Sjukt att ringa slaktbilen. Det behöver ju inte ens vara hästens fel. Den kan ju vara felhanterad av någon person. eller?

Mycket tveksamt. Hästens fel är det väl inte, men man vill inte ha sånt lynne hos islandshästen, ingen vill ha en sån häst. Och eftersom de äter hästarna där så är det väl bättre att slakta de hästarna det är nåt fel på och som ingen vill ha?

Men det var ju inget fel skriver du ju mer än lynnet. Nu vet jag inte hur dom tänker att en häst har fel på lynnet är. Hur en häst då ska vara osv. Men dom är ju bra mycket hårdare ang detta än vad vi är. Så jag har inte mer att kommentera. Alltså eftersom jag inte varit på Island och sett hur dom hanterar islänningarna.

Lynne (skalle) är ao men extriören är minst lika viktig

Ett bra lynne för mej är en häst som har VILJAN att vara tillags men i skallen vara en individ som ger det där lilla extra, att ha lite jävlar anamma men det är också en uppfostringsak om vad som är tillåtet eller inte, ex. en häst/ponny som slår/attakerar har ingen plats då priset skulle bli allt för högt innom vår gebit….

Nej det "var inget fel mer än lynnet" men i första inlägget så skrev jag också att det är lynnet de värderas högst hos en häst, det är det allra viktigaste.

Du kan ju fortsätta skriva, och svara på de frågorna jag faktiskt ställde i första inlägget.. ;)

#4 Jojo, självklart.. Jag tycker ju inte man ska avla på en häst "bara för att den är så trevlig" men har en massa andra brister.. ;) Men tänkte just det om man har en kanonhäst men som inte har världens bästa lynne.. Skulle ni kunna använda den i aveln då? Och sen också vad ni anser vara ett bra/dåligt lynne…

#6 har ratat hingstar då dessas avkommor har varit gudagåvor exteriört haft skallen men samtidigt varit i mina och andras ögon farliga, mao jag ser det som att balansera på slak lina då jag ska ta hänsyn till stoet…..

 Jag är faktiskt inte så säker på att jag prioriterar lynnet över extriören när jag tittar på hästar att rida… En häst med dåligt lynne kan man jobba på (så som min, fast hon har dåligt lynne inte som i agressiv, utan som i svagt, att hon brister), en dålig extriör kan man inte jobba på…

Jag har lite inställningen att hästar med för bra huvuden är lite tråkiga

Jag är fö inte så säker på att jag tycker att isläningar överlag har vad jag skulle definera som Bra huvuden. De är ofta bättre än många andra raser överlag, i att de är mer lugna och lätthanterliga på ytan, men jag upplever efter min kontakt med rasen som att de under ytan ofta inte är avslappnade mentalt utan mkt lättstressade och lätt fryser saker inom sig som kommer ut på andra sätt.

Jag tror att den ras där jag träffat flest individer som jag anset alla håller bra standard är New Forest… Även ponnyer som jag vet varit i dåliga hem har under det varit mkt mottagliga…

#5# Nog tyckte jag att jag svarade på din fråga. Jag skrev ju att jag undrade hur dom definierar lynnet. Själv vet jag ju inte det. Och inte du heller troligtvis. Jag menar eftersom du inte svarade på mitt inlägg mer än att du blev irriterad på mitt svar. Det enda jag vet är att dom är hårdare än mot andra länder. Då undrade jag eg om inte detta sto hade fått leva någon annanstans. Som Snuttan säger så kan man jobba med lynnet många ggr. Sedan beror det ju helt på hur den visat ha fel på lynnet. En del föds ju knäppa precis som vi mäniskor gör. :)

Nu var det med islänningar bara ett exempel, och jag tänkte mest ur avelssynpunkt… Klart att man kan jobba med lynnet om det handlar om en häst, men bör man avla på en sån häst? Jag tycker också det är kul med lite speciella hästar som man får jobba lite med, men för det behöver de inte vara bråkiga och svårhanterliga…

Sen så har jag sagt förut, ett bra lynne behöver inte utesluta en bra exteriör. Men skulle ni avla på en häst bara för att den har bra exteriör, när den inte har bra lynne?

Och gejsa, det var nog bara du som läste mitt svar som irriterat. Det går lika bra att tolka det som att det var skrivet trevligt, bara att jag inte har en massa smileysar överallt i min text. Och min fråga var hur viktigt du anser lynnet vara på en häst, och vad du anser är bra lynne. Glöm islänningarna och deras hästar, frågan var ställd om hästar i allmänhet. Och stoet hade säkert fått leva i ett annat land. Precis som våra kor hade fått leva i Indien eller vart det nu är de är heliga… ;)

Fast när du skriver "sån häst", exakt vad menar du?

Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att avla på en "sådan" som min fröken, som är mkt trevlig och lättarbetad, men står högt i blod och har mkt nerver. Det finns ju anledning till att man avlar på de hästarna, för att hästar med mkt nerver ger bra ridhästar för högre nivå och även sportigare hobbyhästar för de som gillar lite fart och häst som reagerar kvickt.

Vad gills som speciella?

Vad gills som bråkiga?

Min fröken anses ju bråka utav vissa (som tex de som stått på papprena till henne), när hon egentligen bara har mkt nerver och är väldigt känslig och snabbt blir stressad.  

Jag skulle kunna tänka mig avla på häst med bra extriör men inte bra huvud, ja, beroende lite på vad du menar/definerar som bra huvud. Men om vi tar min fjolla som exempel igen som inte är bråkig egentligen, utan bara överdrivet känslig, nervig, osäker och lite svag i psyket (knäcks lätt och snabbt), vilket är typiskt för fullblodshästar.

Syftade på hästar som är födda med mindre bra lynne, och inte som blir "bråkiga" pga nån människa, utan att de hanteras helt lugnt och 'normalt' men trots det kanske stegrar, försöker dra iväg eller liknande.. Helt enkelt kanske saknar lite respekt för människan, om du förstår vad jag menar?

Och frågan var också vad ni definierar som bra lynne, så fråga inte mig hela tiden.. ;)

Sen att de inte skulle kunna vara snabba/reagera snabbt om de inte är nerviga förstår jag inte. Har då hållt på med många såna islänningar, som inte är ett dugg nerviga…

Respekt för människan har ju inte med lynne att göra i sig. Däremot kan ju vissa karraktärsdrag som att hästen naturligt är dominant, har mkt humör osv göra att den lättare dominerar och inte har respekt för människor. (så som svinto-ponnyn jag hållit på, hon träffar the trifecta) 

För saker så som att man är naturligt envis, naturligt dåligt temprament i det att man har lite tålamod osv, det går att träna bort på både djur och människor. Självfallet krävs det väldigt mkt tid å konstant hand för att slipa ner hur man av naturen är, men det går. Snuttan vet för Snuttan har själv problem med att hon blivit rejält feltränad på det viset  

 Jag skulle vilja höra din definering på bra lynne eftersom jag inte riktit har någon säker definering själv…
Min bonniers säger att temprament är: "en individs typiska humör". Humör står det detta om: "lynne, sinnesstämmning", lynne: "sinnelag, temprament; humör" lynnig: "nyckfull, obalanserad (till sinnet)".
Sedan kan jag inte låta bli att slå i min favorit Longman… Temper: "tendency to become angry suddenly or easily", temperament: "the emotinal part of someones character, especially how likely they are to be happy, angry etc.

Jag tänker på lynne som ett ord som inte samanfattar, men som innehåller flertal asspekter, så som temprament (hur snabbt man skiftar i humör), tålamod, personliga egenskaper (så som envishet och mer sådant, egenskaper känns inte helt som rätt ord men jag är trög, tröghet går in i den kategorin med förresten för mig :P).

Isläningarna är ofta rätt nerviga, men de lärs tidigt in genom rätt hårda metoder och av naturliga kvalitér, att stänga det in inom sig (forskning visar på att isläningar är mer smärttåliga och stressbärande än många andra raser) och är alltså inombords antinge väldigt stressade eller stänger av om man som jag, tror att de trots allt har gott om nerver. Ser man på svenska isläningar så ser man ju rätt snabbt att de har sämre temprament än isländska, för att dels avlar inte vi lika hårt på det och så ger vi inte samma hårda uppfostran.

Hårda metoder skulle jag inte kalla det, men de är mer bestämda och 'mjäkar' inte lika mycket med hästarna som vi ofta gör.. Och jag träffade inte några nerviga unghästar på Island. Försiktiga, ja. Men det är ju inte så konstigt när de lever sina första år halvvilda nästan helt utan mänsklig kontakt…

Sen är det ju vanligare bland islänningar att de är passiva hanterare, men det är fortfarande troligtvis majoritet som är aktiva, så visst märks det på de flesta när de är stressade… Men visst är de mer tåliga än andra raser, det krävs ju så som de lever på Island.

Jag ser väl ett bra lynne så att hästen är trevlig att hantera… Vet egentligen inte om jag kan förklara det bättre än så, är dålig på sånt. :P

Fast det som du kallar att de inte mjäkar kallar jag hårda metoder, det betyder inte att jag tror att de slår sina hästar eller är hårda som i ryck, utan hårda som att de tar mindre hänsyn ur känslomässig och psykisk ståndpunkt.

Vad innebär "Passiva hanterare"?

Att hästen är trevlig att hantera har ju inte så mkt med lynne i sig att göra, det är ju resultatet på träning mer ser jag det som…

Beror ju på om de vart så från början eller inte..

Passiv hanterare är att stressen får motsatt effekt, om man säger så.. En aktiv hanterare visar ju stress som de flesta gör det, blir stirriga, kanske stegrar och så. En passiv hanterare gör tvärtom, blir stilla, mer "apatiska" liksom.. Vet inte hur jag ska förklara det riktigt så att man förstår.. Och använder säkert inte riktigt rätt ord nu heller. ;) Men har funnits en del artiklar om det i hästtidningar och så.. Kan se om jag kanske hittar nån bra på internet som förklarar det bättre.

Jag hänger inte med, beror på om vad var hur ifrån början?

Förstår vad du menar med passiv hanterare vs aktiv.
Är det din uppfattning att majoriteten är aktiva hanterare eller har du sett några sifforor där någon mätt det på något sätt?

Inga siffror, men det är väl ytterst få man har stött på som har vart det… Finns en artikel här om du vill läsa lite om det.

Att hästen är trevlig att hantera, vissa är ju det från början, andra inte.. ;)

Fast hur märker du om de bara är lugna och hanterar det bra eller om de är passiva hanterare, alltså blir stressade, men inte visar det?

För det är ju det som är själva grejen, man ser det sällan på ytan särskilt lätt.

Jag läste bara första sidan nu (läser mer sedan) och jag har problem med redan första spalten i artikeln där det står "Till att börja med är det ställt utom all diskussion att de alldra flesta hästar även bland islandshästar är aktiva hanterare, som reagerar på det 'vanliga' sättet med klassiska symptom på rädsla, flyktbeteende ---". Jag kan inte se någonstans vart just det skulle komma ifrån, läste halva sista sidan när jag tittade efter referenser även och det klargörs inte någonstans där jag kollat vart det påståendet kommer ifrån. För det är ju just 'allmänt känt' att islandshästar och prewaski (hur det nu stavas..) överlag oftare än inte reagerar passivt, utav ren överlevnadsinstinkt då de båda raserna levt vilt i kargt och kallt klimat och för att spara energi utvecklat det mer än andra raser…

Är de lugna är de mottagliga och följer med, blir de stressade "stänger de av". Fortsätter du läsa hela artikeln får du svar på det. När de ska lasta hästen, hade den bara vart lugn hade den ju följt med in i transporten men det gör den ju inte, utan "fryser fast" och visar tecken på passiv hantering, som hon tar upp i artikeln också.

Att de flesta är aktiva märker man väl när man handskas med dem, de reagerar aktivt när de blir stressade… Tror jag hittills i mitt liv aldrig har träffat på en passiv hanterare i alla fall, och jag har hållt på en hel del islänningar… Så de är väl rätt sällsynta helt enkelt.

Nu orkar jag tyvärr inte läsa hela tråden, men jag tkr att lynnet är viktigt. Dock skulle jag inte slakta en häst för det, hellre skaffa hjälp eller ev sälja om det var tvunget.
Men, ja, visst är det viktigt tkr jag.

Alltså det är ju inte som att de hanterar det hela i svart och vitt Alex…

Utan de stänger tex av det värsta, delar eller så, men måste ju reagera på vissa saker samtidigt.

Inget är fult så enkelt :P

Enligt de som har forskat på det så ska en passiv hanterare inte reagera på nåt annat sätt en passivt. Sen kan de säkert stänga av vissa saker och så, försöka finna sig i det men protestera när det går för långt, men då är de inga passiva hanterare.

Vart kommer den forskningen ifrån?

För det går inte ihop med någonting om hur psyket på människor eller djur i övrigt fungerar, vore intressankt att se hur de förklar det, haha.

För mig är lynnet det absolut viktigaste, exitören kommer i andra hand (om det inte är ngt jätteallvarligt fel). Vi har en unghäst i stallet som är e. Trombon som tydligen är väldigt stark i psyket, hon är det med….

#2 håller faktiskt med… Precis som andra hästar som inte trivs med livet som får flytta runt…

Ok, att alla hästar inte har bra lynne. Så länge hästen mår bra och någon klarar av den så behöver den väl inte avlivas. Men varför avla på en sån häst? Det verkar ju helt galet! Då blir det ju fler och fler krångliga hästar och det är inte särskilt många som vill ha en svårhanterlig häst.