När man är myndig och kan ta eget ansvar.

Jag tycker det beror helt på hur man är som person. Jag fick min första häst när jag var 14 år. Mina föräldrar kan knappt bak eller fram på en häst och jag fick sköta allt själv. För en 14 åring så var en misskött unghäst på 3 år en handfull, och jag vet inte om jag skulle gjort om samma sak idag, men i slutändan så gick det bra. Som tur var så hade jag många snälla människor runt mig i stallet som hjälpte mig och gav tips. Du skulle kanske kunna bli halvfodervärd på en ponny? Så någon kan hjälpa dig att ta beslut osv?

Min åsikt är att det alltid måste finnas minst en ansvarig och hästkunnig vuxen per häst (eller ponny). I vissa fall kan man dela upp det så man har en ansvarig vuxen och en hästkunnig vuxen bundna till hästen.

Så om dina föräldrar är beredda att gå in och ta ansvar för en ponny (se till att stallhyra och försäkringar betalas i tid, att den får nya skor, att vaccineringarna sköts, eventuella klinikbesök och transport, hitta ett bra stall, se till att du får träna regelbundet, att du har den utrustning du behöver och att den passar osv), så tycker jag att det är ok om en annan vuxen står för hästkunskapen (vad du ska göra om hästen skadar sig, hur man gör det, hjälpa dig om den blir besvärlig, kolla att all utrustning passar, beräkna foderstat, klippa, vilka täcken den ska ha, se om den haltar osv).

Det är mycket möjligt att du redan kan en hel del av det jag nämnt på egen hand, vilket är jättebra och nödvändigt om du ska kunna stå ensam med hästen om sex år, men är man under 18 ska man inte ha det ansvaret. Det är aldrig fel att ha kunskapen och förmågan, men ansvaret ska alltid ligga på en vuxen, både för din och hästens skull.

Jag tror det skulle kunna fungera under förutsättning att du har ponnyn i ett stall där det finns gott om kunnigt hästfolk som har tid att ge dig råd och hjälp. Helst någon du känner väl som du alltid kan få hjälp av som kan vara en slags handledare för dig. Du ska absolut inte skaffa ponny att ha hemma i nuläget, det måste finnas någon hästkunnig vuxen som har daglig tillsyn.

Jag var 8 år när jag "fick" min första låneponny, innan hade jag ridit på ridskola i ca 1år. Mina föräldrar kunde inte så mycket om hästar mer än att mina äldre systrar hade haft häst tidigare men sen sålt den. Jag hade hjälp av ponnyns ägare som också var min ridlärare. Nu är jag 16 år och har 4 egna hästar, jag har iallfall tur att mins föräldrar är snälla och hjälper till att betala men jag sköter allt själv annars :)

Hade en egen ponny (och min jämnåriga syster en häst) när vi var 14, med heelt ointresserade och okunniga föräldrar. I ett eget stall på våran tomt så ingen hjälp av att vara inhyrd. Skötte precis allt på egen hand. Det föräldrarna hjälpte till med var skjuts (ex. köpa hö, spån, foder) och de stod för allt ekonomiskt.

klarade mig fint :)

Jag var 12 när jag köpte min första ponny, men man måste dels ha en vuxen som är redo att betala (för det är dyrt) och gärna en vuxen som är hästintresserad :)

Beror ju helt på hur du är som person, men generellt sett är nog inte tolvåringar helt mogna för att ha en egen ponny om inte föräldrar stöttar bakom ryggen :)

Jag var 15 när jag fick min första ponny och jag var väl egentligen inte helt redo faktiskt trots att jag haft halvfoderhästar i fleera år :) Jag vågade inte ens ringa hovslagaren 😂mkt pga den sociala fobin jag drogs med då.

Men som sagt, myyycket individuellt :)

Jag är född 01, hyrde en krävande b-ponny förra året, när jag var 11 år men då hjälpte min mamma och pappa att göra mat och mocka och så när jag red, mot slutet var jag nästan bara där själv hela tiden och jag tyckte jag fixa det bra. Nu har jag en storhäst på foder men jag skulle lika gärna kunna köpa en häst nu, just nu sköter jag oftast allt själv med mat och mockning och så, mina föräldrar tackar absolut inte nej till att hänga med men jag gillar att ha ett ansvar och få bestämma själv (kontrollbehov-varning, hehe). Jag fixar det bra och är nog lite äldre "i sinnet" än vanliga 12:åringar men om du känner att dina föräldrar ändå vill hänga med så tycker jag att du är mogen. 

Mina föräldarar är alltså engagerade :)

Bli halvfodervärd isf. Bättre att gå från ridskola-medryttare-halvfoder-helfoder-egen Tycker jag:) sen så ska ansvaret om stallplats, vaccineringar, transport, om hästen skulle bli sjuk osv alltid ligga hos en vuxen. Men jag tycker att du kan satsa på halvfodervärd i första hand och bygga dig uppåt :)

Tack så jätte mkt allihop! Har en fråga till.. Vad är helfoder/ halvfoder?

Ellensandahl; halvfodervärd är ett nytt påhittat begrepp som oftast betyder medryttare som betalar för detta, och eventuellt får rida någon extra dag för detta. Helfodervärden har hästen som sin egen hemma hos sig/på stallplats som vederbörande hyr och betalar samtliga kostnader som uppkommer för hästen (försäkringskostnaden varierar det vem som står för av fodervärd och ägaren).

En halvfodervärd är en som "äger" halva hästen. Man delar alltså allt lika. Du har lika mycket att säga om som den andra ägaren och tar alla beslut tillsammans. Detta betyder också att du betalar för halva hästen och hälften av all utrustning, försäkring, vet kostnad etc. En medryttare är mer en person som får rida och sköta hästen (ibland mot betalning och ibland gratis) men betalar långt från hälften av allt och får inte ta några större beslut om hästen. En fodervärd är en som har en häst som sin egen. Denne tar oftast hand om alla kostnader och beslut förutom veterinär och försäkring. Alltså all skötsel kring hästen, stallplats, foder och all utrustning. Sen varierar det självklart från ägare till ägare och häst till häst. Alla kontrakt ser olika ut.

NellieLavec; nej, en halvfodervärd "äger" inte halva hästen, den betalar för en viss nyttjanderätt, någon äganderätt föreligger inte på något vis. Jag har inte heller hört om något tillfälle en halvfordervärd varit med vid exempelvis sadelköp, hur hade du tänkt att detta skulle fungera rent praktiskt?

Därav skrev jag äger inom situationstecken. Halvfodervärden äger alltså inte hästen på några papper, men är som en ägare i praktiken. Varför skulle det inte gå att en halvfodervärd är med vid sadelköp (som nu var exemplet)? Sadeln måste ju självklart passa hästen, men även ryttaren. Om där är mer än en ryttare så borde väl sadeln passa båda två? Eller om man kanske skulle haft två sadlar.

NeillieLavec; men om du är halvfodervärd i ett halvår, skall du då betala för något som kan nyttjas under 15 - 20 år? Hur skall detta fungera i praktiken när förhållandet upphör när ena parten saknar real äganderätt? Jag anser att ditt resonemang faller på sin egen rimlighet…

Det är ju precis det som är grejen. Om man köper en häst så är det samma sak, man kanske säljer den efter ett halvår och så har man köpt massa grejor. En halvfodervärd får hästen mer som "en egen" (tillsammans med den egentliga ägaren) och får stå för mer val. Det är det som är skillnaden mellan medryttare och halvfodervärd, halvfodervärden får vara mer delaktig i beslut och ha "mer häst" än en medryttare, men den får också betala för mer för hästen.

NellieLavec; jag har aldrig stött på någon som delar din tolkning och tror inte att jag kommer att göra det heller. En ägare, äger sakerna, det är skillnaden.

Jag har flertalet bekanta som haft liknande överenskommelser (som självklart varierat något beroende vad som stått i kontraktet)

Min mamma och hennes kompis har delat häst sen innan jag föddes. I början var kompisen halvfodervärdprecis som beskrivs. Det var min mamma som ägde hästen, men de delade lika på alla kostnader och allt ansvar. Hon behövde givetvis inte köpa in sig på utrustningen som fanns, men behövde något köpas nytt delade de lika. När det blev dags att köpa ny häst sedan tog de ett steg längre och äger nu halva hästen var.

En bra liknelse vore nog ett ogift par (vet inte vilka regler som gäller om de gift sig) där den ena parten har ett litet barn från ett tidigare förhållande. Så länge de är tillsammans har barnet två föräldrar (varav den ena är biologisk) som ger lika mycket omsorg, kärlek och uppoffringar. Det spelar ingen större roll vem som är biologisk förälder så länge de är en familj. Men om de skulle separera är det den biologiska föräldern som behåller barnet, eller hästen i det här fallet.

Kanske lite flummig jämförelse, men jag tror ni förstår ändå.

Räcker det inte att vara medryttare _och_ rida på ridskola? Varför behöver du en egen häst?