Även om man självklart ser att lita på medryttaren tycker jag att ett medryttaravtal är behövligt. När jag hade medryttare på min häst valde jag att lita på henne och vänta med avtalet tills vi båda stadgat oss. Så det tog lite tid innan jag började skriva ihop ett även efteråt hon tackade ja och blev medryttare. En vecka var det två dagar jag verkligen inte kunde åka ut till stallet, två på raken. Jag var upptagen med att ta studenten osv. Samma dag (på min student) smsar hon och säger upp sig omedelbart. Så mitt i allt fick jag krisa mellan att antingen strunta i allt och åka ut eller försöka få tag på någon som i varje fall kan mocka och ge henne mat. Vilket jag som tur var fick tag i men dagen efter fick jag strunta i mina planer och åka ut eftersom hon behövde motion.

Så hade jag haft ett avtal hade förhoppningsvis inte detta hänt. Sen kan jag tycka att det är viktigt gällande om utrustning går sönder, om det är pga medryttaren. Samma sak om hästen blir skadad utav medryttaren. Uppsägningstid, betalning osv. Försäkring (om medryttaren skadar sig) och allt detta. Så ja, jag hade skrivit ett avtal och tycker det är nödvändigt.

#1

Tack så mycket för ditt svar och dina tankar! Jättesynd att du hamnade i en sådan situation :/

Jag har inte haft kontrakt till någon av mina tidigare medryttare och kan inte påstå att det gått så värst illa för mig. Nån gång hade en låtit en kompis rida utan att jag visste om det och två stycken har slutat dyka upp utan att höra av sig. Ibland var betalningen försenad. I princip alla har någon gång struntat att komma och meddelat mig sent på kvällen, vilket inte är så roligt. Detta är inga större problem egentligen, men det går mig lite på nerverna och detta är saker som kunde undvikits, därför håller jag nu på att skriva ihop ett avtal.

Jag vet inte om det stämmer, men jag kan tänka mig att medryttaren känner sig säkrare med ett avtal också. Det blir tydligare regler och borde leda till mindre missförstånd. 

Någon annan som har någon erfarenhet? :)

Jag blir faktiskt lite förundrad över det här med medryttare som inte hör av sig, inte dyker upp, gör saker man inte vet om man får osv. Jag är medryttare och de dagar jag ska ha hästen ser jag den som min, dvs mitt ansvar är lika stort som hästägarens är de dagar hästägaren har hästen. Man kan inte bara skita i det eller räkna med att någon annan kan ta hästen samma dag som man hör av sig för att man inte orkar, fått andra planer osv. Vad tänker man som medryttare om man tror man kan göra så bara för att hästen inte är ens egen? Det är ju någon som litar på mig med sin häst och jag hade känt mig själv hemsk om jag inte tog det på fullaste allvar själv. Att vara en pålitlig medryttare ser jag som en enorm vinning för mig själv på många sätt.

Vi har inte skrivit ett medryttarkontrakt och har inte heller känt något behov av det från varken ägarens eller min sida. Jag hade mycket väl kunnat skriva ett avtal om det kändes bättre för mig själv eller ägaren, men redan från början kände vi att kommunicera och ha öppen dialog kontinuerligt funkar bättre för oss. Det bygger ju mycket på tillit, ärlighet och öppenhet, och jag förstår att det i många fall känns bättre att ha en viss "trygghet" som ett avtal/kontrakt kan ge båda parter, men personligen har det inte känts nödvändigt. 

Nycklen för oss har varit kommuniktation så fort funderingar dykt upp, och då kan det vara allt från småsaker som "är det ok att skritta av hästen barbacka" till "vad gäller egentligen om utrustningen går sönder eller hästen skadar sig när jag som medryttare rider". 

På det stora hela så har jag aldrig blivit lidande eller varit med om konstigheter som medryttare de gånger jag inte haft kontrakt på hästar förut. Däremot ska jag vara ärlig och erkänna att när jag var yngre (typ 15-16) kunde jag vara lite slarvig och tex inte rida men sköta stallsysslor utan att berätta för ägaren. Om det är så att jag inte orkar rida en dag nu så skriver jag ett sms till ägaren att "jag fixar stallsysslorna och ser över hästen, men han får vila idag för jag orkar inte rida", för redan från början var jag öppen om min sjukskrivning som gör att jag vissa dagar inte orkar upp i sadeln och det är vi helt överens om att det är ok bara jag hör av mig. Kommunikation :)

Jag har aldrig skrivit ett sådant avtal eller hört talas om det, men det är knappast fel 🙂

Med andra ord finns det ansvarstagande och pålitliga medryttare och det är ju dom man letar efter men anser att man knappast kan avgöra det i början eftersom det finns dom som struntar i saker eller slutar på kort varsel. Därför tycker jag att ett avtal är en säkerhet för båda, skadar inte att få skrivit ett tycker jag 🙂

När jag var yngre hade jag hjälp av två systrar. Allt fungerade super. Sen har de tyvärr inte haft tid de senaste åren pga graviditet, barn o familj och sånt. Men nu senaste åren har de varit svårt att hitta pålitliga medryttare. Mina har alltid fått rida gratis, eftersom de hjälper mig. Den senaste var det krångel med redan från början. Annars har de flesta fungerar bra ifrån början men sen blir de strul. De kan inte komma när de är bestämt osv. Jag blir riktigt irriterad när de inte rider på sina dagar, det går inte att ha en tävlingshäst där medryttare inte orkar rida/inte hinner fixa stallet. Skulle gärna skriva ett avtal med nästa. Med tveksam om de skulle göra någon skillnad. Fundera även på om nästa ska få betala för att få rids, kanske personen blir mer seriös då?

Intressanta svar alla har!

#6

Det här med om man ska ta betalt eller inte av medryttare kan man diskutera i evigheter, och jag personligen tycker att "båda sidorna" har bra argument. 

Min första medryttare fick rida gratis. Dock slarvades det otroligt mycket och det var i princip varannan vecka som jag fick höra från stallägaren att ingen mockat eller gett min häst mat. När jag sedan skaffade medryttare igen så fick dom betala en mindre summa, och jag upplevde det som att det blev seriösare då (även om det fortfarande uppkom missförstånd och slarv). Kan bero på personen i fråga, men jag tror också att folk verkligen åker ut och fixar och rider ifall dom betalar för det, för annars förlorar dom ju pengar.

Jag har betalande medryttare och självklart ett tydligt avtal! 

Utan avtal är man rätt körd om det skulle hända något - tänk om en sådan simpel sak som att hästen puttar ner sadeln och den går sönder pga att medryttaren hängt den på ett olämpligt ställe? Eller om medryttaren struntar i att betala? Eller om hästen blir halt - ska medryttaren betala avgift trots att den inte kan rida?