Nu är jag äntligen tillbaka från österrike och min reseledarutbildning. Det var inte ens i närheten av nåt au pair jobb kan jag lova. Upp 5 på morgonen, späckat schema hela dagen fram till kvällsarrangemang som höll på fram till 2 på natten… efter det så var man tvungen att sitta nån timme och planera för hur f*n vi skulle lösa morgondagens vandringr och dylikt.

VÄGRAR sätta min fot på ett reseledaryrke kan jag lova. Fick hemlängtan redan efter 3:e dan ju…  

Men inget ont som inte har nåt gott med sig… jag har vuxit som människa nå grymt. Jag vågar göra saker jag aldrig vågat förut. Jag har upplevt vandringar, om än något kaotiska ibland, i den vackra naturen som österrike har att erbjuda.

Jag har saknat alla er här på ridsport!!! Jag älskar er allihopa tror jag bestämt!