Litar inte på bettet
Jag ska hjälpa en kvinna med sin häst (ett femårigt kallblodssto), och försöka ge henne lite tips om hur man kan fortsätta hennes utveckling.
Just nu är hon i princip grundriden. Hon förstår framåtdrivande skänklar, broms för tygel, svängande hjälper med tygel och hon förstår galoppkommando för röst. (Hon har i veckan börjat förstå skänkel i ett "sidreglerande" sammanhang, t.ex. om man rider på en volt, så kan man "dutta" ut och in henne med skänklarna.)
Hon är otroligt trevlig att rida, och hon är extremt välhanterad, men hon har bara inte kommit längre i utbildningen, då ägaren själv är lite osäker på hur man gör.
Vi har en del grejer som vi ska jobba med, men det finns en grej jag skulle vilja ha lite tips på hur ni tänker.
Hon har för det första lite problem med att hon inte vågar trampa igenom ordentligt under ryttare, men det vet jag hur jag ska tackla, så det är lugnt.
Men grejer är också att hon litar inte på bettet. Hon vill lägga sig bakom hand väldigt mycket, kastar med huvudet, och kan höja huvudet i all oändlighet, för att komma undan bettet. (Om man skrittar på långa tyglar och hon är irriterad kan hon liksom "medvetet" söka sig ner och ta kontakt med bettet, bara för att "få" slå med huvudet, vilket känns väldigt märkligt för mig.)
Det känns som att det skulle hjälpa om vi kunde få henne att trampa igenom och verkligen aktivera bakbenen, att hon då skulle våga söka sig ner i handen på ett annat sätt, men jag vet inte om det stämmer? Finns det några andra tips för att få henne att känna sig mer trygg, och att våga vila i handen?
(Ibland, om man är jobbig och kortar tyglarna och håller dem korta och tar in henne på en volt, så kan hon dutta ner i handen, och faktiskt vara lugn, men hon har ju fortfarande huvudet i vädret, och jag vet inte exakt vad jag ska hitta på för att visa henne.)
Ja, jag rider med en mjuk hand, och försöker aldrig tvinga henne ner i handen. Däremot är hon ganska ny hos kvinnan jag rider hos, och jag vet inte hur hon rider (men jag skulle inte tro att hon sitter och våldshåller hon heller) och jag vet ju inte hur det såg ut hos tidigare ägare.
"Det känns som att det skulle hjälpa om vi kunde få henne att trampa igenom och verkligen aktivera bakbenen, att hon då skulle våga söka sig ner i handen på ett annat sätt, men jag vet inte om det stämmer? " Ingen häst kommer fram till handen om den inte aktiverar ryggen och bakbenen. Om du, som du säger, vet hur du får hästen att göra det så borde den komma fram till handen av sig själv, så länge handen inte är obehaglig. Kolla tänderna, kolla nacke, hals och rygg, kolla sadeln och prova utan nosgrimma, med olika nosgrimmor, med olika bett och utan bett.
Vad går hon på för bett? Ni skulle kunna testa något bettlöst alternativ och se om det hjälper
Jag hoppas du har en fortsatt trevlig dag 🙂
Valar Morghulis
Artikelförfattare på Lajv ifokus
Anledningen till att jag frågar är att jag bara har ridit henne någon vecka/ett par gånger, och var inte helt säker på hur jag skulle börja, så att det gick åt rätt håll :)
Just nu går hon på ett tvådelat bett rörliga ringar, och en remontnosgrimma. Jag vill naturligtvis prova lite olika saker, men det som gör mig lite osäker är att hon har (så vitt jag förstår det) alltid blivit riden med denna kombination. Alltså, alltid. Även hos de förra ägarna. Och det var någon gång när jag hade spänt nosgrimman lösare än vad ägaren brukar, och då blev hon genast nervös och orolig. (Detta känns naturligtvis inte bra, och vi ska försöka jobba på att göra henne modigare med att ha andra nosgrimmor, bett etc. men jag ville mest höra om det fanns något man kunde göra "under tiden" - även om det låter fel :)
#: En remontgrimma ska aldrig vara lös, då nyps den och klämmer mot bettet, glider ned på underläppen och rör sig därmed mot nosryggen så fort hästen slappnar av och underläppen börjar hänga - så det är inte konstigt om hon blev nervös och orolig. För både remont och aachen gäller att de ska sitta åt, om man alls ska använda dem.
När ni kollat mun, nacke, rygg och sadel, så byt i första hand till tredelat bett - då blir skillnaden inte så stor, men ni slipper risken att bettet viker sig och trycks upp i gommen.
Om ni är oroliga för att hon ska bli oregerlig utan nosgrimma, så börja prova med e engelsk, som inte sitter i närheten av där en remont är och därmed inte kan klämma på samma ställen.
#4, den var aldrig lös, men den var ett litet snäpp mindre hård, då jag kände att den gav lite fel effekt :)
Men tack för tipsen! :)
Jag fick hem ett fullblod nyss som gjorde på samma sätt. Slog och drog tygeln ur handen på mig i traven.
Så satte jag på henne en martingal men råkade sätta ringarna på fel sida stroppen på tygeln (kan man säga så?) så den satte sig vid spännena på bettet och va lite, lite som en inspänning men lossade om hon slog med huvudet. Dumt av mig att sätta den fel men va precis som om hon liksom ''varför sa du inte att det va såhär du ville att jag skulle göra direkt?'' och efter det behöver jag inte martingalen alls för hon har liksom fattat grejen efter ett pass då jag sen märkte att den hamnat fel och bytte. :)
Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.
Jag förstår nog nästan vad du menar! :)
Men om du skulle tipsa mig, tipsar du då om en inspänningstygel, eller martingal, eller att "råka" sätta en martingal fel? För jag har funderat på martingal, för att visa lite grand visa åt vilket håll jag vill att hon arbetar när hon giraff-springer, och har varit lite nervös över att sätta på en inspänningstygel eftersom att hon som sagt lätt kan bli nervös, men om den här släppte efter när hon slog?
Tack för att du berättade/tipsade! :)
Prova med bara martingal.
Va min plan från början men ah, Så blev det ju fel. Eller en lös gummisnodd :)
Läs lite va dom gör och vad som passar er. Liksom hjälpa henne lite vart hon ska ha huvudet, är ju betydligt lättare att få in bakbenen om hästen inte springer med huvudet uppe i vädret :)
Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.
Tackar! :)

Arbeta i ett lugnare tempo, kan vara så enkelt som att hon är obalanserad i kroppen och har lite dålig koordination. Om hästen arbetar korrekt och slappnar av så dimper huvudet ner av sig själv.
Skynda långsamt så går det fortare.
Bra ide att arbeta i ett lugnare tempo. Att endast fokusera på takt, tempo och vägarna gör att min häst egentligen alltid slappnar av så småningom och först då kan jag börja jobba.
Dålig förklaring av mig, när jag skrev ''är ju betydligt lättare att få in bakbenen om hästen inte springer med huvudet uppe i vädret :)'' menar jag absolut ett lugnt tempo för dom flesta hästar som kör upp huvudet springer ju gärna på också :)
Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.
Tack för alla tips!
Jag vet mycket väl att för att de verkligen ska komma ner med huvudet så måste de vara lösgjorda och avspända, men i och med att det än så länge inte har varit någon som har visat henne att man faktiskt kan slappna av under ryttare och arbeta ordentligt med bakbenen, så kommer det att ta lite tid (vi har en plan, och än så länge svarar hon fint, men hon har ändå en bit kvar innan hon vågar lita på ryttaren helt på det sättet) och därför undrade jag om det fanns något tips för att visa henne att man inte behöver springa med huvudet bland molnen, då hon inte mår bra av att göra det, under tiden som vi jobbar med lösgjordheten.
Vi har tänkt prova en martingal, för att lite mjukt peka lite åt det håll vi vill att hon ska komma till slut.
Tack för alla svar!

#13 Min var likadan i flera år eftersom alla sa att han måste gå fortare, hålla ett högre tempo för att kunna börja arbeta och trampa under sig tillräckligt. Det funkade inge vidare. När min nuvarande tränare provred en sadel på honom så red hon i samlad trav, alltså väldigt långsamt. Han kom i arbete direkt och huvudet hamnade på plats (tog 5 min). Varför? Jo för att han är obalanserad och har dålig koordination, han kan helt enkelt inte slappna av och arbeta i ett högre tempo. Framåtbjudning är det enda man hör men det är inte samma sak som ett högt tempo. Han har mycket bättre framåtbjudning nu för nu är det antagligen mycket trevligare att bli riden. Framåtbjudning är enkelt förklarat när hästen behåller det tempo du vill utan att du gör nåt. Du sitter alltså bara där, använder varken skänkel eller röst men hästen fortsätter i samma tempo, oavsett vilket detta tempo är.
Skynda långsamt så går det fortare.
#14 supersant!
Det som överhuvudtaget är värt att göras, är värt att göras bra.

#14, ehm, tack för det :) Som sagt, det är inte framåtbjudningen det är fel på, det är att ingen har visat henne att man faktiskt kan trampa igenom ordentligt, och trycka på med bakbenen, istället för att bara springa, men det jobbar vi på (och har fått fina framsteg på en relativ kort period :))