Håller med dig. Säljer jag en häst lånar jag gärna ut den först då jag vill vara säker på att det är rätt köpare. Då känns det betydligt tryggare att kunna ångra sig.

Men samtidigt är det väldigt svårt att sälja hästar idag då det finns så oerhört många. Jag har full förståelse för att vissa inte vill låna ut hästarna utan sälja dem direkt.

Men trots detta ska man komma ihåg att det alltid kommer finnas människor som är ute efter pengar och inte bryr sig om hästens välbefinnande.

Men ja, visst är hennes argument kanske lite knasigt xD

Håller också med. Vill helst låna ut innan jag säljer. Dock händer det att folk vill köpa våra hästar direkt.

#2 Jobbigt när de inte vill låna xD

Det optimala är ju helt klart när både köpare och säljare inte känner något behov av att låna ut/låna. Då kan det ju inte bli mer än rätt :D

Förstå om man inte vill låna ut, tänk om dem tex rider så hästen blir skadad och sen vägrar köpa och så står man där med en halt häst och kan inte bevisa att köparen orsakade det :/

#4 Fast är det så schysst att låta en sådan människa köpa hästen istället då? Man måste se till att skriva kontrakt så att sådana saker inte sker.
Om man skriver att hästen kan lånas på prov under en viss tid innan köp och att man endast kan lämna tillbaka hästen om man inte trivs ihop eller att man upptäcker fel på hästen som man inte kan ha upptäckt vid en ordentlig veterinärbesiktning. I alla övriga fall är den blivande köparen ersättningsskyldig. 

Vi har just nu lånat ut vår hingst på foder och i det kontraktet har vi skrivit dit en massa olika detaljer som reglerar precis det du tar upp. Dessutom har vi tagit flera referenser samt att det är vi som står för försäkringen.

Jag lånar inte ut en häst innan försäljning av den anledningen som #4 skrev.

Det behöver inte handla om att nya ägaren är vårdslös, utan många hästar blir halta när de byter ägare eftersom så mycket ändras så fort i deras liv. Underlag, uppvärmning, ridstil, hovslagare, hagvistelse you name it. Ingens fel men halt är ju hästen ändå 🙂

Jag hade min häst på foder 6 månader innan jag köpte henne och jag tyckte att det var superbra. Jag fick verkligen lära känna hennes bästa sidor och hennes sämsta. Det kändes väldigt tryggt vid köpet eftersom jag kände henne så väl då och visste precis vad jag skulle få och att allting faktiskt funkade mellan oss. Å andra sidan var det inte meningen att jag skulle köpa henne från början, det blev bara så ;)

Men jag kan förstå era resonemang, jag har hört talas om att fodervärdar missköter hästen.. Då borde man inte hålla på med hästar :(

Jag skulle vara förtvivlad om jag fick reda på att jag sålt min häst till någon som missköter min häst. Då hade jag ångrat att jag inte lånat ut den på foder först, för då hade jag kunnat ta hem den istället. Halt eller inte så tror jag ändå att jag hade velat ta hem min häst om den hade missköts. 

Jag resonerar så att om hästen blir halt hos en fodervärd kan jag ta hem den innan den blir värre halt. Är den såld kan jag inte göra ett smack.

Det kan ju också vara så att hon inte är intresserad av spekulanter som inte är intresserade av att köpa. Är man villig att investera en stor summa pengar i sin häst är man nog både mer mogen som hästägare och mer angelägen om att ta hand om den.

Jag kan tänka mig fodervärdskap före köp men då vill jag ha goda referenser. Annars säljer jag helst för art slippa ev konflikter, om jag får hem en sjuk eller skadad häst t.ex det kan bli väldigt dyrt.

Det gäller ju alltid att välja köpare/fodervärd med omsorg

För oss är hästen viktigare än allt annat, därför har vi aldrig sålt en häst utan att den fått vara på foder hos nya ägaren minst ett par månader (som mest tre år).

Om något skulle hända (tex hälta) och de inte är intresserade av att rida ut det med hästen hade det varit ett misstag att sälja hästen till dom. Vi vill vara säkra på att få tillbaka hästen om det är något som inte funkar.

När vi är säkra på att allt funkar, då kan vi tänka oss att sälja.

Jag skulle aldrig någonsin låna ut en häst på foder innan köp! Vem ansvarar för om hästen blir skadad? Sönderriden? Obrukbar? Är den som vill låna en häst innan köp beredd på att betala skadestånd till hästägaren om man förstör hästen under tiden? Vad gör man om den som lånat hästen försvinner, inte går att få tag på och inte betalar? Eller slaktar hästen vilket också har skett? Eller om hästen dör på något annat sätt? Är den som lånar hästen beredd att betala för en häst som inte finns längre?

Jag har sålt flera hästar som varit egna uppfödningar. När jag inte känt till köparen innan har jag kollat upp spekulanten innan försäljning, och jag har haft tur för alla hästarna har fått mycket bra hem där de är älskade och väl omhändertagna.

ag skulle heller aldrig köpa en häst som inte var min från första början, köper jag en häst vill jag vara fri att ta hand om den på mitt eget sätt.

Jag satsar hellre på att bara sälja till BRA köpare än lämna ut på prov. Vill inte utsätta min häst för en massa flyttar hit och dit. Känns det det minsta osäkert med köparen så drar jag mig ur. Jag lämnar inte en häst utan att ha sett stallet den ska bo i och hur övriga hästar i det stallet mår. Samt en grundlig googling på köparen förstås 😎

#13 Det är just om sådana situationer skulle uppstå som vi är väldigt angelägna om att vi kan ta hem hästen bums. Sen har vi bara sålt till nära vänner, så dom kan inte försvinna så långt.

Jag förstår att man inte kan tänka så om man har någon sorts verksamhet eller måste ha pengar till att köpa en ny, men för oss har det bara handlat om att hitta bästa möjliga hem till en älskad familjemedlem, så om den skulle bli sönderriden finns det inte en fjärt i världsrymden att den får stå kvar där. Då kommer den hem innan någon hunnit säga flaska! Den förmågan har man inte om man sålt hästen, så vi ser till att fortsätta stå som ägare tills vi är säkra på att allt funkar som det ska och de har kärat ner sig tillräckligt i hästen.

#15 känner du att risken har funnits att dina nära vänner ska rida sönder hästen? 🙂

#16 Risken finns alltid att något inte funkar, speciellt när barn är inblandade (vi har bara sålt urvuxna ponnysar). Sen kan jag hålla med om att vi kan vara lite väl överbeskyddande…

Men det tycker jag att man får vara när man ska sälja sin bästa vän.

#17 nja överbeskyddande är kanske inte ordet jag tänker på 🙂

#15 vem har betalat när det hänt hästarna något? Om den som lånar hästen är beredd att ta 100% ekonomiskt ansvar är det ju en sak men det brukar folk inte vara.

En idé är att sälja hästen på öppet köp där köparen får lämna tillbaka hästen inom en viss tid om denne skulle ångra sig men har det fulla ansvaret för hästen som vilken ägare som helst. Villkoret är förstås att hästen återlämnas i samma skick som den hämtades för att man ska få pengarna tillbaka.

#19 Fast då kan man ju inte som säljare välja att plocka hem hästen om man ser att något går tokigt.

Jag förstår faktiskt båda sidor här. Jag har själv haft en häst på foder som jag sedan köpte, var toppen att göra så. Jag fick lära känna hästen och se hur saker och ting fungerade och fick bli varm i kläderna med hästen. Några diskussioner dök upp och vi märkte att vi kunde reda ut dom.

När jag nu ville sälja min sällskapshäst, min vbl-travare, så tänkte jag först att jag sätter ut henne på foder så kan jag ta hem henne om hon blir illa behandlad. Jag förhindrar att hon säljs vidare och jag kan ta hem henne när jag vill. Jag kan ju sätta ut henne på långtidsfoder/livstidsfoder var tanken, snarare än att faktiskt sälja hästen alls. Här handlade det ju inte om pengar, utan om hästens väl och ve. Jag kände mig överbeskyddande, jag vill ha koll på hästen. Hellre då att jag får hem en helt totalt trasig häst men att jag får hem henne och kan ta hand om henne, än att hon blir trasig och jag inte kan göra något åt det mer än se på. Hon är en familjemedlem som jag vill ska ha det bra.

Men skulle jag sålt min quarter, där det faktiskt handlar om lite pengar, nej, då vill jag definitivt inte sätta ut hästen på foder först. För stora risker med det. Tänk om hästen blir sönderriden och jag får hem en häst som jag inte kan sälja, jag inte kan rida, och som kostar pengar. Nej…

Men som sagt, det är nog lite beroende på det här med foder före köp. Det finns fördelar och det finns nackdelar.

#20 problemet är fortfarande vem som ska betala om hästen blir skadad eller på något annat sätt minskar i värde. De hästar jag säljer har ett visst ekonomiskt värde där en skadad häst kan innebära en förlust på mer än 10 000:-. 

En annan variant på öppet köp är de som låter den som vill ha hästen få prov få hyra den för ett visst antal tusen kronor för en månad. Köper man hästen dras detta av från köpesumman. Det finns olika sätt att lösa det ekonomiska om hästen blir skadad.

#21 Jo, men jag ser inte vitsen i att låta köparen lämna tillbaka. Vad är grejen med att ge köparen den förmånen? Det är väl isf jag som säljare som vill kunna hämta tillbaka hästen. Snarare isf att jag skulle vilja sätta att jag som säljare har förköpsrätt. Annars kan ju köparen ändå sälja till vem som helst om det inte passar, istället för att lämna tillbaka. Jag som säljare får ju ingen som helst trygghet i ett sådant avtal, det är ju bara en trygghet för köparen som får göra som den vill.

#22 vitsen är att låta köparen göra det om denne ångrar sig och inte vill ha hästen. Det är något som den som absolut vill ha hästen på prov får ställa upp på om denne inte vill köpa hästen på en gång. Det finns personer som har olika hästar på prov år efter år, att låta dem betala hyra som sen dras av på priset är ett sätt att komma undan detta.

Jag ser inte heller något positivt i det, jag har sålt alla hästar rakt av. Ingen prövotid eller förköpsrätter eller andra klausuler. Så fort köparen har betalt hästen har den blivit dennes med fullt ansvar. Jag har köpt häst på samma sätt. Jag skulle aldrig köpa en häst där säljaren vill ha förköpsrätt, få ta föl eller annat. När betalt hästen är den min och jag har allt ansvar och bestämmer allt.

#23 Fast i mina ögon så är det inte något som "den som vill ha hästen på prov får ställa upp på". I mina ögon är det tvärt om. Enbart säljaren som offrar och bara en vinst för köparen, bättre än foder för köparen då det helt är köparen som bestämmer om den vill ha kvar eller inte, vid foder så är det både köpare och säljare som har ett finger med i spelet. Jag har som köpare en gång hävdat att jag ville ha öppet köp, det var för att jag inte kunde göra en besiktning på hästen men jag ville se att hästen ändå var okej även om några veckor så inget konstigt dök upp (eller att jag skulle hinna göra en besiktning hemma). 

Därför ser jag hellre förköpsrätt då jag säljer än öppet köp. Om nya ägaren inte vill ha kvar hästen så vill den antagligen sälja hästen. Då står jag isf som köpare först i kön på att köpa tillbaka hästen. Då blir det som om man haft den ute på foder en tid, men fodervärden/köparen ångrade sig. Men med tryggheten att säljarne inte behöver stå med några skador och dessutom kan välja om h*n vill ta hem hästen eller inte.

#24 fast om köparen betalat säljaren 3000:- i månaden för att hyra hästen och sen inte vill köpa den har ju köparen gått med vinst.

#25: Bara om hästen är i gott skick och man har stallplatsen kvar när den kommer tillbaka …

Jag har två shettisar, den ena köpte jag direkt, och den andra har jag på foder för senare köp. Jag valde att göra på detta sätt av flera anledningar; nuvarande ägare på foderponnyn är mån om sina hästar, och hon vill att det ska stämma för hästen/mig så den inte säljs vidare. I denna situation är det så att ponnyn är bara tre år, och inte inkörd. Tänk om den inte trivs alls med körning? Då är det i vårat tycke mer schysst för den att flytta "hem" igen, istället för att jag säljer vidare. Dessutom, jag har nu två hästar, och när vi inom 2 år flyttar till egen gård vill jag inte stå med två hästar som inte tål varandra/inte kan gå i samma hage. Oddsen för detta är kanske små, men så resonerar jag.

Har tidigare också haft fjording på foder, men då var det helt enkelt för att jag inte hade den höga summan att köpa häst för. Man kan säga vad man vill om att "har man inte råd att köpa har man inte råd att äga", men mina hästar har aldrig saknat något. Veterinärvård säkerligen oftare än vad som behövs, skoningar, utrustning etc. Detta hade jag i fjordingens fall inte haft möjlighet till om jag betalat hela köpessumman direkt. Och på den tiden hade jag dessutom en sambo rädd för stora utgifter = jag fick inte lägga en stor klumpsumma på en häst direkt….

Jag har också läst om folk som fått hem dåligt skötta hästar. Men det händer inte alla hästar som lånas ut. GÖR ALLTID VETERINÄRBESIKTNING!! Både när hästen lånas ut, och ev när den ska hem. Då har man på papper att ev skador måste uppkommit efter att den lämnat ägaren.
Ang om hästen skulle avlida/behöva avlivas under utlåningstiden tycker jag inte fodervärd ska betala nån köpessumma, men då utgår jag också ifrån att ägaren stått för försäkring under utlåningstiden och således får ut ev livförsäkring!

Kan tillägga, skulle jag låna ut hästen jag äger skulle ingen (ens någon nära bekant) få köpa henne utan MINST ett år på foder först. Skulle det av någon anledning inte fungera i nya hemmet är hon ALLTID välkommen hem igen, oavsett skick! Jag tar hellre dem kostnaderna än att hon flyttar runt mer/får fortsätta leva i dåligt skick!!