Det här kanske bara är mitt eget önsketänkande, men jag tror att mina erfarenheter av att ha haft stora, starka hundar har hjälpt mig att enkelt ställa om när det kommer till hästhanteringen.
Jag är redan van vid att hantera djur som har kraften att dra iväg med mig om de vill det, jag vet alltså hur viktigt det är att ha god kontakt med sin fyrfoting och att det är viktigt med vissa grundläggande regler för bådas säkerhet.

För att svara på frågan och (min vana trogen) peta med pinnen i getingboet så tror jag en hel del ägare till mindre hundar skulle ha att lära sig av folk med mindre ponnys att uppfostran gäller alla, oavsett hur liten och söt man är.

#0: Att negativ förstärkning är så vanligt i hästhantering beror nog främst på att positiv förstärkning ofta är omöjligt att tillämpa medan det är omöjligt att inte tillämpa negativ förstärkning. Man kan liksom inte hoppa av och springa fram och ge hästen godis varje gång den flyttar bak vikten en centimeter. Och försöker så har man ju redan givit negativ förstärkning genom att hoppa av innan man hinner fram med godiset.

#1: Word! Jag vet en liten söt ponny som tippar vuxna män i diket om han bedömer att han kan komma undan med det, men lyder en 10-åring som vet hur man morrar till i rätt ögonblick.

Min erfarenhet är att man använder båda när man lär in något nytt, dvs både slutar tillföra irritationen (som på sikt förminskas till en hjälp när hästen lär sig vad man vill) och berömmer med röst, klapp, paus, godis, etc när hästen gör rätt.
När hästen vet vad man vill använder man sig av små hjälper som är en mjuk förfrågan till hästen att göra det man vill och vid korrekt ridning inte uppfattas negativt av hästen, så att man slutar be fint om det man önskar när man får det man bad om anser inte jag kan räknas som negativ förstärkning, det är bara kommunikation. Förstärkning används bara när man har problem med kommunikationen och inte får det man ber om eller lär in något nytt.

Jag tycker att det är lättare att hitta bra sätt att belöna en hund på, där har man hela biten med lek/jakt/kamp att ta till medan man (åtminstone jag) är mer begränsad med hästar.

En annan sak är att våra hundar spenderar vi ofta betydligt mer tid med medan vi är mer fokuserade när vi är i stallet. Det är lättare att vara konsekvent några timmar om dagen än 24/7…
Dessutom, som redan har tagits upp, så måste man ha koll på sin häst på ett annat sätt.
Om hundarna drar i kopplet så är det irriterande, om hästarna drar iväg så funkar det inte alls. Lättare att kunna sätta bestämda gränser, tycker jag.

Hundträning ligger nog flera steg före hästträning i utvecklingen, där har ett annat sätt att förhålla sig till och träna hundarna varit på väg i flera decennier.
På hästsidan tycker jag att det fortfarande är alldeles för mycket av att "visa vem som bestämmer", i synnerhet i ridningen.
Istället för att låta hästen själv hitta balans och form genom att ge den de rätta förutsättningarna för det så ska de mer eller mindre "tvingas" att gå på ett visst sätt.
Går de inte korrekt så "jävlas de" av en eller annan anledning och hanteras därefter istället för att tänka lite längre och fundera över varför de inte går som man tänkt.
Lite quick fix, liksom.
(Det är naturligtvis jag som bestämmer, men det kan ju göras på olika sätt.)