Hihihi.. Skoj att du har fått upp ögonen för rasen!! :)

Jaaa, det är som sagt en underbart härlig ras, men de kan, (som alla andra raser) som sagt, ha 100000 olika personligheter från individ till individ.. ;)

Inte nog med individskillnaden så har jag (och många jag har träffat) märkt att det skiljer sig oerhört mellan hästarna beroende på varifrån de kommer.. En islandsfödd islänning är ofta mycket trevligare att ha att göra med än en svenskfödd.. Svenskfödda islänningar har ofta tendensen att vara "på" alldeles för mycket, inte samma beteende osv. Nu säger jag ju inte alls att det gäller alla, men det är ofta man kan se på en häst om den är född här eller på island.. ;)

Nu har jag ju iofs nästan bara ridit islänningar (allt från tvågångare till fem-, om inte sexgångare..) där de förutom de tre vanliga gångarterna skritt, trav och galopp även har tölt och flygande pass (ibland även grisepass - pass utan sväv som ingen vill ha ^^).. Rider man islandshäst så är man oftast inriktad på gångartsridning istället för t.ex. hoppning och det anordnas tävlingar där du kan tävla i fyr- alt. femgång, stilpass, T2 (tölt med långa tyglar) m.m.

De hästar som jag har hanterat utöver islänningarna (varmblod, fullblod, olika ponnyer etc.) har inte varit lika "stabila" (ni får stå ut med att jag är sämst på att hitta passande ord ;)).. Som seriös uppfödare av islandshästar så är man väldigt noga med att hästen har ett bra lynne.. Ett häst som kan vara hur fin som helst exteriört och gångartsmässigt, men som har låga poäng när det gäller lynnet, anses inte vara värd att avla på.. I.o.m. detta har man kunnat få fram en trevlig ras som är underbar att hantera (ja, det finns givetvis undantag ;))..

Hmm.. Vad mer vill du veta? :)

Jag är just nu medryttare på en islandshäst som troligen har anlag för 5 gångarter men visar bara 3,5 förtillfället. Men hon är världens mysigaste (islandsfödd) och ställer glatt och villligt upp på allt, mysgalopper i skogen, dressyr och hoppa smågrenar.

Har även ridit turridning en gång uppe i Åre på en islandshäst där, trevlig kille som också var islandsfödd.

Där medryttarhästen står finns det 3 andra islandshästar (alla svenskfödda) men de är trevliga =)

Nybliven på isisfronten så kan inte berätta så mycket :)

#2 - Hihi.. :) Söt pålle.. :)

Slänger in en bild på mina medryttarpållar.. :)

#3 Tack! :D Hon är en riktig liten sötnos, vill ha uppmärksamhet men det förtjänar hon :)

Jaa, Juve fick väl med det mesta, lynnet är ju väldigt bra på nästan alla, eftersom man är så extremt hård med det på Island.. De flesta uppfödare där anser ju att en hingst ska kunna hanteras av små barn, vilket också de flesta gör. ;)

Och pga uppväxten på Island, de går ju de första åren halvvilda och får växa upp utan nån större kontakt med människor.. Så de blir ju lite småskygga, men de flesta är nyfikna och kommer fram och så när man kommer ändå.. Men de har lite extra respekt från början. Så det är väl därför många islandsfödda ofta är trevligare att hantera än svenskfödda också, eftersom vi har ju inte möjlighet att ge dem en sån uppväxt här, och så får de ju ofta daglig kontakt med människor, från dag 1. Så de blir väl lite tuffare då. ;)

Sen så skiljer det sig extremt mycket från häst till häst hur de är att rida.. Men många är väldigt kraftfulla och känns inte som några små hästar när man väl kommer upp på ryggen. Det ska vara tempo och full fart fram om man säger så, lite explosivitet vill man ha liksom. Så det kan man ju bli lite lurad av eftersom det är samma hästar som är kolugna när man hanterar dem från marken.. ;) Men så finns det ju de som passar jättebra för såna som bara vill ha en kompis att lufsa med i skogen (som förövrigt även tävlingshästarna funkar bra till ;)). De är ju säkra på foten och tar sig fram på de flesta ställen. ^^

Sen krävs det ju en del träning för att lära sig hålla isär gångarterna, känna vad som är ren tölt och inte, och lära sig de rätta "knapparna" (som ju skiljer sig från häst till häst också).

Men det är ju helt uuunderbara hästar! :D

Ok.. Det låter ju spännande! Jo grisepass kunde den pållen jag red falla in i! Kändes mkt skumt! Man var tvungen att rida på ordentligt i traven annars så gick han över i denna knepiga gångart.

Fina hästar har ni också, tycker det är en spännande häst så jag får väl åka på turridning en dag så jag får prova rida en annan islänning.

Min första kärlek var en islandshäst som jag hade på foder! En helt underbar pojke som jag passade ihop med till 100%. Har nog aldrig kommit så bra överens med en häst direkt. Han sas vara svårfångad i hagen men redan andra dagen gick han rakt fram till mig och ville gosa. Var inga som helst problem att ta honom. Och vilken galopp han hade! helt underbar att sitta i.. man satt som hemma i soffan! och tölten ska vi inte ens tala om.. han bara flöt fram.. Han var hur go som helst att hålla på med och alltid på bra humör. Alltid pigg på en ridtur och vi kunde vara ute i timmar.

Tyvärr funkade det inte med ägaren som också fanns i samma stall jag hade honom. Så jag sa upp kontraktet efter bara 2 månader.
Min farfar älskade verkligen den hästen och sa alltid att han såg ut som en sagohäst. Han frågade tom ägaren om de kunde tänka sig att sälja honom. Han hade betalat vad som helst för honom bara för att jag skulle få honom men se de ville de inte.. trots att de inte hade någon tid alls för honom.

#7# Vad grymt att ni inte fick köpa den Dojo! Typiskt hästfolk. Suck!