Hunger, smärta, sexuell lust är väl de känslor man bruknar räkna upp som de primära.
Lycka, sorg och trivsel är det däremot delade meningar om ifall en häst verkligen känner.

TS, först får du nog definiera vad du menar med "känslor", annars blir det rörigt. Jag skulle till exempel inte kalla smärta för en känsla utan för en känselupplevelse, så jag skulle svara annorlunda än #1.

Det är svårt att veta vad hästar känner. Jag har känt en häst som var väldigt olik sig under några veckor efter att hennes stallkompis avlivats, men jag kan ju inte veta om hon kände det vi kallar sorg.

På samma sätt säger vi att en häst som hälsar på en kompis med gnäggningar och spetsade öron och kli i manen är glad att se kompisen, men hur vet man om det är samma sorts glädje som en människa känner?

#2 Du har en poäng, men om hästen känner SAMMA som en människa kanske inte är relevant - det räcker väl att den känner något som vi människor tolkar som saknad/sorg eller nöjdhet/upprymdhet/glädje?

En annan känsla som alla som hanterar hästar kommit i kontakt med är väl vaksamhet/nervositet/rädsla - som jag tänker är olika grader av samma "känsla"

Det intressanta är ju inte om hästen har känsel (dvs kan känna något ex. värme, smärta osv) - det är väl odiskutabelt, så det måste ju vara känsloupplevelser som TS frågar om?

#2 Du har rätt. Smärta ingår inte bland känslorna. Men däremot de andra och så tror jag rädsla ingår.

TS Här kan du läsa lite om vad forskningen anser om djurs känslor.

HÄR

Obs, vääldigt lång text haha!

I grunden så handlar ju alla känslor om instinkter. Flykt, Flock, Föda och Fortplantning är ju hästens överlevnads instinkter. Flykt är nog den mest impulsiva/automatiska, men i vissa situationer så är hungern starkast. Men det är ju känslor som kan vara lite mer automatiska än andra och om hästar känner andra känslor är ju frågan.

Jag tror att hästar känner andra känslor, men jag har lite olika teorier. Människor tänker nog mer och fördjupar oss i våra känslor, vilket jag inte tror hästar gör. Alltså att hästar känner som dom känner och lever mer i nuet istället för att analysera vilket gör att känslan kanske upplevs på ett annat sätt.

Jag har alltid tänkt att hästens sekundära känslor1 (som inte är nödvändiga för överlevnad t .ex glädje, ilska och sorg) påverkas av de primära känslorna (överlevnads instinkter). T.ex. en häst som lever i det vilda har det tuffare att överleva och har därmed starkare primära känslor vilket gör att de sekundära känslorna kanske inte är lika starka som hos en häst i fångenskap. Har hästen hela tiden tillgång till mat, trygghet osv så kanske de sekundära känslorna blir mer utvecklade, eller i alla fall tydligare.

För människor så kan ju även de sekundära känslorna påverka de primära, ex. om man är väldigt ledsen kanske man inte har nån större matlust. Hästar kan ju matvägra trots att de är friska, är det då samma sak för dem? Jag tror att en människa som lever i tuffare miljöer fokuserar mest på att överleva, trots att man kanske inte är precis lycklig. Det är nog samma sak för en häst, den matvägrar nog inte om den levde i det vilda (förutsatt att den är frisk då), men i fångenskap så har man ju sett det, kanske är det då för att de sekundära känslorna är starkare om hästen lever i en tryggare miljö?

Men när jag suttit och funderat väldigt mycket på det här så har jag också funderat på varför har människan levnads instinkter? Är det bara för att man ska kunna föra arten vidare? Det finns ju ingen större mening i det egentligen. Man lever väl för att man har saker man bryr sig om, dvs positiva känslor. Jag tror att det är samma sak för hästar. De måste väl ändå ha levnadslust, vilket i sig är en positiv känsla. Den känslan måste väl ändå vara stark för någon som kämpar för att överleva?
Även om allt är väldigt jobbigt för en människa så fortsätter man oftast att leva eftersom att man vet att de positiva känslorna finns där inne och att de väger upp de negativa på något sätt, men är det så för hästar då? Eller handlar det mer om artens överlevnad? Kanske känner människor starkare känslor för att vi behöver det för att vilja leva och föra arten vidare, eftersom att vi analyserar våra känslor så pass mycket. Naturen har ju ett syfte för det mesta, frågan är om allt bara handlar om evolution och att föra arten vidare, eller om det faktiskt ligger något djupare i det (vilket man gärna vill tro). Det får man ju skaffa sig en egen uppfattning om.

Ofta när det gäller sånna här frågor så får man inga svar utan bara fler frågor och tankeställningar, men som kan hjälpa till att skapa en struktur i det hela, eller bara göra det mer förvirrande haha.
Jag är absolut ingen expert, det här är bara hur jag tänker och inga fakta, men det kanske kan vara till hjälp i alla fall? Det är ett intressant ämne som jag tror påverkar många! :)

Gick kanske lite väl in på människan på slutet men man måste ju jämföra med något, har en tendens att dra iväg om något helt annat när jag skriver.. Blir bara ett enda babbel ;)
_
1. egentligen kallas de grundkänslor då sekundära känslor är mer komplexa, men jag kallar dem sekundära här för det blir lättare.
_

Oj vad det blev filosofiskt, men det är ju intressant att fundera över! Jag är med på dina tankar, även om jag inte formulerat det tidigare. Jag tror inte heller att man kan få några svar, vi får väl helt enkelt fortsätta att tolka hästens "känsloyttringar" som vi alltid har gjort - ur ett människoperspektiv.

Tass! :)