst i den åldern, men i somras var det dags för henne att fara till de evigt gröna ängarna.
Matte har nu en ny häst med betydligt större kapacitet, som hon kan fortsätta att utvecklas med.
Hon saknar förstås sin första häst och hon lärde sig otroligt mycket med henne, men hon tycker ärligt talat att ridningen är mycket roligare nu.

Angående föräldrar så frågade jag faktiskt mamma hur hon hade ställt sig i det läget. (Nu är jag ju vuxen men om det hade hänt när jag var yngre.)
Mamma menade på att det hade inte varit så roligt men att hon mycket väl förstod. Det vore en helt annan sak om det var hundarna, de står åtminstone mig ännu närmre.