2019 började bra, min häst var i toppform och allt bara fungerade. Under våren gick jag en kurs i VBR och direkt släppte de små hinder vi haft kvar när jag äntligen fick till min sits och bytte sadel. När sen betessläppet kom i slutet av maj triggades en vilande bakterieinfektion och hon började bli lite slö. Jag reagerade inte på det så mycket, eftersom hon kan bli det i samband med bete, vilket gjorde att det tog ett bra tag att upptäcka, diagnostisera och behandla henne. Sensommarens tävlingar blev därför inte av. I slutet på augusti lämnade jag över henne till fodervärd för att dra på egna äventyr med universitetsstudier. En vecka in i studierna får jag veta att hon blivit skadad och att veterinären är på väg. 20 minuter senare rasade min värld när jag får samtalet jag bävat för. Hon begravdes bredvid sin mor hemma på gården dagen därpå. Hon kom till mig när jag behövde henne som mest för 10 år sen och hon var många gånger min enda anledning att leva. Jag hade denna fantastiska häst till låns och bandet vi hade är få förunnat. Jag saknar henne så det gör ont men jag vet att jag kommer att klara mig. Både tack vare och trots henne. Nästa år blir det till att slicka såren, samla kraft till att orka vara på ridskolan igen. Jag lär nog smyga mig dit redan i mellandagarna igen, för 4 månader utan häst är för mycket. Vi får se sen vad året har att erbjuda. God jul och Gott nytt år till dig med shia!

Nej vad tråkigt💗 börjar typ nästan gråta .. Ja.. Alltså målet m 2019 var att -galopperna skulle sitta -prova tävla dressyr -lära mig å min häst hoppa (hoppat på ridskolan de där 2-4 ggr/termin man hoppade ett hinder längs långsidan) Årets början… Något gick snett, min häst(då Pass häst) tappade suget. Ville ej fara på träning, stannade, vägra gå osv… Kollade upp han m allt möjligt å även sadel å allt sånt å hörde m tränare om hjälp å vad det kunde vara… Men med tanke på träningen han gick då, m pullertvagn p ridning p ibland två ggr/dag, ksk det blev för mkt helt enkelt. Huvudmässigt. Så slängde kraven helt åt sidan å for ut på skogsturer. Första gångerna stod vi stilla ibland en timma. Men sen släppte det efter hand. Och ett varv i skogen blev två. Han började kännas som sig själv igen, och vi fokuserade end på va kul, vi for ut i skogen, red runt träd, övade galopp. (under hösten hade jag end ridit på ridbana så jag tyckte han var för svår i skogen. (red ca 1-3 ggr i veckan på honom) Köra gick alltid bra i skogen. Men tror han blev less helt enkelt. Iaf tog vi oss tillbaka. Å börja träna på igen och han finare än någonsin+galoppen! Red även fortsatt på ridskola å utvecklades mkt där! Men… I slutet av feb börja allt rasa… Och k mitten på mars red jag mitt sista ridpass på ett tag… Minns sista träningen, den dagen kom första hotet om träningsförbuds. Men fick fortsatt träna. Körde min häst först banjobb på dan, mitt första snabbjobb! 1.25 3000 m i långvagn. Tränaren ropandes(sa innan jag skulle ligga däromkring, men han tyckte det såg bra ut och ville jag skulle känna på mer farter) han ropade "kör så fort du kan! Fortare så fort du kan!" 😂Provade gasa en bit ned mot 23 meeen, nepp gick för fort tyckte jag å tog ned till 30😂 men kom tillbaka med stort stort leende på läpparna… Träning på kvällen… Först på ridskole häst… Jag var helt borta, trött å i galoppen var jag övertygad om jag skulle sväva iväg närsom helst… På träningen m min häst gick det ngt bättre. Efter träningen ville min tränare visa en övning jag kan göra i trappen för att stärka hälsenan så jag får stabilare sits. Nu vet jag ej om allt de här var slump eller om hon anade ngt eller jag bara är helt fel ute. Men påväg dit sa hon att vi var väldigt lika hon å jag, liknande problem i ridningen, att vi båda var långa å smala. Minns inte ordagrant men hon sa ngt me att hon förra året började äta ordentligt och gick upp massor. Men fortfarande var smal men red mycket bättre, orkade mkt mer. Antingen var allt detta en slump… Men ridit för henne sen jag var fem(på ridskole häst) å nu 16år… Iaf, t helgen kom nya dressyrsadeln… Fick rida i den på söndagen och han var magisk, tog galoppfattning inne utan problem. Men grät när jag skulle sitta av… För visste det skulle va sista gången. Fick dagen efter min ätstörning på papper framför mig… Men det enda jag mins var orden att jag ej skulle få rida. Gå i skola. Eller baka.. Jag fick dock kolla på min vanliga ridlektion en gång i veckan… Stod m ridlärare på marken och kollade, fick tips om vad man kan kolla efter å skillnader på hästar osv. Men jag bröts ned mer å mer… Var i stallet ngn gång ibland å borsta min häst… Men fick inte mocka eller ngt.. Vändningen kom dock, när jag fick köra en av hästarna i stallet(fick ej köra min häst då han var för stark för mig då, men den jag fick köra var helt okomplicerad) Tränaren var sjuk så fick tillåtelse att köra. Sen fick jag fortsätta köra henne någon gång ibland. Jag fixade ej att inte Rida, å gick gråtandes ur vartenda bup möte så fort de svarat på min fråga om jag fick rida. Men började äta då. För att få rida igen. För det enda som gör ondare än ångesten är att ej få rida. Fick börja rida igen såsmåningom, men var inte alls som jag trott… Fick knappt upp sadel, och efter fem min skritt i ren livrädsla från min del å obalans hade jag sjukt träningsvärk å kunde knappt rida… Tog lite trav men var nästintill omöjligt att rida lätt… Jag var förstörd… Fick rida 2 ggr i veckan. Så en träning å en hemmaplan. Första träningen… Var livrädd. Kom dit in. Tränaren mötte mig med glatt Leende, en klapp, "är du taggad på att rida igen?". Och det var jag. Min häst, som tekniskt vilat i 6 v bortsett från ett banjobb(han kom ej m i lopp pga låg start p) BORDE vart tokig, pigg, het. Men han var lugn å lyssnade direkt på om jag ville sakta av. Första träningen, att trava en långsida var mitt mål den träningen. Men vi tog oss tbx, (relativt snabbt såhär i efterhand) och han flyttade hem till min gård! (och några av de andra) Men så blev han pigg och svår och vart som han var ibörjan att rida… Fast värre(enl mig) - vila-mer tokig-då de va pga han var pigg… Sen tappa han en sko, vart sparkad ngn gång, men sista veckorna av sommarlovet blev han som vanligt igen. Vi började hoppa för att stärka galoppen, och jisses så kul det var! Han tyckte om det, jag som Eg var rädd, började tycka om det mer å mer! I höst börja vi träna hoppning varannan v förutom dressyrträningen. Den tredje sep blev jag friskförklarad + fick honom!! (FICK! FICK MIN DRÖMHÄST!) Förvisso slet han loss en sko precis ö blev halt en v.. 🙄🙄 Men sen! Utvecklats grymt, jämf första hoppträningen-eh, vi raca runt i väääldigt stor galopp å kryss träffa vi av ibland. Mot sista gångerna när vi kunde galoppera lugnt redan i uppvärmning, i båda galopperna! (hoppningen var hjälpt v mycket även i dressyr!) och hoppat oxer, gula hinder, och ett på 90!! (kom i trav, landa i galopp för det mesta) Sen. Kom oturen igen… Efter tandläkaren var här, så slog han sig bak på ngt sätt-halt några dagar där, sen bra igen, men sen när de va sådär superhalt vricka han sig i hagen… Men nu, är svullnaden helt borta, å HALTFRI sen ett tag så är under igångsättning(skritta honom under hela tiden,) och tog första uppsuttna trav en kort bit igåe och förväntade mig en crazy horse men han var 😍 😍 😍 😍 DÅ drog givetvis jag på mig förkylning nu…. Lärt mig mycket iår, om än det känns som hi trampat på samma ställe har vi tagit oss frammåt. När han flytta hit först var det ett tag han ej ville komma när man hämta.. Nu gnäggar han å kommer i full galopp så fort man ropar på honom! Stallet är nästintill klart, vindskydd å järnhagar, hästar i alla hagar. Lärt mig mkt framförallt tankwmässigt iochmed jag stått med under många lektioner och börjat diskutera m tränarna ist för bara nicka,😂 var typ livrädd när jag börja träna för tränare m min häst å våga knappt säga ngt. Och även nu i höst, slutat på ridskolan för tappade glädjen från det i våras. (tappade en del vänner, och känn jag inte riktigt passade in där längre) Men de lektioner jag ej kunnat vart m på min häst har jag följt m min kompis å kollat där. Har lärt känna grymt mkt nya människor. OM ÄN motivationen brustit många gånger… Och intresset periodvis inte vart lika stark pga alla nedgångar. Har jag inte gett upp I somras var allt så härligt ett tag, bakade hela dagarna, red i solnedgången om nätterna(när solen väl gick ned vill säga) Nu ska jag bara kurera mig så ska vi satsa mot 2020! Då ska flertalet ridas in, (längtar t spec en av dem, när jo. Travar studsar hon fram i hagen å huuur fin so. Helst!) Målet är jag å min häst ska komma ut på ngn tävling 😁 hade vart roligt!

Här kommer en fin julbild på min fina häst💗 utan honom hade jag aldrig fixat detta år. Skritt tar vi en v till, tills benet är helt bra och kallt. Sen sätt vi igång ordentligt. En vickning för en mån sen, surt men ja… (ännu surare då han v innan behövt stått pga han trampat sig bak osv.) å sen rispa sig andra benet fram å ja. Räknat ut vi vilat 1/3 av året, 1/3 har bestått i fight. Å 1/3 😍😍😍😍 Nu i höst har vi ju som sagt utvecklats mycket… Men även blivit lite på halvfart pga mitt mående bitvis, men snart så!