spännande, men om man aldrig skor en häst, kommer den ändå ha problem? jag tänker på om man har en föl och inte sätter skor på den. Det finns ju vilda hästar och dom har nog inga skor på sig, så kan dom överleva utan det så borde dom tama hästarna också göra det kan man tycka =P

Intressant inlägg och fint med bilder så man kan se skillnaden!

Jag skor min häst eftersom hon är väldigt ömfotad. Hon kan gå oskodd, men då kan hon inte ridas, gå på grusvägar och dyl.

Jag har ingen aning om en ömfotad häst kan bli oömfotad? Har faktist ingen direkt kunskap om hur dom blir ömfotade, om det beror på skoningen?

Jag hade gärna haft henne barfota, speciellt nu på betet under sommaren.

#1 Självklart är fallet så att hästar som hålls oskodda från början får inte samma problem som skodda hästar. Däremot rör sig våra tamhästar inte ens en bråkdel så mycket som vildhästar, så hovarna får man ju lov att verka ändå. :)

Problem med hovarna uppkommer ju dessutom, som sagt, vid obalanserad kost, för lite motion och dålig mark. Men just "skoproblem" undviker man i alla fall!

#3 nu blev jag ännu mer nyfiken =P måste få fråga vad klassas som dålig mark? och hur mycket motion borde en häst ha gentemot vilda? jag tänker ju på att hästarnas hagar är ju enorma, där kan dom ändå springa ifall dom vill förutom att dom blir ridna.

#2 Tack så mycket! Visst går det att få en ömfotad häst oöm. :) Min gick från jätteöm till galopp på grusväg på en månad! Bästa sättet är att se till att de får tillräckligt med mineraler och vitaminer. Dessutom beror hovömhet ofta på understimulerad hov och felaktig hovställning.

Hovarna blir starkare av "elaka" underlag såsom grus och sten! Det många inte tänker på är att om hästen går 22 timmar på mjukt underlag (åker, spån, halm etc.) så kommer hovarna att anpassa sig efter detta och ha den densitet (täthet) som krävs för att hovarna ska slitas lagom. Om du då tar hästen från den mjuka marken och direkt ut på hård mark så kommer hovarna inte att klara det underlaget då de kommer att slitas alldeles för mycket. Det är oftast därför en häst sliter ned hovarna onormalt mycket eller blir öm.

#4 "Dålig" mark är lerig, mjuk mark, d.v.s. åkermark. Bra mark är väldränerad, med olika underlag, gärna grov grus vid vattenplats och utfodringsområdet för att minska risk för söndertrampad/lerig mark.

Det handlar inte så mycket om att springa, utan en vildhäst går flera mil på en dag i jakt på föda!  Den "vandrar" kallar man det. Det är även våra tamhästar skapta för att göra. När hästen rör på sig pumpar strålarna (om de är friska) runt blodet i kroppen. Den optimala lösningen är en skogshage med mycket sten, rötter och gärna grus för naturlig kratsning av hovarna. Har man inte tillgång till det så kan man alltid köra ut ett rejält lass grus vid utfodrings- och vattenplatserna. Man ska ha långt emellan vattnet och foderplatsen för att skapa detta vandrande som man vill efterlikna!

Hoppas det hjälpte lite. :)

Det handlar om så mycket mer än om skor eller barfota, det gäller hela hästens livsstil.

Man kan inte bara rycka skorna och tro att allt blir bra. det är mycket arbete och man behöver en hel del kunskap för att ha en barfotahäst.

Men jag är 110% övertygad om att det bästa för ALLA hästar är att få gå barfota i kombination med en naturlig livsstil där hästen får rätt förutsättningar för det.

En fråga man kan ställa sig är, om hästen inte kan ridas barfota för att hovarna inte håller, hur kan man då tro att resten av hästens kropp ska hålla?

#6 Jo, det är ju mycket sådant jag skriver om i inlägget. :) Jag tycker att ska man hålla hästen barfota så bör man antingen själv vara skicklig eller ha tillgång till bra hovvårdare.

#3 Vildahästars hovar får en helt annan form än våra tamhästars när de går på mjukt underlag, vilket ju de flesta vildhästar gör.   

På den bifogade filen kan man se att om underlaget blir mjukt växer även trakten. Och då blir det helt fel när man verkar då man ju verkar hoven helt plan.

#8 Precis! Problemet grundar sig egentligen inte i underlaget i hagen. Utan i att man plockar hästen därifrån och sätter den på ett hårdare underlag som hoven inte kan hantera. Vi verkar efter våra ändamål.

Alltså, jag hade gärna haft James oskodd om det hade fungerat. Men han visar klart och tydligt att han trivs bättre med skor. Då hade jag honom såklart oskodd från början men när vi kom igång mer med körningen så slets de ner till den milda grad att han fick stå tills fötterna hade växt ut igen och han kunde få skor på dem. (Han var då tre år så vi körde inte speciellt hårt heller.) Det känns även bättre att ha riktiga skor än boots då jag har fått för mig att boots lätt ger skav och inte riktigt glider på underlaget som skor gör. 

Jag har även hört att när man har de oskodda och kör och rider på asfalt så blir det tvärstopp när de sätter ner foten istället för ett litet glid  vilket tydligen inte skulle vara bra. 

Jag lyssnar dock på min kille som är piggare och gladare med skor än utan 🙂

#10 Det är alltid viktigt att se till hur hästen reagerar. :) Det tar ju tyvärr lång tid innan hovarna faktiskt är färdiganpassade, och vid minsta dåligt underlag så är hovkvalitén inte bra nog för att användas barfota.

#10 Nja, tvärstopp tror jag inte alls att det blir. Hoven glider då den är barfota också. Du har nog blandat ihop det lite med gummiskor och ev broddade skor, tror jag.
Att hoven glider på underlaget då den är oskodd verkar du ju ha erfarenheter av då du säger att hoven slitits ner så hårt att hästen inte kunde användas. Den slitningen beror mycket troligt på att hoven just har glidit på underlaget. (Tänk fil eller sandpapper och hur de fungerar)

Våra hästar rör sig på annat underlag än vilda hästar
Våra hästar han en belastning på ryggen, det har inte vilda hästar
Våra hästar är avlad på prestation inte hov kvalite, en vildhäst men dåliga hovar klarar sig inte länge i det vilda.

Enkelt, det ä skillnad på tamhästar och vildhästar.

#13 Klart det är skillnad! :) Men en tamhäst, med rätt förutsättningar, klarar gott och väl att gå barfota. För en tamhäst utsätter inte sina "sämre" hovar för lika mycket som vildhästar. Sedan att säga att "våra" hästar inte klarar det är fel, för alla hästar har just olika förutsättningar.

#14 sa aldrig att dem inte klarar det, min går ibland barfota från vår-vinter och ibland bara någon månad, skor han när han börjar ömma och det beroende på underlag och hur mycket han rids.
Så skulle han bara skogmulle ridas så skulle han lätt kunna gå barfota jämnt, dock gillar båda han och jag att träna men hans hovar klarar inte det i längden :P

Jag har min häst oskodd året om. Han har aldrig varit öm och går på vilket underlag som helst! Jag rider honom på allt från sand, gräs och asfalt till grus och flintastenar i singelsten-storlek :) han har varit felverkad av tidigare ägare tills det gick så långt att veterinärer sa till mig att han behövde opereras för att bli bra igen. Men med en duktig barfotaverkare och veterinärkontroller så har han nu blivit näst intill helt friskförklarad! :D Min hovverkare brukar säga att hon aldrig stött på en häst med så bra hovkvalitet innan, så lite har jag ju fått gratis ;)

Jag hade, som någon här innan nämnde, gärna låtit min foderponny gå utan skor nu när man läser om hur mycket bättre det är. Men han är väldigt ömfotad och nu har han gått utan skor i några veckor (tre kanske) när han var tänkt att bara gå i hagen. 
Nu visar det sig det att hans hovar verkligen inte klarar av att gå utan skor (inte ens bara i gräshagen) så han måste på med skorna igen. Speciellt nu när jag ska börja rida honom. :)

#12 Det har du ju rätt i, hur tänkte jag där? 🤔

Men jag undrar ändå … en häst som i hela sitt 6-åriga liv aldrig varit skodd bak går från att ridas 3 dagar i veckan i till att ridas 4-5 dagar i veckan på alla underlag utom asfalt, och inom några veckor går den på ballarna bak och ömmar. Den här hästen har utmärkt hovkvalitet och tidigare behövde hovslagaren i stort sett bara ta ett par rasptag på bakfötterna vid varje skoning.

Visst, detta kan i viss mån motverkas genom att man verkar ofta för att hålla tårna korta så att trakterna blir högre i förhållande till tårna, men en stor häst med långt steg och väldigt genomtramp sliter trakterna fort. Hur hanterar man det? Växer det verkligen alltid tillräckligt för att man ska kunna hålla hovvinklarna korrekta i det läget?

#19 Hur ser hagarna ut? Foderstaten? Ta gärna kontakt med barfotaverkare som är utbildad! De lär sig om hur sådana faktorer påverkar hovarna och hur man korrigerar det!

#20: Jag vet att det finns många faktorer som spelar in, men frågan kvarstår: "Växer det verkligen alltid tillräckligt för att man ska kunna hålla hovvinklarna korrekta i det läget?" Eller finns det hästar vars benställning och rörelsemönster är sådana att man måste verka fortare än hoven växer för att hålla vinklarna korrekta, även om de har idealiska förhållanden i fråga om hagar, foderstat etc. Det är en generell undran.

#21 Det beror självklart på. Vissa hästar, med enorma felställningar eller sjukdomar, sliter självklart för mycket! :/ Det bästa man kan göra då är att fråga en bra barfotaverkare vad de rekommenderar. Lägre än två cm trakt ska man inte ha, det är i alla fall riktmärket.

#22: OK! Fast vad räknas som "enorma felställningar"? Jag känner 2 hästar med utmärkt benställning men "veka kotor" (stort genomtramp), och de sliter båda trakterna mycket mer än tårna, i synnerhet bak.

#23 Jag tänker mest på hästar som har blivit "diagnoserade" som felställda.

Min gamla travponny Julia har veka kotor bak. Hon sliter mycket i trakten där och det löser jag genom att raspa mer i tån, så att hon sliter jämnare. D.v.s. hon belastar hela hoven lika! :) Tyvärr är det ganska mycket svårare med felställda hästar och en legitimerad barfotaverkare  är till stor nytta med sådana hästar (barfotaverkare är för övrigt inte ens hälften så dyr som en hovslagare).

Men i regel är det så här: Sliter hästen mycket i trakten så är tång för lång. Sliter den mycket i tån så är trakten för hög. Sedan kan man bara  ge rätt förhållanden och vänta ut ömmandet.

Gronstedt;

Kommer bara hovmekanismen igång ordentligt så växer hoven alltid så mycket som det behövs. Men vid minsta obalans i hästens kropp så störs detta och vips får man problem. Kan vara något så enkelt som att man avmaskat sin häst, bytt hage, ökat kraftfodret, ändrat hagsällskap osv. Det finns alltid en anledning till allt, det svåra är att hitta anledningen och åtgärda den.

Utan hovar - ingen häst. Så enkelt är det och det vet naturen också, därför läggs all energi på hovarna om de slits för mycket, om hovarna har förutsättningar för det.

#13 du vet väl om att dagens vildhästar är tamhästar som har släppts ut igen va?☝️

--------------

Människan har påverkat hästen i 0,0001% av dess tid på jorden, och det finns ändå folk som tror att vi hunnit omkullkasta hela artens grundegenskaper.

#25 I svaret till #13: Du satt otroligt kloka ord på mina tankar här!

#24 Om du läs igen ser du att jag inte påstår att vi ändrat hästen;)

Våra hästar rör sig på annat underlag än vilda hästar
Våra hästar rids på asfalt, behandlad grusväg och stenad skogväg, vilda hästar väljer mer skog och äng att röra sig på större delen av tiden.

Våra hästar han en belastning på ryggen, det har inte vilda hästar
Hästarna är inte födda för att bära vikt eller dra vagn det är nåt vi "hittat på"

Våra hästar är avlad på prestation inte hov kvalite, en vildhäst men dåliga hovar klarar sig inte länge i det vilda.
I det vilda skulle dem hästar med dåliga hovar dö, men vi ger dem skor, avlar på dem och sen får fölen dåliga hovar och sen är allt igång.

#27 det var som svar på din sista punkt.🙂

Du tror alltså att vi hunnit avla sönder artens hovar på denna korta tid? Skor slås ofta på istället för att se efter anledningen till att hästen ömmar. En häst som får strålröta -> ömmar -> skos -> betäcks och får föl, menar du att en sådan häst för dåliga hovar vidare?
Det är försvinnande få hästar som faktiskt har defekta hovar och som för dessa vidare. Och kom inte med nåt om fullblodshovar, jag har en egen med fullblodshovar här som kan gå barfota trots att hovslagarna sagt att det aldrig kommer gå, och har sett flertalet fullblod som fått möjligheten och förutsättningar för att gå barfota som gjort detta galant.

Allt handlar om vilka förutsättningar man ger hästen. Alla har inte möjlighet/kunskap/vill inte ge hästarna denna möjlighet och det är en helt annan fråga än huruvida hästen KAN gå barfota eller ej.🙂

För övrigt så går ju vildhästarna åtskilliga fler mil än vad tamhästarna gör, belastning eller ej. Sedan huruvida denna extra belastning av ryttare/vagn verkligen påverkar slitaget på hovarna kan man också tvista om…

Det enda tamhästar går på som inte vildhästar går på är asfalt, och det är ett underlag som barfotahästar i regel inte har några problem alls med. Tvärtom, slätt och fint 🙂

Många som pratar om det här med att hålla hästarna barfota pratar om att det krävs kunskap. Men få pratar om vems kunskap och vilken kunskap. Jag tror många tolkar det som att man behöver en bra hovvårdare, och ja det stämmer ju absolut. Men det är så mycket mer som ska till för att det ska fungera. Det gäller att kunna se på hästen vad den behöver i vitaminer, mineraler eller andra tillskott eller framförallt se när något är fel/saknas. Det gäller att tex inte öka från 3 dagars ridning till 5 dagar på ett sätt som är för snabbt för den hästen. Eller att ha en häst stående och sedan plötsligt börja rida den. Klart att hovarna slits om man plötsligt gör en förändring i ena änden utan att göra en förändring i andra änden.

Man måste ha kunskap att tex se att vi behöver verka hästen annorlunda inför en ökad belastning. Eller att hästen behöver ett annat tillskott för det saknas något för att hovarnas tillväxt ska vara optimal och klara en högre belastning. Eller se på hovarna och rätta ökningen av belastning efter dom. Eller se på hovarna att dom inte hänger med i ökningen av belastning och då förstå vad det är man ska leta efter. För hänger hovarna inte med så är det inte per automatik att hästen behöver skor, skor döljer ju bara det faktum att hovarna inte hängt med, men frågan kvarstår ju varför. Och följdfrågan kommer direkt för mig, vad är det mer än bara hovarna som tar skada som vi inte ser/hindras av men ändå fortsätter att slita på?

Läser om många som säger att dom tagit sin häst i träning, men snart är hovarna helt nedslitna och hästen börjat ömma. Klart som korvspad att den gör det om man låter den slita ner sina hovar helt och hållet. Men det är handlar ju inte om att hästen inte kan gå barfota, det handlar om att ägaren inte klarat av att lägga upp träningen så att det passat hästens hovar. Klart att den hästen tycker det är bättre att ha normallånga hovar och skor än att ha barfota och nerslitna hovar, men allra bäst hade kanske ändå varit barfota med en frisk och väl omhändertagen hov.

#29 exakt mina tankar 🙂

#28 ja min kan gå barfota om jag bara skogmulle rider och inte tränar ordenligt. Men nu vill båda jag och min häst träna men det fixar inte riktigt hans hovar i längden.

antar att det är vad du menar med "vilka förutsättningar man ger hästen" = ska jag ha min häst barfota får jag inte träna så mycket som vi vill ;)

#31 Så behöver det inte vara. Men det kan vara så att med den hovkvalité din häst har, vid de förutsättningar den har nu, inte klarar något hårdare än skogsmulleridning. Men med en positiv förändring skulle den förmodligen klara det!

#31 Nu har du ju bytt spår här. Taget från ditt inlägg;

"Våra hästar rids på asfalt, behandlad grusväg och stenad skogväg"

Detta tog du upp som argument till att ridhästar inte kan gå barfota.

Men skogsmulleridning går bra säger du sedan. Är det inte just skogsmulleridningen som innebär ovanstående underlag, medans paddock och ridhus vanligtvis inte består av asfalt? Du säger emot dig själv.🤔

Med rätt förutsättningar menar jag inte skogsmulleridning. Jag menar ett naturligt hästliv, rätt verkning, rätt träning, rätt foder, friska hovar osv osv osv.

Vad får dig att tro att en häst som rids 2 timmar på grusväg i skogen varje dag skulle klara bättre att gå barfota än en dressyrhäst som går i ridhus varje dag? Är man rädd att hästen ska ömma eller slita hovarna så borde väl skogsridningen vara värst enligt era resonemang….

#33 jag känner några med barfota hästar som undviker att rida på just asfalt och likdanade och enbart rider i skog/mjuka skogsvägar för att hästen ömmar om dem rider på stenigt underlag och hoven slits mer på asfalt.

Och att hästar lättare ömmar för stora senare och att hoven slites mer på asfalt och hårda behandlade grusvägar är ju jätte nåt alla vet.

Och ja med "rätt förutsättningar kan alla hästar gå barfota", går dem i en fin mjuk hage, rids bara ut i skog och på mjuk mark och man aldrig/väldigt sällan rider på hårt slitsamt underlag så har ni helt rätt, det handlar ju bara om "rätt förutsättningar" ;)

#34 du verkar inte vilja förstå. Tänker bara säga en sak till

Bästa förutsättningarna;

• Lösdrift med stor hage. Man ska inte kunna se hela hagen från en endaste plats, ska finnas träd/stenar/kullar osv som döljer delar av hagen.
• Flock
• Utspridda mat och vattenställen
• Varierande underlag i hagen, allt från skog till grovt gruskross (gärna runt mat och vatten)
• Verkad av hovvårdare, SANHCP
• Inget kraftfoder, inget socker, inget gräs
• Aldrig behöva avmaskas
• MOTION flera mil om dagen
• Jämn träning

Och så vidare. Som du kanske kan räkna ut själv går mycket av det ut på att hästen ska röra sig mer, ta fler steg och slita sina hovar mer på egen hand. Det är nämligen så bland barfotakretsarna att man gör allt i sin makt för att hästen ska slita sina hovar mer, så man slipper verka något alls, då varje millimeter utväxt på hovarna rubbar balansen. Det är även så att ju fler steg hästen tar, desto mer blod strömmar genom hoven och desto friskare blir den.

Känner du till en endaste häst som uppfyller alla de här sakerna och ändå inte kan gå barfota?

Och vem har sagt att hovarna inte slits av asfalt och grusväg? 🤔

Men jag är glad att vi åtminstone till slut är överens om att alla hästar kan gå barfota med rätt förutsättningar! 🙂

#35 ja vi är bara oens om vad "rätt förutsättningar är" haha ;)

#36 Det kan bero på att barfotaverkande personer är avvikande ifrån den traditionella hästsynen. :) Sedan är det upp till var och en att bestämma vad som är rätt för just dem.

#35 Inget gräs? Jag förstår inte varför hästar inte skulle få äta gräs för att kunna klara av att gå barfota?

Våra ponnysar uppfyller alla dessa punkter du skrivit ner förrutom att vinterhagen år något för liten i mina ögon. OCH de äter gräs på sommaren, vilket jag tycker är en naturlig föda för hästar.

De kan som sagt gå barfota på ALLA underlag och träna måttligt. DVS. De går barfota så länge de bara joggingtränas men då de tränar i snabbare tempo dvs i ett tempo på c:a 2 - 3 min/km så slits hovarna tyvärr för mycket. Då åker skorna på och det skäms jag inte ett dugg över. Aldrig att jag låter våra hästar få blödande hovar bara för att….

Jag har även gått en kurs i barfotaverkning och vet hur en barfota hov ska se ut och hur de bästa förutsättningarna för att hålla en häst barfota  ska se ut. Dock är jag inte FANATISK som jag tyvärr tycker att många blir.

Det svar jag fått då jag berättat om hur vi håller våra hästar är alltid att om de inte håller att gå barfota vid all typ av träning så har de strålröta eller så tränar vi våra hästar fel. Jag köper inte det snacket.

Alla hästar kan gå barfota om man ger dem rätt förutsättningar. JA! Men då häster får träna på annorlunda sätt än vad som är naturligt så KAN man behöva hjälpa hästen. Hästskor skulle aldrig ha uppfunnits om inte det hade behövts. Vi använder och rider inte våra hästar (varken idag eller för 100 år sedan) som vildhästar rör sig. Då MÅSTE vi se till att våra hästar inte får lida för det. Allt handlar om sunt förnuft.

OBS!!!! JAG ÄR ABSOLUT FÖR BARFOTAHÄSTAR, MEN man ska ta hänsyn till varje individ.

Det är intressant tycker jag att det pratas om rätt förutsättningar, och ja vem skulle inte vilja ha en vidsträckt naturlig hage till sina hästar? Kunna ha dem på lösdrift med likasinnade hästar med samma matbehov? 

Det är ju det bästa, men hur många har den möjligheten? Visst kan man skaffa sig den möjligheten men det beror ju också på ekonomi och tid. Det perfekta stallet kanske ligger långt bort eller kostar multum. Och när man väl är där, finns det hagkompisar med liknande matbehov? Måste min häst gå själv för att inte bli för fet/smal? Det är ju heller inte naturligt. En teoretisk fråga: Är det då rätt att ha en häst och inte skaffa dessa perfekta förutsättningarna för den? Borde alla som inte har råd/möjlighet sälja sina hästar till någon som har det? Finns det tillräckligt många människor med den ekonomin motsvarande alla hästar?  

Något jag går och funderar på ibland 😉

#39 i #28 skriver jag just det, att det oftast inte handlar om huruvida hästen KAN gå barfota eller ej, utan just om huruvida ägaren vill/kan/orkar ordna det för hästen. 🙂

#38 våra odlade och gödslade gräsvallar är inte naturligt för hästen. Det är socker i gräs= strålröta = ömmande hovar 🙂

#39 Låångt ifrån alla hästar behöver så extrema förhållanden för att klara av att gå barfota. Dom flesta hästar klarar av att gå barfota trots att man inte uppfyller allt för "rätta förutsättningar". Mina hästar står på box på natten, har hagar om totalt 4ha (fast uppdelat på 3 stora hagar och några mindre, alla hagarna ser man bortre gränsen fast dom är ordentligt stora) - Men jag är uppmärksam och märker när det är något som inte fungerar och då rättar jag till det. Tex vad gäller foder, träning/motion, tillskott, flockmiljö, underlag i hagen osv. 

Men om vi ska fråga oss om alla hästar KAN gå barfota - så ja, fast ibland måste man sträcka sig till ytterligheten vad gäller förutsättningar. Men då pratar vi faktiskt bara om en väldigt liten grupp hästar. Dom flesta hästar kan faktiskt gå barfota även i den konstiga hästhållning som dom flesta av oss har.

#41 bra att du fick med det stycket.

Självklart är ju min lista extremvarianten för att visa på motsatsen till vad #34 trodde 🙂

#35 Varför aldrig behöva avmaska? Låter oerhört dumt i mina öron då vi vet att vi har maskar (strongylus vulgaris) som hästar kan få mycket svår, smärtsam kolik av som oftast är inte är kurerbar utan innebär avlivning? Jag hade avmaskat. Enda anledningen till att inte avmaska mot blodmask skulle isåfall vara om hästen aldrig ser gräs, för blodmaskana behöver bete för att leva och smitta till hästar.

#43 återigen så var listan menad för att peka på hur de BÄSTA förutsättningarna vore för en barfotahäst, inte hur alla måste ha det.

Avmaskning rubbar balansen i magen på många hästar och på barfotahästar märker man det snabbt genom att de börjar ömma.

Självklart ska man avmaska, men har man en barfotahäst så får man kanske räkna med att hästen kommer ömma i 2 veckor. Och som jag tidigare skrev, det gäller inte alla men många.

Det jag är ute efter är att folk ska sluta säga "min häst kan inte gå barfota" utan i stället säga "jag kan inte hålla min häst barfota".

Sant och intressant

#45 Det är lite så jag ser det! När min dam hade dålig hovkvalité och inte kunde gå barfota så var det helt klart för att jag inte kunde erbjuda rätt förutsättningar! :/

#44 Kan du visa mig en källa på att det är vetenskapligt bevisat? Finns så mycket skrönor, någons erfarenhet och dylikt som inte är bevisat och kan bero på något helt annat. Avmaskningsmedlet slår endast ihjäl flercelliga organismer - alltså inte bakterier eller protozoer, vilket betyder att mag och tarmfloran inte rubbas. Däremot kan den ju rubbas av sjukdom orsakad av blodmaskar, och om man har en stor parasitbörda kan även sjukdom utlösas av avmaskningsmedel pga obalans när så många maskar dör samtidigt, man får en inflammationsreaktion och vissa så kraftig att det kan orsaka livshotande diarre. Denna risken är störst om man avmaskar på vintern och har många vilande larvstadier i tarmslemhinnan.

#48 vetenskapliga artiklar får du leta efter själv om du är intresserad, det har inte jag tid med🙂

Beprövad erfarenhet tycker jag är helt dugligt. Har man en häst som gång på gång börjar ömma efter avmaskning så kan man nog dra den slutsatsen att det hör ihop. Det är just bland barfotahästar man märker detta eftersom skodda hästar i regel inte ömmar, och i synnerhet bland uppmärksamma ägare. Det är relativt nyligen de sett detta samband på vissa hästar. Dessa hästar är ofta känsliga i magen i allmänhet.

Tycker det är mer regel än undantag att hästen blir lös i magen av avmaskning. Det har mina alltid blivit utan några större maskangrepp. Så nog påverkar det magen alltid. Fast det är klart, någon forskning finns inte på mina hästar så det gills väl inte 🙂

#49 Jag är intresserad, därav min fråga. Jag menar bara att sådana ting blir lätt sanningar. Folk säger och jag upplever, min erfarenhet osv. Jag gillar inte sanningar som är osanningar, det sprider endast okunskap. Okunskap leder till felbehandlingar.

En liten notis, du kan inte veta hur stor maskbördan är hos en häst utan att avliva den och räkna alla maskar och larver den har i tarmen/blodet/lungorna. Avföringsprov med EPG har ingen korrelation alls med hur många maskar hästen har, säger bara något om antal ägg och vilken typ av masks ägg. En häst med 200 EPG kan ha fler maskar en en häst med 2000 EPG. Men man ska avmaska hästar med hög EPG för att det är dessa som i hög grad smittar ner betet.

Alla mina hästar är barfota och så kommer det alltid förbli. Det säger sig självt att det inte är hälsosamt att spika in metall i fötterna. Hästens egna hovar härdas inte, plus att strålen inte kommer ner i marken så hästen kan inte läsa av vilket underlag den är på och blir då lätt snubblig. (egen erfarenhet) 

 Jag köper inte argumentet att hästen skulle vara ömfotad. Att hästen är ömfotad är bara ett symptom på att något annat är fel och genom att sätta på skor döljer man bara symptomet utan att ha tagit itu med det faktiska problemet. Så jag röstar nej till skor alla dagar, alla gånger.

Man kan säga hur mycket man vill att vildhästarna väljer var de går, de går helst på ängar och gräs. Det är ren och skär BS. 

Har ni sett vilka miljöer de oftast lever i? Karga slättlandskap med hårt packad mark, steniga vägar, berg. Även de mongoliska stäpperna där man har semivilda hästar är markerna hårda och karga. Riktiga vildhästar och semivilda som lever med nomadfolk förflyttar sig åtskilliga mil varje dag på ett underlag som motsvarar slitage från en grusväg-asfaltsväg. Men vid vattenhål så påträffar de mjuk lera och vatten, men över dagen spenderas inte många timmar i den miljön utan de är i den hårda karga miljön.

De enda hästarna som lever nåttsånär med samma kvalité på miljö som våra svenska hästar är de franska camurgue-hästarna som lever i träskområden i södra frankrike. Där det är vått, vått och vått större delen av året och där de går i lummiga våtmarker på mjuka underlag.

Ta en camarguehäst och släpp av någonstans i USAs mustangområden, den hästen hade slitit sig blodig på någon dag pga slitaget. Medan en mustang i Camargue hade snabbare anpassat sig till det våta klimatet. MEN ingen av hästarna skulle må bra av att hamna i det nya klimatet med så kort varsel utan hovarna skulle få problem. Mustangen i camargue skulle troligtvis få massor med problem med sprickor eftersom hoven växer snabbare än vad den slits i en mjuk miljö.

Äkta vildhästmiljö kan vi aldrig erbjuda, men vi kan göra ett gott försök att se till att våra hagar inte blir en vidrig sörja genom att hårdgöra, dränera och lägga ut olika underlag för att stimulera en god hovvård, men tyvärr kan inte alla göra det, det kostar, det kräver underhåll och sällan är man mer än ett par i varje stall som kan tänka sig ha en sån miljö och det extraarbetet.