-

Jag skulle hoppas min ponny, väldigt speciell dam, hon tog avstampet ångrade sig mitt i språnget och nota istället. Jag flög av och landade på ryggen mitt över grinden utan väst. Tur att jag inte bröt något! Gick omkull på en hopptävling, hann 2 hinder innan hon blev övertaggad och vi gick omkull i en kurva och hon mjuklandade på mig;;-) Det var bara upp igen och hoppa klart banan!

Jag har haft en väldig tur genom alla år trots problemhästar, unghästar, missförstånd på tävlingsbanan och svårhanterade pållar. Har dock fått en nerv i kläm samt ett par blosutgjutelser, någon stulad hand och fotled. Men aldrig något brutet! Har dock varit två tillfällen som jag kommer ihåg lite extra. Var en gång när jag red i skogen med en väldigt het ponny, som började tagga på en vägbom. Hon hoppade upp och ner och jag visste att det var för sent att få henne att inte hoppa över. I sista sekund ångrade hon sig dock och sprang vid sidan. Mitt smalben fick sig en smäll som gick igenom både termoridstövlar, ridbyxor och ridstrumpor. I jacket som uppstod såg man tydligt benet och det resulterade i åtta stygn. En annan gång skulle jag och en unghäst bada fötterna, men pållen såg andra sidan och tog ett stooort hopp och började galoppera ut i sjön. Väl så djupt att han började simma hoppade jag av, försökte hålla fast i tyglarna men han var vättskrämd och sparkade runt sig så han hade snart sparkat loss mig. Jag hade full mundering, byxor, strumpor, stövlar, två tröjor, säkerhetsväst, jacka och hjälm. Allt fylldes med vatten och jag sjönk som en sten. Minns bara paniken av att jag inte tog mig upp till ytan, där efter låg jag vid strandkanten och försökte samla tankarna. Pålle hade sprungit hem och min telefon var vattenfylld och död. Eftersom jag inte minns något är det den absolut läskigaste händelsen jag varit med om! Pållen klarade sig dock bra och idag tävlar han i fälttävlan. Så någon större vattenrädsla blev det inte på honom!

Jag kastade mig av en friser som sprang runt i ren panik när det plötsligt började hagla på ridhustaket. Det var omöjligt att lugna ner/få stopp på hästen. Jag landade som tur var bra, ingen brutet mer än lite smärta i höften.

I vintras red jag en unghäst som var rädd i princip allting. Vi red i ridhuset och när vi började trava blev hon vettskrämd av sanden så hon bockade av mig i all hast. Allt gick på typ 2 sek. Sedan gick hon fram till mig och liksom "varför ligger du där?" då fick jag ordentligt ont i höft och rygg. Ingen brutet.

Min förra häst hade en period där hon protesterade mot promenader ute, så hon ställde sig på min fot (medvetet!) och tryckte med all kraft hon hade. Jag fick typ 500 kg på foten. Jag skrek och tårarna sprutade för det gjorde så förjävlans ont. Tog lång tid att putta bort henne. Detta hände mitt ute i skogen så jag fick sitta och återhämta mig ett bra tag innan jag haltade tillbaka. Som tur var min häst glad och snäll när man gick hemåt mot stallet då jag kunde ha henne som stöd.

Jag tävlade en ponny som  tvärstannade innan ett hinder från full galopp och liksom böjde ner huvudet så jag flög rätt över, in i hindret. Inga skador men en kul film att kunna titta på, samt en show för alla personer som satt jag kollade hehe.

Tack och lov har jag inte brutit något men bet sönder två tänder när jag var på hoppridläger (efter det insåg jag att jag är en dressyrmupp!) och vi kom fel på hinder nr 1 och jag hamnar ur balans, snäll som hästen är så hoppar hon hinder nr 2 och jag slår hakan i mankammen och sedan tar hon även hinder nr 3 och då flyger jag av..

Sen har jag ett snett finger men det var en häst som slet sig när jag ledde den. Och så fick har jag haft en häst som klev på min fot (i gympaskor) när vi vände i gången och alltså vred 180 grader på min tå, blodet sprutade och lite längre fram lossnade nageln.. Har nog även fått en spricka i andra foten när en häst drog omkull mig så stålhättan gick in i foten.

Men på det stora hela har jag ändå klarat mig bra från allvarliga olyckor.

Jag har ramalat av mååånga gånger, men bara brutit mig en gång vid en avramling. 2007 blev jag avslängd av en häst och bröt nyckelbenet, har fortfarande ont och problem pga skadan. För ca 1 år sen ramlade jag av och slog i huvudet på en pay and jump, det small verkligen! Kändes som all publik måste ha hört när mitt huvud slog i marken. Jag fick först inte resa mig upp för funktionärerna, de skulle tillkalla ambulans. Jag hade dock andra planer och reste mig och upp startade sedan i andra klassen. Film på avramligen http://www.videofy.me/7btut822/656544 Den avramligen, och den jag ska nämna nedan är nog de två läskigaste avramlingarna jag varit med om. Det var en hoppträning, min häst stannade och jag for i backen. Luften åkte ur mig och det kändes som en evighet innan den kom tillbaka. Det var verkligen obehagligt! Man är ingen riktigt/duktig ryttare förns man ramlat av 100 gånger brukar man ju säga ;) tror fasiken att jag är uppe i den siffran! Haha.. Dock är jag fortfarande ingen duktig ryttare.

#6 hahahahah kan inte sluta skratta åt de sista du skrev! :'D

Jag har fått hjärnskakning två gånger när jag ramlade av min lilla ponny som fick sina tokryck då och då… Jag bröt även foten en gång. Då var jag 16, och jag har haft hästar i mitt liv sen jag föddes. Jag hade gips länge och efter det var jag tyvärr väldigt rädd och det dröjde innan jag vågade mig upp på hästryggen igen. Idag är det många år sedan min lilla ponny gick bort och jag börjar bli väldigt hästsugen, trots olyckorna :)

#8 förstår att du blev rädd.. Jag själv kommer inte galoppera barbacka på ett bra tag, om jag ens kommer våga de igen.. Men upp på hästryggen ska jag direkt när jag blir frisk!:)

Jag har flugit in i träd, hinder och väggar. Stukat fingrar och fötter, fått spricka i nyckelbenet men det var väldigt längesen. Fick min första häst när jag var 4 och är idag 20 så de har blivit många ofrivilliga avsittningar på de ca 15 olika hästar jag haft sedan dess!

Men jag kan ju berätta vad den häst jag har nu sysslar med på fritiden… 

Hon (Lexa) är ett Lettiskt halvblod ca 170 och ena veckan världens snällaste och nästa vecka GALEN! 

Hon slängde av mig när vi var 5 km långt in i en skog och sprang hem. Det var bara för mig att börja gå^^

När min mamma skulle sitta upp kastade sig hästen all varldens väg. Mammas knä böjdes åt fel håll, Ajjjjj, korsband, ledband och senor gick av samt att menisken skadades. Oops, sorry mamma :)

I somras (31juli) var de min tur, igen. Hade precis suttit upp och hästen flyger iväg, därefter kommer jag inte ihåg mer för än jag vaknade av att mamma ruskade om mig. In till Sahlgrenska på spineboard fixerad och kontrollerad i 5 timmar xD Röntgen av hela kroppen dock inget brutet. Puh! Vem ska annars rida odjuret??

Rejäl stärkning i nacken och smäll på höften, annars ok.

För några veckor sedan slängde hästen även av min syster med buller och brak på gårdsplanen, sorry Malin xD Det gick dock bra, förutom lite "chockrädsla". 

Gissa vad min farmor frågade efter dessa små fadäser? Ska ni verkligen ha kvar den hästen?

JAA de ska vi! Min älskade lilla bäbishäst!! XD

Sitter just nu och väntar på min dom på ortopedmottagningen efter en oturlig spark av min nya älskade häst Wille! Vi skulle löshoppa och vi hade precis värmt upp och hoppat ett lågt hinder. Jag släpper honom för nästa hopp och han sparka bakut samtidigt som han for i väg! Och vart träffar han om inte mitt ben! Inget brutet dom tur är, men väntar nu på svar från magnetröntgen då styrseln i knät är rätt dålig! Det är det värsta jag varit med om i hästväg, annars så är det några lätta hjärnskakningar, sträckningar och ex antal blåmärken!

Har ridit i 10 år och ramlat av lika många gånger. Enda gången jag gjort mig ordentligt illa var när jag red på ridskola och hoppade en ponny. Det var en kombination med kanske 3-4 galoppsprång emellan, första hindret gick jättebra och det kändes bra inför nästa hinder, men precis när han var på väg att lyfta tvärstannade han istället.

Jag for fram över halsen och det slutade med en stukad näsa, en sträckt nacke och en spricka i revbenet - i samma fall!

Någon annan gång har jag tappat luften ganska ordentligt när jag åkt av och ett par ordentliga blåmärken har det också blivit med åren, men aldrig något allvarligare än så.

#7 sant ju ;) #10 Låter som att ni skulle behöva lämna iväg eran häst på tillridning.

#13 Haha, Nej du det behöver du inte vara orolig för. Jag känner min häst och jag kan rida. Har haft henne i två år nu och det går bara bättre och hon blir bara finare. Hon var ännu värre att rida när hon kom och då var det bara jag som red henne då hon behövde uppfostras. Men tack ändå^^

Den absolut värsta ridolyckan jag varit med om var när jag och en "ridskolehäst" (han ägdes privat men gick på ridskolan i 2 avancerade grupper) gick omkull efter ett hinder. Han gjorde en vurpa och landade  på min högerhalva av kroppen. Men med änglavakt så var det helt otroligt att jag faktiskt inte blev mer skadad än spickor i revbenen och en ryggskada. Och ja, höften är paj. Som iförsig känns idag, men jag hade änglavakt. Efter det har jag varit hopprädd..

#15 Ajjii Tur att de gick bra :)

#16 Ja verkligen ^^ Efter det insåg jag att jag inte var odödlig om man säger så hahaha :P

Jag har ramlat av ganska så många gånger. De flesta gångerna har gått bra med har brutit revben och tumme tidigare. Det värsta var dock i somras när jag försökte hoppa av innan jag blev avkastad… Landade fel och satte troligen mig själv på foten. Fotleden gick av helt och foten stod 90 grader åt fel håll. Slutade med en vecka på sjukhus och operation. 

Detta hände i Juli och jag tränar nu på att gå utan kryckor och utan att halta! Allt är läkt bra iaf och nu är det "bara" senor som jag töjas och muskler som ska byggas upp igen..

#18 Aaaaajj!!

När jag började rida var det första jag blev sparkad, hästen var antagligen inte psykiskt frisk, men den gången var det ägarens fel. Hon flyttade hästen på ett sätt så den blev irriterad och den sparkade rakt ut, tyvärr råkade jag stå i vägen. Med änglar vakt jag med blev det bara en spricka i bäckenbenet, och ett väldigt stort blåmärke. Nu har jag ridit ganska länge, (ca 4 år) men har bara ramlat av två gånger. Den första var värst, jag hade precis börjat lära mig hoppa, och syrrans häst tog ett väldigt mycket större hopp än jag var med på! XD Jag kommer inte ihåg så mycket mer, fick en rejäl smäll i huvudet. Andra gången var typ för två veckor sen. Ridit syrrans häst väldigt ofta nu så är som min egen :) Vi skulle hoppa 110 tror jag och det blev lite fel, hon kom i lite för lite fart, och granskade hindret lite innan. Men som vanligt bestämde sig för att det gick bra att hoppa, och det blev ett ordentligt hopp. Hon slog i bakhoven i hinderstödet samtidigt som jag var i obalans, och jag flög fram, men kunde kontrollera fallet, det slutade med en rolig film att kolla på. Inga skador alls. Möjligen ett litet blåmärke ;) Hon är en väldigt speciell häst, och super duktig på att hoppa! :D

Lite hjärnskakning, blåtira och knäckt näsa och maaaassa blåmärken har man klarat sig ganska bra :p

Red från att jag var 4 år gammal tills jag var 18, slutade för ganska precis ett år sedan och rider nu bara turridning på islandshäst vilket vi ska försöka göra några gånger per år.

Haft blåmärken, sträckningar, blåa tånaglar.

Min ena tå har blivit rätt illa trampad på, den nageln sitter aldrig kvar. Den växer ut, sitter kvar några månader och ramlar sedan av, sedan samma visa igen. Nyligen ramlade den av.

2009 skulle jag och min grupp på ridskolan hoppa bana, det var sista ridningen på terminen och vi skulle ta "sommarlov" från ridskolan. 
Jag red en ponny som heter Jackie, de första hindren gick bra, men när vi kommer till det sista har vi för låg fart eller samarbetade inte riktigt och Jackie tvärstannar, så jag hoppade (flög) bokstavligt talat över hindret själv.. tog emot mig med armen..

Satte mig upp, tog mig om armen och sa nåt i stil med: "jag tror jag har brytit den".. "eller den kanske är ur led" och jag minns att jag var yr.

Mamma och pappa sprang ned till mig och mamma kände lite och tyckte inte att det kändes normalt (nä konstigt eftersom min armbåge satt helt felt riktad…) så mina föräldrar hjälpte mig till bilen. Men halvvägs blev jag hemskt yr av chocken och klarade nästan inte av att gå, då fick pappa lov att springa och hämta bilen och köra så nära han kunde. Sedan var det akuten som gällde.

Smärtstillande & röntgen som visade att armbågen var helt ur led. Jo men det var ju kul! Näst på tur stod att dra den rätt.. Jag är glad att jag inte minns hur ont det måste ha gjort eftersom jag var rätt borta av all smärtstillande och den enorma chocken jag var i vid det laget. 

Så där gick jag med gips i två veckor i början på mitt sommarlov, resten av sommaren gick till att återhämta sig och sjukgymnastik. 

Än idag gör det ondare att råka slå i den armbågen än den friska armbågen och jag är fortfarande hopprädd trots att jag har hoppat en hel del efteråt för att försöka övervinna min rädsla. När jag insåg att det var hopplöst började jag i en dressyrgrupp istället tills jag var tvungen att sluta rida där pga kostnaderna.

Hade ett fint minne av olyckan ett tag - kolla armen! lila,röd,gul,grön.

Min värsta olycka är för ca 5 år sedan då jag välte med min förra häst. Galopperade i lugn takt på an rak platt väg och plötsligt låg jag under hästen. Fattar fortfarande inte riktigt vad som hände. Hon snubblade och ramlade. Turligt nog skadade jag mig inte alls!

I förr går blev jag avkastad av min medryttarhäst när vi skulle börja trava och hästen framför redan börjat trava. Det var verkligen en avkastning inte något litet bocksprång utan 3 stora bocksprång på rad och plötsligt låg jag framför hästen på rygg gjorde en volt i luften också innan jag landa och tänkte bara vadfan!? Fick bara 2 stora blåmärken ett på benet och ett på ryggen nedanför säkerhetsvästen.

Bara hoppa upp igen och fortsätta. Det var i skogen sen efter rid turen kom vi fram till att sadeln blivit för trång så den nöp henne  lite hon är dräktig så det var därför. Och för att hon blivit lite tjurigare nu när hon ska bli mamma.

Nästa gång jag rider tar jag barbacka gjorden på henne så sadeln inte nyper.

Jag har ridit i 10 år, men har säkert ramlat av 100 gånger. Dwtta beror på att jag alltid har gillat att rida hästar eller mestadels ponnier som har varit rätt busiga. Min första favoritponny hette Terrano. Han var en dressyponny (russ) och var inte så förtjust i hoppning. Han körde knepet att stanna och köra ner huvudet precis efter ett hinder precis vid det tillfället då man fortfarande har lite framåtvikt. På en tävling ramlade jag av honom 4 gånger . 2 gånger på framhoppningen, en gång efter första hindret på banan och sedan igen när jag fick testa hindret en gång till för att inte vara rädd för att ramla av :) Min förra fodervärdsponny var också busig. Han är en haflinger, Dponny så han var lite som ett ånglok. En gång galopperade vi barbacka lver ett fält. Han började förstås att bocka vilket gjorde mig lite obalanserad. När han då tvärstannade framför ett dike i slutet kunde jag inte hålla mig kvar längre utan flög rätt ner i diket och slog huvudet i en skylt som oturligt bog låg där. Jag mådde illa så jag antar att jag fick hjärnskakning men det kan man ju inte bry dig om nör hästen är på väg hem i full galopp. Jag sprang efter trots mitt illamående :) En annan gång var när vi skulle hoppa ett hinder på hoppträning. Humle (ponnyn) vägrade gång på gång Men efter några gånger kändes det som om han skulle hoppa. Hqn satsade rejält och blev det där ångloket. Men. .. nej, han girade i sista sekund jag flög in i hindret och landade med låret rakt på en av bomhållarna i metall. Det blev ett rejäkt sår och efter det car jag så arg att hästen inte vågade annat än att hoppa ;) Nu har jag haft min egen ponny i 2 år och vi har varit med om mycket. Han är en envis connemara som kallas för Pompe. Han tycker att dressyr är extremt jobbigt. Han har nog testat allt för att komma undan. Jag har därför fallit av en del. Han har bockat, och då menar jag inga glädjeskutt, han ville inte ha mig på ryggen. Han har stegrat x antal gånger och han har utfört 100 andra tricks. Det allra senaste var att han börjsde backa och sparka som en galning efter en när man tömkör. Men skam den som ger sig, nu går dressyren riktigt hyfsat med hjälp av hjälptyglar och träbare då och då ;) Det blwv en lång kommentar men det är ganska roligt att återuppleva alka dessa ofrivilliga avsittningar XD

Många stavfel blir det nör man skriver med mobilen ;)

Ramlat av många gånger men aldrig skadat mig allvarligt. (peppar peppar ta i trä) Det har blivit vrickningar o stukningar av fotleder och handleder, men inte värre vid ridning än vid andra, dummare, tillfällen. (Som när jag skulle rycka igång en gräsklippare, snöret gick av o jag ramlade baklänges o stukade handleden, snacka om dum olycka!) Har nog haft änglavakt några gånger, som när jag dök på skallen från en bockande western-märr. Knäckte bort knoppen uppepå hjälmen, såpass huvedtupa var det, men skadade mig inte alls. Eller när jag landade på rygg över mittenbommen i en trippelbarr på ridlektion. Kunde dragit skallen i bakre bommen, men den missade jag som tur var. Fick blåmärke men inte mer. Eller när jag gick omkull med min dåvarande häst på förmiddan innan studentbalen. Hade varit surt att missa balen för att hästen snubblade med avsikt när han tyckte jag var jobbig. Nu syntes inte blåmärkena under långklänningen. En gång slog jag loss ett glas ur glasögona när jag ramlade av kompisens häst, men vi hittade glaset o lyckades få det att sitta fast så det hängde med resten av ridturen.

Värsta avramlingen, eller den med jobbigast konsekvenser iaf, var när min dåvarande häst bockade av mig ute i skogen. Hade med mig morbror o hans tre barn som skulle turas om att rida ihop med mig. Naturligtvis hade de bara en hjälm, så det blev lite väntetid vid bytena av unge. Knicke (hästen) blev rastlös och trampade lite bakåt. Där var ett nyharvat gärde med mjuk jord, så han sjönk ner. Han blev skitskrajj o bara bockade iväg. Jag satt barbacka, lite långt bak och inte alls beredd på nåt sånt, så jag flög som en vante. Såg bara ett par bakhovar blixtra över mig o sen var hästen borta. Morbror plockade upp mig, kollade så jag kunde gå o sen rusade han efter hästen. Vi insåg ju båda att kom hästen hem själv till min mormor hade tanten fått hjärtslag. Så där gick jag, lite omtumlad, med tre ungar som på barns vis bearbetade det hela genom att gång på gång berätta hur läskigt det sett ut. Som tur var fick Knicke möte av två smarta grabbar på moppe som blockade vägen o fick tag i hästen. Den ene av dem var rejält hästvan. Morbror fick tag i hästen o jag o ungarna kom strax senare. Morbror slängde upp mig igen, o då kom chocken. Jag klarade inte av att rida alls. Morbror fick leda hem hästen, som på ponnyridning, jag höll mig krampaktigt i manen. Sen tog det flera år innan jag kom upp på nån häst igen. Som tur var hade jag en annan kusin som kunde rida Knicke ibland. Jag kom tillbaka, men med Knicke funkade det aldrig bra igen. Jag litade inte på honom. Andra hästar kunde krångla rejält utan att jag brydde mig, men det räckte att Knicke slängde med huvvet så frös jag till is. Min andre morbror tog över honom senare och han var kvar i familjen hela livet. Det var morbror nr 2 som hade köpt honom som unghäst, jag var den första som nånsin satt på ryggen på hästen och min dotter var den sista som satt på honom. Rent sorgligt att jag tappade förtroendet så, men det kom aldrig tillbaka.

Jag åkte av så det sjöng om det förra sommaren. Min unghäst gjorde rodeo-bockningar och jag försökte hålla mig kvar. Gled på något sätt in under honom och strax efter jag landat känner jag hans hovar träffa mig. På låret, ena armen och rakt över halsen.

Låg och kved på åkern medan min medhjälpare slängde in hästen i hagen. Sen tog jag mig med stapplande steg till bilen och körde hem.

Hemma ringde jag sjukvårdsupplysningen pga såret på halsen. Ville mest ha lite råd hur jag skulle sköta det. Fick order om att lägga mig på sängen och invänta ambulans. De var oroliga att svullnaden skulle gå innåt och täppa igen mina luftvägar.

Tänker ofta på hur illa det kunde ha gått om han träffat lite annorlunda, på käken eller över struphuvudet. Jag hade enorm tur!

Fick stränga order att om det någonsin hände igen, så skulle jag inte köra hem först utan ringa direkt till ambulansen.

Jag är helt återställd idag.

Intressant tråd! Vilka kämpar ni är allihopa. Det är riktiga ryttare som inte blir skrämda utan sätter sig på hästryggen igen efter man ramlat av.

Jag har ridit i 11 år, mestadels på ridskola. Där skedde ett antal avramlingar men inte så farliga.

Jag har ridit galopphästar ett tag, "konstigt" nog så ramlade jag aldrig av, med tanke på hur dom är i tempramentet. Men blev rejält trampad på lilltån som bröts en gång.

Den gången jag slog mig mest var faktiskt förra veckan. Red min medryttarhäst, skulle bara ta en liten mysig morgontur kl 8 på morgonen. vi galopperade kontrollerat på en åker till en början. Men hästen börjar bra och de slutar i sken och Rodeo-Alfredo gör sina berömda bocksprång och jag flyger av och landar på huvudet. Sen minns jag inte så mycket. Kom tydligen på fötter och kunde ringa mamma som fick hämta mig för hästen va långt bort. De blev en lätt hjärnskakning, otroligt ont i rumpan i en vecka och lite blåmärken.

Jag red min förra medryttarhäst på en åker och sen in i en kohage. Stötte på människor som var ute och gick och folk som åkte långfärdskridskor, det var alltså mitt i vintern. Hon var så lugn, blev aldrig rädd för något. Och sen så vände vi och skulle rida tillbaka och jag tänkte att trava kan vi i alla fall göra för det hade vi gjort innan. Men denna pigga häst satte av i full gallop och jag fick panik och glömde helt bort hur man stannar en häst. Så jag bara satt kvar och höll i mig så hårt jag bara kunde. Sen kom öppningen till kohagen, hon gjorde en tvärsväng och jag tappa balansen. Så sprang hon rakt mot en dunge med träd och gjorde en snabb tvärsväng igen och denna gången föll jag av. Hon saktade av till skritt och började vandra hemåt, och jag låg kvar i snön och grät och hade tappat andan och nästan skrek för att få tillbaka min luft. Jag känner att min hand inte är helt ok så jag kollar på den, men tycker att den ser helt normal ut så jag börjar gå tillbaka. 

Jag möter ett par som är ute och går och de frågar hur jag mår och jag som var så chockad försäkrade dem gång på gång att min hand var bra (även fast den hängde som en trasa och fel håll) och detta paret lät mig gå. 

Anyway, på sjukhuset sen, Handleden hade gått av helt på det tjockaste stället på handleden precis vid handen. Det blev gips 4 veckor. 

Här är en bild på hur den såg ut haha 

http://instagram.com/p/TB0eJ8zAac/

Jag har ridit i ca 15 år och väldigt aktivt = har tränat och tävlat minst en häst, under vissa tider har jag även haft två tävlingshästar och trots det har jag aldrig skadat mig så allvarligt.
Den värsta avramlingen var när jag skulle vara med på gymkhana på en julshow och jag, min syster och två kompisar skulle träna lite hemma. Jag red min dåvarande d ponny, jag hade gjort "övningen" och skulle hoppa upp på hästen och galoppera tillbaka, dock kom jag inte upp riktigt utan la mig på mage över hästen när jag smakade på honom till galopp, han tyckte det hela var skitkul och la av ett bocksprång när jag låg där på magen, jag gör något volt liknande och landar på huvudet/ nacken andra sidan hästen och fick någon typ av lindrig whiplashskada. Som tur väl så hade jag visserligen ont ett tag efteråt men har nu i efterhand inte haft någon känning av det :)

En annan gång när jag inte skadade mig men som var lite läskig (och även lite komiskt i efterhand) var när jag trillade av mitt nuvarande halvblods sto. När jag fick hem henne hade hon sadeltvång vilket gjorde att jag fick rida en stund innan jag kunde spänna det sista på sadelgjorden, innan jag hade hunnit göra det blev hon rädd, hoppade till och gjorde ett bocksprång, sadelgjorden var ju för löst spänd så sadeln gled och jag trillade av. När jag åkte av så lyckades sadeln glida så den låg under magen på henne, hon blir livrädd och börjar springa och slå med frambenen. Hon är väldigt "mammig" av sig och söker sig gärna till mig när hon blir rädd. Det resulterar i att hon, livrädd, springer EFTER mig och då slår med frambenen för att det är läskigt. Jag får alltså springa allt vad jag kan ut från ridbanan (med bara en sko dessutom för den andra lyckades åka av när jag trillade av xD) När jag väl är ute skenar hon flera, flera varv runt ridbanan med sadel och stigbyglar hängandes under magen, jag vet inte hur många gånger jag hann tänka "nu går hon omkull och bryter nacken". Tillslut springer och bort till där jag står och tvärnitar. Hela jag skakade när jag gick in till henne henne och tog av sadeln. Vi båda klarade oss som tur väl utan skador och hon blev inte heller psykiskt påverkad av detta utan var som vanligt dagen efter och idag är sadeltvången helt borta :)

Aldrig varit med om någon ridolycka mer än små avfall där ingen skadat sig. Ramlade av en gång på en travare som fick fnatt och galoppera hem och gjorde bockserier med mig på ryggen så jag ramla av på en åker xD Smällde rumpan och gjorde as ont i ryggen ett tag sen gick det över. Det var ett år sedan.

Ramlade av en shettis när jag var 10, han gjorde bockserier och VILLE verkligen KASTA av mig haha. Vi hoppade då så det var före eller efter ett hinder. Han gjorde det två gånger den lektionen. Jag landade på huvudet och min skärm på hjälmen blev nästan sned. Haha. Tur att det bara var 110 cm högt från marken ;)

Förra veckan skulle jag longera min kompis 1 åriga hingst… han sprang RÄTT över mig och puttade ner mig med bogen sen "studsa" han över mig. Puttades bakåt säkert en meter innan jag landade på rumpa sen flög huvudet i backen. Hade ingen hjälm (ajabaja), Gjorde ont i ryggen och rumpan men inget mer hehe, sen tog jag mig en ridtur på min häst som jag faktiskt aldrig ramlat av på ;) gudasnäll. Jag var med om en bilolycka och sedan dess är min rygg känslig, ramlar jag hårt eller hoppar studsmatta för länge så känns det som att ryggen har "tryckts ihop" p.g.a. två kotor. Känns som att hela min rygg är "böjd" fast jag står rakt liksom, det går över fort dock.

Jag har ändå haft väldig tur under mina 5 år som ryttare!
Ramlade inte av en enda gång under mina första 4 år men sen small det till och det senaste året har jag ramlat av 9 gånger! Haha, någon som vet varför?

Flyger alltid när hästarna vägrar!

I våras skulle jag rida min skolhäst som är väldigt slö och tjurskallig av sig. Jag tänkte att jag skulle väcka honom med en liten racergalopp.

För första gången så ökade han på riktigt och alla blev extremt chockade över hur snabbt han kunde länga. men problemet var ju det att han hade andra planer. Världens största bocksprång senare så låg jag 5 meter bort från hästen. Klarade mig dock bra med en ynklig hjärnskakning. 4 dagar senare nitade samma häst mig i hindret två gånger i rad. Då kändes det och mot sjukhuset bar det av!
Blev sängliggandes med hjärnskakning och blåmärken några dagar.
Det värsta var ju att det tog så på självförtroendet!

Men jag ska inte klaga! Har ramlat av rejält flera gånger och gått hel ur det, evigt tacksam!

På praktiken för en vecka sen skulle jag släppa ut ett av avelsstona. Så jag tog henne i grimma och grimskaft och öppnade boxdörren till fölet (som alltid) och lät han skutta efter. Men när fölis då börjar bocka järnet förbi mamma blev hon skogstokig och började stegra hejvilt! Bland annat på mig så jag ramlar och tappar henne! Blir sittandes i gräset för att se henne bakhovar flyga rakt emot mig! Blev tur nog endast en ganska lös träff över käken!🥵
Sen har man ju stegrat över, skenat och diverse grejer men tur nog (peppar, peppar) klarat mig bra!

Väntar bara på att bomben ska slå ner😇

Och efter allt detta håller vi ändå på! Säga vad man vill om hästfolk men vi är f*n tuffa och envisa!😉

#34 Tänkte också det när jag läste..

Och fy f*n vad arg jag blir när folk säger "Ni sitter ju bara där".
farligaste sporten i världen, inte konstigt vi blir rädda i mellan åt!

Fattar inte riktigt att man fortfarande håller på, haha! Men har faktiskt aldrig skadat mig riktigt allvarligt. Har dock bland annat (när jag vag yngre och dummare) INTE släppt grimskaftet när en ponny drog iväg med mig och således blivit släpad efter i gruset… Skrapsår men annars ingen fara! Gick omkull med samma ponny då han stack med mig i skogen och snubblade på en rot… Kom undan med stukad arm och blotta förskräckelsen dock.  

Stod i boxen hos en häst vars kompis kallade på honom utanför, han ställde sig på min fot och snurrade runt ett helt varv med all tyngd på foten. Har aldrig haft så ont, var inne och fick foten tejpad men röntgade aldrig så vet inte riktigt vad som hände, dock svullnar lilltån fortfarande upp ibland och det var 6 år sedan så något hände väl :P Samma häst stack med mig på ridbanan och tvärnitade strax innan staketet - hade inte en chans att sitta kvar men skadade mig faktiskt inte alls då. 

Höll en kompis häst i grimman (så dumt!) när han vände och drog iväg - jag fastnade med fingrarna, ramlade omkull och böjde dem bakåt och runt - något som hade dragits runt och av - minns inte - i fingrarna sa de på akuten - använder nu alltid grimskaft! ;) 

Nuvarande häst är tittig - därav en hel del avåkningar men har vant mig nu efter 5 år… Har gått omkull med honom en gång också och då låg han på mitt ben men klarade oss faktiskt utan skador - Änglavakt! 

En massa mer också men det är väl sådant man får räkna med. Och visst väger de bra sakerna upp! :)

Hade min enda "allvarliga" olycka när jag hade ridit i ca 3 år. Min granne på den tiden hade två nordsvenskar som han använde i jordbruket men som jag och min kompis fick rida på lite då och då när de inte arbetade för fullt. 

Den dagen red vi ut i skogen. Nordisarna var lite trög och man fick verkligen arbeta för att de skulle hålla sig i trav. Jag blev distraherad för ett ögonblick och slutade driva. Hästen övergick till skritt medan min kropp fortsatte framåt i travtakt.

Jag försökte ta tag i manen vilket fick hästen att böja ner huvudet. Jag fick tag i öronen och hängde ett ögonblick på tre kvart uppgliden halvvägs upp på hästens hals, innan hästen skakade lite på huvudet (det var säkert inte så skönt när jag hängde där) och jag gled stilfullt ner i något som liknade en halv kullerbytta. 

Det var egentligen ingen fart i mitt fall och jag hade nog klarat mig helskinnad om jag inte oturligt nog landade på axeln med hela min vikt. Min kompis skrattade så hon kved (det såg väldigt roligt ut) men jag tyckte just då inte alls att det var kul, hade fruktansvärt ont. Men jag promenerade hela vägen hem, ledandes hästen, och hem till mamma som åkte in till akuten med mig. Brutet nyckelben som innebar att jag i drygt en månad fick använda en special "väst" för att hålla frakturen på plats. 

Nu tycker jag mest det är en kul historia för jag är nog den enda människan som har trillat av en häst i stillastående läge och lyckats bryta nyckelbenet.😃

#35 Haha väldigt sällan man bara "sitter och åker" på en häst om man ska TRÄNA en gren, inte lulla i skogen. Sitt du på min ponny och få han att jobba så ska du se träningsvärk, jobba med hela överkroppen. Känns som att jag sliter mer än hästen vissa gånger. Svettigare än hästen också! De som säger att man är lat som ryttare har aldrig ridit :)