Hästen saknar inte respekt. Han saknar lugn och harmoni. Det är väldigt typiska stressbeteenden, att skita i sin miljö för den bryr han sig inte om när han har sig själv i första hand att prioritera. Hur ser hans livsstil ut för övrigt? Jag hade börjat där.

#1 hur vet du att han inte saknar respekt? Han är inte speciellt stressad av sig

#2 Du beskriver det som att han går in i saker också, inte bara människor och andra hästar, det låter mer som ett stressbeteende (hästen stänger av omgivningen av en eller annan anledning, sett det mycket hos en del travare bland annat) än att hästen är respektlös. Så jag håller med #1. Om han inte har kollats av veterinär på senaste tiden kan det såklart vara värt att undersöka ögonen och övrig hälsa, sådant kan vara bidragande.

Håller helt med #1: "Hästen saknar inte respekt. Han saknar lugn och harmoni." Det låter som ett stressbeteende.

#2 Hur vet du att han inte är stressad? Det är inte alltid uppenbart om man inte vet vad man ska leta efter. Ja, en hispig häst är ofta stressad men det betyder inte att en häst som inte far runt som en idiot inte är stressad. Jag säger samma sak som ovanstående, hästen är stressad. Hur ser hans liv och rutiner ut? Vad kan stressa? Att bara angripa problemet leder ingen vart, om inte orsaken försvinner så återkommer samma problem eller andra problem snart.

TS, var har hästen uppmärksamheten när detta händer? Ofta kan man se att hästen har sin uppmärksamhet på någonting långt borta och därför "missar" det den har framför fötterna. Kanske känner din häst att det är den som måste hålla koll på omgivningen hela tiden? 

I så fall kan lösningen vara ledarskapsövningar. Inte bara att du ska vara "chef", utan att du ska vara ledare. Pålle ska kunna lita på att DU har sett alla bjärvar vid horisonten och säger till om det är något den behöver bry sig om. 

Vad har du för hållning i förhållande till hästen? Har du blicken och uppmärksamheten på eller nära hästen? Eller har du en rak och öppen hållning med huvudet högt och ser dig omkring längre bort? Upptäcker du traktorn/hunden/älgen 100 meter bort före hästen, eller är det hästen som ser den först och talar om det för dig? Om din hållning och kropp säger "Jag har sett, det är lugnt" när pålle får syn på "faran" så blir hästen lugn och känner inte att den har "ansvaret" för att hålla vakt. Om din hållning säger "Va? Vardå? Oj!" eller (ännu värre) om du inte alls reagerar när hästen "varnar", kommer den att känna att den måste vara vaksam på allt och alla överallt. Och då är det lätt att den inte tittar sig så noga för på de trygga sakerna som är närmast.

Personligen ser jag inte att vi ska vara boss, chef, ledare, etc, över hästen. Varför vara det när vi ändå bara är där ca. 2-4 timmar (generellt) - vad ska hästen lita på resterande 20-22 timmar? Just därför strävar jag efter trygga och harmoniska hästar som litar på att jag har bra kunskaper och erfarenheter i somliga situationer, medan vi stolt kan se kompetens i hästarna som individer också. Dessutom är det oerhört viktigt att varje hästs idéer är ansvarsfulla, sunda och realistiska. Hästen kan inte dansa ut på trafikerad väg om den blir rädd - det är livsfarligt. Istället för att ryta till eller knuffa bort en häst som rör sig över en, hade jag tänkt steget före. Att man avdramatiserar och tar stegvis lärdom i det hela, samt bygger upp en strategi för hur vi kan stötta hästen bäst. Är det att först observera trafik, passera gående och göra volt tillbaka efter fordonet? Eller att vika av på en väg, observera från håll? Osv, osv. Detta var bara ett exempel på situation som kan göra en stressad häst oroligare och faktiskt farlig. 

Mina hästar vill jag ha fullkomligt självsäkra och trygga i sig själv och finna tillit i mig och andra. De vet att tänka gör sig bäst först och handla därefter. Det här går att bygga upp hos varje individ - självdistans och frihet under ansvar. Mitt sto kan alla plikter som man bör förhålla sig till inne i samhället. Hon var inte trafiksäker när hon kom till mig, som ettåring. Nu går vi genom 30-50 samhället utan problem, vi har hälsat lite på 70-vägen nu också, vilket går super på slappt ledrep. Min hingst har jag inte hunnit promenera så mycket med än, men vi har varit i samhället ett par gånger nu och han gör framsteg för varje gång. Mitt sto som for i luften för varje bilist tyckte inte det vart trevligt först vi mötte en bil och gjorde volt tillbaka för att fortsätta titta och SE bilen faktiskt fortsätta bortåt iväg. Hon behövde förstå att se kom mot oss och försvann sedan. Hingsten behöver stanna för att hinna observera och hålla ordning på andningen för att släppa "tempot" han hade i huvudet att "Bilen kommer i 8762424 km/h och det gör mitt huvud SWISH där åkte bilen iväg och jag vet inte vart mina ben ska ta vägen så jag knorrar ihop mig och vickar som en liten kotte" haha. 

Nu vart det här en novell, men det jag menar; vi behöver inte ALLTID korrigera våra hästar när vi inte uppskattar ett beteende. Någonstans bottnar ALLT och vi hjälper bäst genom att A) förstå, B) stötta upp och sedan hitta lösningar! 🙂