Beslutet orkar man aldrig att ta…
Man får tänka att man gör en tjänst för sin bästa vän när den har ont och det inget mer finns att göra.

Jag vet att du gör rätt hur du nu väljer, det e bara du som vet vad som är bäst för din vän.
Tänker på dig o pållen. Ta hand om dig o mys me hästen.
*massa kramar*

tack!

ja, jag vill ju såklart inte att han ska ha ont.. men det känns ändå som att jag sviker honom om jag tar beslutet.. o tvärtom.. hoppas du fattar.

han ser ju glad ut o så, men en så ung häst ska inte ha problem att gå lr lägga sej i boxen….

DU har absolut gjort vad du kan. Gaffelband ÄR svårt att få fungerande om de väl börjat krångla. Du har gett det lång tid, men när det inte hjälper längre så är beslutet oundvikligt. Det vet du också, jag behöver inte påminna dig om det.

DIn veterinär har absolut helt rätt när h*n säjer att det inte finns mer att göra. Det GÖR inte det.

Du måste komma ihåg att du gör hästen en tjänst eftersom den slipper ha ont mer. Det svider i hjärtat, det gör förb***at ont! LÅT det göra ont, tillåt dig själv att sörja! Men kom ihåg att du gör det för hästens skull! Det ÄR skitjobbigt att fatta beslutet, men det är ändå rätt att göra det.

Jag tycker det låter som om du redan vet vad som nog är det bästa för din häst…

Tänk på att död så slipper han ha ont eller ha problem.

Och som Elin säger, vad är det bästa för Honom?

Kan bara tala från egen erfarenhet. Man orkar fatta beslutet när det andra alternativet är mer outhärdligt.

 Besluten är alltid tunga att göra, men vet man med sig att det är det bästa, kan man åtminstone leva med sig själv sen..

jo, jag vet allt det där.. o jag har väl redan bestämmt mej..

vissa stunder känner jag mej jättelugn o sansad  för att i nästa bli helt hysterisk o bara gråta. 

O jag vet att man får gråta o att man kommer gråta men det gör ändå så satans ont….

Om det hjälper…

Är i ungerfär samma situation, det verkar inte som om behandlingarna på Casanova hjälper långvarigt, och vi kan inte åka in och ut var månad för att behandla, vad är det för liv? Men samtidigt är det så svårt att förstå att jag, jag kanske ska behöva avliva min häst, och inte vilken häst som helst utan hästen som jag hade tänkt skulle bli min stjärna och bästa vän under en lång tid och inte bara i två år med mycket lidande… Tårarna rinner när jag börjar tänka på att jag kanske en dag snart framöver måste ge upp. Förstår hur du känner det, men ibland får man släppa taget och inse att man gjort allt man kunnat :(

Oj, stackars dig och förstås din häst. Bara vara 7 år och redan uttdömd. Det är jobbigt. Köpte du den när den var sjuk eller vad är det som hänt? Har för mig att du köpte den i våras. Var det inte din häst som inte fått ordentligt med mat i förra stallet också? Mycket otur med allt verkar ni ha iaf.

Ditt beslut blir nog rätt ska du se. Det är bara du och din veterinär som vet hur han lider eller inte.

Men jag känner inte till sjukdomen. Hur har hon fått det? Medfött eller vad?

#8 nej, jag har haft den här hästen sen han var 6mån… han har varit frisk i pigg ända fram till förra sommaren, då blev han behadlad för kotledsinfl som sedan gick över.. sen blev det hälta igen o nu när vi gjorde ultraljud såg hon att bla gaffelbanden var nästan slut o att det aldrig skulle hålla.. han har väldigt ont i hela bakdelen när han går o har svårt att ställa sej upp efter han legat..

han är björnfotad bak, därav är han i dåligt skick… hon sa att det eg bara var en tidsfråga innan problemen skulle kommit

Jo, det var även han som inte fick ngn mat.. :(

#7 usch,, nej vad är det för liv??

jag känner med dej… plutten skulle åxå bli min stjärna o han var på god väg,, Han var väldigt lovande som 4-5åring o jag blev erbjuden 150.000kr för honom, men ville såklart ha han själv.. inte trodde jag att det var såhär det skulle bli.

Men nu har jag kämpat i över 1år…..

Vad är det med din häst?

#8# Ja, jag läste det i en annan tråd att du haft han sedan han var så liten.

jag lider med dig. Han skulle ju haft lång tid kvar att leva fast frisk då helst.

Usch vad jobbigt för dig! Men har han så ont så måste du nog ta det beslutet. Säger flera veterinärer att det inte går att få det bra så finns det ju inte så mycket annat att tänka på tyvärr.

#11 jo, jag vet ju det..

men kan inte komma ifrån att det känns som om jag sviker han hur jag än göra…

men det går ju inte att hålla en häst som mår såhär.. man kan ju inte gå på smärtstillande hela livet…

Jag tycker du säger det själv… Han mår inte bra nu om han tom står på smärtstillaned. Enda sättet att för honom att slippa ha ont är att få somna in, vilket alltså är det bästa och snällaste emot din häst…

nej, jag vet det.. jag vet det så väl.. men det tar väl ett tag att faktikst inse att ens häst inte kommer att finnas där mer

Från min egen erfarenhet kan jag bara säga att jag önskar att jag hade haft möjlighet att ta beslutet tidigare. Nu hoppas jag att det bara är två månaders lidande kvar… Mangis har ont och jag mår fruktansvärt dåligt av att utsätta henne för detta. Så en uppmaning till dig är att få det överstökat så snart du känner dig redo! Både för din och för hans skull. Jag känner med dig.

jo, vi pratade om det idag.. att ta beslutet innan jag hinner få skuldkänslor för att han har så fruktansvärt ont….

Tänk även på att så länge som du fortsätter hålla honom vid livet medans han har ont så mår han ju dåligt och du drar ut på lidandet. Har han fruktansvärt ont nu och det finns inget att göra skulle jag ta beslutet snarast möjligast för att ta slut på lidnadet.

#15#  Varför behöver du vänta i 2 månader med din häst?

ska ringa vet på måndag o be dom göra allt klart….

Vart ringer man sen om man vill att dom kommer ut o avlivar hästen? jag vägrar göra det på klinik

ååh johanna. som elin sa, man orkar inte ta det beslutet, men man måste. det låter som din kille har gjort sitt hos dig här på jorden, och det finaste du kan göra nu är att låta honom vandra vidare. jag vet hur du känner dig, och det gör äckligt ont, men med tiden så känns det lite lättare. *krama om*

Jag är inte säker, men tror att det är slaktbilen man ringer om hästen ska tas bort på plats?

Jag har undvikit att vara på plats när hästar tas bort på plats i stallet å har inte kännt för att fråga efter detaljer ärligt talat…

#20 tack! :( jo, han har väl gjort det.. o jag får väl vara glad över dom nästan 7år vi fick ihop.. varav 6år skadefria… Vi har haft mkt kul ihop o det kommer aldrig finnas nån häst som kan ta hans plats… men jag tror ändå att det kommer finnas plats för en till…

ja, det blir kanske ngt lättare efter det faktikst är gjort.. då kan man börja beabeta på riktigt… nu kan jag inte riktigt fatta att han inte ska finnas mer sen…

#21.. ja, får kolla upp det där.. annars borde dom väl veta på kliniken.

Jag vill vara med när dom gör det… det jobbiga blir väl när dom ska lägga han på bilen…

gejsa, mangis har ju föl…

usch, såna här beslut är aldrig lätta att ta, men som när jag fick ta beslutet för Pim så kände jag direkt vilket som var det rätta att göra för honom och det är hästen man måste tänka på. Det gör jätteont och gör fortfarande jätteont att inte ha Pim hos mig, men man får tänka att man har hjälpt hästen från lidandet och att han haft det jättebra den tid han varit hos dig och att du gjort allt du kunnat för att han skulle bli frisk…. för det har du ju gjort! Tänker på er….*tröstekramar*

Ett sådant beslut är helt enkelt tt måste! MAn kan inte tänka på sig själv - Utan också på att djuret måste ha ett dugligt liv! Jag gråter alltid när jag tar bort mina hästar. Ett undantag - För två år sedan tog vi bort vårat gammla russ sto på 30år. Det kändes ganska skönt att få ett slut. Hon hade ju trots allt levt ett bra liv och dog helt frisk. Var bara att hon inte orkade mer..

#18 Som Lisette sa - hon har ju föl.

#27# Ja, jag kom på det när jag gick in på din sida. Vad har hänt med henne då? Skada i hagen eller? Så när fölet är tillräckligt stort ska du ta bort mamman? Blir ingen förbättring? Stackars er. :( Gud, vad det måste vara jobbigt känslomässigt för dig varje gång du kommer dit.

#28 Ja, det är jobbigt… Finns bättre och sämre dagar dock. Ett tag gick hon på två påsar butta om dagen, trots att hon är liten. Men nu är hon tillbaka på en. Tillsvidare… Senskada, hon är nu svullen över hela senan med en "knöl" mitt på (trots att det ursprungligen var fästet som var skadat) samt ovanför knäet. Helt paj m.a.o.

Men vad får dom det av? En sträckning i hagen eller vad kommer det sig? Eller utsliten. Hur började det? Har en 22 åring hemma som jag är orolig för ska få en massa otäcka sjukdomar och vill ju veta hur det märks och så.

usch, idag är det nästan ännu värre…. man har olika känslor hela tiden… o det känns inte som att ngn fattar att man är ledsen…

han verkade så pigg o glad min lilla häst när jag kom idag, jag vill lixom bara inte tro det…att han inte är frisk..

jag o sambon "bråkade" tom om att jag förmodligen inte vill stanna längre än över middagen på festen vi ska på ikväll, känner mej inte direkt på partyhumör… :(

#31# Men sånt borde väl din kille förstå? Herregud. Har han aldrig haft ett husdjur själv? En katt, hund eller så.

#30 Hon har ju haft problem med senor innan, så det var ju inte helt otippat. Förr eller senare var det ju tvunget att hända ngt. Just när det gäller senor är det ju den tidiga tiden i livet som påverkar mest. Senor ska stärkas genom långsam träning på varierat underlag. Därför intressant att många väljer att låta hästen föla i box och bara gå ut lite de första dagarna. På Hjelmskyl är det ju tvärtom.

Just ja - hur det märks. Svullnad och värme över senan… På Mangis har det synts mest vid fästena; under carpus och vid kotan.

#32 A är likadan. han förstod att det var jobbigt med oskar, men han struntade i vilket. de har j inte samma känslor för hästarna som vi har. inte min gubbe ivf.

#35# Det är nog också så att det är för att dom inte rider heller. Vi har ju daglig kontakt med våra hästar. Sedan vill inte gubbar gärna visa sina känslor. Dom döljer det väl. Går väl och gråter lite där ingen ser tror jag.