Tidigare var ju fem år en riktlinje avseende att rida in en islänning, numera görs det tidigare. Jag tycker att det är en hets gällande unghästar överlag, de rids in, tränas och visas/tävlas när de är allt yngre. Att ge varje häst den tid den behöver, både exteriört och mentalt, verkar tullas på allt mer.
I vilket fall, förutsatt att hästen bedöms som mogen för det, så tycker jag att man kan börja sitta på en islandshäst på senvåren när den är fyra år.
Sitta på, träna lite grundläggande moment som start, stopp och att svänga. Ingen RIDNING direkt alltså.
Sen kanske ta en paus, många unghästar växer mer på sommaren och då tycker jag inte att man ska belasta dem mer än nödvändigt.
Till hösten lite mer inridning, gärna i perioder varpå hästen får gå och "skrota" en del eller tränas på annat sätt - jag tycker att många bitar brukar falla på plats när de får liksom mogna.
Skulle hästen få en växtperiod så rid inte men gå gärna promenader etc.
Först när den är fem tycker jag att man kan börja rida någorlunda ordentligt men fortfarande anpassat efter hästens utveckling, givetvis. Islandshästar har ju fler saker att ta hänsyn till vid inridning jämfört med tex ett varmblod, dels växer och utvecklas de långsammare, dels har de fler gångarter. Det är inte självklart att ens de grundläggande gångarterna finns där, det kan vara ett enda sammelsurium.
Det tycker jag styr ganska mycket av utbildningen när hästen väl lärts det grundläggande och där är det jätteviktigt att man inte "bråkar" för mycket med gångarterna. Absolut inte traggla, nöta eller tvinga fram något utan låta det växa fram.
Ut i skogen och träna balans och styrka på ett naturligt sätt, att hästen lär sig styra sin kropp och sina rörelser.
Det beror så mycket på hästens förutsättningar och givetvis även på ryttarens kunnighet, kanske ännu mer än vid vanlig inridning och utbildning.

Jag hjälpte till med inridningen av en islandshäst för några år sedan, hon utvecklades väldigt långsamt både exteriört och mentalt. Hon behövde helt enkelt få tid på sig - sen är det klart att ett proffs hade kunnat sätta gångarterna betydligt snabbare än vad vi gjorde.
Det var först när hon var runt sju år som man kunde RIDA henne, jobba henne i respektive gångart och inte bara behöva fokusera på att överhuvudtaget få en ren gångart utan mer finlir.
Vid det laget hade några av hennes jämnåriga halvsyskon kvalat till SM…
Hon var heller inte färdigutvecklad exteriört förrän hon var i sjuårsåldern, faktum är att hon fortfarande blev grövre när hon dog i tarmvred åtta år gammal.

Ta gärna hjälp av instruktör tidigt i utbildningen, det kan också vara värt att fundera på att lämna bort hästen för töltsättning (eller, för den delen, för att få fram traven korrekt på en häst som bara grisepassar eller töltar).
Om ni inte är så vana vid islänningar och deras gångarter så försök hitta en läromästare där ni kan känna hur det SKA kännas när hästen går korrekt.
Jag hade jättehjälp av min andra medryttarhäst, ett äldre välutbildat fyrgångssto, att kunna sitta och "leka" lite med gångarterna på henne.