Hoppsits - råd tack!
Idag tränade jag hoppning ordentligt för första gången på väldigt länge. Att säga att jag var skitskraj är att underdriva, jag var så rädd att jag trodde mina skakande ben skaka mig ur sadeln…
Har fortfarande mina två megaavflygningar färskt i minne. Ena gången flög jag in i ridhusväggen och andra gången in i en staketstolpe och kraschade hjälmen. Knäckte nog självförtroendet i hoppningen mer än jag tidigare insett…
Men idag började jag på ett väldigt lågt kryss i trav och det kändes bara bättre och bättre ju mer jag hoppade. Men insåg att det där med sitsen i hoppning inte är min grej. Det känns som att Dandelion "dyker" efter hindret och om man håller i manen hela tiden så liksom faller man fram så mycket så det känns som att man ska åka ur sadeln. Men när jag försöker räta upp mig så blir det liksom innan hindret är klart och då blir det ryck i munnen och tygeln blir lång.
Förut har jag trott att det blivit så för att han hoppar av tidigare än jag tänkt och att jag då inte är riktigt med. Men idag var jag med i sprången, men det blev ändå så, hur mycket jag än försökte följa med så samarbetade jag ändå inte med honom..
Hur ska jag göra för att följa med bättre? Så att det varken blir ryck i munnen eller djupdykning rätt ner i sanden?
Lägger in några bilder som Rubi tog under en tävling i våras. Det är väl i princip så det ser ut när vi hoppar.. Och jag vet redan att jag ska hålla blicken framåt. Men tror jag är bättre på det nu efter att ha sett de här bilderna ^^
Konstruktiv kritik tack, inga elaka kommentarer!
Ett sätt att lära känna hästens galopp är att sitta ner varannat galoppsprång. Träna med mycket bommar, öka och korta avstånden i caveletti, det ökar balans och man får en lydigare häst.
Mot hindret tänka på att hålla ett jämnt tempo, titta över hindret, ha lite lätt sist och hålla om med benen och vänta ut hästen.
I hoppet tänka på att hästen ska upp till dig, du ska inte ner till hästen. Alltför många är "anfallsryttare" idag, tyvärr är många hästar, framförallt ponnyer så sjysta att de hoppar även ifall ryttaren inte ger något stöd.
Mitt tips är att rida mycket cavaletti, ha bommar framför hinder så att man får ett givet avstånd. Det viktiga är att du känner att det flyter på och att du har koll på läget så du får tillbaka ditt självförtroende ;)
…
…
Vad menar du med anfallsryttare?
Jag har nyss utbildat mig till stilhoppningsdomare, och vi fick på kursen lära oss följande (varav mkt är väldigt basic, men kanske kan komma till nytta för någon):
Tyngden ska huvudsakligen ligga i stigbyglarna, som ska placeras på fotbladet (inte tån, som är relativt vanligt att se). Fot- knä- och höftled ska vara sviktande, elastiska. Om trepunktssits tillämpas ska det ha ett syfte i ridningen. Blicken ska hela tiden vara riktad mot nästa steg. Överlivet ska vara följsamt, inte ha en egen rörelse separerad från hästens. Handen ska ständigt vara i kontakt med hästens mun via raka tyglar. Ryck eller glappande tyglar ger nedsatt poäng. Lodlinjen i lätt sits går genom axel, knä och tå.
Stilhoppningens syfte är att utveckla en god sits som stör hästen så lite som möjligt. Lättridning i galopp rekommenderas ej.
Konkreta tips: hitta balansen i fötterna! Se till att du kan rida lätt utan tyglar, stå i tvåpunktssits utan tyglar. Du kan också, om du får hjälp av någon, löshoppa uppsutten för att träna på att följa hästen med kroppen (utan tyglar). Med utan tyglar menar jag att det är hopknutna, men ändå finns som nödbroms om ngt händer. En halsrem är inte heller fel om man behöver stöd.
Starta ny diskussion
