
problem...
nu har jag fått hem rutan och calle. problemet jag har är att jag tar ut en häst åt gången. först rut, sen calle.
när rutan kommer ut i hagen börjar hon bralla, sparka bakut och springa som en dåre och gnägga. inne i stallet svarar calle. båda två är rädda för att bli ensamma kvar någonstans.
calle har otroligt bråttom ut i hagne och taktar för att det ska gå snabbare. jag försöker få honom att ta det lugnt.
när de ska in så tar jag in calle först, kvar står rut och gnäggar som sjutton och springer fram och tillbaks vid grinden.
det är ju inte så jag vill ha det. de är vana att alltid komma ut två och två i hagarna där de stod innan. jag vill kunna lämna kvar rut i hagen när jag ska rida utan att oroa mig över att hon går genom staketet.
hur ska jag vänja henne (båda egentligen) vid att ta det lugnt vid insläpp/utsläpp?
hej! det är dumt att låta dom alltid få vara ihop. ga var och provred en häst som stod med sin syster jämt.
det hade blivit så illa att hon vägrade lämna stallplanen utan den andra.
se till att vänja dem snarast. testa att släppa ut ena, och ge båda hö,så dom är lugna, och öka tiden succesivt.
eller gå på prommis med ena utan den andra…

släppa ut den ena i hagen o låta den andra vara kvar i stallet menar du?
om jag går på promenix med ena hästen får jag slänga in lite hö till hästen som blir kvar i stallet.
det är ju som du säger, måste fixa det snarast. har inte ridit calippo än, vill att han ska landa lite. inte stressa honom i onödan. men sen när jag rider så måste ju rut klara av att stå ensam.

Dom har inte acklimatiserat sig än. Rutiner är A och O. När dom börjar vänja sig så blir det nog bättre ska du se.

det är det jag tror oxå. jag tänker vänta med att rida en vecka eller så. de måste få finna sig till ro. bli vana att komma ut 6,45 istället för 11.30… o komma in vid 19 istället för 16,30…
igår när vi kom hem kom hästarna galopperandes o gnäggade. de ville verkligen komma in :D
Sådan var vårt sto i början. Vi lät henne aklimatisera sig en månad innan vi red henne. Sen har vi gått promenader med henne själv. Längre för varje gång. Nu går det bättre men det är inte bra ännu. Men vi jobbar på det. Det får ta sin tid, vi har ingen brådska.