Vad härligt!
Andra ridningen idag på nya ridskolan. Jag var nästan mer nervös den här gången än förra. nästan. Alla hade sån grym koll förra gången, tyckte jag och det var så otäckt tyst i ridhuset, så kunde jag inte allt vi skulle göra och det var ingen som förklarade heller (och jag vågade inte fråga). Så jag antog att det skulle bli ännu värre idag när alla kommit igång.
Idag fick jag iaf. rida en häst som hetter Mair, hon var riktigt trevlig, lite seg i början men när hon kom igång så gick det bra. När jag kom ut på ridbanan så spände jag sadelgjorde och trodde absolut att jag skulle lyckas komma upp utan att någon höll emot, jag satte foten i stigbygeln och sadeln åkte genast åt sidan. Hästen fick panik och börjar hoppa runt, jag lyckades dock hålla i och lugna ner henne. Sedan kom två vuxna och hjälpte mig sitta upp och rätta till padden som låg för långt bak. Sedan gick det bra resten av lektionen, jag hade inte för långa stigbyglar den här gången utan fick korta ;P Efter en stund in på lektionen skulle vi göra bakdelsvändning, jag har aldrig gjort det tidigare men efter att ha kollat på alla andra så lyckades jag faktiskt (!). Ännu senare skulle vi göra skänkelvikningar, första gången gick det inge vidare för mig. Men andra gången så lyckades jag några steg :D Hur man gjorde de båda grejorna gick ganska snabbt ur skallen, så jag får ju träna vidare en hel del innan det sitter.
Jag är så glad just nu. Antagligen så var det som mamma sa att ridläraren ville kolla vad alla kunde första gången, för nu så förklarade hon hela tiden hur man skulle göra och visade också. Det är otroligt att jag lärde mig så mycket på en lektion, mot gamla ridskolan skulle jag lärt mig det samma på tio lektioner.
Hanna
Vad roligt att du verkar trivas! :D
#1 - Ja, det verkar vara ett jättetrevligt stall och ridläraren må vara sträng men hon kan värkligen sin sak. Jag hoppas det blir bra nu med det här stallet, vet inte hur många gånger jag varit påväg att sluta rida det senaste året. Man tappar änna suget när folk ständigt är på å gapar och skriker på en och man aldrig gör framsteg.
Hanna