Börja om. Du skriver att din ponny inte är hoppad så mycket innan. Att tränaren då bara slänger upp höga hinder är ingen bra idé. Många irländare(vi har två själva) rids och hopps in ute i naturen och går jakt tidigt, så ofta har de från början väldigt lätt för just terränghinder. Men banhoppning kräver lite annan teknik av hästarna.
Så jag hade börjat om helt. Jag hade försökt hitta en tränare som förstår sig på markarbetet och grunderna i hoppning. Skola om och skola rätt din ponny så kommer ni båda få ett betydligt bättre självförtroende och resultat. Ni
Kommer då hitta varandras knappar och lära känna vara dra på en helt ny nivå. Där ni kan lyfta och hjälpa varandra. Vill du, så skriv vilket län det gäller så kanske vi kan tipsa 😊
Det är inte alltid de mest kända hopptränarna som är de bästa. ❤️

#1 jaa planen är att trappa ner igen. Tränaren sa att det skulle vara markarbete vilket var därför vi började med att vara med. Grejen var att han var den tränaren en i stallet fixade med så han skulle komma ut. Alla andra i stallet uppskattar honom massor och pratar gott om honom men jag känner mig väldigt ”blottad” av honom vilket gör att jag mår dåligt. När jag ökade en långsida för att hon fortfarande jobbar med att samla galoppen och vi skulle på långväg till hindret så berättade han för hela gruppen hur fel jag gjorde och att man inte ska öka farten för att det ska gå bättre att hoppa. Vilket inte alls var vad jag gjorde, tog tillbaka henne och kom i lagom tempo men ökade just på transportsträckan för att hon skulle orka eftersom hon är lite svag i bakbenen än.
Vi finns i Östergötland🥰

Sedan är hon nu utbildad rätt vilket är vad jag istället fokuserat på 1,5året. Hon är lyhörd, känslig och lyssnar oerhört bra på alla hjälper och hon jobbas varje dag med allt möjligt som tömkörning, longering, promenad, Uteritt och pass på banan. Så det är inte det att hon är fel skolad. Har fått mycket hjälp och hon är enligt mig och övriga i stallet rätt skolad. Problemet gäller bara vid hoppning och tror det är att det behövs rutin men vet inte hur jag ska få rutin när jag är rädd och det känner hon ju såklart av😅

Jag skulle nog titta efter en annan tränare!

Jag blev själv hopprädd (från klar himmel, trilla inte av eller nåt men från ena hopplektionen till den andra blev jag helt plötsligt superrädd) och försökte "dölja" det och kämpa på men det var först när vi fick en ny ridlärare (som för övrigt själv är hopprädd) som det börja gå bättre!

Hon hjälpte mig massor genom att vara förstående och uppmuntrande samt att jag alltid fick de snällaste hästarna i stallet under hopplektionerna och nu har jag inga problem att hoppa med de unga orutinerade eller "busiga" hästarna! Tog extra lång tid för mig att komma över rädslan eftersom vi inte har hopplektioner så ofta på min ridskola men med rätt tränare så blir det mycket lättare!

Även om det kan kännas svårt så ska man inte vara rädd för att tala om att man tycker det är läskigt! Jag tror nog de allra flesta ryttare nån gång i livet känt sig rädd för något och känner igen sig! Och om de inte förstår eller försöker förlöjliga rädslan är dem inget att ha!

Om en tränare inte respekterar dig eller på något annat sätt är dum, byt tränare.
Om du känner att hästen är trött och du vill avsluta när det går bra, låt dig inte övertalas av någon annan. Du känner hästen bäst och det är du som rider, dom kan inte tvinga dig att hoppa!
Om du känner att det går för fort fram och riskerar ditt självförtroende, säg ifrån och gör det inte. Ingen vettig tränare skulle riskera din framgång genom att stressa dig.

Det är jättekul att säljaren är engagerad i er, men det är inte hennes tävlingskarriär det handlar om. Är planen hon tagit fram för stressig för dig behöver du säga det. Jag lovar att hon kommer förstå! Det är precis lika viktigt att träna på samspel och förtroende som på dom andra sakerna, för att lyckas inne på banan behöver ni kunna lita på varandra.

Sen skulle jag tipsa dig att testa en annan gren ett tag också för att få lite distans till hoppningen och bygga upp er relation. Bäst för er då skulle jag säga vore WE, det är som dressyr fast i en hinderbana och speeden är som omhoppning men utan hopphinder (okej, det finns ett hopphinder i WE, men det är max 50cm). Lydnad, förtroende, samarbete, snabba svängar och hög fart. Perfekt gren att kombinera med hoppning, ni kommer bli grymma på omhoppning! Plus att de flesta hinder kräver ganska mycket samling vilket du sa att hon var lite svag på, så det blir en extra bonus! De flesta hästar är så engagerade att göra hindren att de inte ens tänker på att det är jobbigt.
Dessutom är det färre som tävlar WE än hoppning, så man behöver inte ha hästar för miljoner för att vinna även större tävlingar. Så att tex vinna SM är inte ett ouppnåeligt mål ens för en hobbyryttare om man väljer att satsa!

Sammanfattning: stå upp för dig själv och låt inte andras mål för dig gå före dina behov och drömmar!

Jag var också hopprädd ett tag, antagligen inte lika mycket som du men ändå.
Jag försökte att jobba på mig själv bara först, men det gjorde bara att jag blev bättre på att trycka ner den. Nyckeln som gjorde det som tidigare var en läskig klump i magen till positivt pirr var när jag kände att jag verkligen kunde lita på hästen. När jag kunde känna vad han tänkte och lita till 100% på att han lyssnade på mig och att vi gjorde det tillsammans.
Efter det var vi ostoppbara och jag var aldrig rädd för något vi gjorde tillsammans igen! Så investera i att bygga er relation, det är utan tvekan bästa sättet att bli av med ridrädsla enligt mig.

#2: menade just skolad i hoppningen. Så hon kan taxera till hinderna rätt själv då du slipper känna dig stressade över fel avstånd etc som du nämnde i första inlägget.
Försök hitta någon som är bra på bommar, eller hitta övningar själv(hippson, Ridely etc) som ni kan träna på själva. Börja med bommar på marken innan du lägger upp dem lite(ej hinder men upphöjda) och ta det där ifrån. Jobba med rytm och avstånd så du slipper tänka så mycket på den biten. Finns färdiga avståndstabeller att gå efter innan du lär dig hur långa just din ponnys galoppsprång är.
Tränaren du närmade alla andra är så glad för, hade jag skippat helt. Hem kanske är grym på sitt, men att just hens tillvägagångssätt inte passar dig. Är mycket personkemi som ska till mellan tränare och elev med.

#6: kommer även hjälp henne massor med att bli stark. Bommar är fortfarande väldigt underskattat

Jag tycker att du ska börja med att byta tränare. Det låter som om hans sätt att lära ut inte går överens med ditt sätt att lära, och så kan det vara. Även om de andra i stallet tycker om den här tränaren så behöver inte det betyda att han kan träna alla ryttare. Vi har en dressyrtränare i mitt stall som är väldigt populär, men jag rider mycket hellre för ridlärarna. Som det låter nu är kombinationen med din häst, dig och tränaren katastrofal. Sedan kan jag också fundera över rimligheten i att ni skulle markarbeta, men tränaren höjde hindren till en meter… 😶

Som nämnts tidigare i #4 låter det också som en bra tanke att komplettera med en annan gren, och WE låter som en bra kombination med hoppningen, men jag är inte så insatt i den grenen tyvärr.

Sedan kan jag nog känna att du kommer att klara dig med din häst om du får rätt tränare som förstår dig och dina utmaningar. Du säger att du blir nervös om hindren är högre än 70, vilket för min del visar på att du ändå vågar ganska mycket och kommer kunna komma över det här så länge du får rätt stöttning. När jag var som mest hopprädd skakade benen bara jag såg ett hinder och jag kom knappt över 40 med stallets snällaste storhäst, och du tycker att 60-70 på ponny är helt okej om jag förstått dig rätt. Nu hoppar jag runt 80 med självförtroende och har jättekul helt plötsligt. Jag är helt säker på att du kommer att få tillbaka glädjen i att hoppa högt igen, bara du är beredd på att låta det ta lite tid. Men som sagt, det viktigaste för att du ska våga hoppa högt igen är en duktig tränare som passar för både dig och din ponny. Om du har tillgång till en transport kan du också åka någon annanstans för att träna om du hittar en bra tränare där.